Tema bokhandlar #1: Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck

Ibland är det biblioteket som väljer vad man ska läsa härnäst… Den här hade jag haft på min reservationslista och så kom den plötsligt till mig på tvåveckorslån inte mycket mer än en vecka innan vi skulle iväg på semesterturné. Det passade bra med mitt tänkta tema med böcker om bokhandlar, så jag ville inte missa chansen. Bara att sätta igång att läsa!

Charlotte är egentligen är för ung för att vara änka, men livet blev inte som det var tänkt. En tid efter makens död får hon veta att hon ärvt en bokhandel i London från sin moster som hon aldrig träffat eller haft kontakt med. Hennes mamma är också död och allt Charlotte vet är att systrarna av någon anledning bröt kontakten. 

Hemma i Sverige driver Charlotte ett framgångsrikt företag och hon har inga planer på att flytta till London. Men hon måste åka dit och styra upp den konkursfärdiga bokhandeln för att få i stånd en försäljning. Väl där lär hon känna personalen i bokhandeln och författaren som hyr en lägenhet på övervåningen.

Jag tycker att det är en mysig bok. Feelgood-litteratur är ju ofta ganska förutsägbar och det är den här också. Det är tydligt att Charlotte inte mår bra och att hon behöver en förändring. Det är tydligt att hemligheter undanhålls och att mycket lämnas osagt. Men det är ändå mysigt att få historien upprullad för sig. Berättelsen om Charlotte blandas med berättelsen om systrarna i dåtid och det finns en hel del mörka hemligheter som gör boken lite mer intressant än om det bara handlat om att Charlotte skulle lära sig älska London och hitta ett love interest – vilket det alltså självklart gör, men inte bara. 

Miljön betyder mycket i den här boken och redan bokhandelsgrejen tog ju boken riktigt långt på bedömningsskalan. Sen att det är en gammaldags och väldigt mysig bokhandel där de även börjar driva caféverksamhet gör det bara ännu trevligare. 

Läsutmaningen
I läsutmaningen passar:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna. (Upptagen)
38. En bok av en författare född samma år som du.
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (Upptagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Bokhandeln på Riverside Drive
Författare: Skybäck, Frida

Candide av Voltaire

Innan Candide blir utslängd från sin farbrors gods efter att ha kysst hans dotter Kunigunda är han lyckligt ovetande om krig och misär i världen. Upplärd av sin informator Pangloss är han övertygad om att han lever i den främsta av alla världar och att allt är inrättat till det bästa.

När Candide sedan möter den stora världen utanför godset konfronteras han till orimlighetens gräns av den ena fruktansvärda händelsen efter den andra. Så småningom tvingas han att börja ifrågasätta sin egen filosofi…

Ytterligare en bok jag läser mest för att uppfylla kriterier i läsutmaningen… Den här har jag alltså läst i skolan och nu lånade jag den som e-bok från biblioteket och läste på telefonen.

Läsningen fick mig att fundera lite över vad jag behöver för att uppskatta en bok. I början av Candide myser jag över alla fyndiga formuleringar, men ganska snart läser jag mest för att bli klar. Det är roligt skrivet och briljant på många sätt, men alla skeenden är så matter-of-factly skildrade att de inte berör mig. Det är väl för all del inte meningen heller, det är ju satir och inte drama, men jag tror att jag behöver kunna knyta an känslomässigt till berättelsen för att bry mig om den.

Lite kul var det ju ändå att återstifta bekantskap med Candide, Pangloss, Kunigunda, Cacambo och väldigt många av deras olycksbröder och -systrar.

Språkexempel:

…efter den ovannämnda måltiden fängslade man nu också doktor Pangloss och hans lärjunge Candide, den förre för vad han hade sagt, den senare för att han med en gillande min lyssnat till detta. Till boningsrum anvisade man dem var sitt gemak, vilka båda två voro synnerligen angenäma, såtillvida som de voro ytterst svala och icke i minsta mån generade av dagsljus.

Och om den oöverträffat vackra Kunigunda skrivs:

Hennes dotter Kunigunda, som räknade sjutton vårar, var skär och glänsande i huden, fet och inbjudande.

Läsutmaningen
I läsutmaningen passar följande:
2. En bok översatt från ett annat språk än danska, norska eller engelska. (Upptagen)
13. En klassiker. (Upptagen)
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
82. En bok du läste, eller borde ha läst, i skolan.
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)
95. En bok som är skriven på 1700-talet.

BokinfoTitel: Candide
Författare: Voltaire

Sun Zis krigskonst

Ibland får min läsutmaning mig att läsa lite underliga saker…

Under 2500 år har detta ansetts som den bästa boken om ledarskap. Från början var den avsedd som lärobok i krigsfilosofi men idag anses den som en oöverträffad text om ledarskap och problemlösning. Vad du än sysselsätter dig med kan denna gamla bok leda till nya insikter och ­kunskaper om hur du ska bemästra de ­svårigheter du ställs inför.

Mm, jag vet inte riktigt vad jag skulle ta med mig till dagens verklighet, kanske:

O denna finkänslighet! Låt ingen verksamhet sakna spioner.

:D

Boken var faktiskt inte sådär dundertråkig som jag befarade, och den är snabbläst med luftig text på 98 sidor inklusive förordet. Krigsstrategi ligger kanske inte i topp av mina intresseområden, men tja, varför inte… Sun Zi beskriver sin strategi som går ut på att krigsföring är list. Man ska vinna genom att göra så lite som möjligt. Man ska lära känna sin fiende (genom spioner!), terrängen, allt som går att veta, och man ska dra nytta av allt som går att dra nytta av och överraska fienden. Ibland blir det lite poetiskt.

Exempel:

I strid möts arméer vanligtvis efter förutsägbara manövrer. Segern, däremot, vinns efter oförutsägbara drag.

Den som behärskar överraskandets konst får därför möjligheter obegränsade som himmel och jord och outsinliga som floderna.

Slutet följs av början som solen av månen.
Döden följs av livet som vintern av våren.

Fler än fem toner finns inte.
Ändå är deras kombinationer fler än som kan höras.

Fler än fem färger finns inte.
Ändå är deras kombinationer fler än som kan ses.

Fler än fem smaker finns inte.
Ändå är deras kombinationer fler än som kan uppfattas.

Stridens kraft bestäms inte av annat än oförutsägbarhet och förutsägbarhet. Ändå är deras kombinationer fler än som kan uttömmas.

Ibland är det ju rätt festligt att gå utanför sin trygga sfär när det gäller läsning och det uppmuntrar läsutmaningen verkligen till. Det var för övrigt Ingela som tipsade mig om att den passade in på två åtråvärda punkter i läsutmaningen (som hon också tipsade om). Boken är inte bara över 1000 år gammal utan i inledningen kan man även läsa: ”…Zi kom från landet Qi…” Ett land som inte (längre) finns, alltså!

Var snabb som vinden,
långsam som skogen,
aggressiv som elden,
orubblig som berget,
obskyr som mörkret och
rörlig som åsksnärten.

Den episka läsutmaningen
Jag läste boken för att kunna bocka av följande i läsutmaningen:
2. En bok översatt från ett annat språk än danska, norska eller engelska. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
13. En klassiker. (Upptagen)
25. En bok som är minst 1000 år gammal.
41. En bok skriven av en författare från Asien. (Upptagen)
46. En bok av en författare från ett land som inte finns.
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
58. En bok som rekommenderats av en vän. (Upptagen)
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Sun Zis krigskonst
Författare: Sun Zi

Fem söker en skatt av Enid Blyton

Fem söker en skatt – med ett hemskt omslag… (klicka för större)

Ibland får ju min läsutmaning mig att läsa ganska märkliga saker som kanske inte alltid är det jag hade tänkt att läsa. Den här hade jag väl inte direkt heller tänkt mig… men åh, så härligt det var!

Bakgrund: När jag var liten, kanske ungefär 7-8 år, hittade jag en skatt. Det var en massa gamla Fem-böcker som låg på vår vind. Jag började läsa och blev helt fast! Jag tror inte att jag hade läst några ”riktiga” böcker själv tidigare, utan jag minns det som att det var Fem-böckerna som var starten på min läskarriär. Och vilken start sen då! Det är så mycket som är fantastiskt med de här böckerna: såklart att de är riktigt spännande, men också den underbara frihetskänslan i att de här barnen får ge sig ut och äventyra på egen hand. Miljöerna! En härlig hund! Pojkflickan George! Jag älskade alltihop.

Det var ett kärt återseende att läsa boken och jag förstår verkligen vad det var jag föll för. Det var spännande nu också.

I den här första boken kommer kusinerna Julian (12), Dick (11) och Anne (10) för första gången till Kirrin för att tillbringa sommarlovet hos sin dittills okända farbror Quentin, faster Fanny och kusin Georgina (11). Julian, Dick och Anne är ganska typiskt välartade barn, medan Georgina är en bångstyrig virvelvind och en riktig ensamvarg. Hon svarar inte om någon kallar henne Georgina, eftersom hon vill vara pojke och heta George. ”Hon” som pronomen verkar gå bra ändå, men att gå längre än till namnvalet kanske hade varit väl stort när boken gavs ut 1942. Det börjar inte så bra, men kusinerna lyckas bli vänner till slut. Den femte i gänget är Georges hund Tim, som hon i hemlighet har behållit efter att föräldrarna tvingat henne göra sig av med honom. Tim bor hos en fiskarpojke i byn, men får följa med barnen på alla äventyr.

I Kirrin-bukten ligger Kirrin-ön, som tillhör det sista av Georges en gång rika familjs ägor. På ön finns en slottsruin och ute i vattnet nära ön ligger ett skeppsvrak på botten. Eftersom George ska få ärva alltihop ser hon det som sin ö, sitt slott och sitt vrak. Det är många barn som velat följa med henne ut dit, men det är först när kusinerna vunnit hennes förtroende som hon är beredd att dela platsen med någon. När de är ute på ön kommer en rejäl storm och vraket spolas upp på ett skär! Barnen förstår att de måste vara snabba för att hinna dit och undersöka det innan alla andra. För det är många som är intresserade av skeppet och den guldskatt det sägs ha varit lastat med…

Jag blev faktiskt riktigt sugen på att läsa några böcker till i serien. Fast jag har mycket på läslistan…

Några reflektioner: Vad tusan är det för omslag på den boken jag lånade från biblioteket? Har personen som gjorde det ens läst boken? Omslaget visar chica ungdomar som ser ut att vara en bunt år äldre än Fem-karaktärerna. Hunden Tim är svart, trots att det står tydligt i boken att hans päls är ljus. De springer på en strand mot vraket, trots att det är tydligt i boken att vraket ligger ute på ett skär som de måste åka båt till. WTF?!

Så här såg ”min” bok ut (googlad bild):

Fem söker en skatt – omslaget min bok hade. Åh!

Föräldrarna! Alltså, Julian, Dick och Anne går på internatskola. I början av boken verkar de just ha kommit hem på sommarlov. Julian frågar om familjen ska åka till Polseath som de brukar på lovet. Föräldrarna svarar typ: ”Oj, har vi inte sagt att vi ska åka till Skottland utan er hela sommaren? Vi behöver lite barnledigt! Och nä, vi vet inte riktigt vad ni ska göra än. Ni kanske kan åka till Quentin?” De behöver alltså barnledigt när barnen just kommit hem från internatskolan och trots att de åker till Skottland snart har de inte planerat något för barnen. :D

Min inre bild, då och nu: Jag reflekterade inte alls över det medan jag läste, men jag skapade en helt ny inre bild av miljöerna i boken och tänkte inte alls på den jag haft som liten. Men plötsligt, några timmar efter att jag läst klart, hade jag plöstligt en bild i huvudet som bara måste vara från Kirrin-ön i min barndoms mentala bild. Den var vriden åt ett annat håll och en del uppenbara saker verkade saknas, men jag tror att den faktiskt såg ut så. Hur coolt?

Det har ju riktats en del kritik mot böckerna om att de kanske inte åldrats så väl i alla avseenden. Rasism märkte jag inte av något i just den här boken, inte så att alla ondingar automatiskt var zigenare. Könsrollsmässigt är det kanske lite olyckligt att Anne är en sån baby, men hon är ju ändå yngst och har en motvikt i George. Det görs också väldigt tydligt hur pojkar är och hur flickor är och eftersom George inte passar in kan hon varken vara flicka eller pojke i full bemärkelse. För könsrollskorrekthet hade man såklart gärna sett fler flickor som haft mer neutrala roller, men det behövs inte fler karaktärer och jag tycker ändå att George är en underbar karaktär som problematiserar könsrollerna på ett intressant sätt. Och det blir ju mer intressant när Anne utgör en motsats.

Jag är alldeles lycklig över detta återseende, jag trodde faktiskt inte att boken skulle hålla riktigt så här bra! Visst kanske jag ser somligt som går väldigt fort eller känns väldigt förenklat nu, som jag antagligen inte gjorde när jag var liten, men på det stora hela ger jag tummen upp.

Den episka läsutmaningen
Anledningen att jag läste denna var för att kunna bocka av följande fetlagda kriterier i min läsutmaning.
13. En klassiker. (Upptagen)
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (Upptagen)
84. En bok du redan läst mer än två gånger.
85. En bok du läste när du var i 7-10-årsåldern.

89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än. (hmm, eller har jag..?) (Upptagen)

BokinfoTitel: Fem söker en skatt
Författare: Blyton, Enid

Turtles all the way down

Klart jag blev nyfiken när John Green släppte en ny bok! Jag har tidigare läst The fault in our stars, Looking for Alaska och Paper towns. Länkarna går till det jag skrev om dem på Barnboksprat (har visst inte skrivit om Paper towns). Och alla var synnerligen kompetent skrivna ungdomsböcker, på den nivån att man gärna sätter dem i händerna på inte bara ungdomar man känner utan vuxna också.

Okej, så Turtles är kanske inte riktigt lika drabbande som svårslagna The fault in our stars, men den var också väldigt trevlig läsning. Huvudpersonen är high school-eleven Aza Holmes, som lider av ångest och tvångstankar. Hon fastnar lätt i överväldigande tankespiraler om bakterier som tar över hennes kropp. Vid sin sida har hon sin livliga och karismatiska bästis Daisy, som extrajobbar på en snabbmatsrestaurang och skriver romantisk fanfiction om Rey och Chewbacca i Star Wars.

När en saftig belöning utlovas till den som kan bidra till att den kände mångmiljonären Russell Pickett hittas efter att ha rymt från rättvisan och sina två barn blir Daisy sugen på att prova lyckan som detektiv. Att Aza faktiskt känner en av sönerna Pickett, sedan de åkt på ett läger för barn som förlorat en förälder (Azas pappa, Davis mamma) för flera år sedan, gör det oemotståndligt. Men det blir inte precis okomplicerat när Aza återfår kontakten med Davis och tycke uppstår.

Den som undrar vad titeln syftar på kan läsa mer här: Turtles all the way down (Wikipedia)

Fin bok och fint skildrade psykiska problem.

Den episka läsutmaningen
I utmaningen passar (fetlagda blir det):
6. En kärlekshistoria. (Alltså, den är ju mer än det, men…)
9. En Young Adult-bok.
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen)

BokinfoTitel: Turtles all the way down
Författare: Green, John

Veganbokprat #5: Egalias döttrar av Gerd Brantenberg

I landet Egalia äter männen p-piller, klämmer in sig i trånga särkar och bär pehå. Trött på att betraktas som mindre kompetent bildar den unge Petronius till slut Mansligan, en maskuliniströrelse, och gör uppror mot orättvisan.

Egalias döttrar är en sådan bok som jag länge känt till på avstånd, men jag visste inte mer om den än att den vänder på könsrollerna. Nu röstades den fram i min bokcirkel (inte mitt förslag) och det kändes kul att få stifta närmare bekantskap med denna feministklassiker.

Något av det bästa med boken tycker jag är hur författaren belyser språket och hur mycket av det som utgår från att mannen är norm. I Egalia är det förstås tvärt om. Man säger inte människa, utan kvinniska. Och man säger förresten inte ”man” som generiskt pronomen, utan ”dam”. Alltså säger dam kvinniska. Det tar ett litet tag att komma in i det, men det är ganska roligt. Och allra roligast är kanske begrepp som ”manlig riksdagskvinna”. Det låter ju så knasigt, ändå är det precis sånt vi säger idag fast förstås tvärtom.

Männen i Egalia ska helst vara feta och ha små penisar. För kvinnor gäller inga skönhetsideal med motiveringen att deras kroppar ändrar form naturligt i och med graviditeten. Det vore befängt att försöka styra kvinnokroppens utseende. Männens roll är att sköta barn och hushåll medan kvinnan jobbar och drar in pengar. Fullt naturligt, eller hur? Det är ju mannen som planterar barnet i kvinnan och när hon fött har hon gjort sin insats. Det gäller för mannen att få faderskapsbeskydd, annars kan han bli ensamstående far eller få finna sig i att en annan man uppfostrar hans barn om kvinnan väljer honom i stället.

Det finns gott om exempel i boken på hur samhället prioriterar annorlunda när det är kvinnan som är normen. Det är träffsäkert och ofta humoristiskt. Alla dessa idéer är den stora behållningen av boken, tycker jag. Berättelsen om Petronius blir liksom mest ett sätt att få fram allting. Men det funkar.

En annan kul språklig grej är förresten namntraditionen: kvinnorna heter slagkraftiga saker med schwung, så som Gro, Rut, Lis eller Ba. Männen har pråliga namn, som illustrerar deras dekorativa roll i samhället: Petronius, Baldrian, Fandango, Mirabello, Britobert, Syprian, Lisello…

Och somligt känns ju riktigt aktuellt: några av de djärvare karaktärerna förespråkar att man (dam) i stället för att säga dam ska säga en som generiskt pronomen.

Kul att ha läst den!

Veganbokpratet blev på Feca, strategiskt nog eftersom den restaurangen ligger granne med mitt jobb. Vi var sex personer anmälda, men blev tyvärr bara tre. Men det gick ju det med. Vi åt mumsig pasta och tyckte ganska lika om boken.

Den episka läsutmaningen
Hittade bara en sak att bocka för i den episka läsutmaningen:
13. En klassiker. (kallas ofta feministklassiker)
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Egalias döttrar
Författare: Brantenberg, Gerd

Kärleken till livet – om Marie Fredriksson

Det var fint att läsa boken om Marie Fredriksson. Under några år på 90-talet var jag ett synnerligen hängivet Roxettefan och även om jag inte brinner för musik och idoler på samma sätt nu längre har de gamla favoriterna ändå en särskild plats i hjärtat.

Marie berättar om barndomen och karriären varvat med den nutida kampen mot sjukdomen hon drabbats av. Trots att jag inte lyssnat på vare sig Roxette eller Maries andra projekt på väldigt länge började musiken spela i huvudet nästan varje gång en låttitel nämndes. Det var mysigt.

2002 upptäcktes Maries hjärntumör och trots att den avlägsnades framgångsrikt har hon lidit svårt av sviterna efter strålbehandlingen och bland annat fått problem med minnet, sitt ben och med balanssinnet. Hon återupptog turnerandet under en tid och jag kan tänka nu att jag borde ha tagit chansen att se Roxette live igen (jag såg dem i Globen 1994), för nostalgins skull. För nu har Marie lagt ner konsertlivet. Det kändes skönt att ändå se henne se ut och låta som sig själv i videon Alone Again från 2017 (även om det såklart finns en anledning till att hon sitter ner).

Jag har fått lite mer restid till jobbet nu och läser ibland e-böcker på väg dit eller hem. Den här boken passade fint till det och jag susade igenom den rätt snabbt. Det enda som kändes synd med det är att jag tror att pappersutgåvan innehöll bilder, som saknades i e-boksvarianten (i ett kapitel stod det i alla fall att Marie och Helena valde bilder till boken). Jag får väl kanske leta upp ett pappersex och ta en titt på dem.

Det kändes ledsamt när boken var utläst. Sorgligt att Marie, som egentligen är så full av energi, drabbats så hårt. Samtidigt var det fint skrivet om hur hennes familj stöttat henne, att hon faktiskt överlevde mot alla odds, och att hon lyckas vara så positiv.

Den episka läsutmaningen
I den episka bokutmaningen väljer jag de feta:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
27. En bok av eller om en musiker.
44. En bok av en författare med samma förnamn som du. (Helena von Zweigbergk)
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel. (Upptagen)
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Kärleken till livet
Författare: Zweigbergk, Helena von & Fredriksson, Marie

Lite ihop av Johanna Lindbäck

Nej, jag vet, jag brukar inte skriva om barnböcker här… men nu ville jag det. Johanna Lindbäck skriver ju oftast ungdomsböcker, men det här är en 9-12-bok, precis som jag tror att den jag skriver på är. Eftersom jag gillar Johanna Lindbäck var jag såklart nyfiken att läsa den här boken i studiesyfte.

Det handlar om Majken som går i 6:an och inte är särskilt intresserad av killar. Det är däremot hennes kompisar och inte minst hennes bästis Tessan, som plötsligt slutar berätta saker för henne. I stället börjar hon hänga massor med den där jobbiga Belinda…

När Majken så smått lär känna den nya, snygga killen som heter Ivan klurar hon ut en plan. Om alla tror att det är något mellan henne och Ivan kommer hon att bli intressant för Tessan igen…

Boken är väldigt bra skriven. Jag blev också lite… jag vet inte, förvånad..? över att den liknar min berättelse på vissa punkter. Jag menar, bara en sån liten detalj som att Majken obsessar över namn… det gör min Milla också! Och Milla är inte heller lika intresserad av killar som kompisarna… plus en sak som jag inte ska spoila som är lite lik… men nej, det är ju inte helt samma story i alla fall som tur är.

Jag har helt klart mycket att lära av JL. Framför allt: dialog! Den är än så länge väldigt outvecklad i mitt utkast och jag måste verkligen jobba med den om det ska bli något. Jag tycker det är svårt, men jag får försöka följa tipset som bland andra JL brukar ge: att tjuvlyssna på folk i rätt ålder. Jag har ju ganska god tillgång till tredjeklassare åtminstone. :)

Angående namnbesattheten är detta bokens första mening:

Ava är ett snyggt namn.

Det tyckte vi var ganska kul, jag och dottern Ava. :) (och jag håller ju med, såklart)

Den episka läsutmaningen:
En fördel med att blogga om boken här är att jag då kan pricka av något i min bokutmaning!
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform.
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (kanske liiite fuskigt när det är en barnbok…)

BokinfoTitel: Lite ihop
Författare: Lindbäck, Johanna

Skriva barnbok av Annika J. Nasiell

Som tidigare chefredaktör för Barnens Bokklubb är Annika J. Nasiell en auktoritet inom barnboksbranschen. Mycket därför blev jag nyfiken på att se vad hon har att säga om att Skriva barnbok när jag stötte på boken med just den titeln. Och såklart för att jag tänker en hel del på barnboksskrivande nu, eftersom jag börjat omarbeta ett av mina gamla manus och hoppas få rätsida på det så småningom.

Boken är liten och lättsam, kort och snabbläst. Den innehåller en del skrivövningar som jag inte gjorde (…ja, jag erkänner…), men som det finns linjerade sidor i för att göra. Det kunde jag såklart inte ha gjort eftersom jag lånade boken på biblioteket (fast nu tänkte jag just att det kunde ha varit rätt kul om någon fyllt i den före mig!), men jag tror inte att jag skulle ha skrivit direkt i boken även om jag ägt den.

Annika J. Nasiell går igenom skrivandets grunder på ett trevligt sätt med barnboksvinkling och bjuder dessutom på citat från riktigt tunga författarnamn, som Astrid Lindgren, Peter Pohl, Mårten Melin och Lisa Bjärbo.

Trevlig läsning som passar bra om man behöver en lättbegriplig snabbguide till skrivande.

Den episka bokutmaningen
I den episka bokutmaningen hittar jag följande som passar:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
73. En bok om böcker eller läsning.
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)
En är ju bättre än ingen!

BokinfoTitel: Skriva barnbok
Författare: Nasiell, Annika J.

Mitt barn på nätet av Maria Dufva

Den här boken släpptes med perfekt tajming. Frågan om barn på nätet och i sociala medier har blivit högaktuell hos oss. Ava är ju snart 9 år och har nyligen fått en egen telefon som hon har full tillgång till (tidigare hade hon en avlagd telefon utan sim-kort där vi använde Kids Place-appen för att bara ge tillgång till av oss godkända appar) och bär med sig den mest överallt. Hon har också börjat intressera sig mer för sociala medier av olika slag. Så jag kastade mig över den här boken.

Maria Dufva är kriminolog som arbetar med barn som utsatts för brott på nätet. Hon har såklart många hemska historier att dela med sig av om allt från mobbing barn emellan till vuxna som manipulerar barn till hemska saker. Ändå handlar hennes bok inte alls om att man ska förbjuda barn att använda sig av internet och sociala medier, utan i stället om hur vi vuxna behöver bli bättre på att hjälpa barnen navigera i onlinevärlden. Vi behöver till att börja med kanske inse att även om vi tycker att vi är ganska hippa är vi inte det, utan vi behöver låta barnen lära oss vad som är intressant för dem på nätet även om det är obegripligt för oss. Och vi behöver prata om vad som händer på nätet, både positiva och negativa saker.

Om man sätter upp en massa förbud finns risken att barnet gör det förbjudna ändå och hamnar i en knepig sits när något dåligt händer och hen inte känner att hen kan prata med föräldern, eftersom hen ju inte borde ha upplevt det där. Vi hann faktiskt uppleva någonting åt det hållet under tiden jag läste boken (inget jätteallvarligt) och vi har svängt om i vår approach. Boken var ett fint stöd i det beslutet. Nu pratar vi ganska mycket om vad som händer i MovieStarPlanet hemma och jag har också ett konto där. Förhoppningsvis lär vi oss av det allesammans.

Den episka läsutmaningen
Nä, den här gången gick det inget vidare att hitta något som inte redan var upptaget…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna. (Upptagen)
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Mitt barn på nätet
Författare: Dufva, Maria