Mamma, pappa, barn (Hammarbyserien del 2)

Jag var ju inte överdrivet förtjust i Pepparkakshuset, men folk verkar gilla den här serien och eftersom jag hittat de tre första delarna gratis ville jag ge dem en chans… Och den här boken kom jag faktiskt bättre överens med. Nu tände det till, så att jag faktiskt brydde mig om det jag läste, det blev spännande. Kanske lite tack vare att jag som förälder ömmar för utsatta barn, som är temat i boken.

Det handlar dels om en sextonårig tjej som hittas mördad på en Finlandsfärja. Hon lämnar en lillasyster och en alkoholiserad mor som har fest med andra alkisar hemma i lägenheten mest hela tiden. Det handlar också om ett spädbarn som hittas övergivet i sin vagn. Strax därefter hittas en död kvinna, som måste vara barnets mamma. Men det tar tid att identifiera henne och därmed också att få reda på att det finns ett till barn ensam kvar i en lägenhet. Sen får man fortsättning om personerna på Hammarbypolisen också.

Helt okej mysig sommarläsning.

Den episka läsutmaningen
Nu börjar det bli svårt på riktigt, att hitta något från utmaningen som passar, är jag rädd…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
(70. En bok som utspelar sig till sjöss.) (alltså… det känns lite långsökt, delen på Finlandsfärjan är så kort…)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)
(76. En bok med ett fordon.) (alltså… inte så värst mycket mer än någon annan…)
101. En bok som passar i en kategori du hittar på själv: En deckare (Upptagen)
Jaha, nähä… ingenting då.

BokinfoTitel: Mamma, pappa, barn
Författare: Gerhardsen, Carin

Marina

Vi minns bara det som aldrig har hänt.

Barcelona 1979. 15-årige Óscars föräldrar har dumpat honom på en internatskola, där han är uttråkad och vilsen. Sin lediga tid ägnar han åt promenader och det är under en sådan han hittar det till synes övergivna huset i det övergivna området. Men i huset bor Marina och hennes far Germán, konstnären vars konst dog samtidigt som hans hustru dog i en otäck sjukdom. Under en tid blir de nästan som en familj för Óscar.

Marina tar med Óscar till kyrkogården för att spionera på den beslöjade damen som punktligt en gång i månaden lägger en ros vid en namnlös gravsten. De följer efter henne och hamnar mitt i en härva av ouppklarade konflikter i det förflutna. Konflikter som inte riktigt vill stanna i det förflutna. Det blir ett storslaget äventyr, en praktfull saga med massor av hemligheter…

Jag har möjligen en fördom att författare med långa, krångliga namn också skriver långa, krångliga böcker, men Marina är lättläst med ett starkt driv. Det är bitvis riktigt spännande läsning. Visserligen använder författaren flitigt ett begrepp jag inte riktigt gillar: att låta karaktärer berätta en herrans massa backstory på ett lite för litterärt och allvetande sätt för att man verkligen ska tro på att de bara hasplar ur sig allt så där… och med lite mer info än de borde ha intresse av att ge. Det distansierar tyvärr. Men men, boken var bra ändå, för den gav en mysrysig känsla. Och jag tyckte det var mysiga miljöbeskrivningar, exempel:

Fontänerna på skolgården hukade sig under ett tungt, blygrått molntäcke. Regnet öste ner och jag hade inget paraply och inte ens en kapuschong att dra över huvudet. Lyktstolparna lyste som brinnande tändstickor.

Jag sprang mot utgången. Jag kryssade fram mellan vattenpölar och översvämmade avloppsbrunnar. Marken liknande en blödande åder med alla sina rännilar av regnvatten. Våt in på bara skinnet sprang jag genom de smala gatorna. Kloakerna röt mot mig när jag passerade. Det var som om hela staden var på väg att drunkna i ett svart hav. Tio minuter senare stod jag utanför grinden till Marinas och Germáns trädgård, fullkomligt dyblöt. Skymningen bredde ut sig som en gråflammig marmorvägg vid horisonten.

Läst som pappersbok i pocketformat från bokbytarhyllan på jobbet.

BokinfoTitel: Marina
Författare: Ruiz Zafón, Carlos