Predikanten

Läckbergs debutroman Isprinsessan imponerade inte särskilt på mig – jag tyckte det var för mycket såpa och fula knep som att berätta att personerna får viktig information utan att avslöja den för läsaren. Därför var mina förväntningar på Predikanten lågt ställda och jag blev väldigt positivt överraskad. Jag läste den ärligt talat med inställningen att jag skulle försöka lära mig hur jag själv inte ska skriva – och visst är det fortfarande mycket såpa och en del billiga knep, men faktiskt höll själva berättelsen riktigt bra och jag såg fram emot mina lässtunder under hela tiden jag läste boken.

I Isprinsessan var huvudpersonen författaren Erica Falck, men i Predikanten är hon gravid och stiger åt sidan till förmån för sin sambo Patrik Hedström, som är polis och utreder fallet med en brutalt mördad ung kvinna. Här är delarna om Erica de i särklass minst intressanta – jag tycker det blir rejält tröttsamt när hon ständigt får ta hand om farsartat besvärliga vänner. Det påminner mig en hel del om Anna Janssons Alla de stillsamma döda, som jag inte tyckte om. Som tur är ligger fokus i Predikanten på helt andra saker. Alla spår leder till familjen Hult, men fallets lösning är inte så enkel som det först kan verka. Det krävs en hel del rotande i familjens tilltrasslade historia och förhållanden innan polisen gör några framsteg.

Upplösningen rullas fram snyggare och mer välportionerat än i Isprinsessan – det går att gissa sig till det mesta relativt tidigt, men det blir inte för uppenbart och det motiveras ganska bra varför somlig information är okänd.

Predikanten funkar bra som en lättillgänglig och spännande deckare. Jag är riktigt nyfiken på vad jag kommer att tycka om Läckbergs övriga utgivning.

» Andras skriverier om samma bok

BokinfoTitel: Predikanten
Författare: Läckberg, Camilla
ISBN: 9789170012631

Oåtkomliga Läckberg

Jag brukar läsa Camilla Läckbergs blogg, men nu har jag inte kommit in på sidan på en månad eller två. Andra verkar göra det och jag ser inläggen i min RSS-läsare (dock utan bilder och eftersom hon fotobloggar rätt mycket blir det rätt trist i längden med tomma inlägg…), men jag kan inte ta mig till sidan (”The connection was reset” – dock laddas sidtiteln ”Camilla Läckberg” in, men sen stannar allt).

Är det nån mer som har problem att komma in dit? Är vi med Comhem-uppkoppling bannade? Är vi med Ubuntu bannade? Eller är det något annat..?

Kommer du in på camillalackberg.com?

Isprinsessan

(För statistikens skull sätter jag datumet till då jag läste ut boken. Det är lite viktigt för mig att den hör till 2006 som den ska. Fast jag skrev detta 2007-01-12.)

Med Läckbergs Isprinsessan inleder jag officiellt mitt projekt att läsa svenska spänningsförfattare (andra än John Ajvide Lindqvist, som jag skulle ha läst ändå…). Det var länge sedan jag läste deckare i någon större utsträckning, men jag har blivit sugen på nytt. Mest för att jag sedan NaNo lite mer på allvar är wannabe-svensk-författare själv.

Isprinsessan är Camilla Läckbergs debutroman och handlar precis som efterföljarna om författaren Erica Falck och polisen Patrik Hedström. Isprinsessan själv är Ericas barndomsvän Alexandra, som hittas mördad i badkaret i ett iskallt hus. Det ser ut som självmord, men de som känner Alexandra vet att hon inte kan ha tagit sitt liv. Erica Falck börjar rota i fallet för att skriva en artikel och en roman om Alexandra och dessutom får hon ihop det med Patrik Hedström.

Jag får inte riktigt vad jag väntar mig. Isprinsessan är mycket såpa och ganska lite kriminalroman (ordet står tryckt under titeln, jag har lagt märke till att den här typen av romaner ofta kategoriseras väldigt tydligt på detta vis). Karaktärerna är schablonartade och deras liv till brädden fyllda med drama. Erica är otäckt utseendesfixerad i de mest omöjliga situationer och känns som Bridget Jones, fast utan den skämtsamma tonen (hon jämförs till och med med sin engelska kollega).

Läckberg gör ett bra jobb med att skapa en rejäl härva av söndertrasslade människoöden och peka misstänksamma fingrar åt alla möjliga håll i persongalleriet. Det skulle kunna vara spännande, men jag tycker att mycket faller med att Läckberg undanhåller viktig information så oerhört fult som hon gör. Två gånger hittar Erica viktiga papper som hon läser och drar slutsatser utifrån, utan att vi får veta vad det stått. Dessutom återkommer hon ständigt till dessa papper i vansinnigt irriterande formuleringar i stil med ”med tanke på vad som stod i papperet var hon väldigt nyfiken på Julias svar”. Det är inte snyggt, det blir inte spännande, det är bara oerhört billigt och lamt. Dessutom är huvudpersonerna riktigt dumma flera gånger: det finns en väldigt trolig förklaring x till fenomenet y, men de väljer att räkna upp alternativen u, v, w, z och blundar totalt för x. De bortser från en uppenbart viktig detalj med stor hint-potential, men som nämns tidigt i förbigående så att även jag som läsare missar den – trots att jag gissat rätt ändå och blev riktigt förbluffad när det hänvisades tillbaka till ”hinten” som jag fick bläddra tillbaka och leta länge efter (det är svårt att uttrycka sig effektivt utan att spoila!).

Jag är väldigt inne i skrivande och korrläsande just nu, vilket är på både gott och ont. Det kan vara jobbigt när korrläsarblicken envisar sig med att vara påslagen och gör att jag stör mig enormt på varenda litet småfel. Språket är väldigt enkelt och det är omöjligt att inte vilja peta i det. En del skumma detaljer smyger sig också in, med motstridiga beskrivningar som att ett par glas beskrivs som osköljda för att sedan plötsligt vara sköljda ett par meningar senare.

Jag blir heller inte klok på perspektivet, som tycks vara någon blandning mellan den allvetande berättaren och alternerande huvudpersoner. Nåja… det kanske inte är viktigt.

Jag tyckte det var väldigt intressant att läsa Camilla Läckberg och anledningen att hon blev först ut är att jag tycker om hennes blogg Deckarmamma. Hon är en oerhört uppskattad författare och vem vet, kanske är hennes övriga böcker bättre. Jag kan tänka mig att läsa fler, särskilt Stenhuggaren som nominerades av Svenska Deckarakademin till bästa svenska kriminalroman 2005 (Inger Frimansson vann med Skuggan i vattnet, som står i min bokhylla och väntar på att bli läst), eftersom det låter lovande. I vilket fall som helst tycker jag det är intressant i rent studiesyfte att bekanta sig med de svenska författarna.

(Men varför, varför är författarnamnet på omslaget pixligt? Hur svårt kan det vara?)

BokinfoTitel: Isprinsessan
Författare: Läckberg, Camilla
ISBN: 9170013926