Castle Waiting – läs den!

I somras letade jag efter en bra serie att ge Jonas i födelsedagspresent. Då snubblade jag över Castle Waiting av Linda Medley och tilltalades genast av sagostilen, de snygga men enkla och charmiga teckningarna och inte minst den stiliga boken:

Nu har jag äntligen läst den och konstaterat att den är så mycket mer än en snygg yta. Castle Waiting är underbar! Om jag får rekommendera tre serier väljer jag Neil Gailmans Sandman, Adrian Tomines Optic Nerve och denna. Castle Waiting platsar definitivt bland de bästa.

Handlingen kretsar kring de olika invånarna i slottet Castle Waiting och mestadels går det ut på att de turas om att berätta om sina liv och äventyr. En stor del av denna första (och enda hittills utgivna) samlingsvolym ägnas åt medlemmarna i en ytterst speciell nunneorden för skäggprydda kvinnor. Överhuvudtaget är det många kvinnor med i berättelsen, kvinnor som faktiskt gör saker och jag antar att det är därför Castle Waiting kallas feministisk. Det kanske inte låter så stort, men försök hitta berättelser som uppfyller The Mo Movie Measure så får du se hur lätt det är. Okej, den gäller egentligen filmer, men passar ganska bra för serier också.

Jag tycker verkligen om de mysiga berättelserna, fantasifulla figurerna och charmiga bilderna och vill absolut läsa fortsättningen. Vad man möjligtvis skulle kunna kritisera är att stilen ändras något – i början är det nästan sanslöst fyndigt med oändligt många sagoreferenser, men det mattas av senare – fast det är ingenting som stör mig.

Läs Castle Waiting! Den finns till exempel hos Adlibris och Bokus. Köp!

Tillbaka från Öland

Då var vi alltså hemma igen efter en underbar Ölandssemester. Jag har precis lagt upp lite bilder och jag blev nästan tårögd när jag började skriva om hur det var dags att åka hem… vilket det ju blev rätt fort eftersom vi åkte dit i lördags och kom hem i tisdags. Jag vill ha mer semester!

Inte för att det är bara skit här hemma, men det tråkigaste är att det är så otroligt många måsten. Jobba heltid, sköta hushållet och dessutom försöka åstadkomma något med programmeringsprojektet och japanskan. Och göra roliga saker också emellanåt. Det går liksom inte ihop. Jag vill vara ledig.

Den rådande värmeböljan är heller ingen hit när man sitter instängd på ett kontor hela dagarna och kommer hem och sätter sig vid datorn. Både på jobbet och hemma är det 30 grader varmt nu.

Nu är jag tillsammans med en 27-åring! :) Mina presenter var kortspelet Chrononauts, serieromanen Castle Waiting (jag är nyfiken!), en blå tröja och en kortärmad skjorta. Chrononauts går att spela i flera varianter och vi testade den minst utrymmeskrävande på tåget hem. I den tappningen påminde det ganska mycket om Fluxx och jag tror man känner av tidsreseaspekten av spelet mer om man spelar vanligt. Men det var kul med ”minispelet” också. Inte bara för att jag vann. :)