Boven i mitt drama kallas kärlek

I Boven i mitt drama kallas kärlek bearbetar Unni Drougge sitt sju år långa destruktiva förhållande med en man som kunde ha varit hennes son. Med ett tidigare misshandelsförhållande i bagaget föreläser hon ofta om mäns våld mot kvinnor och föregår med gott exempel på hur man tar sig ur sin kniviga situation – samtidigt som hon hamnar i ett liknande förhållande på nytt. Det börjar som svartsjuka, Niclas vill inte att hon ska prata med andra killar eller klä sig utmanande, och heller inte att hon ska prioritera sina fem barn framför honom. Det fortsätter som kontroll, Niclas dikterar hur hon ska bete sig och hindrar henne från att skriva färdigt boken hon arbetar med eftersom den är för promiskuös i hans tycke. Det eskalerar till fysiskt våld, men inte ens då reser sig Unni och går. Hon tänker i stället att allt är hennes fel. Hon måste bli den perfekta kvinnan, så att han inte längre är missnöjd. Hon sänker sina krav och intalar sig att hon är lycklig. Detta trots att hon övergivit både sina barn och sina vänner för att ägna sig helhjärtat åt Niclas, som många gånger beter sig som om han vore ett exceptionellt krävande barn själv.

Det är en gripande skildring av hur en stark kvinna bryts ner av en mans ständiga missnöje och misshandel. Samtidigt som den förstås framställer Niclas som ett naivt monster är den heller inte smickrande mot Unni, som trots allt försakar sina barn för vad hon tror är egen vinnings skull. För att kunna låta berättaren Unni smaska på ordentligt i klagosången har hon balanserat det hela genom att även använda den äldste sonens röst i vissa kapitel, han går in som motvikt och berättar humoristiskt om hur fånig hans mamma är och hur hon bara har sig själv att skylla.

Jag har inte läst något av Unni Drougge tidigare, men jag blir nyfiken på mer. Andra sidan Alex ska till exempel handla om hennes första misshandelsförhållande, även om den inte givits samma självbiografiska stil.

BokinfoTitel: Boven i mitt drama kallas kärlek
Författare: Drougge, Unni
Förlag: Bazar / Månpocket
ISBN: 9789170281419 / 9789170016226

Ett telefonsamtal

*ring ring*
– Ja, hej, det är Helena.
– Hej! Jag heter nåt och jag ringer från det där förlaget…
– Jaså?
– Jo, alltså, jag har läst vaga antydningar på din blogg om att du håller på att skriva en roman som heter Tomrum!
– Ja, det stämmer.
– Ja, vad bra. Jag tänkte att jag skulle passa på att skriva kontrakt med dig nu med en gång så att ingen annan hinner före.
– Oj då!
– Ja, jo, jag ser ju att du stavar bra och så där. Och Tomrum är ju en sån bra titel, vilket vackert och mångbottnat ord! Och så har du ett käckt efternamn också, det skulle ju se snyggt ut på en bok.
– Jo, det förstås.
– Sen vill vi ju förstås ha fler böcker av dig, så jag tänkte mig ett saftigt förskott så du har råd att sluta jobba med en gång och bara skriva. Är det okej?
– Ja, visst, det låter bra!
– Okej, men vi kanske ska ses och prata lite. Jag kan komma hem till dig med veganskt hembakt fika!
– Ja, det låter trevligt!
– Men då ses vi om en liten stund då!
– Kanon! Hej då!
– Hej då!

Eller är det kanske lite svårare än så..? :) Läste om riktiga såna här samtalDebutantbloggen och blev minst sagt sugen…

Stranger Than Fiction

En riktigt härlig film med bra skådisar som Emma Thompson, Dustin Hoffmann, Maggie Gyllenhaal och givetvis huvudrollsinnehavaren Will Ferrell.

Harold Crick (Ferrell) är en trist typ vars största kärlek är siffror. Han lever ett vansinnigt inrutat liv som skatteindrivare, men en alldeles vanlig dag händer något alldeles ovanligt: plötsligt hör han en berättarröst som beskriver allt han gör. Samtidigt gör han ett besök hos en skattesmitande bagare (Gyllenhaal) som rösten berättar att han blir attraherad av – vilket också får honom att bli det. Harold vägrar tro att han är galen och uppsöker en litteraturexpert (Hoffmann). Till slut listar de ut att berättaren är författaren Karen Eiffel (Thompson) som håller på att skriva en ny bok. Dessvärre är hennes grej att alltid ha ihjäl sina karaktärer, så Harold måste söka upp henne och övertyga henne att skona honom.

Jag gillar berättelser om författande och berättelser som är lite lagom skruvade – och Stranger Than Fiction kombinerar båda dessa saker. Det är en film helt i min smak! Allt sys ihop snyggt, men inte fantastiskt snyggt eftersom det lämnas lite frågetecken kring vad som egentligen avgör vad som händer Harold och vad det kommer innebära att författaren skriver om vissa saker i manuset i efterhand… men det är en petitess och filmen är verkligen bra. Alla som skriver har nog känt att karaktärerna kommer till liv och blir mer än bokstäver på ett papper och det här är ett väldigt roligt sätt att dra det hela till sin spets!

FilminfoIMDB: Stranger Than Fiction
Regissör: Marc Forster
År: 2006
Omdöme (1-5): 4