Björnstad av Fredrik Backman

Fredrik Backman kan skriva så att det känns. Det har han ju visat förr, med Ove, mormor och Britt-Marie. Björnstad är verkligen inget undantag. Den är mörkare än de tidigare böckerna och dryper av känslor som helst inte ska visas i en stad som Björnstad, där man hellre uttrycker sig genom hockey, att spela eller supportra den.

Björnstad är ett litet bortglömt samhälle som just inte har något mer än hockey. Äntligen har klubben lyckats fostra ett juniorlag som faktiskt har en chans. De ska spela semifinal och de sjuttonåriga grabbarna bär hela stadens förväntningar tungt på sina axlar.

Vi möter en rad olika människor i den här boken och eftersom deras berättelser växer fram ganska sakta känns det svårt att berätta något om dem utan att spoila. Det skulle också bli ganska mycket att skriva att berätta om alla. Men jag kan i alla fall säga att det är väldigt bra personporträtt och att några av dem råkar ut för riktigt jävliga grejer.

Det handlar såklart en del om hockey, men man behöver inte vara hockeyintresserad för att ta till sig boken. Det handlar om hur man skapar ett framgångsrikt lag och hur det påverkar spelarna att ha hockeyn som en parallell värld där den vanliga världens regler inte gäller.

Björnstad är första boken i en serie. Tur är väl det, för slutet skapar en del frågetecken. Jag kommer att se fram emot andra delen med skräckblandad förväntan…

Med denna bok bockar jag av i The Epic Reading Challenge:
77. En bok med sport.
98. En bok som får dig att gråta.

Tips! Boken säljs just nu på bokrean! Köp t.ex. hos Bokus eller Adlibris.

BokinfoTitel: Björnstad
Författare: Backman, Fredrik
Förlag: Piratförlaget (september 2016)
ISBN: 9789164204967

Britt-Marie var här

Britt-Marie var härBritt-Marie, 63, är faktiskt inte passivt aggressiv. Det är bara det att smuts, repor och felaktigt organiserade besticklådor får henne att skrika på insidan. Hon har just lämnat ett 40-årigt äktenskap och liv som hemmafru, och det enda arbete hon kan få finns i Borg, ett finanskrisdrabbat samhälle vid en väg där allt är nedlagt utom den ölstinkande pizzerian. Britt-Marie avskyr fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är sannerligen inte en början på en underbar vänskap.

Så förvånad jag blev när jag fick veta att Britt-Marie från Min mormor hälsar och säger förlåt skulle få en egen bok. Men vilken tur att hon fick det!

Precis som den fristående föregångaren är berättelsen komisk men också fylld av allvar. Britt-Marie har inte haft det så lätt och det är såklart tufft att börja om vid 63 års ålder, med målet att få ett arbete så att någon ska bry sig om att hon finns. Så hon inte blir liggande död utan att någon undrar var hon är. Hennes trubbiga charm och förmåga till omedvetet dräpande kommentarer gör att det är lätt att älska henne – med det betryggande avstånd man har till en litterär figur.

En mycket läsvärd fortsättning. Men räkna inte med att få veta någonting mer om Elsa, för det här är inte hennes bok.

BokinfoTitel: Britt-Marie var här
Författare: Backman, Fredrik
Förlag: Pocketförlaget
ISBN: 9789175790954

Min mormor hälsar och säger förlåt

min-mormor-halsarDet här är en sån bok som jag troligtvis inte hade kommit på tanken att plocka upp själv. Men jag fick den av Ingela, och det är jag väldigt glad för.

Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det.

Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär.

Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, ”Miamas”, och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende.

Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar. Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor.

Ingela hade fått tipset om boken från en kollega som tyckte att Elsa med sin lillgammalhet påminde om henne. Och ja, jag känner igen en hel del humor och formuleringskonst från när jag och Ingela var yngre. Fast en sisådär 11 kanske, Elsa är verkligen lillgammal/brådmogen.

Jag fattade ganska snabbt att bokens humor var helt i min stil, men jag var inte beredd på allt allvar och den gripande svärtan, som gjorde den till en viktigare bok än jag väntade mig.

Mycket, mycket bra. Jag fick den som pappersbok, men växlade mellan pappersbok och e-bok i mobilen under läsandet.

BokinfoTitel: Min mormor hälsar och säger förlåt
Författare: Backman, Fredrik
Förlag: Månpocket
ISBN: 9789175033204