Magen

Jahapps. Den där minskningen i vikt och omfång har liksom lagt ner. Fortfarande 8 kg kvar… Omfånget har definitivt minskat sedan precis efter förlossningen, men det har stått still ett tag nu.

Magen en månad efter förlossningen

Ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan jag kommer i mina vanliga byxor igen, om jag nu någonsin gör det. Förra gången fick jag tydligen på mig mina största byxor efter bara två veckor. Fast det dröjde ett halvår innan jag kom i fler. Använder bara ett par mammabyxor, ett par mjukisar och mina pyjamasbyxor just nu, det känns väldigt begränsat.

Måste jag kanske rentav sluta vräka i mig kakor snart?! Efter jul, kanske…

» Hela magresan på Flickr

Föräldraledig strandad val

Från och med idag är jag officiellt föräldraledig och begär 4 dagar föräldrapenning i veckan. Det blir förstås inte några stora pengar av det, men vi väljer ju att dra ut på ledigheten i nästan två år, så då måste det bli så. När barnet har fyllt 1 år måste man ta ut minst 5 dagar i veckan för att behålla sitt SGI, så vi får spara mer på dagarna nu.

Och jag känner mig allt mer som en strandad val. Det blir inte mycket gjort om dagarna. Jag försöker ha middag på bordet varje dag när Jonas och Ava kommer hem och så är det ju alltid en del tvätt och disk och så. Orken räcker nätt och jämnt till det. Det blir en hel del tupplurar och Netflix…

Jag gick till affären och tillbaka igår, för att lämna ett paket och hämta ett nytt (med ny kamera, mer om det senare!), och jag kände att det gärna får vara sista gången innan förlossningen. Jag ska till barnmorskan i nästa vecka (om jag inte fött ännu, förstås…) och det känns tungt, men jag får ha goda tidsmarginaler och gå löjligt långsamt, så ska det nog gå.

Värst är det kanske just när jag går och lägger mig på kvällen. I liggande ställning är det svårt att andas, svårt att vara bekväm och det känns som ett enormt projekt att byta ställning (nej, jag klarar tyvärr inte att enbart ligga i rekommenderade ställningen på vänster sida, jag måste byta till höger ibland). Andningssvårigheterna är jobbigast, jag blir liksom extremt andfådd av att bara ligga ner. Det kompletteras ofta av att det hettar i ansiktet och dunkar i hela huvudet och i blodkärlen på halsen, så det känns som att jag ska sprängas. Då brukar jag ibland bli tvungen att sätta mig upp en stund, för det är inte lika illa när jag är mer upprätt. Inatt bullade jag till slut upp alla kuddar jag kunde hitta bakom mig och halvsatt nästan och sov i stället för att ligga.

Men det brukar bli bättre efter ett tag. Har jag en bra natt, det vill säga en natt då jag somnar om hyfsat fort varje gång jag vaknar, brukar jag faktiskt inte ha så stora besvär. Har jag en dålig natt, det vill säga en natt då det är svårt att somna om när jag vaknat, kan det vara en hel del sånt obehag med i bilden.

Ändå hoppas jag faktiskt fortfarande på att Lillebror stannar i magen ett tag till. Jag vill åtminstone hinna med de sista tre punkterna i kalendern innan allt som är inbokat är bäbis: Avas vuxenkalas på lördag, barnmorskan på tisdag och Avas födelsedag på onsdag.

Johannalunch och BMM v. 36

Igår blev det ganska många timmar på stan. Först träffade jag Johanna för en lunch på Kokyo. Jag åt gyoza och jag hade garanterat köpt med mig frysta hem också, om jag inte hade haft flera timmar på stan framför mig. Gillar deras gyoza, har inte hittat lika goda dumplings någon annanstans. Trevligt var det också, såklart.

Sen hade jag som sagt några timmar, så jag tog bussen till Sergels torg och tittade på lite grejer i Gallerian. Det blev rätt tungt efter ett tag, så jag tog mig till barnmorskemottagningen i väldigt god tid, för att kunna sitta där och slappa en stund.

Barnmorskebesöket avlöpte väl. Jag rapporterade ny vikt, har gått upp 13 kg vid det här laget… ujuj. Blodtryck, socker och järn fortsatt bra, jag är väldigt glad över att slippa otäcka järntillskott i denna graviditet! Magen mättes och bebishjärtat hördes, allt frid och fröjd. Vi redde också ut hur han ligger: huvudet nedåt, rygg och rumpa mot min vänstra sida och ”en massa fötter” på min högra sida. Stämmer bra med hur det känns, även om jag tycker det är svårt att gissa vad som är vad. Men de där fötterna är ju ganska ettriga, så de tenderar att märkas, och jag känner ju att det är ”nåt stort” där på vänstersidan.

Dessutom skrev vi ihop lite tankar inför förlossningen, med erfarenheter från förra gången och önskemål inför denna gång, som ska förmedlas till KS. Jag fick en ny tid om tre veckor och jag hoppas att jag kommer ha en bebis i magen fortfarande då. :)

Ironiskt nog gick jag och tänkte under dagen att mina rygg- och bäckenproblem är mycket mer under kontroll nu och att det snarare är jobbigare med magen när jag är ute och rör på mig – och sen hade jag ont hela kvällen efter att ha varit ute och gått så mycket…

Fem veckor kvar

Igår firade jag 35 fulla veckor. Jag hoppas att Lillebror håller sig i magen tiden ut, faktiskt. Ava var ju lite tidig (11 dagar) och det var ingen fördel, eftersom hon var gul och det blev lite hektiskt med maten… bättre om Lillebror får lägga på sig lite, så är risken mindre.

Här är en bild från v. 34+5:

Gravid v. 34+5

Jag väger nu 12 kg mer än vanligt och känner mig, inte helt oväntat, ganska otymplig.

Nattsömn, eller brist på dylik

Jag sover helt katastrofalt dåligt på nätterna just nu. Svårt att somna och svårt att somna om när jag blivit väckt. Jag blir till exempel störd av:

  • Svårigheter att ligga bekvämt
  • Ont i mage, rygg eller bäcken
  • Bebis som rumstrerar om i magen
  • Ava som rumstrerar om i sängen
  • Plötslig hjärtklappning och andfåddhet, bara sådär, ofta ihop med känslan av att huvudet inte får plats i sig självt
  • Kryp i kroppen, ofta benen
  • Nästäppa (jajemen, det är också en gravidgrej)
  • Sendrag (ok, det är inte det som oftast får mig att ligga vaken, men när det händer sover jag ju inte precis)
  • Annat generellt obehag

Jag är tröttare och tröttare på dagarna. Lyckligtvis kan jag ta igen en del sömn då, men det känns dumt att förstöra min dygnsrytm ännu mer + att jag förstås knappt får något gjort om dagarna längre. Men man gör ju det som funkar och dygnsrytm kan jag ju ändå glömma snart när lillebror är här. Och det är bara att acceptera att jag måste sänka ambitionsnivån för avbetningstakt av att-göra-lista. Har markerat de saker som måste göras innan lillebror kommer och ärligt talat är det ju bara några punkter som inte kan vänta. Får prioritera dem.

Men kanske, kanske behöver jag inte vara så extremt trött som jag var till exempel igår. Då var tröttheten verkligen förlamande och jag sov hur mycket som helst under dagen. Men så hade jag en tuff helg också. Kanske kan det ordna sig lite om jag hittar ett lugnare tempo? Och kanske behöver jag mer järn nu, det kan ju vara en möjlig förklaring. Börjar med att försöka äta järnrikt, kanske köper lite järnsaft också. Vore skönt att slippa hemska järntabletter.

*gäsp*

Illamåendet tillbaka..?

Kräktes upp frukosten i morse. Sov sen en bit in på eftermiddagen. Gick upp och försökte äta lunch. Fick i mig en pytteliten del av en matlåda, sen tog det stopp och kändes motbjudande.

Ska det börja igen, alltså?! Tyvärr är det inte helt osannolikt. Förra gången vill jag inte minnas att jag fick tillbaka eländet, men det är ändå vanligt att man får det. Man har liksom svårt att få plats med mat i magen…

Åååh, suck! Håller tummarna för att det inte är nya normalläget.

75%, krämporna och yogan

Nu jobbar jag 75%! Är sjukskriven 25% och det känns väldigt skönt, faktiskt. Det blir långdraget att sitta och ha ont… Ryggen värker och jag får allt oftare sånt där jobbigt tryck upp mot revbenen, som är väldigt obehagligt när man suttit en stund. Dessutom är det tungt att gå, jag blir andfådd av ingen ansträngning alls eftersom jag knappt har någon plats kvar att andas på och magen blir hård och obekväm så fort jag går snabbare än snigeltakt.

Idag har jag varit på yogan. Hade rejält tröttont i ryggen när jag kom dit, men det kändes bättre när jag gick därifrån! Fast nu är det ont igen…

Det var hur som helst svårare idag. Att det blivit trångt att andas försvårar ju. Hade svårt med djupa andetag och ibland känns det som att jag håller på att strypas, det blir liksom tjockt och snurrigt i huvudet och ansiktet hettar (inte bara under yoga, men det hände där). Det högg också till rejält i bäckenet när jag försökte mig på en ny ställning när man skulle stå på ena knät med det andra benet sträckt ut åt sidan. Jag försöker undvika eller vara väldigt försiktig med alla ställningar där man öppnar höfterna, för det känns inte bra.

Min vän Hunden!

Det som däremot känns bra är positionerna som sträcker ryggen! Åh! Hunden! Framåtböjningar! Aah! Det enda är ju att man inte känner sig vidare graciös och inte kan göra dem riktigt som vanligt, eller ta ut svängarna lika mycket. Men man får helt enkelt bara glömma det där med att göra saker snyggt. :)

Mitt senaste graviditetssymptom är annars ganska harmlöst, faktiskt: kliande mage! På grund av utspänd, torr hud. Så nu måste jag försöka komma ihåg att smörja magen varje morgon.