BMM, OBCZ, H&M, yoga

Idag har jag flängt runt en massa – ojojoj, min stackars kropp.

Först var det besök hos barnmorskan. Allt väl. Lillebror ligger tydligen med huvudet nedåt nu, vilket förklarar varför det börjat göra mer ont längre ner.

Sen besökte jag OBCZ Espresso House för första gången (mycket imponerad!) och lämpade av några utlästa böcker. Fick med mig en hem också.

På väg dit träffade jag mina kollegor, som var på väg ut på lunch. :)

Sen skulle jag kolla lite grejer till Ava på H&M, så jag fortsatte gå i det härliga regnvädret. Det blev en lite längre gångsträcka än jag brukar utsätta mig för och jäklar i min lilla låda vad glad jag var över att Jonas har fått ett fånigt sittunderlägg med sitt jobbs logotyp på, för det hade jag i ryggsäcken och kunde således sätta mig ner på en väldigt blöt bänk när det började göra alldeles för ont för att jag skulle vilja fortsätta gå. (Det hamnade i ryggsäcken för att jag ville kunna sitta på den kalla betongklossen vid busshållplatsen i stället för att stå.)

Bärjackan
Så här ser jag ut när jag är ute – fast just här är jag i hissen, förstås. :) Bärjacka och ryggsäck är det som gäller. Tänkte blogga lite om bärjackan snart, det var mest därför jag tog den här bilden.

H&M-besöket gav tyvärr inte tänkt utdelning eftersom skorna jag ville kika närmare på inte fanns i den butiken. Däremot köpte jag strumpor med Hello Kitty och utan antihalkpluppar. Det börjar bli svårt att hitta strumpor med antihalkpluppar i Avas storlek (köpte 28/30, skulle tro att 27 är lagom skostorlek men strumpor tycker jag brukar behöva vara snäppet större eftersom de krymper så mycket), så vi får väl börja köra utan.

Sen var jag hungrig och åkte tunnelbanan till Gamla stan för att äta på Hermitage. Efter det tog jag bussen till Goodstore för att proviantera lite av livets nödtorft. Sen buss hem för att sova lite innan det var dags att tvinga upp mig, äta snabbt och åka till yogan.

Vikarie på yogan idag igen och jag tycker i vanlig ordning att det är rätt bra att få en annan instruktörs vinkel ibland, alla är ju olika. Och det har inget att göra med att den ordinarie skulle vara dålig, hon är super, det är bara bra med annorlunda ibland. Fast jääklars vad jag är osmidig! Jag är van vid att vara ganska smidig på yogan, men nu är jag typ sämst i gruppen. Om man nu ska värdera, vilket man förstås inte ska, men litegrann har man ju ändå koll på hur mycket man kan böja sig i förhållande till de andra. Och vissa saker kan jag inte göra alls. Höfterna säger totalstopp om jag t.ex. försöker stå på ena knät och sträcka ut det andra benet åt sidan… Och barnets position blir bara omöjligare och omöjligare!

Jag åker ju väldigt mycket buss nu, för att det oftast går att hamna närmare målet då än om man åker tunnelbana. Det innebär en del väntetid i busskurer, men jag tycker verkligen om att åka buss och jag lär mig hitta på helt nya ställen. Idag lärde jag mig till exempel hur man kommer från Tjärhovsplan till Skånegatan. Det var ju superenkelt, men jag hade inte alls koll tidigare. Jag kanske kommer att fortsätta ta 3:ans buss när jag ska till Goodstore i stället för att tunnla till Medborgarplatsen, även när jag inte är gravid längre.

Inte så vilsam start…

Starten på min lugna period har lämnat en del att önska vad gäller vilsamhet… I onsdags var jag faktiskt ledig och vi körde morgonrutinen ungefär som planerat, dvs att jag går upp i vanlig tid och gör Ava i ordning för att underlätta för Jonas att komma i ordning och hinna jobba litegrann hemma innan avfärd. Sen var det skönt att kunna lägga mig och läsa, för att sedan tvärdäcka och sova en stund… Men efter det gick jag och storhandlade, vilket var en pärs trots att jag körde kassarna i barnvagn. Hade ont i höfterna efter det, men det passade ju rätt bra att ha extra ont lagom till yogan som brukligt…

På yogan hade vi vikarie, eftersom ordinarie ledare genomgått en operation och är sjukskriven i ett par veckor. Det funkade bra det också och jag tycker ju alltid att det är intressant att pröva nya instruktörer för att få lite nya infallsvinklar. Det blir alltid intressanta skillnader. Jag tyckte att passet kändes skönt, men det märks att det inte precis blir lättare allteftersom tiden går… Det var både jobbigt och svårt.

Torsdag-fredag var förskolan stängd och Jonas låg dessutom sjuk dessa dagar + hela helgen, så jag har haft fyra dagar med i stort sett hela ansvaret för Ava och hemmet. Slut som artist idag, kan jag säga… Och jag har varit extremt trött och sovbenägen dessa dagar. Det hjälper inte precis att det är svårt att sova på nätterna nu. Barnen turas om att hålla mig vaken (nej, man behöver inte vara född för att kunna störa…) och är det inte någon av dem så är det bara allmänt svårt att ligga skönt utan att ha ont.

I torsdags gjorde vi inget direkt speciellt. Om man inte räknar att vi duschade Ava, för det gör vi faktiskt inte särskilt ofta. Vi har inte riktigt köpt det där med att barn ska badas/duschas varje kväll, tycker inte det behövs och det är skönt att slippa göra det jämt också. Annars… tja, vi lekte kurragömma, minns jag. :) Var inne hela dagen och jag snodde åt mig viltid på soffan närhelst det gick.

I fredags hälsade vi i alla fall på en förskolekompis här i huset. Mycket trevligt att se något annat en stund och träffa folk. Helt lagom nivå på ansträngning för mig också att bara kila över till dem.

I lördags åkte jag och Ava bussen in till stan och gick på bio. Har skrivit lite om filmen, Liten Skär och alla små brokiga på Barnboksprat. Efteråt gick vi och köpte en bok, bara för att. Ava ville visserligen först helst välja ett Findus-gosedjur, men sen fick hon syn på Mamma Mu-böckerna och valde Mamma Mu städar. Det var en mysig utflykt, men så enormt tröttande… Och trött blir man ju på SF också, som hade jääättefå kassor öppna och sålde snacks i snigelfart, så att vi fick vänta jäättelänge och kom in i salongen just när filmen började och alla förstås redan satt ner. På våra platser också och det var inte riktigt läge att härja, men lyckligtvis såg jag två lediga platser på andra sidan av salongen…

Idag var väl den stora händelsen att vi gick ut på innergården en stund:

Leka på innergården

Vi leker väldigt sällan på innergården, eftersom den inte är särskilt spännande (snacka om dåligt utnyttjande av enorm potential!). Men det kändes lagom långt bort för mig…

75%, krämporna och yogan

Nu jobbar jag 75%! Är sjukskriven 25% och det känns väldigt skönt, faktiskt. Det blir långdraget att sitta och ha ont… Ryggen värker och jag får allt oftare sånt där jobbigt tryck upp mot revbenen, som är väldigt obehagligt när man suttit en stund. Dessutom är det tungt att gå, jag blir andfådd av ingen ansträngning alls eftersom jag knappt har någon plats kvar att andas på och magen blir hård och obekväm så fort jag går snabbare än snigeltakt.

Idag har jag varit på yogan. Hade rejält tröttont i ryggen när jag kom dit, men det kändes bättre när jag gick därifrån! Fast nu är det ont igen…

Det var hur som helst svårare idag. Att det blivit trångt att andas försvårar ju. Hade svårt med djupa andetag och ibland känns det som att jag håller på att strypas, det blir liksom tjockt och snurrigt i huvudet och ansiktet hettar (inte bara under yoga, men det hände där). Det högg också till rejält i bäckenet när jag försökte mig på en ny ställning när man skulle stå på ena knät med det andra benet sträckt ut åt sidan. Jag försöker undvika eller vara väldigt försiktig med alla ställningar där man öppnar höfterna, för det känns inte bra.

Min vän Hunden!

Det som däremot känns bra är positionerna som sträcker ryggen! Åh! Hunden! Framåtböjningar! Aah! Det enda är ju att man inte känner sig vidare graciös och inte kan göra dem riktigt som vanligt, eller ta ut svängarna lika mycket. Men man får helt enkelt bara glömma det där med att göra saker snyggt. :)

Mitt senaste graviditetssymptom är annars ganska harmlöst, faktiskt: kliande mage! På grund av utspänd, torr hud. Så nu måste jag försöka komma ihåg att smörja magen varje morgon.

Läget och yogan

Det verkar ha blivit någon sorts tradition att jag har en extra dålig dag när jag ska på yoga på kvällen… Igår hade jag ont i ryggen precis hela dagen och tyckte det var jobbigt att sitta, att stå, att gå… och när jag gick kom såklart obehaget i magen, som blir alldeles hård och spänd och jobbig. Även dagen innan var illa. Idag..? Än så länge inte lika farligt, men vi får se, det är bara förmiddag ännu.

Har i alla fall hittat bra bussar till och från yogan. 53:an från Centralen/Vasagatan till Tjärhovsplan för att komma dit. Spar mycket gående! 3:an från Tjärhovsplan till Kungsholms kyrka (Rådhusets T) eller Fridhemsplan för byte till tunnelbana till Stadshagen. Spar också mycket gående, jämfört med att gå till Slussen och ta grön till Kristineberg och gå hem därifrån, som annars är smidigt (om man tycker det är trevligt med en promenad längs vattnet).

Yogan gick bra. Barnets position är fortfarande svår att vila bekvämt i, vilket såklart känns dumt eftersom det är poängen med den… Men det är skönt att sträcka ryggen i Hunden och i de sittande framåtböjningarna, som det dock är stor skillnad på att göra gravid jämfört med o-gravid. Men någon liten sträckning tycker jag att jag kan få till utan alltför mycket obehag… Det enda som var riktigt smärtsamt var att ligga på rygg. Går liksom inte med så hårt underlag, det gör jätteont i ryggslutet, trots att jag försökte med filtar och kuddar. Fick byta till att ligga på sidan i stället. Hemma i soffan och sängen (dvs lagom mjukt underlag, får inte vara för mjukt heller) funkar det lyckligtvis att ligga på rygg ett tag, det kan vara riktigt skönt även om det vissa gånger kan kännas som att man ska kvävas…

Jag har gravidbyxorna igen efter försöket med snickisarna. Det är så jobbigt med hängslena och byxorna är inte sådär mjuka och sköna, tyvärr. Klämmer lite under magen, tycker jag, även om de är skönast över magen. Ibland kan jag ha magtuben på gravidbyxorna som den ska vara, men ofta måste jag vika ner den och då känns det som att jag tappar byxorna…

Jag har stödstrumpor som kliar och som är alldeles för långa i foten, så att det blir en massa tyg över…

Läget kan väl med andra ord sammanfattas som obekvämt. Men jag är glad att allt verkar gå bra, förstås.

Gårdagens gravidyoga

Igår hade jag en riktigt tung dag. Det gör bara mer och mer ont att gå, magen krampar och spänner och jag känner mig allmänt obekväm. Jag hade god lust att strunta i yogan, men jag tog mig dit. Var redo att lägga mig i en liten hög och svimma alternativt gråta när jag kom fram, men jag körde på och det gick bra. Förvånansvärt bra faktiskt. Jag tog det försiktigt och använde kuddar och filtar mer för att justera sånt som inte kändes bra. Satt på kuddar med benen rakt fram i stället för i skräddarställning eller på knäna, som inte känns något vidare bra.

Jag tycker inte att jag har extra ont idag, som jag hade efter förra gången. Och bitvis sträckte det skönt i ryggen när jag höll på, vilket är det jag tycker brukar vara mest positivt med yogan.

Jag hittade en bra buss hemåt också, så att jag inte behövde gå riktigt lika mycket som jag skulle gjort om jag tagit tunnelbanan från Slussen till Kristineberg. Ska se till att ta mig dit lite smidigare nästa gång också, gå från Slussen gör jag inte igen.

Gravidyoga

Idag har jag varit på första kurstillfället gravidyoga. Skönt, men oj alltså… vilken skillnad på att yoga gravid och ogravid! Gravidyogan baseras på ashtangayogan och vissa positioner var ju samma eller bara lite gravidanpassade. Allt var väldigt annorlunda med mage och ont, jag kände mig inte det minsta smidig. Alltså, bara en sån enkel grej som barnets position:

Denna position används för återhämtning emellanåt under ett yogapass och tanken var att den skulle funka så för oss också. Men det var ju inte det lättaste med mage… Man fick sära på benen och stödja sig med underarmarna framför kroppen, men det var inte det minsta bekvämt…

Det var också helt omöjligt att kliva fram hela vägen från Hunden… jag brukar även i vanliga fall ha svårt att komma helt tillbaka, men nu var det bara fånigt.

Nåja, det var väl ingen större överraskning att det skulle vara skillnad. Förra gången valde jag ju vattengympa och det var så himla skönt att komma ner i vattnet och för en gångs skull få känna sig lätt. Däremot tyckte jag att själva gympan kändes lite mesig och väldigt frustrerande, då vattnet bromsade rörelserna så man omöjligt kunde göra dem i rätt takt. På yogan känner jag mig som en strandad val, men det känns bra att man får jobba lite mer. Bitvis sträckte det väldigt skönt i ryggen. Och det som gjorde mest ont var faktiskt att ligga på rygg och andas…

Vi började för övrigt passet med att alla fick berätta om sig själva och säga om de hade några krämpor eller så. Jag vet inte om folk skönmålade verkligheten, men jag reagerade på att det var väldigt få som verkade ha ont någonstans… För mig är det något helt givet i samband med graviditet, fast ibland fattar man ju att det inte är så för alla. Men jag antar också att de som har ont kanske inte är de som är mest benägna att gå på yoga.

Det ska bli intressant att fortsätta kursen och se hur det känns framöver!

En negativ sak var att det inte fanns något omklädningsrum! Man fick trycka in sig i ett förråd som var proppfullt med ihoptravade stolar och annat gojs, genom fönstret kunde man tydligt se folk i huset mittemot, det fanns knappt något golvutrymme och ingenstans att sitta. Stå upp och ta på strumporna i mitt nuvarande skick är ingen höjdare. Jag byter nog om på jobbet nästa gång och åker hem i yogakläderna sen.

En positiv sak är att stället ligger i samma hus som Hermans… Jag hade först inte tänkt äta där ikväll, men så regnade det när yogan var slut och jag tänkte att jag ju i alla fall kunde gå och titta hur det såg ut. Det såg gott ut, så jag åt och tänkte att det kanske skulle sluta regna. Det gjorde det inte, jag blev jätteblöt. Men gott var det.