Läste i Språktidningen om SÖ-stilen…

Språktidningen (nr 2, 2009) gav mig en intressant aha-upplevelse. I artikeln ”Skrivstilen som havererade” skriver Mats Karlsson om den misslyckade skrivstilsreformen som genomfördes i skolan 1975. Plötsligt tvingades alla lärare predika denna hemska stil:

SÖ-stilen (Språktidningen)
SÖ-stilen, bild från Språktidningen

Framsidestexten om artikeln fångade intresset direkt: ”Därför skriver du så fult! En hel generation gick vilse i skrivstilen.” Artikeln handlar sedan om hur dumt och svårt det var att försöka introducera en onaturlig och trist handstil utan bindning mellan djupgående konsonanter och intilliggande bokstäver. Motståndet var stort och tydligen släpptes kravet att lära ut denna stil 1985.

Varför härjar jag om det här nu då? Jo, för att jag tvingades skriva så här i skolan när jag gick i mellanstadiet och jag hatade det. Det gick så långsamt och var så förbaskat trist! Man fick inte ens välja storlek själv eftersom man skulle skriva på papper med förtryckta rader – baslinje, mittlinje och topplinje. Man var tvungen att skriva jättestort! Det var långt efter 1985, närmare bestämt 1990-1993. Ingela, som kom till klassen i fyran, skrev med en fin, gammaldags skrivstil som jag avundades. Jag minns att jag vid något tillfälle efter mycket tjat fick skriva en uppsats eller flera med valfri stil, men jag fick ju aldrig lära mig någon vettig skrivstil, så det blev knappast särskilt lyckat det heller.

Idag skriver jag med något mellanting till textning och skrivstil. Det vill säga, jag textar egentligen, men är för lat för att lyfta pennan om det inte behövs. Så här kan det se ut:

Handstilsprov
Handstilsprov från föreläsningsanteckningar

Undrar om jag ska skylla på SÖ-stilen..? :)