Att hämta på dagis

Ett väldigt mysigt vardagsögonblick är när jag just klivit av bussen och går mot Avas förskola. Dagen rinner av mig och jag tänker att nu ska jag snart krama mitt barn. Mitt barn! Hjärtat gör sig påmint och liksom spinner därinne i bröstkorgen, jag snabbar på stegen och märker att jag ler. Kanske är barnen ute och då brukar jag få syn på henne innan hon ser mig. En snabb glimt av hennes liv utan oss, hur hon går där och grejar med sina fina små vänner. Sen ser hon mig och ropar ”MAMMA!” medan hon kommer springande mot grinden för att kramas.

Efter det är det där alldeles speciella ögonblicket över. Känslorna känns inte lika mycket när jag börjar bocka av allt som ska göras vid hämtning, middagsfix och kvällsrutiner. Inte sällan känner jag mig som en utpumpad småbarnsförälder, för att rutinen är så mycket rutin och för att bristen på tid att göra något eget suger musten ur mig. Men ändå ser jag väldigt mycket fram emot att hämta Ava på dagis och att få vara med henne. Och när jag inte är med henne saknar jag henne, hur skönt det än är att få lite tid för sig själv.

Att ha barn är som att vara kär i någon som är väldigt krävande, men alldeles, alldeles underbar.

Boven i mitt drama kallas kärlek

I Boven i mitt drama kallas kärlek bearbetar Unni Drougge sitt sju år långa destruktiva förhållande med en man som kunde ha varit hennes son. Med ett tidigare misshandelsförhållande i bagaget föreläser hon ofta om mäns våld mot kvinnor och föregår med gott exempel på hur man tar sig ur sin kniviga situation – samtidigt som hon hamnar i ett liknande förhållande på nytt. Det börjar som svartsjuka, Niclas vill inte att hon ska prata med andra killar eller klä sig utmanande, och heller inte att hon ska prioritera sina fem barn framför honom. Det fortsätter som kontroll, Niclas dikterar hur hon ska bete sig och hindrar henne från att skriva färdigt boken hon arbetar med eftersom den är för promiskuös i hans tycke. Det eskalerar till fysiskt våld, men inte ens då reser sig Unni och går. Hon tänker i stället att allt är hennes fel. Hon måste bli den perfekta kvinnan, så att han inte längre är missnöjd. Hon sänker sina krav och intalar sig att hon är lycklig. Detta trots att hon övergivit både sina barn och sina vänner för att ägna sig helhjärtat åt Niclas, som många gånger beter sig som om han vore ett exceptionellt krävande barn själv.

Det är en gripande skildring av hur en stark kvinna bryts ner av en mans ständiga missnöje och misshandel. Samtidigt som den förstås framställer Niclas som ett naivt monster är den heller inte smickrande mot Unni, som trots allt försakar sina barn för vad hon tror är egen vinnings skull. För att kunna låta berättaren Unni smaska på ordentligt i klagosången har hon balanserat det hela genom att även använda den äldste sonens röst i vissa kapitel, han går in som motvikt och berättar humoristiskt om hur fånig hans mamma är och hur hon bara har sig själv att skylla.

Jag har inte läst något av Unni Drougge tidigare, men jag blir nyfiken på mer. Andra sidan Alex ska till exempel handla om hennes första misshandelsförhållande, även om den inte givits samma självbiografiska stil.

BokinfoTitel: Boven i mitt drama kallas kärlek
Författare: Drougge, Unni
Förlag: Bazar / Månpocket
ISBN: 9789170281419 / 9789170016226

Kärleksvecka på Barnboksprat! Vinn Det är så logiskt, alla fattar utom du!

Nu är det temavecka på Barnboksprat och temat är inte vilket som helst, utan KÄRLEK! Det bjuds på mycket kul, bland annat en tävling i vilken man kan vinna Lisa Bjärbos Det är så logiskt, alla fattar utom du, som jag för övrigt skrivit om här.

Paris, je t'aime

18 kortfilmer av 21 regissörer på temat kärlek i Paris. Somliga snuttar är fantastiska medan andra är ganska fåniga, men tillsammans bildar de en väldigt mysig helhet. Bäst i mitt tycke är Loin du 16e (av Walter Salles och Daniela Thomas) om en kvinna som lämnar sitt barn (nej, det är inte bara romantisk kärlek i filmen!) för att åka och jobba. Jag gillar också Tom Tykwers Faubourg Saint-Denis, Alexander Paynes 14e arrondissement och Isabel Coixets Bastille. Sämst är Wes Cravens fåniga Père-Lachaise om hur Oscar Wilde ”räddar” ett dåligt förhållande – eller nej, förresten, allra sämst är den obegripliga Porte de Choisy.

Det är mysigt att känna igen sig i Paris och att hitta favoriter och hatobjekt bland filmerna. Dessutom är den nästan löjligt stjärnspäckad och det är kul att spana efter sina favoritregissörers och favoritskådespelares insatser.

FilminfoIMDB: Paris, je t'aime
Regissör: 21 regissörer
År: 2006
Omdöme (1-5): 4

Sms från framtiden

Jag fick precis ett sms från Jonas: ”Jag har fått sms från dig där du har tråkigt, om en halvtimme.”

Det kanske skulle låta lite konstigt om jag inte förstod precis vad han menade. I söndags när Jonas jobbade skickade jag via sms.se ett gull-sms för att muntra upp honom ifall han hade trist (det är ju sällan sådär vrålkul att jobba). Jag skickade det vid tvåtiden ungefär. Vid 21 satt vi bredvid varandra vid våra respektive datorer och Jonas telefon pep. ”Jag har fått sms från dig”, sa Jonas. ”Från framtiden. Det känns bra att veta att du kommer att älska mig klockan 23 också.”

Fira 4 år med Jonas!

Vi hade en härlig ledig och lyxig mys-onsdag och firade att vi varit officiellt tillsammans i 4 år. Först en lugn och skön morgon hemma med pannkaksfrukost – vi äter ju pannkakor varje gång vi firar månad och så även denna gång. Vi upptäckte dessutom något nytt: det är gott med keso på pannkakor! Keso, örtsalt och peppar. Mmmm!

Sen gav vi oss ut i regnet – det regnade tamejf*n nästan hela dagen och åkte in till stan. Först ut var fika på Ahlströms konditori. Ingen av oss hade varit där tidigare, men vi blev väldigt nöjda. Stället har funnits sedan 1901 och har kvar mycket av det gamla. De sätter stolthet i ”det lilla extra” och det märkte vi genom att min chokladtårta med citron- och Rice Krispies-botten hade en ofantligt god liten maräng på toppen och att Jonas cheesecake pryddes av ett underbart smakrikt och gott hallon.

CIMG3068.JPG
Mumsigt fika på Ahlströms

Nästa aktivitet var presentshopping! Vi gick till Nordstan och skildes åt för en halvtimme med uppdraget att köpa present för 100 kr till varandra. Roligt! Här är presenterna:

CIMG3072.JPG

Jag fick en hjärtformad tesil, en påse Rooibos Kär & Galen och en liten vinflaska.

Jonas fick en pennkopp, en vin-chokladkaka (jättegott!) och 6 Refreshers (annars hade jag landat på 94 kr…).

Efter presentöppnandet var planen att promenera, men eftersom det regnade väldigt mycket blev det att vi gick runt och tittade i affärer ett tag.

Sen var det dags att bege sig till Pasta+ och äta mumsig middag! Gott, härligt, mysigt!

Jag åt RAVIOLONI AL GORGONZOLA: Ost och spenatfyllda stora ravioli med gorgonzolasås och färska champinjoner, 148 kr. Jonas valde RISOTTO AI FUNGHI PORCINI: Risrätt av Arborioris med karljohansvampscreme och champinjoner, vittvin, persilja och lök, 146 kr. Till efterrätt åt jag TARTUFO CLASSICO: Äggvanilj och chokladgräddglass med chokladsås och kakao, Jonas åt GELATO AL PISTACCHIO: Pistachglass toppad med stregalikör och så delade vi på en cappuccino med whisky och baileys. Mmmmums!

CIMG3080.JPG
Älskling med mumsig risotto.

CIMG3083.JPG
Efterrätterna!

Efter maten gick vi till Hagabion och såg The Secret Life of Words som var bra och oväntad.

» Några fler bilder på flickr

Jonas & Helena 3 år!

Idag är det exakt tre år sedan jag och Jonas bestämde att om man steker pannkakor och kramas, då är man tillsammans. Och det har vi alltså gjort varje månad sedan dess, 36 gånger alldeles strax (Jonas steker pannkakor medan jag skriver detta).

Tre år med världens bästa sötis är onekligen värt att fira! På fredag ska vi dessutom fira lite mer, gå ut och äta och gå på bio. Vi tänkte gå på restaurang Kraków, som Karin tipsade om för ganska länge sedan. De har en del lockande saker på menyn, även för oss vegetarianer.


Långhårig sötis

Jag är verkligen lyckligt lottad som har en fantastisk älskling! Han är ovanligt långhårig nu och söt på ett helt nytt sätt. :) Jag älskar min Jonas!