Söder Runt 2018

Yaaaay! Jag klarade det!

Maffig medalj

På grund av problem med fötter och skor kändes det som att det kunde gå lite hur som helst… Att jag dessutom gjort mitt bästa för att ignorera ont i knät de närmast föregående dagarna tänkte jag egentligen inte lika mycket på, men det kändes riktigt dåligt när jag inte kunde genomföra uppvärmningen inför loppet. Klarade verkligen inte belastade böjningar och vridningar… men som tur var gick det bättre att springa. Eller, knät gjorde sig påmint efter 300 m och då blev jag nervös, men strax var det som bortblåst.

När jag startade var målet bara att ta mig runt, helst springande. När jag började känna att det skulle gå hoppades jag på att komma in under 1:05. Och det gjorde jag ju faktiskt, det blev 1:04:32. Det var inget nytt rekord, men under omständigheterna är jag vansinnigt nöjd. Kilometrarna gled förbi ganska snabbt, kändes det som, och det var många som peppade och ville hi5a längs vägen.

Jag var anmäld som tillhörande klubben Vegan Runners IK, men tvekade inför att ta på mig tröjan… Ville inte visa att veganer måste GÅ längs banan… men så blev det ju inte, lyckligtvis. Jag gick för all del när jag drack vatten vid de två vätskestationerna, men det får vara okej. Hur som helst är jag glad att jag tog tröjan, då den genererade en del pepprop. :) Kul med lopp där man inte ”måste” ha en särskild lopptröja. Egentligen kanske man aldrig verkligen måste, men ”alla” har ju det på t.ex. STHLM-loppen och Midnattsloppet.

Skyltmannen var där och hejade! På ett väldigt bra ställe mot slutet också, jag var seg men kände peppen verka!

Såg även ”SKYLTMANNENS MAMMA” på en skylt som en dam höll i början av loppet. :)

Efter loppet träffade jag Lena & c:o igen (vi sågs på Vegomässan också). Mycket trevligt. Hennes man var den andra deltagaren från Vegan Runners IK. Han sprang ”lite” fortare än jag.

Känns bra att det kändes bra eftersom nästa millopp är på torsdag…

Hur svårt kan det vara att hitta löparskor?

Svar: Nästan precis hur svårt som helst, tydligen.

Just nu springer jag i löst knutna och för stora skor som ser ut så här. :) Saucony Triumph ISO 4

Jag vet inte riktigt hur många gånger jag ska behöva misslyckas med att hitta skor jag kan springa i utan att de begränsar mig. Min skohistorik:

  1. Random Adidas-skor jag hade hemma när jag började springa sommaren 2015.
  2. När jag började tro på att jag skulle fortsätta köpte jag ett par seriösa löparskor på Stadium. Försäljaren tittade på mina gamla jag hade på mig och sa ”du har väl inte sprungit i de där?”. Han sa också, baserat på att bara titta på mina fötter, att jag skulle ha pronationsstöd. Det blev ett par Asics Gel Convector 2 i storlek 37,5 enligt råd från säljaren att gå upp en halv storlek från vanliga storleken. Det gick väl rätt bra till en början när jag inte sprang så långa sammanhållna sträckor… men jag problem med domningar och stickningar i fötterna, framför allt tårna, som jag till slut fattade berodde på att de var alldeles för små. Efter att ha sprungit var jag också alldeles öm frampå tårna och jag utvecklade hårda valkar där… Så sommaren 2017 började jag leta nya skor (sen såg jag att det gått hål i meshen på dem, så det började vara dags oavsett).
  3. Letade seriöst på Intersport med full konsultation och garanti så att jag kunde testspringa i 30 dagar och byta skor (en gång) om det inte blev rätt. Kom fram till att jag inte behövde pronationsstöd. Köpte ett par Brooks Glycerin 14 och gick upp till storlek 38,5. De problem jag hade blev kanske bättre, men jag fick hysteriskt ont frampå smalbenen. Det var ju inte så lätt att veta hur jag skulle förhålla mig till det, men jag gick tillbaka…
  4. …och bytte till ett par Saucony Triumph ISO 3 i storlek 38. Detta var i juli 2017. Att det blev just dem var egentligen mest för att de var de enda tänkbara av de som fanns. De flesta var för smala. Och jag hade ju bara ett byte. Men jag tyckte också att de kändes rätt bra. Fast inte så länge… Något bättre var de kanske, men jag har haft fortsatta problem med domningar av framförallt högerfotens tår. Så inför sommarsäsongen 2018 begav jag mig till Runners Store och började äntligen få koll på vad jag behövde: ordentligt med plats för tårna, men också rejält breda skor. Inte så svårt? Jo! (Jag hade spanat på Altra-skor pga rymlig tåbox, men de var suuupersmala i övrigt.)
  5. Efter att ha testsprungit i butiken tills jag inte pallade mer (fötterna var redan ömma efter allt kläm…) fick jag lov att köpa ett par Brooks Ghost 10 och provspringa på löpband hemma innan jag bestämde mig. Jag gick upp till storlek 40,5 för att få plats med fötterna, men de var ändå för smala. Mina tår fick plats, men jag fick skavsår på insidan av foten och kramp på utsidan… Bara att gå tillbaka. Provade sååå många skor i butiken, sprang länge på löpbandet med varje par och är såå tacksam för att de lät mig hållas och var behjälpliga. Runners Store Regeringsgatan är bästa, bästa stället! Men inte hittade jag några skor för det. Jag tyckte att Saucony Triumph ISO 4 kändes lovande, men lite smal, i dammodell. Herrmodeller är generellt bredare, men den fanns inte inne, så det blev att jag köpte den på nätet…
  6. Saucony Triumph ISO 4, herrmodell, storlek 40,5. Den har jag nu. Men tror ni inte att den också är för smal?! Mina tår får plats, det är underbart, men om jag knyter dem vettigt hårt får jag kramp i fötterna. Så det jag gjort nu är att knyta dem löjligt löst (behöver inte knyta upp för att ta av och på dem…). Då går det hyfsat bra. Helst hade jag letat vidare i stället för att behålla dessa, men jag känner att mina tådomningar börjar bli allvarliga så jag vill verkligen inte springa i mina gamla skor. Valet stod därför mellan dessa eller att hoppa över löpning just nu inklusive Söder runt och STHLM10… I skrivande stund har jag genomfört Söder runt i dessa, alltså sprungit ett millopp, utan att hindras av domningar eller kramp. Det känns fantastiskt och jag är därför glad att jag köpte dem. Men det känns ändå inte klockrent. Vet inte om jag skulle våga springa ett traillopp i så stora, klumpiga skor… Får se om de blir bättre, kanske kan jag knyta dem så de sitter stadigare om jag lyckas töja ut dem lite.

Vad jag lärt mig

Jag tycker ändå att jag har lärt mig en del nu. Framför allt att JA, skor påverkar. Till en början trodde jag kanske att det kanske inte är så stor skillnad på skor och skor egentligen och att det mest är folk som vill sälja skor försöker få folk som springer att köpa en massa dyra skor hela tiden.

Tårna: Visserligen kanske jag har problem med nedsjunket främre fotvalv och tendenser till Mortons neurom, som kan ge mig problem oavsett vad jag har för skor, men jag känner definitivt skillnad med skorna. Jag behöver ordentligt med plats för tårna. De får inte tryckas ihop av skorna och ska inte ta i skokanten någonstans, ens efter att jag sprungit en stund. Det måste gå att spreta ordentligt med dem inuti skorna. Då kan jag springa utan att tårna domnar bort.

Sidorna av fötterna: Det var inte så lätt att förstå vad den krampaktiga känslan längs utsidan av fötterna berodde på. Men efter att ha testsprungit många olika skor är det extremt tydligt att det beror på att de är för smala. I vissa skor blir det jättehögt tryck på en specifik punkt, som då gör väldigt ont och skav kan uppstå. I andra skor är det mer ett jämnt fördelat övertryck som leder till en mer diffus krampsmärta längsmed hela foten. Jag har hittat skor som inte har gett mig detta problem! Till exempel den sko jag hade tidigare fast i större storlek, Saucony Triumph ISO 3. Minns inte vilken storlek, men säkert 40-40,5 nånting. Problemet var bara att tårna trängdes ihop i den och större kunde jag inte gärna ha. Det verkar vara nästan hur svårt som helst att hitta skor som både är breda och har plats för tårna…

Annat? Ja, rädslan nu är ju litegrann att när jag får bukt med de kända problemen dyker det upp helt andra saker…

En vacker dag ska jag hitta bra löparskor…

 

STHLM Trail Run 2018 och vitsippor

Årets första lopp är sprunget!

Jag sprang ju hela STHLM Challenge (fyra lopp utspridda över säsongen) förra året och har tänkt göra detsamma i år. Först ut: STHLM Trail Run (jag sprang 5 km).

Det var en fantastiskt fin vårdag idag och det hjälpte verkligen till att göra loppet till en bra upplevelse. Väldigt bra att tajma med vitsippsblomningen också! Start- och målområde var inte riktigt på samma plats som förra året, men det var fortfarande i ”Lill-Jansskogen och Fiskartorpsterrängen” (citat STHLM Trail Run, för jag har inte själv koll på vad som är vad…). Den mastiga backen som kom precis i slutet förra året kom nu redan under första kilometern. Det var ganska skönt att ha den avklarad (jag försökte springa, men efter ett tag kändes det som att jag höll på att slita isär mina vadmuskler, så då gick jag…), men lite läskigt att fundera på om de hade lurat ut någon annan maffig avslutning. Det hade de inte, resten var mycket jämnare. Jämnare som i fortfarande väldigt mycket uppför, mycket rötter, stenar, lera, trädstammar över stigen…

Förra året var jag ganska frustrerad över att det var så trångt. I år såg jag till att komma med i första startgruppen, för jag tänker att det är mer troligt att folk där är ivriga/snabba. Och jag slapp faktiskt bli tvingad att gå när jag ville springa. Det gick långsamt som attans i ledet ibland, men det när det var uppför och tekniskt svårt, så det kändes helt motiverat och jag hade inte velat ta mig fram snabbare…

Jag brydde mig inte om tiden (45:10) utan bara att ta mig runt utan att få alltför mycket obehag. Såg nu senare att jag sprang några minuter snabbare förra året (41:31), trots att jag kände mig mer hindrad då, men strunt samma. Det var roligare i år! Jag tänkte nästan till och med att trail kanske är min grej trots allt, fast jag brukar tänka att det inte är det.

Efter loppet köpte jag hamburgare och öl och tittade på prisutdelningen. Sen fick jag flytta mig för att trubadurens musik blastades ut så högt i högtalarna, så då satt jag och tittade på när de som sprang milen passerade start/målområdet när de var halvvägs. Apropå hamburgaren så såldes en sorts korv och en sorts hamburgare. Hamburgaren var vegansk by default, en crispy bean burger och  aioli till. Så himla bra! Smakade gott efter att ha sprungit.

Medaljen, förresten! Även i år är de riktigt snygga och har en pusselfunktion, så att alla fyra medaljer kommer att bilda en helhet. Lite mer uppenbart i år. Kul grej som gör en extra motiverad att springa alla fyra.

I år krockade det här loppet med Kungsholmen runt. Det var ju synd, för jag gillade verkligen Kungsholmen runt förra året. Men det var kanske bra att vänta lite till med att springa milen, för jag har inte fått till så mycket löpning och jag har strul med domningar i tårna.

Skor

…och apropå det med tårna så har jag just bestämt mig för att leta nya skor igen, trots att jag köpte mina nuvarande så sent som i juli förra året och bara har sprungit 250 km i dem. Jag bytte ju då för att mina tår verkligen inte fick plats i de gamla. Köpte ett par Brooks först, men fick ont på helt nya sätt och utnyttjade Intersports bytesrätt (som man får göra en gång om man provat ut med hjälp). Det fanns då verkligen bara ett annat par jag över huvud taget kunde ha, Saucony Triumph ISO 3, så det blev dem jag köpte. Men jag inser nu att även om de är mycket bättre och det kändes stor skillnad mot de gamla behöver jag ÄNNU mer plats för tårna. Jag är nyfiken på Altra, som har som grej att de har bred tåbox, men också zero drop. Det senare är jag lite nervös över att det ska bli en jobbig omställning (eftersom jag har två millopp i juni jag behöver vara redo för), men jag tänker att det kanske går lättare om jag väljer en modell som också är ordentligt dämpad..? Nåja, vi får se. Jag vill helst shoppa skor NU, men jag tror torsdag är första tillfället jag kan få till det…

När jag googlat på mina domningsproblem hamnar jag hela tiden på Mortons neurom. Det är en nervskada i framfoten som brukar sitta precis där jag känner av domningen mest. Jag blir nervös att det är det jag håller på att utveckla genom att springa i fel skor – har läst att man kan göra precis det. Det kan bli riktigt smärtsamt, så jag är ju glad om jag kan hindra den eventuella utvecklingen ditåt. Surt att det ska vara så svårt att hitta rätt skor, men jag lär mig väl mer för varje misstag i alla fall. Bred tåbox, bred tåbox, bred tåbox..!

Vitsippor

Härligt att springa i vitsippsskog! Jag blev sugen på att fota, men jag hade ju inte tid att fota något ordentligt under själva loppet, så det fick bli en liten vitsippspromenad efter loppet:

I ran STHLM!

STHLM Above/Below

Jag klarade STHLM Challenge! För nu har jag sprungit alla fyra loppen: STHLM Trail Run, STHLM10, STHLM Urban Trail och så nu igår STHLM Above/Below. Jag har ju missat ett par lopp i år pga sjukdom, men är väldigt glad att det inte var något av dessa.

STHLM Above/Below beskrivs så här av arrangörerna:

Evenemanget startar i Tantolunden. Banan tar dig genom tre, sedan länge övergivna och normalt sett otillgängliga, tåg- och transporttunnlar längs med Årstaviken och Norra Hammarbyhamnen, för att sedan avslutas med en spektakulär målgång på det vackra Fåfängan.

Och här är deras bild av bansträckningen:

Om det var coolt? Ja, klart att det var! Det var minst sagt annorlunda att springa på räls. Kanske inget jag jättegärna gör till en vana heller…

STHLM Above/Below
I startfållan.

Loppet började ju ganska normalt, förutom att alla hade schnygga hjälmar på sig. Det var en vacker höstdag och vi sprang längs vattnet med alla flanörer. Men sen svängde vi och sprang plötsligt på räls! Fortfarande ute ett tag…

STHLM Above/Below
Rälslöpning!

…men sen rätt in i en tunnel.

STHLM Above/Below
In i första tunneln.

Här var det rätt knepigt faktiskt. Det kom löpare i andra riktningen också, eftersom vi skulle in och vända där tunneln och spåret plötsligt tog slut. Så vi skulle springa på vänstersidan. Utöver själva spåret fanns ungefär lika mycket yta till på bägge sidor, men där var det ju sten… eller jättegrus eller hur man ska beskriva det. Det var inte så skönt att springa på. Alternativet var att springa på syllarna, som låg med ojämna avstånd mellan. Jag varvade lite… och gick en del också, dels för att jag fotade och dels för att det blev lite trångt ibland, men också för att det kändes rätt slitigt med stenen och syllarna blev lite precisionsjobbigt särskilt när det var extra mörkt…

STHLM Above/Below
I första tunneln.

STHLM Above/Below
Ut ur första tunneln.

Sen kom vi ut i ljuset igen! En liten stund, i alla fall.

STHLM Above/Below
Ute i solljuset! Hjälmen ville inte riktigt sitta kvar… förrän precis i slutet såklart, då satte den sig som en smäck.

Nästa tunnel sprang vi rakt igenom, så det var ju lite enklare. Underlaget var kanske något snällare också.

STHLM Above/Below
Tunnel 2.

STHLM Above/Below
Ut ur tunnel 2.

STHLM Above/Below
Utanför tunnel 2.

STHLM Above/Below
Utanför tunnel 2.

Efter det blev det en ganska lång bit ute i vanliga världen innan sista tunneln kom. Den hade slätt golv, vilken barnlek!

STHLM Above/Below
In i tunnel 3.

STHLM Above/Below
Tunnel 3.

Efter det var det backen upp mot målet vid Fåfängan. Ojdå. Det var ju dunderbrant jättelänge. Ända in i mål! Men skönt att veta att man inte skulle behöva orka springa något efter backen i alla fall…

STHLM Above/Below
Upp mot målet!

STHLM Above/Below
Yaaay! I ran STHLM!

STHLM Above/Below
Uppifrån mål…

Tog en cache på Fåfängan, men begav mig sedan snabbt hemåt. Eftersom det inte fanns någon väskinlämning hade jag bara en tröja knuten runt midjan att ta till och jag var rädd att bli kall. Det var en solig och fin dag, men ganska kall.

Alla loppen har varit bra och jag är såklart sugen på att anta utmaningen 2018 också! Då återkommer Trail Run, STHLM10 och Urban Trail, men sista blir en överraskning. Above/Below var en engångsföreteelse och det var såklart kul att ha fått springa detta unika lopp. Jag fick en schnygg hjälm på köpet också…

Fler bilder:
» ‘STHLM Above/Below 2017’ på Flickr

Personbästa mil på Tjejmilen!

Skrev detta i träningsdagboken på jogg.se:

Oh boy! Dags för ett försök på milen igen. Nu äntligen med bättre hopp om fötterna, men jag hade gärna tränat lite mer… för det kändes inte som att årsmålet att komma under timmen låg inom räckhåll. Väl medveten om det gjorde jag ändå ett försök, men fick nöja mig med personbästa milen. Och det är ju inte helt fel det heller.

Strategin var att undvika att sticka iväg för fort i början, försöka hålla jämn hastighet precis under 6 min/km. Jag vet ju att det brukar gå hyfsat enkelt i början, att det sen kommer en dipp och att det vänder uppåt igen, men exakt när vet jag inte. Förhoppningen var att inte dippa alltför mycket i alla fall…

Jag lyckades hyfsat bra, splits enligt Runkeeper:
1 km 5:55
2 km 6:00
3 km 5:52
4 km 6:13
5 km 6:00
6 km 6:35
7 km 6:27
8 km 6:04
9 km 5:58
10 km 6:19

Enligt min egen Runkeeper klarade jag 5 km på 30 minuter precis, men jag såg att bågen låg lite längre fram och officiella tiden blev 30:12.

Men jag pressade på för att klara 5 på 30 och sen dippade jag ganska mycket. Sen avslutar man ju med en riktigt seg backe också…

Känns i alla fall grymt att ha brutit min nedåtgående trend! Här är alla mina millopp:

Tjejmilen 2016-09-03 1:03:13 (yay!)
Kungsholmen runt 2017-05-13 1:04:46 (rysliga domningar i tårna)
STHLM10 2017-06-15 1:06:10 (livrädd att förvärra, men blev som tidigare ungefär)
Midnattsloppet 2017-08-19 1:06:29 (fixat fotproblemet, men hopplöst trångt)
Tjejmilen 2017-09-02 1:01:58 (yay!)

OCH FÖTTERNA KÄNDES HELT OKEJ! Jag älskar mina nya skor!

Lite märkligt att springa lopp med bara tjejer, men det är ett bra lopp. Det enda som är riktigt dåligt är att det är alldeles för få bajamajor i förhållande till löparna. Jag stod i en löjligt lång kö som tog 36 minuter. Men själva loppet är förvånansvärt ok med tanke på hur mycket folk det är. Lite trångt, men inte helt omöjligt. Det nämns två jobbiga backar och vilken den sista är är uppenbart, men jag är inte helt säker på vilken som var den första, det var väl lite backigt då och då men ingen lika självklar Backen med stort B.

Nu har jag en månad på mig att träna till Hässelbyloppet, om jag får vara frisk och så där. Så en chans till att ta årsmålet… men det känns ju rätt mycket att kapa 2 minuter. Jag bör nog sikta på att ligga lite mer under 6 min/km för att ha marginal för dippen. Ska bara klara av det också!

Midnattsloppet och Bellmanstafetten

Nu springer jag så många lopp att jag inte hinner blogga om dem! :)

I startfållan till Midnattsloppet

Jag har sprungit två lopp med jobbet. Eller ja, med och med, jag såg ingen från jobbet när jag sprang Midnattsloppet (10 km), men på Bellmanstafetten (5 km) var vi ju ett lag. Midnattsloppet var 19 augusti och jag hade starttid 22:20. Startgruppen (4c) hade uppskattad tid 55:00-59:59 min, men det var heeeelt omöjligt att hålla den hastigheten. Superdupertrångt i ca 6:30-fart och ingen idé att försöka ta sig förbi någon. Jag bara hängde på och första 5 km kändes väldigt lätta, med undantag för en monsterbacke. Sen blev det lite tyngre och då kunde jag inte skylla på att jag sprang rådande fart längre… men men, jag gick i mål på 1:06:29 och fortsatte trenden att springa långsammare för varje millopp…

Redo för växling i Bellmanstafetten

Bellmanstafetten var 24 augusti och vi var fyra fempersonslag (5 km per person) från jobbet (eller ok, någon sprang dubbla sträckor). Jag sprang långsammast av alla, men var ändå nöjd att komma under 30 minuter. Officiell tid 29:35. Efter loppet stannade jag kvar på området och tog några geocacher.

STHLM Urban Trail – superkul lopp!

I morse fick jag gå upp i ottan (dags att vänja sig snart ju…) och bege mig mot Djurgården för start 8:10 i STHLM Urban Trail. Det var ett mycket speciellt lopp som tog oss på en ca 10 km (lite mindre, tror jag) lång sightseeingtur i Stockholm och genom vissa kända byggnader. Ingen tidtagning, så fokus fick ligga helt på upplevelse snarare än prestation. Och det var nog bra det, för det hade nog varit frustrerande att hårdsatsa på en bra tid med tanke på att många stannade och fotade och att vi fick vänta på grön gubbe ibland…

Starten gick alltså på Djurgården, men målgången var på Blasieholmskajen. Arrangörerna får plus i kanten för att de transporterade väskor från start till mål, superbra!

Först sprang vi genom Skansen. Backen upp var grym och det var en man som stannade och utbrast DET HÄR ÄR JU BARA LÖJLIGT! :) Men efter den pärsen bjöds det på fina miljöer, folkdans och folkdräkter. Sen kom loppets längsta bara-springa-bit, längsmed Strandvägen in mot stan. Fick stanna för röd gubbe när vi skulle över Strandvägen… Strax kom vi till ett av de coolaste ställena, vi sprang in på Dramaten! Upp för trappor och in i teatersalen, springa mellan bänkarna och så ner och ut igen…

Strax därefter in på SATS Stureplan. Här var det pepp minsann, de hejade så bra att jag inte stannade och fotade (jag gjorde det ganska mycket, men inte överallt). :)

Sen genom Paradiset City, där vi bjöds på fruktstång. Tur att jag hade min mobilhållare, så jag kunde stoppa ner den i något, för jag ville inte äta springandes och inte stanna riktigt så mycket som skulle krävas för att äta den på ett behagligt sätt…

Sen genom MOOD Stockholm. Tänk att jag inte varit i den gallerian! Det här var ju just en premiär…

Rigoletto, genom stora salongen med film på duken, coolt!

Brunkebergstunneln var inte en av de officiella höjdpunkterna, men kändes ju som ett mini-tunnelrun.

På Drottninggatan var det peppigt värre. Där satsade pepparna hårt på att läsa folks namn på ”nummerlapparna” (där numret brukar stå stod i stället förnamnet stort) och ge personlig pepp, kul. :)

Hotel C Stockholm bjöd på lite olika scener i olika rum.

Vid Brunkebergs torg stod folk från The Music Run och peppade riktigt rejält. Kul att springa förbi Riksbanken, där jag ju varit en del i helt andra sammanhang (jobb).

Sen kan man ju undra varför det stod en målbåge vid Kungsträdgården… Jag visste ju att det inte var slut där, men några bakom mig verkade tro det för ett ögonblick. Där stod i alla fall Craft Sportswear och körde också riktigt peppig förnamnspepp (fast jag fick heta Helen, men det var nog inte så lätt att hinna läsa rätt…).

Sista sevärdheten var Musikaliska, där det bjöds på livemusik från scenen, en kanonbra och mäktig avslutning. För sen var det bara att springa längs Nybrokajen och stanna för rödljus precis innan upploppsfållan, hehe. Klart bra att det inte var ett prestationslopp.

Det var superkul! Och det funkade med fötter och skor, jag är väldigt nöjd.

Jag cachade lite efteråt också och sen kom jag hem, duschade och skulle göra en massa saker, men råkade visst somna i stället, hrm…

Nu har jag bara ett lopp kvar för att klara hela STHLM Challenge!

Här är mina bilder:

I startfållan

I am a Vegan Runner

Jag gick ju med i Vegan Runners IK efter Vegoloppet. Och nu har de tröjor i lager igen och jag har precis köpt och fått min. Blev en premiärtur i tröjan idag.

Kändes dock rätt segt. Misstänker att det påverkar mig att jag gav blod i förrgår. Kändes även oväntat flåsigt att gå uppför en lång trappa igår. Hoppas det inte påverkar alla mina lopp alltför mycket.

 

Bytte skorna! Håller tummarna för de nya Saucony Triumph ISO 3!

Som jag har våndats angående de nya löparskorna jag köpte… Jag kunde inte springa många minuter utan att få ont i smalben och utsidorna av fötterna. Kändes ju helt fel att få nya problem när det jag mest var ute efter var lite mer plats för tårna bara…

Så jag bestämde mig för att utnyttja Intersports Testa-på-garanti som jag sett till att bli berättigad till. Man får alltså använda skorna i 30 dagar och sedan byta dem om det blev fel (en gång, så nu gäller det att de nya funkar…). Det kändes olustigt, men jag fick tag i samma kille som jag köpte skorna av för nästan 3 veckor sedan och han gjorde klart direkt att vi såklart skulle byta dem. Sen gick vi såklart igenom vad som inte var bra med dem, men det kändes inte som att jag behövde argumentera för att göra bytet, utan bara att vi skulle försöka reda ut hur vi skulle hitta bättre skor.

Jag gick ju från skor med pronationsstöd till utan när jag köpte de nya, men killen trodde inte att det var problemet. Jättesvårt att veta såklart, men han filmade hur jag sprang i de neutrala jag valde och det såg jättebra ut, dumt att lägga i pronationsstöd då.

Det som var mindre bra var att de flesta skor som kunde ha varit aktuella var helt slut i lager. Jag var mest intresserad av Saucony och Asics, för att de generellt är bredare än de andra märkena och jag behöver ordentligt breda skor. Det fanns inga Asics över huvud taget i rätt storlek. Om jag skulle köra på neutrala, som han rekommenderade, fanns egentligen bara Saucony Triumph ISO 3. Jag sprang med dem på löpbandet i 8 minuter, det låter kanske inte så mycket men kändes ganska mycket att göra mitt i en skoaffär. :) Kände i alla fall ingenting i smalbenen och bara lite lätt på utsidan av fötterna. Med Brooks-skorna gjorde det ju rejält ont efter bara några få minuter.

Så det blev Saucony Triumph ISO 3:

Mina gamla Asics var storlek 37,5, Brooks köpte jag i 38,5 och nu tog jag 38. Vill ju ha mer plats för tårna men inte klumpiga skor, Brooks-skorna blev kanske lite för stora. Hoppas tåutrymmet räcker nu (det är ju mest därför jag byter från mina gamla)!

Så här skriver Saucony om skorna på produktsidan:

Triumph ISO3
Artikelnummer: S10346-3

– Triumph är Sauconys premiesko i det neutrala segmentet. Tack vare Everun materialet i såväl toppsulan som landningszonen ger den maximal stötdämpning och energiåtergivelse under hela löppasset. Triumph ISO3 har dessutom uppdaterats med ytterligare Everun i hälen, vilket ger ökad dämpning under landningsfasen. Triumph ISO3 har också uppdaterats i form av en ny, vävd mesh för ökad slitstyrka. Skon har också ett uppdaterat ISOFIT system för ökad förmåga att anpassa sig till foten och säkerställa en dynamisk passform under hela löpsteget.
– Dropp: 8 mm
– Vikt: 261 gram

Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas att det blir bra nu!

De gula snörena och detaljerna är verkligen lysgula. Så nej, det går inte så bra för mig att hitta diskreta skor. :) Men det som spelar roll är ju hur det känns. Jag hade gärna velat vara mer säker, men nu är det bara att hoppas och kämpa på.

Nya löparskor: Brooks Glycerin 14

Efter alla problem med domnande tår fattade jag ju beslutet att köpa nya skor. Det blev ett par Brooks Glycerin 14 köpta på Intersport med rätt att prova i 30 dagar och byta om de är fel. Så nu håller jag på och provar… det är inte lätt att veta om de är rätt. Andra gången jag sprang fick jag galet ont i smalbenet på ett sätt jag aldrig haft förut… Tredje gången sprang jag bara 5 minuter åt gången och gick emellan, då gick det bättre.

Nya skorna är neutrala, de förra hade pronationsstöd. De är storlek 38,5 och de förra var 37,5. Går ju inte riktigt att jämföra storlek mellan olika modeller, men de har i alla fall rejält mycket mer plats för tårna. Så det problemet borde ju vara löst, dumt bara om man får en massa nya…

(Jag ville helst ha ett par lite diskreta skor, men alla som bara var t.ex. svarta var alldeles för smala för mina fötter. Dessa skor är inte alls särskilt diskreta med blänkande rosa detaljer, menmen…)