Personbästa mil på Tjejmilen!

Skrev detta i träningsdagboken på jogg.se:

Oh boy! Dags för ett försök på milen igen. Nu äntligen med bättre hopp om fötterna, men jag hade gärna tränat lite mer… för det kändes inte som att årsmålet att komma under timmen låg inom räckhåll. Väl medveten om det gjorde jag ändå ett försök, men fick nöja mig med personbästa milen. Och det är ju inte helt fel det heller.

Strategin var att undvika att sticka iväg för fort i början, försöka hålla jämn hastighet precis under 6 min/km. Jag vet ju att det brukar gå hyfsat enkelt i början, att det sen kommer en dipp och att det vänder uppåt igen, men exakt när vet jag inte. Förhoppningen var att inte dippa alltför mycket i alla fall…

Jag lyckades hyfsat bra, splits enligt Runkeeper:
1 km 5:55
2 km 6:00
3 km 5:52
4 km 6:13
5 km 6:00
6 km 6:35
7 km 6:27
8 km 6:04
9 km 5:58
10 km 6:19

Enligt min egen Runkeeper klarade jag 5 km på 30 minuter precis, men jag såg att bågen låg lite längre fram och officiella tiden blev 30:12.

Men jag pressade på för att klara 5 på 30 och sen dippade jag ganska mycket. Sen avslutar man ju med en riktigt seg backe också…

Känns i alla fall grymt att ha brutit min nedåtgående trend! Här är alla mina millopp:

Tjejmilen 2016-09-03 1:03:13 (yay!)
Kungsholmen runt 2017-05-13 1:04:46 (rysliga domningar i tårna)
STHLM10 2017-06-15 1:06:10 (livrädd att förvärra, men blev som tidigare ungefär)
Midnattsloppet 2017-08-19 1:06:29 (fixat fotproblemet, men hopplöst trångt)
Tjejmilen 2017-09-02 1:01:58 (yay!)

OCH FÖTTERNA KÄNDES HELT OKEJ! Jag älskar mina nya skor!

Lite märkligt att springa lopp med bara tjejer, men det är ett bra lopp. Det enda som är riktigt dåligt är att det är alldeles för få bajamajor i förhållande till löparna. Jag stod i en löjligt lång kö som tog 36 minuter. Men själva loppet är förvånansvärt ok med tanke på hur mycket folk det är. Lite trångt, men inte helt omöjligt. Det nämns två jobbiga backar och vilken den sista är är uppenbart, men jag är inte helt säker på vilken som var den första, det var väl lite backigt då och då men ingen lika självklar Backen med stort B.

Nu har jag en månad på mig att träna till Hässelbyloppet, om jag får vara frisk och så där. Så en chans till att ta årsmålet… men det känns ju rätt mycket att kapa 2 minuter. Jag bör nog sikta på att ligga lite mer under 6 min/km för att ha marginal för dippen. Ska bara klara av det också!

Midnattsloppet och Bellmanstafetten

Nu springer jag så många lopp att jag inte hinner blogga om dem! :)

I startfållan till Midnattsloppet

Jag har sprungit två lopp med jobbet. Eller ja, med och med, jag såg ingen från jobbet när jag sprang Midnattsloppet (10 km), men på Bellmanstafetten (5 km) var vi ju ett lag. Midnattsloppet var 19 augusti och jag hade starttid 22:20. Startgruppen (4c) hade uppskattad tid 55:00-59:59 min, men det var heeeelt omöjligt att hålla den hastigheten. Superdupertrångt i ca 6:30-fart och ingen idé att försöka ta sig förbi någon. Jag bara hängde på och första 5 km kändes väldigt lätta, med undantag för en monsterbacke. Sen blev det lite tyngre och då kunde jag inte skylla på att jag sprang rådande fart längre… men men, jag gick i mål på 1:06:29 och fortsatte trenden att springa långsammare för varje millopp…

Redo för växling i Bellmanstafetten

Bellmanstafetten var 24 augusti och vi var fyra fempersonslag (5 km per person) från jobbet (eller ok, någon sprang dubbla sträckor). Jag sprang långsammast av alla, men var ändå nöjd att komma under 30 minuter. Officiell tid 29:35. Efter loppet stannade jag kvar på området och tog några geocacher.

STHLM Urban Trail – superkul lopp!

I morse fick jag gå upp i ottan (dags att vänja sig snart ju…) och bege mig mot Djurgården för start 8:10 i STHLM Urban Trail. Det var ett mycket speciellt lopp som tog oss på en ca 10 km (lite mindre, tror jag) lång sightseeingtur i Stockholm och genom vissa kända byggnader. Ingen tidtagning, så fokus fick ligga helt på upplevelse snarare än prestation. Och det var nog bra det, för det hade nog varit frustrerande att hårdsatsa på en bra tid med tanke på att många stannade och fotade och att vi fick vänta på grön gubbe ibland…

Starten gick alltså på Djurgården, men målgången var på Blasieholmskajen. Arrangörerna får plus i kanten för att de transporterade väskor från start till mål, superbra!

Först sprang vi genom Skansen. Backen upp var grym och det var en man som stannade och utbrast DET HÄR ÄR JU BARA LÖJLIGT! :) Men efter den pärsen bjöds det på fina miljöer, folkdans och folkdräkter. Sen kom loppets längsta bara-springa-bit, längsmed Strandvägen in mot stan. Fick stanna för röd gubbe när vi skulle över Strandvägen… Strax kom vi till ett av de coolaste ställena, vi sprang in på Dramaten! Upp för trappor och in i teatersalen, springa mellan bänkarna och så ner och ut igen…

Strax därefter in på SATS Stureplan. Här var det pepp minsann, de hejade så bra att jag inte stannade och fotade (jag gjorde det ganska mycket, men inte överallt). :)

Sen genom Paradiset City, där vi bjöds på fruktstång. Tur att jag hade min mobilhållare, så jag kunde stoppa ner den i något, för jag ville inte äta springandes och inte stanna riktigt så mycket som skulle krävas för att äta den på ett behagligt sätt…

Sen genom MOOD Stockholm. Tänk att jag inte varit i den gallerian! Det här var ju just en premiär…

Rigoletto, genom stora salongen med film på duken, coolt!

Brunkebergstunneln var inte en av de officiella höjdpunkterna, men kändes ju som ett mini-tunnelrun.

På Drottninggatan var det peppigt värre. Där satsade pepparna hårt på att läsa folks namn på ”nummerlapparna” (där numret brukar stå stod i stället förnamnet stort) och ge personlig pepp, kul. :)

Hotel C Stockholm bjöd på lite olika scener i olika rum.

Vid Brunkebergs torg stod folk från The Music Run och peppade riktigt rejält. Kul att springa förbi Riksbanken, där jag ju varit en del i helt andra sammanhang (jobb).

Sen kan man ju undra varför det stod en målbåge vid Kungsträdgården… Jag visste ju att det inte var slut där, men några bakom mig verkade tro det för ett ögonblick. Där stod i alla fall Craft Sportswear och körde också riktigt peppig förnamnspepp (fast jag fick heta Helen, men det var nog inte så lätt att hinna läsa rätt…).

Sista sevärdheten var Musikaliska, där det bjöds på livemusik från scenen, en kanonbra och mäktig avslutning. För sen var det bara att springa längs Nybrokajen och stanna för rödljus precis innan upploppsfållan, hehe. Klart bra att det inte var ett prestationslopp.

Det var superkul! Och det funkade med fötter och skor, jag är väldigt nöjd.

Jag cachade lite efteråt också och sen kom jag hem, duschade och skulle göra en massa saker, men råkade visst somna i stället, hrm…

Nu har jag bara ett lopp kvar för att klara hela STHLM Challenge!

Här är mina bilder:

I startfållan

I am a Vegan Runner

Jag gick ju med i Vegan Runners IK efter Vegoloppet. Och nu har de tröjor i lager igen och jag har precis köpt och fått min. Blev en premiärtur i tröjan idag.

Kändes dock rätt segt. Misstänker att det påverkar mig att jag gav blod i förrgår. Kändes även oväntat flåsigt att gå uppför en lång trappa igår. Hoppas det inte påverkar alla mina lopp alltför mycket.

 

Bytte skorna! Håller tummarna för de nya Saucony Triumph ISO 3!

Som jag har våndats angående de nya löparskorna jag köpte… Jag kunde inte springa många minuter utan att få ont i smalben och utsidorna av fötterna. Kändes ju helt fel att få nya problem när det jag mest var ute efter var lite mer plats för tårna bara…

Så jag bestämde mig för att utnyttja Intersports Testa-på-garanti som jag sett till att bli berättigad till. Man får alltså använda skorna i 30 dagar och sedan byta dem om det blev fel (en gång, så nu gäller det att de nya funkar…). Det kändes olustigt, men jag fick tag i samma kille som jag köpte skorna av för nästan 3 veckor sedan och han gjorde klart direkt att vi såklart skulle byta dem. Sen gick vi såklart igenom vad som inte var bra med dem, men det kändes inte som att jag behövde argumentera för att göra bytet, utan bara att vi skulle försöka reda ut hur vi skulle hitta bättre skor.

Jag gick ju från skor med pronationsstöd till utan när jag köpte de nya, men killen trodde inte att det var problemet. Jättesvårt att veta såklart, men han filmade hur jag sprang i de neutrala jag valde och det såg jättebra ut, dumt att lägga i pronationsstöd då.

Det som var mindre bra var att de flesta skor som kunde ha varit aktuella var helt slut i lager. Jag var mest intresserad av Saucony och Asics, för att de generellt är bredare än de andra märkena och jag behöver ordentligt breda skor. Det fanns inga Asics över huvud taget i rätt storlek. Om jag skulle köra på neutrala, som han rekommenderade, fanns egentligen bara Saucony Triumph ISO 3. Jag sprang med dem på löpbandet i 8 minuter, det låter kanske inte så mycket men kändes ganska mycket att göra mitt i en skoaffär. :) Kände i alla fall ingenting i smalbenen och bara lite lätt på utsidan av fötterna. Med Brooks-skorna gjorde det ju rejält ont efter bara några få minuter.

Så det blev Saucony Triumph ISO 3:

Mina gamla Asics var storlek 37,5, Brooks köpte jag i 38,5 och nu tog jag 38. Vill ju ha mer plats för tårna men inte klumpiga skor, Brooks-skorna blev kanske lite för stora. Hoppas tåutrymmet räcker nu (det är ju mest därför jag byter från mina gamla)!

Så här skriver Saucony om skorna på produktsidan:

Triumph ISO3
Artikelnummer: S10346-3

– Triumph är Sauconys premiesko i det neutrala segmentet. Tack vare Everun materialet i såväl toppsulan som landningszonen ger den maximal stötdämpning och energiåtergivelse under hela löppasset. Triumph ISO3 har dessutom uppdaterats med ytterligare Everun i hälen, vilket ger ökad dämpning under landningsfasen. Triumph ISO3 har också uppdaterats i form av en ny, vävd mesh för ökad slitstyrka. Skon har också ett uppdaterat ISOFIT system för ökad förmåga att anpassa sig till foten och säkerställa en dynamisk passform under hela löpsteget.
– Dropp: 8 mm
– Vikt: 261 gram

Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas att det blir bra nu!

De gula snörena och detaljerna är verkligen lysgula. Så nej, det går inte så bra för mig att hitta diskreta skor. :) Men det som spelar roll är ju hur det känns. Jag hade gärna velat vara mer säker, men nu är det bara att hoppas och kämpa på.

Nya löparskor: Brooks Glycerin 14

Efter alla problem med domnande tår fattade jag ju beslutet att köpa nya skor. Det blev ett par Brooks Glycerin 14 köpta på Intersport med rätt att prova i 30 dagar och byta om de är fel. Så nu håller jag på och provar… det är inte lätt att veta om de är rätt. Andra gången jag sprang fick jag galet ont i smalbenet på ett sätt jag aldrig haft förut… Tredje gången sprang jag bara 5 minuter åt gången och gick emellan, då gick det bättre.

Nya skorna är neutrala, de förra hade pronationsstöd. De är storlek 38,5 och de förra var 37,5. Går ju inte riktigt att jämföra storlek mellan olika modeller, men de har i alla fall rejält mycket mer plats för tårna. Så det problemet borde ju vara löst, dumt bara om man får en massa nya…

(Jag ville helst ha ett par lite diskreta skor, men alla som bara var t.ex. svarta var alldeles för smala för mina fötter. Dessa skor är inte alls särskilt diskreta med blänkande rosa detaljer, menmen…)

STHLM10 och beslut om nya löparskor

Loppet

I torsdags sprang jag STHLM10! Jag har ju haft problem med mina fötter och framför allt med domnande tår på högerfoten. Dessutom har jag känt det även till vardags på sistone. Så jag var lite nervös att jag kanske gjorde något dumt när jag gav mig iväg för att springa en hel jäkla mil med dessa fötter. Men lyckligtvis blev det inte värre än tidigare i alla fall. Det vill säga, det var inte bra, men inte värre än Kungsholmen runt eller Vegoloppet i alla fall… Men av mina tre millopp blev det inte helt oväntat det långsammaste på 1:06:10. Nåväl, jag var mest glad att ta mig runt utan alltför mycket obehag, men det hade ju varit kul att verkligen kunna satsa på målet att klara milen på max en timme.

Medalj 2 av 4 i STHLM Challenge!

Så här gick banan:

Det var ett fint lopp och bra väder. Kul att springa på andra sidan vattnet. Allra roligast var nog att springa på Långholmen, där jag aldrig varit! Fast vid det laget var fötterna rätt jobbiga… Utöver det så var det enda negativa att det faktiskt var riktigt trångt ibland, det hade jag inte riktigt väntat mig. Kändes mycket mer trångt än Kungsholmen runt. Jobbigt när man inte kan styra sin fart.

Loppet blev det första jag sprang för klubben Vegan Runners IK, som jag gick med i efter Vegoloppet. :) Kul att ha en klubb. Mitt syfte med det är mest att visa fler människor att det finns veganer och att veganer springer. Jag var lite kluven om jag skulle gå med eftersom det kan finnas en poäng med att visa att veganer springer bra, vilket jag ju knappast gör, men äsch, jag var välkommen och jag gick med. Ska förhoppningsvis promota ännu lite mer genom att springa runt i en av deras tröjor så småningom.

Skorna

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att köpa nya skor. Hade stuckit redan igår om jag inte haft så ömma fötter… men nu blir det på onsdag, då det passade schemamässigt. Jag är nämligen ganska övertygad om att mina Asics Gel Convector 2 är för små. Tårna tar emot när jag sprungit ett tag (fötterna sväller ju) och då är det inte konstigt att de domnar bort medan jag springer och blir tokigt ömma framtill efteråt. Märkligt bara att jag inte fattat det tidigare, men det har inte alltid varit riktigt lika illa (även om jag har noterat att jag fått förhårdnader på tåspetsarna, vilket också låter som en varningssignal).

Pronationsstödet har jag ju varit tveksam till hela tiden. Jag tycker att jag springer tydligt på utsidan av fötterna (i alla fall i dessa skor, vet inte hur mycket skor påverkar egentligen). Men angående det har jag mest känt att det är svårt att veta om det verkligen är fel och om det verkligen spelar någon roll. För små skor är liksom mer uppenbart fel.

Jag köpte skorna 2015-08-10, alltså för 1 år och 10 månader sedan. Jag har sprungit 703,5 km i dem enligt jogg.se, där jag bokför mina pass. Jag har förstås gått i dem en del utöver det. De borde ha mer att ge, men inte till mina fötter! Känns skönt att jag bestämt mig efter att ha våndats egentligen ända sedan jag köpte dem. Kanske kan skänka dem till re:activate eller dylikt.

Malmöweekend med Vegoloppet, god mat och geocache #100

Det blev verkligen som förra året. Skippade Vårruset pga förkylning och var på gränsen när det blev dags för Vegoloppet, men det gick i alla fall bra.

Fredagen var en klämdag och jag hade tagit ledigt. Barnen var också lediga och Jonas skulle jobba hemifrån. Men jag tog alltså tåget till Malmö och hade en härlig helg med Ann. På fredagkvällen promenerade vi runt och tittade bland annat på konst på Hedmanska gården och ”examensprojekt från regionens arkitekt- och designutbildningar” på Form/Design Center. Sen åt vi god mat på gamla favoriten Kao’s. Vi misslyckades också med att hitta 4 geocacher..!

På lördagen var det loppdags. Loppet gick av stapeln i Bokskogen vid Torups slott. Det fanns exakt en buss man kunde ta dit och sen kunde man åka hem jäättesnart efter att ha sprungit eller vänta i ytterligare två timmar. Vi var lite nervösa att bussen skulle vara full, men vi fick plats. :)

Jag sprang 7 km i rejäl sommarhetta och det var tufft! Men det gick! Fast efter ca halva sträckan kändes min tå som en pinne, jobbigt det där… Banan var i alla fall snällare än förra året, vi sprang på en rejäl stig hela tiden. Aldrig trångt, aldrig dunderbrant, men jag gick ändå i de tuffaste backarna…

Vi valde att ta tidiga bussen hem, så det blev att snabbt köpa korv och fika, äta och knata iväg. Hann inte se prisutdelning eller ens mitt officiella resultat – de visade på en skärm, men har fortfarande inte lagt upp på hemsidan… Nåja, det var ju inte så att jag försökte slå något rekord och det gick ju inte så fort. 57 minuter och x sekunder blev det nog. Sträckan jag mätte upp var 7,77 km.

Efter uppfräschning blev det geocachingrevansch! Ann skakade liv i sitt ganska vilande konto, så vi loggade båda två och hittade 8 stycken. Det var rekord på antal samma dag för min del. Dessutom nådde jag upp till 100 st totalt!

Middagen fick bli på ett nytt ställe: Sájvva. Och det var ju cirka hur gott som helst, fast starkt, heh.

Huvudrätt: Koreansk BBQ Street Bowl, 179 kr
Ris i buljong, sesampicklad gurka. kimchi, crunchy asian slaw, marinerad tofu med sesamcrust, sesamgroddar, vårlök med färsk koriander. Serveras med Nouc Cham sås, lime och portabellosvamp.

Dessert: Chokladtryffel, 75kr
Serveras med hallonsorbet och pistage.

Och till det ungefär femtitusen kannor vatten, för jäklar vad varmt det var. Jag var glad att jag tagit t-shirt till loppet, Ann brände sönder sina axlar… men tomatnäsa fick jag.

På söndagen var det hotellfrukost, ihopplock och så en massa timmar med bok på tåg innan jag kom hem och blev morsdagsfirad. ♥

Inget vårrus idag…

Idag skulle jag ha sprungit Vårruset med jobbet, men jag satsar på att vila mig i form till Vegoloppet på lördag i stället… eller jag hoppas verkligen att det kommer att funka i alla fall. I så fall blir det repris på förra året. Jag ställde in Vårruset pga dyngförkyld då också, men det funkade att springa Vegoloppet trots lite kvarvarande förkylningskänningar.

Så nu kanske det bara blir 11 lopp i år… :P

…och kanske tredje gången gillt för Vårruset? Om jag anmäler mig nästa år igen KAN det väl inte bli samma ÄNNU EN GÅNG? Den som lever får se…

Kungsholmen runt, 10 km

Idag var det dags för Kungsholmen runt, som jag anmälde mig till för en halv evighet sedan. Kul att vara med i loppet vi kunnat se från våra fönster och tänkt att ”jag skulle aldrig kunna”. Och kul att springa lopp på hemmaplan.

Loppet finns alltså i flera olika tappningar, knattelopp, 10 km och halvmara. Halvmaran är två varv på 10-banan + lite extra. Men 10 km räckte ju gott för mig. Jag har ju inte sprungit milen sedan Tjejmilen i höstas och då gick det på 1:03:13. Jag sprang äntligen 5 km på under 30 minuter nyligen (inte första gången, men har haft svårt att nå dit igen), men det var på toppen av min förmåga. Målet för året är att ta milen under timmen, men jag var inte inställd på att klara det redan idag.

Första halvan gick bra, även om det gick långsammare för varje kilometer. Se tid per km:
1 km 5:30
2 km 5:58
3 km 6:02
4 km 6:19
5 km 6:21
6 km 6:39
7 km 7:33
8 km 7:13
9 km 6:49
10 km 6:16

Låg några sekunder över 30 minuter efter halvan, men hade också stannat vid en vätskekontroll, sååå helt ok. :) Precis efter att vi gjort 5 km passerade vi där vi bor och jag blev påhejad av familjen och barnen sprang med en stund. :) Sen blev det tuffare. I Kristineberg domnade min högerfot bort på ett obehagligt vis. När det var som värst kändes det som att jag sprang på en tjock pinne i skon – men det var min tå!?! Tappade en del fart, men det blev lite bättre mot slutet i alla fall och när det närmade sig upploppet sprang jag om rätt många. Gick till sist i mål på 1:04:46. Så inte lika snabbt som Tjejmilen, men jag är glad att det blev under 1:05.

Runkeeper awardade mig för näst snabbaste 10k och 3:e längsta sträcka. :)

Det var varmt att springa, lite för varmt, men skönt att det inte var kallt. Och skönt att sitta i solen efteråt och dricka sponsoröl. :) När jag satt och landade lite efteråt kom den första halvmaralöparen in för varvning. De startade en timme efter 10 km, men han kom ju ändå före de sista 10k-folket. :) Ledaren ledde med flera minuter under hela loppet, totalt överlägset. Jag blev lite engagerad och trots att jag inte gillar att titta på sport kände jag tydligen ett behov av att stå och klappa och tjoa när halvmaratäten varvade. Sen gick jag och hämtade väska och blev bjuden på kaffe och choklad och lite så… och då sa de i högtalarna att vinnaren skulle gå i mål om sisådär en 10 minuter… så då var jag ju tvungen att se det och stå och heja på en massa folk och se prisutdelning och sådär… Kul!