Söder Runt 2018

Yaaaay! Jag klarade det!

Maffig medalj

På grund av problem med fötter och skor kändes det som att det kunde gå lite hur som helst… Att jag dessutom gjort mitt bästa för att ignorera ont i knät de närmast föregående dagarna tänkte jag egentligen inte lika mycket på, men det kändes riktigt dåligt när jag inte kunde genomföra uppvärmningen inför loppet. Klarade verkligen inte belastade böjningar och vridningar… men som tur var gick det bättre att springa. Eller, knät gjorde sig påmint efter 300 m och då blev jag nervös, men strax var det som bortblåst.

När jag startade var målet bara att ta mig runt, helst springande. När jag började känna att det skulle gå hoppades jag på att komma in under 1:05. Och det gjorde jag ju faktiskt, det blev 1:04:32. Det var inget nytt rekord, men under omständigheterna är jag vansinnigt nöjd. Kilometrarna gled förbi ganska snabbt, kändes det som, och det var många som peppade och ville hi5a längs vägen.

Jag var anmäld som tillhörande klubben Vegan Runners IK, men tvekade inför att ta på mig tröjan… Ville inte visa att veganer måste GÅ längs banan… men så blev det ju inte, lyckligtvis. Jag gick för all del när jag drack vatten vid de två vätskestationerna, men det får vara okej. Hur som helst är jag glad att jag tog tröjan, då den genererade en del pepprop. :) Kul med lopp där man inte ”måste” ha en särskild lopptröja. Egentligen kanske man aldrig verkligen måste, men ”alla” har ju det på t.ex. STHLM-loppen och Midnattsloppet.

Skyltmannen var där och hejade! På ett väldigt bra ställe mot slutet också, jag var seg men kände peppen verka!

Såg även ”SKYLTMANNENS MAMMA” på en skylt som en dam höll i början av loppet. :)

Efter loppet träffade jag Lena & c:o igen (vi sågs på Vegomässan också). Mycket trevligt. Hennes man var den andra deltagaren från Vegan Runners IK. Han sprang ”lite” fortare än jag.

Känns bra att det kändes bra eftersom nästa millopp är på torsdag…

STHLM Trail Run 2018 och vitsippor

Årets första lopp är sprunget!

Jag sprang ju hela STHLM Challenge (fyra lopp utspridda över säsongen) förra året och har tänkt göra detsamma i år. Först ut: STHLM Trail Run (jag sprang 5 km).

Det var en fantastiskt fin vårdag idag och det hjälpte verkligen till att göra loppet till en bra upplevelse. Väldigt bra att tajma med vitsippsblomningen också! Start- och målområde var inte riktigt på samma plats som förra året, men det var fortfarande i ”Lill-Jansskogen och Fiskartorpsterrängen” (citat STHLM Trail Run, för jag har inte själv koll på vad som är vad…). Den mastiga backen som kom precis i slutet förra året kom nu redan under första kilometern. Det var ganska skönt att ha den avklarad (jag försökte springa, men efter ett tag kändes det som att jag höll på att slita isär mina vadmuskler, så då gick jag…), men lite läskigt att fundera på om de hade lurat ut någon annan maffig avslutning. Det hade de inte, resten var mycket jämnare. Jämnare som i fortfarande väldigt mycket uppför, mycket rötter, stenar, lera, trädstammar över stigen…

Förra året var jag ganska frustrerad över att det var så trångt. I år såg jag till att komma med i första startgruppen, för jag tänker att det är mer troligt att folk där är ivriga/snabba. Och jag slapp faktiskt bli tvingad att gå när jag ville springa. Det gick långsamt som attans i ledet ibland, men det när det var uppför och tekniskt svårt, så det kändes helt motiverat och jag hade inte velat ta mig fram snabbare…

Jag brydde mig inte om tiden (45:10) utan bara att ta mig runt utan att få alltför mycket obehag. Såg nu senare att jag sprang några minuter snabbare förra året (41:31), trots att jag kände mig mer hindrad då, men strunt samma. Det var roligare i år! Jag tänkte nästan till och med att trail kanske är min grej trots allt, fast jag brukar tänka att det inte är det.

Efter loppet köpte jag hamburgare och öl och tittade på prisutdelningen. Sen fick jag flytta mig för att trubadurens musik blastades ut så högt i högtalarna, så då satt jag och tittade på när de som sprang milen passerade start/målområdet när de var halvvägs. Apropå hamburgaren så såldes en sorts korv och en sorts hamburgare. Hamburgaren var vegansk by default, en crispy bean burger och  aioli till. Så himla bra! Smakade gott efter att ha sprungit.

Medaljen, förresten! Även i år är de riktigt snygga och har en pusselfunktion, så att alla fyra medaljer kommer att bilda en helhet. Lite mer uppenbart i år. Kul grej som gör en extra motiverad att springa alla fyra.

I år krockade det här loppet med Kungsholmen runt. Det var ju synd, för jag gillade verkligen Kungsholmen runt förra året. Men det var kanske bra att vänta lite till med att springa milen, för jag har inte fått till så mycket löpning och jag har strul med domningar i tårna.

Skor

…och apropå det med tårna så har jag just bestämt mig för att leta nya skor igen, trots att jag köpte mina nuvarande så sent som i juli förra året och bara har sprungit 250 km i dem. Jag bytte ju då för att mina tår verkligen inte fick plats i de gamla. Köpte ett par Brooks först, men fick ont på helt nya sätt och utnyttjade Intersports bytesrätt (som man får göra en gång om man provat ut med hjälp). Det fanns då verkligen bara ett annat par jag över huvud taget kunde ha, Saucony Triumph ISO 3, så det blev dem jag köpte. Men jag inser nu att även om de är mycket bättre och det kändes stor skillnad mot de gamla behöver jag ÄNNU mer plats för tårna. Jag är nyfiken på Altra, som har som grej att de har bred tåbox, men också zero drop. Det senare är jag lite nervös över att det ska bli en jobbig omställning (eftersom jag har två millopp i juni jag behöver vara redo för), men jag tänker att det kanske går lättare om jag väljer en modell som också är ordentligt dämpad..? Nåja, vi får se. Jag vill helst shoppa skor NU, men jag tror torsdag är första tillfället jag kan få till det…

När jag googlat på mina domningsproblem hamnar jag hela tiden på Mortons neurom. Det är en nervskada i framfoten som brukar sitta precis där jag känner av domningen mest. Jag blir nervös att det är det jag håller på att utveckla genom att springa i fel skor – har läst att man kan göra precis det. Det kan bli riktigt smärtsamt, så jag är ju glad om jag kan hindra den eventuella utvecklingen ditåt. Surt att det ska vara så svårt att hitta rätt skor, men jag lär mig väl mer för varje misstag i alla fall. Bred tåbox, bred tåbox, bred tåbox..!

Vitsippor

Härligt att springa i vitsippsskog! Jag blev sugen på att fota, men jag hade ju inte tid att fota något ordentligt under själva loppet, så det fick bli en liten vitsippspromenad efter loppet:

I ran STHLM!

STHLM Above/Below

Jag klarade STHLM Challenge! För nu har jag sprungit alla fyra loppen: STHLM Trail Run, STHLM10, STHLM Urban Trail och så nu igår STHLM Above/Below. Jag har ju missat ett par lopp i år pga sjukdom, men är väldigt glad att det inte var något av dessa.

STHLM Above/Below beskrivs så här av arrangörerna:

Evenemanget startar i Tantolunden. Banan tar dig genom tre, sedan länge övergivna och normalt sett otillgängliga, tåg- och transporttunnlar längs med Årstaviken och Norra Hammarbyhamnen, för att sedan avslutas med en spektakulär målgång på det vackra Fåfängan.

Och här är deras bild av bansträckningen:

Om det var coolt? Ja, klart att det var! Det var minst sagt annorlunda att springa på räls. Kanske inget jag jättegärna gör till en vana heller…

STHLM Above/Below
I startfållan.

Loppet började ju ganska normalt, förutom att alla hade schnygga hjälmar på sig. Det var en vacker höstdag och vi sprang längs vattnet med alla flanörer. Men sen svängde vi och sprang plötsligt på räls! Fortfarande ute ett tag…

STHLM Above/Below
Rälslöpning!

…men sen rätt in i en tunnel.

STHLM Above/Below
In i första tunneln.

Här var det rätt knepigt faktiskt. Det kom löpare i andra riktningen också, eftersom vi skulle in och vända där tunneln och spåret plötsligt tog slut. Så vi skulle springa på vänstersidan. Utöver själva spåret fanns ungefär lika mycket yta till på bägge sidor, men där var det ju sten… eller jättegrus eller hur man ska beskriva det. Det var inte så skönt att springa på. Alternativet var att springa på syllarna, som låg med ojämna avstånd mellan. Jag varvade lite… och gick en del också, dels för att jag fotade och dels för att det blev lite trångt ibland, men också för att det kändes rätt slitigt med stenen och syllarna blev lite precisionsjobbigt särskilt när det var extra mörkt…

STHLM Above/Below
I första tunneln.

STHLM Above/Below
Ut ur första tunneln.

Sen kom vi ut i ljuset igen! En liten stund, i alla fall.

STHLM Above/Below
Ute i solljuset! Hjälmen ville inte riktigt sitta kvar… förrän precis i slutet såklart, då satte den sig som en smäck.

Nästa tunnel sprang vi rakt igenom, så det var ju lite enklare. Underlaget var kanske något snällare också.

STHLM Above/Below
Tunnel 2.

STHLM Above/Below
Ut ur tunnel 2.

STHLM Above/Below
Utanför tunnel 2.

STHLM Above/Below
Utanför tunnel 2.

Efter det blev det en ganska lång bit ute i vanliga världen innan sista tunneln kom. Den hade slätt golv, vilken barnlek!

STHLM Above/Below
In i tunnel 3.

STHLM Above/Below
Tunnel 3.

Efter det var det backen upp mot målet vid Fåfängan. Ojdå. Det var ju dunderbrant jättelänge. Ända in i mål! Men skönt att veta att man inte skulle behöva orka springa något efter backen i alla fall…

STHLM Above/Below
Upp mot målet!

STHLM Above/Below
Yaaay! I ran STHLM!

STHLM Above/Below
Uppifrån mål…

Tog en cache på Fåfängan, men begav mig sedan snabbt hemåt. Eftersom det inte fanns någon väskinlämning hade jag bara en tröja knuten runt midjan att ta till och jag var rädd att bli kall. Det var en solig och fin dag, men ganska kall.

Alla loppen har varit bra och jag är såklart sugen på att anta utmaningen 2018 också! Då återkommer Trail Run, STHLM10 och Urban Trail, men sista blir en överraskning. Above/Below var en engångsföreteelse och det var såklart kul att ha fått springa detta unika lopp. Jag fick en schnygg hjälm på köpet också…

Fler bilder:
» ‘STHLM Above/Below 2017’ på Flickr

Personbästa mil på Tjejmilen!

Skrev detta i träningsdagboken på jogg.se:

Oh boy! Dags för ett försök på milen igen. Nu äntligen med bättre hopp om fötterna, men jag hade gärna tränat lite mer… för det kändes inte som att årsmålet att komma under timmen låg inom räckhåll. Väl medveten om det gjorde jag ändå ett försök, men fick nöja mig med personbästa milen. Och det är ju inte helt fel det heller.

Strategin var att undvika att sticka iväg för fort i början, försöka hålla jämn hastighet precis under 6 min/km. Jag vet ju att det brukar gå hyfsat enkelt i början, att det sen kommer en dipp och att det vänder uppåt igen, men exakt när vet jag inte. Förhoppningen var att inte dippa alltför mycket i alla fall…

Jag lyckades hyfsat bra, splits enligt Runkeeper:
1 km 5:55
2 km 6:00
3 km 5:52
4 km 6:13
5 km 6:00
6 km 6:35
7 km 6:27
8 km 6:04
9 km 5:58
10 km 6:19

Enligt min egen Runkeeper klarade jag 5 km på 30 minuter precis, men jag såg att bågen låg lite längre fram och officiella tiden blev 30:12.

Men jag pressade på för att klara 5 på 30 och sen dippade jag ganska mycket. Sen avslutar man ju med en riktigt seg backe också…

Känns i alla fall grymt att ha brutit min nedåtgående trend! Här är alla mina millopp:

Tjejmilen 2016-09-03 1:03:13 (yay!)
Kungsholmen runt 2017-05-13 1:04:46 (rysliga domningar i tårna)
STHLM10 2017-06-15 1:06:10 (livrädd att förvärra, men blev som tidigare ungefär)
Midnattsloppet 2017-08-19 1:06:29 (fixat fotproblemet, men hopplöst trångt)
Tjejmilen 2017-09-02 1:01:58 (yay!)

OCH FÖTTERNA KÄNDES HELT OKEJ! Jag älskar mina nya skor!

Lite märkligt att springa lopp med bara tjejer, men det är ett bra lopp. Det enda som är riktigt dåligt är att det är alldeles för få bajamajor i förhållande till löparna. Jag stod i en löjligt lång kö som tog 36 minuter. Men själva loppet är förvånansvärt ok med tanke på hur mycket folk det är. Lite trångt, men inte helt omöjligt. Det nämns två jobbiga backar och vilken den sista är är uppenbart, men jag är inte helt säker på vilken som var den första, det var väl lite backigt då och då men ingen lika självklar Backen med stort B.

Nu har jag en månad på mig att träna till Hässelbyloppet, om jag får vara frisk och så där. Så en chans till att ta årsmålet… men det känns ju rätt mycket att kapa 2 minuter. Jag bör nog sikta på att ligga lite mer under 6 min/km för att ha marginal för dippen. Ska bara klara av det också!

Midnattsloppet och Bellmanstafetten

Nu springer jag så många lopp att jag inte hinner blogga om dem! :)

I startfållan till Midnattsloppet

Jag har sprungit två lopp med jobbet. Eller ja, med och med, jag såg ingen från jobbet när jag sprang Midnattsloppet (10 km), men på Bellmanstafetten (5 km) var vi ju ett lag. Midnattsloppet var 19 augusti och jag hade starttid 22:20. Startgruppen (4c) hade uppskattad tid 55:00-59:59 min, men det var heeeelt omöjligt att hålla den hastigheten. Superdupertrångt i ca 6:30-fart och ingen idé att försöka ta sig förbi någon. Jag bara hängde på och första 5 km kändes väldigt lätta, med undantag för en monsterbacke. Sen blev det lite tyngre och då kunde jag inte skylla på att jag sprang rådande fart längre… men men, jag gick i mål på 1:06:29 och fortsatte trenden att springa långsammare för varje millopp…

Redo för växling i Bellmanstafetten

Bellmanstafetten var 24 augusti och vi var fyra fempersonslag (5 km per person) från jobbet (eller ok, någon sprang dubbla sträckor). Jag sprang långsammast av alla, men var ändå nöjd att komma under 30 minuter. Officiell tid 29:35. Efter loppet stannade jag kvar på området och tog några geocacher.

STHLM Urban Trail – superkul lopp!

I morse fick jag gå upp i ottan (dags att vänja sig snart ju…) och bege mig mot Djurgården för start 8:10 i STHLM Urban Trail. Det var ett mycket speciellt lopp som tog oss på en ca 10 km (lite mindre, tror jag) lång sightseeingtur i Stockholm och genom vissa kända byggnader. Ingen tidtagning, så fokus fick ligga helt på upplevelse snarare än prestation. Och det var nog bra det, för det hade nog varit frustrerande att hårdsatsa på en bra tid med tanke på att många stannade och fotade och att vi fick vänta på grön gubbe ibland…

Starten gick alltså på Djurgården, men målgången var på Blasieholmskajen. Arrangörerna får plus i kanten för att de transporterade väskor från start till mål, superbra!

Först sprang vi genom Skansen. Backen upp var grym och det var en man som stannade och utbrast DET HÄR ÄR JU BARA LÖJLIGT! :) Men efter den pärsen bjöds det på fina miljöer, folkdans och folkdräkter. Sen kom loppets längsta bara-springa-bit, längsmed Strandvägen in mot stan. Fick stanna för röd gubbe när vi skulle över Strandvägen… Strax kom vi till ett av de coolaste ställena, vi sprang in på Dramaten! Upp för trappor och in i teatersalen, springa mellan bänkarna och så ner och ut igen…

Strax därefter in på SATS Stureplan. Här var det pepp minsann, de hejade så bra att jag inte stannade och fotade (jag gjorde det ganska mycket, men inte överallt). :)

Sen genom Paradiset City, där vi bjöds på fruktstång. Tur att jag hade min mobilhållare, så jag kunde stoppa ner den i något, för jag ville inte äta springandes och inte stanna riktigt så mycket som skulle krävas för att äta den på ett behagligt sätt…

Sen genom MOOD Stockholm. Tänk att jag inte varit i den gallerian! Det här var ju just en premiär…

Rigoletto, genom stora salongen med film på duken, coolt!

Brunkebergstunneln var inte en av de officiella höjdpunkterna, men kändes ju som ett mini-tunnelrun.

På Drottninggatan var det peppigt värre. Där satsade pepparna hårt på att läsa folks namn på ”nummerlapparna” (där numret brukar stå stod i stället förnamnet stort) och ge personlig pepp, kul. :)

Hotel C Stockholm bjöd på lite olika scener i olika rum.

Vid Brunkebergs torg stod folk från The Music Run och peppade riktigt rejält. Kul att springa förbi Riksbanken, där jag ju varit en del i helt andra sammanhang (jobb).

Sen kan man ju undra varför det stod en målbåge vid Kungsträdgården… Jag visste ju att det inte var slut där, men några bakom mig verkade tro det för ett ögonblick. Där stod i alla fall Craft Sportswear och körde också riktigt peppig förnamnspepp (fast jag fick heta Helen, men det var nog inte så lätt att hinna läsa rätt…).

Sista sevärdheten var Musikaliska, där det bjöds på livemusik från scenen, en kanonbra och mäktig avslutning. För sen var det bara att springa längs Nybrokajen och stanna för rödljus precis innan upploppsfållan, hehe. Klart bra att det inte var ett prestationslopp.

Det var superkul! Och det funkade med fötter och skor, jag är väldigt nöjd.

Jag cachade lite efteråt också och sen kom jag hem, duschade och skulle göra en massa saker, men råkade visst somna i stället, hrm…

Nu har jag bara ett lopp kvar för att klara hela STHLM Challenge!

Här är mina bilder:

I startfållan

STHLM10 och beslut om nya löparskor

Loppet

I torsdags sprang jag STHLM10! Jag har ju haft problem med mina fötter och framför allt med domnande tår på högerfoten. Dessutom har jag känt det även till vardags på sistone. Så jag var lite nervös att jag kanske gjorde något dumt när jag gav mig iväg för att springa en hel jäkla mil med dessa fötter. Men lyckligtvis blev det inte värre än tidigare i alla fall. Det vill säga, det var inte bra, men inte värre än Kungsholmen runt eller Vegoloppet i alla fall… Men av mina tre millopp blev det inte helt oväntat det långsammaste på 1:06:10. Nåväl, jag var mest glad att ta mig runt utan alltför mycket obehag, men det hade ju varit kul att verkligen kunna satsa på målet att klara milen på max en timme.

Medalj 2 av 4 i STHLM Challenge!

Så här gick banan:

Det var ett fint lopp och bra väder. Kul att springa på andra sidan vattnet. Allra roligast var nog att springa på Långholmen, där jag aldrig varit! Fast vid det laget var fötterna rätt jobbiga… Utöver det så var det enda negativa att det faktiskt var riktigt trångt ibland, det hade jag inte riktigt väntat mig. Kändes mycket mer trångt än Kungsholmen runt. Jobbigt när man inte kan styra sin fart.

Loppet blev det första jag sprang för klubben Vegan Runners IK, som jag gick med i efter Vegoloppet. :) Kul att ha en klubb. Mitt syfte med det är mest att visa fler människor att det finns veganer och att veganer springer. Jag var lite kluven om jag skulle gå med eftersom det kan finnas en poäng med att visa att veganer springer bra, vilket jag ju knappast gör, men äsch, jag var välkommen och jag gick med. Ska förhoppningsvis promota ännu lite mer genom att springa runt i en av deras tröjor så småningom.

Skorna

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att köpa nya skor. Hade stuckit redan igår om jag inte haft så ömma fötter… men nu blir det på onsdag, då det passade schemamässigt. Jag är nämligen ganska övertygad om att mina Asics Gel Convector 2 är för små. Tårna tar emot när jag sprungit ett tag (fötterna sväller ju) och då är det inte konstigt att de domnar bort medan jag springer och blir tokigt ömma framtill efteråt. Märkligt bara att jag inte fattat det tidigare, men det har inte alltid varit riktigt lika illa (även om jag har noterat att jag fått förhårdnader på tåspetsarna, vilket också låter som en varningssignal).

Pronationsstödet har jag ju varit tveksam till hela tiden. Jag tycker att jag springer tydligt på utsidan av fötterna (i alla fall i dessa skor, vet inte hur mycket skor påverkar egentligen). Men angående det har jag mest känt att det är svårt att veta om det verkligen är fel och om det verkligen spelar någon roll. För små skor är liksom mer uppenbart fel.

Jag köpte skorna 2015-08-10, alltså för 1 år och 10 månader sedan. Jag har sprungit 703,5 km i dem enligt jogg.se, där jag bokför mina pass. Jag har förstås gått i dem en del utöver det. De borde ha mer att ge, men inte till mina fötter! Känns skönt att jag bestämt mig efter att ha våndats egentligen ända sedan jag köpte dem. Kanske kan skänka dem till re:activate eller dylikt.

Malmöweekend med Vegoloppet, god mat och geocache #100

Det blev verkligen som förra året. Skippade Vårruset pga förkylning och var på gränsen när det blev dags för Vegoloppet, men det gick i alla fall bra.

Fredagen var en klämdag och jag hade tagit ledigt. Barnen var också lediga och Jonas skulle jobba hemifrån. Men jag tog alltså tåget till Malmö och hade en härlig helg med Ann. På fredagkvällen promenerade vi runt och tittade bland annat på konst på Hedmanska gården och ”examensprojekt från regionens arkitekt- och designutbildningar” på Form/Design Center. Sen åt vi god mat på gamla favoriten Kao’s. Vi misslyckades också med att hitta 4 geocacher..!

På lördagen var det loppdags. Loppet gick av stapeln i Bokskogen vid Torups slott. Det fanns exakt en buss man kunde ta dit och sen kunde man åka hem jäättesnart efter att ha sprungit eller vänta i ytterligare två timmar. Vi var lite nervösa att bussen skulle vara full, men vi fick plats. :)

Jag sprang 7 km i rejäl sommarhetta och det var tufft! Men det gick! Fast efter ca halva sträckan kändes min tå som en pinne, jobbigt det där… Banan var i alla fall snällare än förra året, vi sprang på en rejäl stig hela tiden. Aldrig trångt, aldrig dunderbrant, men jag gick ändå i de tuffaste backarna…

Vi valde att ta tidiga bussen hem, så det blev att snabbt köpa korv och fika, äta och knata iväg. Hann inte se prisutdelning eller ens mitt officiella resultat – de visade på en skärm, men har fortfarande inte lagt upp på hemsidan… Nåja, det var ju inte så att jag försökte slå något rekord och det gick ju inte så fort. 57 minuter och x sekunder blev det nog. Sträckan jag mätte upp var 7,77 km.

Efter uppfräschning blev det geocachingrevansch! Ann skakade liv i sitt ganska vilande konto, så vi loggade båda två och hittade 8 stycken. Det var rekord på antal samma dag för min del. Dessutom nådde jag upp till 100 st totalt!

Middagen fick bli på ett nytt ställe: Sájvva. Och det var ju cirka hur gott som helst, fast starkt, heh.

Huvudrätt: Koreansk BBQ Street Bowl, 179 kr
Ris i buljong, sesampicklad gurka. kimchi, crunchy asian slaw, marinerad tofu med sesamcrust, sesamgroddar, vårlök med färsk koriander. Serveras med Nouc Cham sås, lime och portabellosvamp.

Dessert: Chokladtryffel, 75kr
Serveras med hallonsorbet och pistage.

Och till det ungefär femtitusen kannor vatten, för jäklar vad varmt det var. Jag var glad att jag tagit t-shirt till loppet, Ann brände sönder sina axlar… men tomatnäsa fick jag.

På söndagen var det hotellfrukost, ihopplock och så en massa timmar med bok på tåg innan jag kom hem och blev morsdagsfirad. ♥

Inget vårrus idag…

Idag skulle jag ha sprungit Vårruset med jobbet, men jag satsar på att vila mig i form till Vegoloppet på lördag i stället… eller jag hoppas verkligen att det kommer att funka i alla fall. I så fall blir det repris på förra året. Jag ställde in Vårruset pga dyngförkyld då också, men det funkade att springa Vegoloppet trots lite kvarvarande förkylningskänningar.

Så nu kanske det bara blir 11 lopp i år… :P

…och kanske tredje gången gillt för Vårruset? Om jag anmäler mig nästa år igen KAN det väl inte bli samma ÄNNU EN GÅNG? Den som lever får se…

Kungsholmen runt, 10 km

Idag var det dags för Kungsholmen runt, som jag anmälde mig till för en halv evighet sedan. Kul att vara med i loppet vi kunnat se från våra fönster och tänkt att ”jag skulle aldrig kunna”. Och kul att springa lopp på hemmaplan.

Loppet finns alltså i flera olika tappningar, knattelopp, 10 km och halvmara. Halvmaran är två varv på 10-banan + lite extra. Men 10 km räckte ju gott för mig. Jag har ju inte sprungit milen sedan Tjejmilen i höstas och då gick det på 1:03:13. Jag sprang äntligen 5 km på under 30 minuter nyligen (inte första gången, men har haft svårt att nå dit igen), men det var på toppen av min förmåga. Målet för året är att ta milen under timmen, men jag var inte inställd på att klara det redan idag.

Första halvan gick bra, även om det gick långsammare för varje kilometer. Se tid per km:
1 km 5:30
2 km 5:58
3 km 6:02
4 km 6:19
5 km 6:21
6 km 6:39
7 km 7:33
8 km 7:13
9 km 6:49
10 km 6:16

Låg några sekunder över 30 minuter efter halvan, men hade också stannat vid en vätskekontroll, sååå helt ok. :) Precis efter att vi gjort 5 km passerade vi där vi bor och jag blev påhejad av familjen och barnen sprang med en stund. :) Sen blev det tuffare. I Kristineberg domnade min högerfot bort på ett obehagligt vis. När det var som värst kändes det som att jag sprang på en tjock pinne i skon – men det var min tå!?! Tappade en del fart, men det blev lite bättre mot slutet i alla fall och när det närmade sig upploppet sprang jag om rätt många. Gick till sist i mål på 1:04:46. Så inte lika snabbt som Tjejmilen, men jag är glad att det blev under 1:05.

Runkeeper awardade mig för näst snabbaste 10k och 3:e längsta sträcka. :)

Det var varmt att springa, lite för varmt, men skönt att det inte var kallt. Och skönt att sitta i solen efteråt och dricka sponsoröl. :) När jag satt och landade lite efteråt kom den första halvmaralöparen in för varvning. De startade en timme efter 10 km, men han kom ju ändå före de sista 10k-folket. :) Ledaren ledde med flera minuter under hela loppet, totalt överlägset. Jag blev lite engagerad och trots att jag inte gillar att titta på sport kände jag tydligen ett behov av att stå och klappa och tjoa när halvmaratäten varvade. Sen gick jag och hämtade väska och blev bjuden på kaffe och choklad och lite så… och då sa de i högtalarna att vinnaren skulle gå i mål om sisådär en 10 minuter… så då var jag ju tvungen att se det och stå och heja på en massa folk och se prisutdelning och sådär… Kul!