Bästa böckerna 2007

Dags att sammanfatta årets bokläsning! Först lite statistik:

Läst per år:

Books read per year 2001-2007

2001: 10 st
2002: 13 st
2003: 5 st
2004: 15 st
2005: 20 st
2006: 29 st
2007: 45 st

45 böcker i år alltså (se alla på boksidan), vilket är mer än på många år (tyvärr har jag ingen statistik tillgänglig för tidigare år, men jag har faktiskt uppskrivet någonstans vad jag läst även tidigare). Jag räknar både böcker (33 st) och talböcker (12 st) till årets 45, men inte serier som jag gjorde under en del av 2005 och 2006.

BÄST 2007
En stor ny författarfavorit jag fått 2007 är Marie Hermanson. Jag hittade hennes novellsamling Det finns ett hål i verkligheten i en tiokronorslåda på ett antikvariat i somras och blev fast. Sedan dess har jag läst Mannen under trappan och Hembiträdet och jag känner verkligen att det här är den sortens böcker jag vill läsa. Marie Hermanson kryddar vardagen med mer eller mindre övernaturlig mystik och jag gillar det. Jag ser fram emot mer Hermanson 2008!

Varenda bok jag läst av Torey Hayden har varit fantastisk, så även Just Another Kid.

Jag föll pladask för Håkan Nessers finurliga lilla pärla Kära Agnes! och vill verkligen läsa fler fristående Nesser-romaner.

Fler bra läsupplevelser:
Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi
ABC av Ida Jessen
Män som hatar kvinnor och Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson
Den sjätte natten av Annika Bryn
Smuts av Katarina Wennstam
Jenny av (och uppläst av!) Jonas Gardell

Jag har också gjort en nostalgitripp och återupptäckt Maria Gripe under året, vilket måste nämnas åtminstone lite så här i förbigående!

SÄMST 2007

Som tur är läser jag mest böcker jag gillar. Fast de här tyckte jag inte om:

kallet – romanen av Hanne Ørstavik
Handdockan av Inger Frimansson
Prime time av Liza Marklund
Alla de stillsamma döda av Anna Jansson

Relaterade inlägg:
» Böcker och serier 2006
» Bästa böckerna 2005
» Årets [2004] kulturtoppar

Tordyveln flyger i skymningen

Det var inte bara Skuggserien jag tog med mig från min Gripe-kollektion hemma hos föräldrarna, utan även Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia – en sällsam historia. Det blev så många böcker som jag ville läsa med en gång att jag faktiskt lyssnade på denna som talbok i stället (jag har ju alltid en läs-bok och en hör-bok på gång, varken mer eller mindre).

David, Annika och Jonas är tre ungdomar som bor i Ringaryd i Småland. De har sommarlov och tar på sig att vattna blommorna på Selanderska gården. Den gamla gården ruvar på många hemligheter och ungdomarna kommer dem på spåren. Bland annat är det en tragisk gammal kärlekshistoria som nystas upp och inte minst kommer de en gammal egyptisk gravstaty på spåren.

Tordyveln flyger i skymningen är en riktigt bra ungdomsbok! Jag minns att jag nog var lite för ung första gången jag läste den, men att jag återupptäckte och älskade den när jag vuxit till mig en smula. Och nu har jag alltså gjort det igen! Det är en härligt spännande och lite lagom övernaturlig historia som absolut håller än idag. Inläsningen av Tomas Bolme är jag dock lite kluven till – lika fantastisk som jag tycker hans röst är i textpartierna, lika trist är den i dialogen. Karaktärerna blir förlöjligade, de låter barnsliga även när de är allvarliga. Visst är särskilt Jonas ganska barnslig, men det blir för mycket tycker jag. Jag vill kunna ta honom på allvar ibland också.

BokinfoTitel: Tordyveln flyger i skymningen
Författare: Gripe, Maria
ISBN: 9148424099

Skugg-gömman

Jag mindes denna sista del i Skuggserien som seg – och det är den. Den är helt annorlunda än de första tre. Nu är det Carolin som berättar i form av en ”undersökning av livet”. Boken utspelar sig efter de första tre och Carolin bor i Stockholm och ägnar sig åt teater.

Egentligen är väl den här boken också ganska mysig, men det blir väldigt många långdragna sekvenser. Carolin berättar om saker hon drömt och hon skriver filmmanus baserade på verkliga möten med manliga beundrare. Det är synd. Serien skulle klara sig utan den här delen.

Helt och hållet vill jag ändå inte smutskasta Skugg-gömman, för den har såklart sina poänger. Jag är glad att ha läst den. Men jag hade hellre läst en förkortad version av denna än av den förra…

Nåväl. Skuggserien klarar sig alltså helt klart utan den, men vill man ha mer är det inte fel att läsa denna också. Jag tycker att de bästa bitarna är de som handlar om människorna från de andra böckerna, samt tidstypiska betraktelser som diskussionen kring om det egentligen kan bli något av det där påfundet ”film”.

BokinfoTitel: Skugg-gömman
Författare: Gripe, Maria
ISBN: 9148516309

Skuggornas barn

I Skuggseriens tredje del avslöjas ännu fler av hemligheterna kring personerna på slottet Rosengåva. Egentligen känns det som den sista delen, eftersom det är den sista som skrivs med Berta som berättarperson. Carolins bok är helt annorlunda.

Boken finns visst i två olika versioner, vilket Ika uppmärksammade mig på i mitt första inlägg om Skuggserien, då hon berättade om sin uppsats hon skrivit om böckerna. Hon skrev:

I korta drag har det gått till så här: Maria Gripes spanska förlag tyckte att Skuggornas barn var för lång, och ville korta ner den. Gripe gick med på detta, under förutsättning att hon själv fick förkorta boken, vilket hon också gjorde. Av okänd anledning fick det svenska förlaget sedan för sig att ge ut den korta versionen. Det kunde ju tyckas lite märkligt att samma bok föreligger i två versioner, i synnerhet när texten ganska långt försöker skapa illusionen av att det är Berta och inte författaren som berättar. Alltså tillkom Bertas lilla inlägg om att hon tänkt över saker efter Carolins bok, och nu ville berätta om händelserna en gång till. Fast, och det här gjorde jag stor grej av i min uppsats, det här funkar ändå inte eftersom även breven i boken har skrivits om.

Det är den avkortade versionen jag har. Det är egentligen lite synd, men det är den som är Skuggornas barn för mig eftersom det var den jag hade när jag läste böckerna som barn. Hade det inte varit för det emotionella bandet till just den här utgåvan skulle jag kanske ha rotat rätt på den ”riktiga” versionen i stället, men nu nöjde jag mig med denna.

”Nöjde mig med”, förresten, det låter ju lite snålt. Den är ju underbar, även i den här formen! Det är ju Skuggserien, så annat är inte att vänta! Alla de tre Berta-böckerna är lika mysmystiska och härliga! Den sista boken skriver jag om i nästa inlägg.

BokinfoTitel: Skuggornas barn
Författare: Gripe, Maria
ISBN: 9148518387

…och de vita skuggorna i skogen

Nu drar berättelsen igång på allvar efter uppvärmningen i Skuggan över stenbänken. Ja, det känns lite så, för det händer mycket mer av det jag minns (vagt, såklart…) av bokserien i …och de vita skuggorna i skogen.

För att lära känna varandra bättre tar Berta och Carolin plats på det sällsamma slottet Rosengåva, som sällskapsfolk åt Arild och Rosilda – ett tvillingpar som levt sina 22-åriga liv isolerade på slottet. Berta tror först inte att de ska få platsen, eftersom man söker en flicka och en pojke. Ingenting är omöjligt för Carolin, som gärna spelar rollen som pojke och drar in den intet ont anande Berta i ännu fler lögner och ännu mer smusslande. Rosengåva visar sig vara den perfekta platsen för just sådant, för på slottet finns många mörka hemligheter och saker man inte talar om. Berta är kluven till sin nya miljö. Hon kommer inte närmare Carolin, men givetvis trollbinder Carolin sin omgivning och alla blir så förtjusta i henne – eller honom, som de själva tror. Bredvid Carolin är Berta verkligen en grå mus. Men det blir ändå Berta som kommer de allra mörkaste hemligheterna på spåren.

Underbart att återuppleva dessa böcker! Jag har börjat på tredje delen, Skuggornas barn, nu också.

BokinfoTitel: ...och de vita skuggorna i skogen
Författare: Gripe, Maria
ISBN: 9148517054

Skuggan över stenbänken

När jag var hemma i Nyköping plockade jag med mig en del av min Maria Gripe-kollektion och började genast läsa Skuggan över stenbänken. Vilket kärt återseende! Jag har dåligt bokminne och minns egentligen inte mycket mer av skuggserien än den mysiga mystiken. Jag tror jag mindes att det fanns en tuff tjej (Carolin) och när huvudpersonen skulle berätta sitt avskydda namn kom jag ihåg innan jag läste det att hon hette Berta. Jag minns också en känsla jag fick av en miljö, men det var nog från andra boken. Ofta önskar jag att jag hade bättre bok- och filmminne, men till det positiva hör ju att jag kan läsa om och bli överraskad. Inte för att den här berättelsen egentligen är särskilt överraskande – upplösningen är egentligen ganska självklar, men det är ändå väldigt mysigt på vägen dit.

Det handlar alltså om en fin familj som får en ny jungfru, Carolin. Det är tidigt 1900-tal och Gripe väver in Titanic och Strindberg, samt givetvis tidsenliga miljöer och förhållanden. Berättaren är fjortonåriga Berta som avskyr sitt namn och tycker att det dömer henne till att bli en grå mus. Carolin kommer som en frisk fläkt in i deras liv, helt olik deras tidigare försynta jungfrur. Hushållerskan Svea blir allt annat än förtjust, men barnen fullkomligt avgudar henne. Samtidigt blir de inte kloka på henne. Vad är det hon döljer för dem?

Jätteroligt att läsa om! Jag har börjat med andra delen nu också, plus att jag lyssnar på Tordyveln flyger i skymningen som ljudbok. Maria Gripe är underbar! Eller var, får man väl säga nu.

BokinfoTitel: Skuggan över stenbänken
Författare: Gripe, Maria
ISBN: 9148517046

Maria Gripe

Jag blev lite sorgsen när jag läste att Maria Gripe, en av min barndoms favoritförfattare, dog igår. Jag minns särskilt böckerna Agnes Cecilia – en sällsam historia, Tordyveln flyger i skymningen, Skuggan över stenbänken och de andra i skuggsviten. Jag översvallades av en nostalgivåg och har blivit sugen på att läsa om dem – synd att jag inte flyttat med mig böckerna från mitt gamla rum hos föräldrarna i Nyköping ännu. Kanske får plocka med mig några nästa gång jag är där. Maria Gripes böcker är kalla-kårar-mysiga och helt fantastiska.