Köpeprat

”Köpeprat” heter en katalog på mitt skrivbord. Där lägger jag ljudböcker jag köpt och laddat ner, och de får ligga kvar tills jag lyssnat färdigt på boken för att sedan bli borttagna. Jag har utvecklat en bra procedur nu för att få till filerna så som jag vill ha dem. Finns möjlighet laddar jag ner varianten med femminuterssnuttar. Då blir det enklare att bläddra fram rätt ställe på om man tappar positionen (vilket händer varje gång batteriet tar slut eller om man råkar trycka för kort när man ska spola lite…) jämfört med om man har mastodontlånga filer. När filerna är nedladdade och uppackade använder jag smidiga GPRename för att döpa om alla filer till saker som ”007 av 148.mp3”. Sen använder jag EasyTAG för att snabbt rensa alla filer från mp3-taggar. Perfekt! Om jag inte gör så ser jag en irriterande scrollande mp3-tagg i fönstret på spelaren som omständigt talar om för mig vilken bok jag lyssnar på och en massa andra saker jag ju redan vet. Jag vill hellre se ungefär hur långt jag kommit, vilket jag alltså gör genom att döpa om filerna till ”x av n.mp3”. Men för att det ska synas annat än väldigt snabbt precis när man byter fil måste alltså taggarna bort också.

Skönt att få sitt köpeprat precis som man vill ha det. Underbart att det finns ett såpass bra utbud av mp3-böcker för direkt nedladdning nuförtiden. För en gångs skull en laglig variant som är bättre än den olagliga fildelningen, då man ju aldrig kan lita på kvalitén eller att alla filer finns med. Att man kan få förhandslyssna lite på uppläsaren är förstås närmast ett krav innan man lägger en relativt stor peng på en mp3-bok (det kostar ju mycket mer än en pocketbok…), men det brukar gå bra – i alla fall hos Adlibris där jag oftast handlar.