Musik som är 2009

Det här är den svåraste av mina årssummeringar. 2009 har inte varit ett musikår. Jag har lyssnat väldigt lite på musik, det har inte känts så viktigt och vi har inte haft så bra möjligheter. Och när Ava sover är jag ofta feg och tänker att jag inte ska höra henne om hon vaknar, eller att jag stör henne.

Nu har vi ordnat möjlighet att spela både internetradio och datorns vanliga musik i köket, så kanske blir 2010 ett större musikår.

Den artist jag lyssnat mest på är Britta Persson. Hon är en stor favorit. Allt hon gör är bra. Ava verkar gilla henne också. När hon får titta/lyssna på Defrag my heart på Youtube dricker hon snällt sin välling utan att krångla.

Nu på slutet av året har det blivit en del internetradio från SomaFM i köket. Jonas är frälst och brukar lyssna på jobbet. Jag är lite reserverad i min inställning till radio eftersom jag gillar att bestämma själv vad jag lyssnar på, men Soma är i alla fall ovanligt bra för att vara radio.

Annars kommer jag mest att tänka på barnmusik… Jag har sjungit Imse vimse spindel fler gånger än jag trodde var möjligt och öppna förskolan samt skivor som följt med olika böcker har varit outtömliga källor till färsk inspiration. Krokodilen i bilen, Blinka lilla stjärna och Byssan lull är andra favoriter. För att bara nämna en bråkdel av allt.

Relaterade inlägg:

Mamma Mia i Globen med Ingela

Jag har ABBA-låtar på hjärnan efter helgens lilla utflykt… I lördags åkte jag till Stockholm och lunchade med Ingela innan det var dags att ta sig till Globen och se Mamma Mia i internationell variant, det vill säga på engelska.

Jag har länge velat se musikalen, men haft på känn att det skulle vara mer kul att ha sett den än att faktiskt se den. Det stämde väl ganska bra också, även om det var väldigt trevligt – storyn är ju ganska banal och nivån på skämt och lustigheter riktigt låg. Musiken var förstås bra, eftersom det var ABBA-låtar, men Agnetha och Frida är ju svårslagna sångerskor så det var en ganska otacksam uppgift för artisterna som visserligen var bra men ändå inte kom i närheten av originalen. Det roligaste var kanske att sitta och lyssna efter de små förändringar som gjorts i texterna för att få låtarna att passa in i handlingen, och att överhuvudtaget se hur de fått låtarna att passa in. Någon låt kändes väl mer krystad än andra att få in, medan somliga rentav fick nya intressanta betydelser.

Det var perfekt att se Mamma Mia med Ingela eftersom vi var otroligt hängivna ABBA-fans i yngre år. Nostalginivån var skyhög!

Efter musikalen åt vi oss proppmätta av Örtagårdens vegetariska buffé och åkte sedan till Uppsala och sov hos Ingela och Magnus i deras fräscha lägenhet som jag inte hade sett ännu. Vi gick även ut och tittade på månförmörkelsen när månen var nästan helt täckt.

På söndagen regnade det i Uppsala, men inte i Göteborg när jag kom fram!

För övrigt åkte vi lite tunnelbana och jag fick tillfälle att förundras över att Stockholm fortfarande kör med otympligt långa pappersremsor som man måste köa för att en anställd ska stämpla för hand. Det var barndomsnostalgi, men tänk så mycket modernare vi är i Göteborg. :)

Nouvelle Vague med överdos av rumpa

Igår var Jonas och jag på Storan och såg Nouvelle Vague. Bandet är alltså ett franskt så kallat musikerkollektiv under ledning av Olivier Libaux och Marc Collin, med en varierande uppsättning vokalister. Igår var det Nadeah och Marianne Elise som sjöng. Tror jag i alla fall, det är inte helt lätt att hålla reda på allihop.

Konserten gav verkligen upphov till blandade känslor. Givetvis var det kul att få se detta underbara band, men samtidigt stämde uppträdandet inte alls med intrycket jag fått från skivorna och videor på Youtube. Sångerskorna, eller ja, i alla fall Nadeah, var verkligen helt fel. Jag hade verkligen hoppats på att få se min favorit, sockersöta Mélanie Pain. Jag hade hemskt gärna sett Gerald Toto, Eloisia och Camille också. Marianne Elise stämde åtminstone någorlunda in med min bild av Nouvelle Vague, men Nadeah…

För att förklara min bild hänvisar jag till den mysiga Youtube-videon Love will tear us apart i live-version med underbara Mélanie Pain. Det är så charmigt – Mélanie är sockersöt i blommig klänning och sjunger med världens sämsta engelska uttal. Jättemysigt! Jag gillar verkligen detta lite lagom operfekta – dåligt uttal och sångerskor som visserligen är bra, men inte riktigt har de där kraftigaste röstresurserna. De är liksom bra på ett försynt, mysigt, stillsamt och charmigt sätt.

Showen igår var allt annat än försynt. Marianne Elise hade visserligen lite fransk brytning, men Nadeah var helt enkelt en för klassisk sångerska med alldeles för bra engelskt uttal och för klassiskt bombastiska röstresurser. Och som hon höll på och porrade sig då… Hon hade nätstrumpbyxor och en muskort klänning/top och ägnade all scentid åt att försöka vara så förförisk som möjligt. Det var otroligt mycket rumpputande och rumpvickande och ideligen exponerade hon sina trosor för publiken, eller böjde sig djupt framåt och slet i sin urringning. Allt som fattades var egentligen en stripteasepåle. Visst sjöng hon bra och visst var hon karismatisk och snygg, men det var fel på så många sätt. Dessutom var hon dryg mot publiken och klagade på att vi var tråkiga och satt i våra stolar.

Det var i alla fall kul att se musikergrabbarna och Marianne Elise. De mysigaste delarna av showen var hennes stillsammare nummer som God Save the Queen och hon gjorde även en bra version av Love will tear us apart. I dessa nummer kände jag igen mitt älskade Nouvelle Vague, men bitvis var det svårt att förstå att jag kommit till rätt konsertsal.

Musik som är 2007

Det är hög tid att sammanställa listan med musik som för mig känns som 2007:

Blommande sköna dalar – Just Four You
Sången som pappas kvartett sjöng när vi gifte oss är allra mest självklar på listan! I brist på live-kvartett kan man lyssna på t.ex. versionen med Orphei Drängar.

Efter en flaska med rom – Loke
Ännu en bröllopslåt – denna framförde ingen mindre än Loke själv på Linnéa och Björns bröllop och det var så otroligt fint!

Love will tear us apart – Nouvelle Vague
Jonas och jag föll pladask för denna skara fransyskor och fransmän som på knackig engelska framför mysiga versioner av kända låtar. Deras regel är att sångerskan eller sångaren inte ska ha hört låten innan, utan göra en alldeles egen och opåverkad version.

Guns of Brixton – Nouvelle Vague
Nouvelle Vague får vara med med en till.

The babysitter – Adam Hooks
Min ”lillebror” från utbytesåret i USA! Under 2007 hittade jag syskonen och pappan på myspace och fick se bilder på familjen för första gången sedan 1998! Väldigt roligt och häftigt! Och givetvis har Adam blivit musiker och duktig är han också! Lyssna själva på myspace.

What a wonderful world – Eva Cassidy
Ett tag spelades den under avslappningen efter gympan i Geråshallen och den är väldigt fin. Eva Cassidy sjöng så vackert men dog ung av cancer – sorgligt!

Hallelujah – Jeff Buckley
En annan skönsjungande person som togs ifrån världen för tidigt. Vi har lyssnat mycket på Hallelujah i år, för den är så fin.

Four ton mantis – Amon Tobin
Vår nya storfavorit i genren mysigt blipp och sköna samplingar. Jag skulle inte vilja möta en fyratonsmantis

Switch – Amon Tobin
Jag måste helt enkelt nämna en till Tobin, för den är så skön!

This is halloween – Danny Elfman, The Nightmare Before Christmas
För att den har suttit fast i min hjärna under stora delar av året.

You are the best – Britta Persson
Britta Persson var med redan förra året och jag har lyssnat mycket på henne i år också.

Zelda-musiken
Jonas har spelat Zelda på SNES-emulator… och så har vi lyssnat på musiken separat också. Jag är vansinnigt nostalgisk över musiken till Link’s Awakening och har fått kämpa hårt för att stå emot att fixa en GameBoy-emulator och nostalgispela.

The hall of mirrors – Kraftwerk
Vi har lyssnat en hel del på gamla goa Kraftwerk i år.

Givetvis har det också blivit mycket annan musik under året. Se min musikstatistik på last.fm!

Relaterade inlägg:
» Låtar som är 2006
» Låtar som är 2005
» Låtar som är 2004

Low? Law? Love!

Lyssnar på det mysiga franska coverbandet Nouvelle Vague. Eller band och band, ”musical collective” kallas de. Som så ofta med fransmäns och fransyskors sång på engelska är uttalet inte sällan väldigt fel på ett charmigt sätt. Jag får uppfattningen att hon som sjunger Love will tear us apart inte ens förstår orden, det är åtminstone helt omöjligt att få hennes ljud att passa ihop med texten. Men åh, hon är underbar. :)

En rolig sak att notera är att flera sångerskor uttalar ”love”, ”low” och ”law” förvillande lika. Närmast ”low”. Det är lite sött på nåt vis. Men jag skulle inte vilja försöka konversera med de här människorna…

Testa Ezmo med mig

Snart lanseras Ezmo där du kan ladda upp musik och streama den till vänner. Det är lagligt (så länge du köpt musiken och inte piratat den) eftersom du bara delar med dig till max 10 personer och de inte kan ladda ner den (”privat bruk”).

Genom Buzzador ska jag nu testa Ezmo inför lanseringen och jag behöver personer att testa med! Vill du vara med? Se till att jag får din e-mailadress så skickar jag värvningsmail!

Kan nån ge min granne lite bra musik?

Vad ska vi göra?
Varför ska vi tänka?
Vi behöver bara sjunga ”la lala lala lala”

På högsta volym. Idag OCKSÅ. Fiskar som viskar med artisten Martin.

Jag hade lyckats förtränga den låten, men grannen påminner mig. Lika högt och tydligt som om jag själv skulle ha spelat den. Jag googlade på texten (som hörs mycket väl genom väggarna) och listade på så vis ut vilken det var.

Nu undrar jag bara om det är samma granne som brukar spela Leonard Cohen-låten (den som alltid hackar till på samma ställe) och dansbandsmusiken? Volymen är på samma nivå i alla fall.

Nu blev det techno i stället. Nån som vill komma på rejvfest?

Låtar som är 2006

För mig är dessa låtar väldigt 2006! Se musiksidan för tidigare års musik.

Dying song – John Frusciante
I början av året skaffade Jonas The Brown Bunny Soundtrack, där Frusciante (gitarrist i Red Hot Chili Peppers) står för de flesta spåren. Vi lyssnade mycket på det och även på mycket annat med Frusciante.

Humming one of your songs – Ane Brun
Ett tips från last.fm. Just den här låten gillade jag första gången jag hörde den, det är ovanligt. Den är väldigt söt och vi har lyssnat en del på Ane Brun under senare delen av året.

Bridges and balloons – Joanna Newsom
Tillsammans med Frusciante är Newsom den största upptäckten för 2006. Jag hittade henne av en slump på last.fm och vi föll pladask för hennes säregna röst och mysiga musik.

Comptine d’un autre été: L’après-midi – Yann Tiersen (Amélie)
Något annat vi lyssnat på enormt mycket under året är Yann Tiersen. Denna låt är från hans underbara soundtrack till filmen om Amélie och den får representera Tiersens ena stil, otroligt fin instrumental musik.

My secret – Anna Ternheim
Ternheim hittade jag också via last.fm och via lovord från t.ex. Ika. Hon gör väldigt mysig musik.

Defrag my heart – Britta Persson
Ännu ett fynd från last.fm, jag gillar både att höra och sjunga Britta Perssons låtar.

As serious as your life – Four Tet
Jag letade efter elektronisk soft musik via last.fm och hittade Four Tet. Mysig!

Milk and honey – Jackson C. Frank
En annan av låtarna på The Brown Bunny Soundtrack.

You have killed me – Morrissey
Jonas och jag var på Morrisseys konsert i Scandinavium och lyssnade givetvis in oss på hans nya skiva som förberedelse. Kul att se den gamle legenden live!

Eleanor Rigby – The Beatles
Under året har vi också lyssnat på gamla godingar, mest The Beatles. Särskilt Eleanor Rigby har vi lyssnat på och pratat om mycket, den är otroligt bra med en genomtänkt text.

Wild is the wind – The Second Band
Maria tog mig med på en konsert med The Second Band och jag blev tvungen att skaffa lite av deras musik. Den här är härligt, studsigt glad! Jag gillar dem mycket.

Mecklenburg – Audrey
Jonas läste om Audrey och tyckte att de lät intressanta. Under en period spelades de konstant här hemma.

Monochrome – Yann Tiersen feat. Dominique A.
Den här låten får representera den andra sortens musik Yann Tiersen gör: samarbeten med sångare, gärna som här en fransman som uttalar den engelska texten med väldigt fransk brytning. Texten är jättesorglig, men det blir samtidigt lite komiskt med uttalet.

last.fm och Joanna Newsom

Jag gillar verkligen last.fm som musikinspirationskälla. Tänk att jag redan varit medlem i två år! Det har hänt mycket där på den tiden – först hette tjänsten audioscrobbler och var ganska instabil. Man fick räkna med att datat raderades ibland eller inte registrerades på några dagar då och då. Rekommendationsradion var inte mycket att hänga i julgranen när den kom, men härom dagen började jag lyssna och upptäckte att den var riktigt bra. Jag blev nyfiken efter att ha läst att Ika lyssnar på den och resultatet blev att jag tror jag är på väg in i en musikupptäckarfas igen! Jag har legat lite lågt på den fronten ett tag, men nu spelade radion flera intressanta artister för mig. Den som fastnat mest för både mig och Jonas och som vi nu lyssnat en hel del på är mysigt märkliga Joanna Newsom. Hon spelar harpa och sjunger sällsamma texter med en säregen röst som låter lite som en ansträngd sexåring. (^-^) Väldigt egen, väldigt märklig, men samtidigt väldigt mysig. Lite smakprov finns på hennes myspace-sida.

Annat last.fm tycker jag ska lyssna på och som inte verkar helt ointressant är t.ex. Anna Ternheim, Four Tet, Britta Persson och Iron & Wine.

Egentligen bryr jag mig inte om melodifestivalen

…men efter att ha läst om Finlands seger hos Ika, samt hört lite lösryckta kommentarer, var jag ju bara tvungen att kolla upp Lordis vinnarlåt. Videon är faktiskt rolig… zombie-cheerleaders! :)

Ika skriver att en miljon finländare skäms, men inte hon. Hon skriver att hon skämts mer ”om vi vunnit med en sångerska som klätt av sig till bikinutstyrsel på scen eller skrevat med benen i en klänning med slitsen två centimeter nedanför naveln.” Bra sagt och jag trodde faktiskt att såna utstyrslar på snygga kvinnor var mer eller mindre ett inträdeskrav till ESC. Säga vad man vill om Lordi, men snygga och sexiga på scenen är de inte…