Mer Jesus Christ Superstar

Vi satt längst fram på Jesus Christ Superstar. Det var häftigt. Visst kunde vi haft bättre överblick, men det var häftigt att t.ex. se Maria Magdalena pressa en apelsin över Jesus ansikte blott en meter framför oss… Och det var ärligt talat lite läskigt också, med alla kundvagnar som virvlade runt liiite för nära. Och den stora rull-hammocken… och folk som slängde ut benen nästan i ansiktet på oss… Men jag är väldigt nöjd. Dessutom var det gott om benutrymme och jag hade lätt kunnat smita ut om jag hade behövt, utan att tvinga folk att resa sig.

Man fick förstås inte fotografera under föreställningen, men de var snälla nog att påpeka att det var tillåtet under applådtacket. Så då gällde det att hala fram och starta mobilen illa kvickt.

Tiden efter en bra musikalupplevelse är så härlig, med en massa musik som snurrar runt i huvudet. Jag är glad att vi inte ställde in!

Jesus Christ Superstar

Idag har jag och Jonas sett Jesus Christ Superstar på Göta Lejon. Det var bokat sedan länge och jag ville inte ge upp det bara för att jag råkar vara i odugligt skick just nu. Och jag överlevde faktiskt.

Musikalen var förstås häftig och det var kul att känna igen musiken (jag har sett en gymnasieuppsättning av musikalen tidigare och musiken är förstås också allmänt känd)  samtidigt som texterna av Ola Salo förstås var nya.

Jag hade skyhöga förväntningar på Ola Salo som Jesus och visst var han bra, men han överskuggades faktiskt en smula av Patrik Martinsson som spelade Judas.

Mamma Mia i Globen med Ingela

Jag har ABBA-låtar på hjärnan efter helgens lilla utflykt… I lördags åkte jag till Stockholm och lunchade med Ingela innan det var dags att ta sig till Globen och se Mamma Mia i internationell variant, det vill säga på engelska.

Jag har länge velat se musikalen, men haft på känn att det skulle vara mer kul att ha sett den än att faktiskt se den. Det stämde väl ganska bra också, även om det var väldigt trevligt – storyn är ju ganska banal och nivån på skämt och lustigheter riktigt låg. Musiken var förstås bra, eftersom det var ABBA-låtar, men Agnetha och Frida är ju svårslagna sångerskor så det var en ganska otacksam uppgift för artisterna som visserligen var bra men ändå inte kom i närheten av originalen. Det roligaste var kanske att sitta och lyssna efter de små förändringar som gjorts i texterna för att få låtarna att passa in i handlingen, och att överhuvudtaget se hur de fått låtarna att passa in. Någon låt kändes väl mer krystad än andra att få in, medan somliga rentav fick nya intressanta betydelser.

Det var perfekt att se Mamma Mia med Ingela eftersom vi var otroligt hängivna ABBA-fans i yngre år. Nostalginivån var skyhög!

Efter musikalen åt vi oss proppmätta av Örtagårdens vegetariska buffé och åkte sedan till Uppsala och sov hos Ingela och Magnus i deras fräscha lägenhet som jag inte hade sett ännu. Vi gick även ut och tittade på månförmörkelsen när månen var nästan helt täckt.

På söndagen regnade det i Uppsala, men inte i Göteborg när jag kom fram!

För övrigt åkte vi lite tunnelbana och jag fick tillfälle att förundras över att Stockholm fortfarande kör med otympligt långa pappersremsor som man måste köa för att en anställd ska stämpla för hand. Det var barndomsnostalgi, men tänk så mycket modernare vi är i Göteborg. :)

Musikalen Cats och Café Kronhuset

I onsdags var vi och såg Cats på GöteborgsOperan! Vi träffades på Chalmers efter skola och exjobb och åkte först in till stan för att äta en bit. Det blev Café Kronhuset där vi åt oss duktigt mätta på bakad potatis med fetaoströra (jag) och grekisk sallad med stora fetaostflak (Jonas). Jag gillade cafét, det har ju en gammaldags atmosfär eftersom det hör till Kronhusbodarna (se även wikipedia). Maten var god och vi avslutade med fika. Vi drack dyrt folköl till maten, men i gengäld var maten ganska billig så det blev ändå under hundralappen per person för mat och dricka.


Katter och burtonesque dekor.
Foto: Ingmar Jernberg – Källa: pressbild.com

Så till musikalen då! I fotodagboken finns lite bilder på operan – det var första gången vi såg någonting där. Vi hade jättebra platser, mitten på raden längst fram. Ville vi kunde vi sitta och spana ner i orkesterdiket, men det blev inte för nära. Bra att verkligen se skådespelarna!

Det var verkligen kul att få se ännu en riktigt klassisk musikal. Cats baseras på berättelser av T.S. Eliot och musiken är komponerad av musikalmogulen Andrew Lloyd Webber. Men när man ser Cats bör man vara inställd på att berättelsen egentligen är ganska bristfällig. Det är en massa katter som presenterar sig själva med olika sångnummer i en tävling om vem av dem som ska få födas på nytt. ”Det finns alltså ingen riktig röd tråd” säger Lotta Bergström i sin recension för Hallandsposten. Johan Hilton längtar efter ”mer kött och blod och en större koncentration i det stråk av existentiell svärta som trots allt genomsyrar Cats”. Det senare har jag läst någon annanstans också, så det verkar som att GöteborgsOperans version faktiskt har ännu mindre handling än originalet.


Katja Kortström imponerar.
Foto: Ingmar Jernberg – Källa: pressbild.com

Cats är ändå väldigt sevärd på grund av det härliga myllret av katter på scenen, otroligt duktiga dansare med enormt smidiga kroppar (i dräkter som inte lämnar något till fantasin…) som man inte riktigt kan se sig mätt på. I denna version är handlingen förlagd till ett nöjesfält i stället för till en soptipp som i originalen. Dekoren får mig att tänka på Tim Burton och är en av de bästa sakerna med hela föreställningen, men allra bäst är akrobatparet Katja Kortström och Mattias Andersson. Det finns fler beundransvärda akrobatiska insatser i musikalen, men Katja är särskilt omöjlig att släppa med blicken när Mattias slänger runt henne på de mest omöjliga sätt. Flera gånger får jag hjärtat i halsgropen – han släpper henne mot golvet med huvudet före och det ser ut som ren tur att han får tag i henne innan hon slår i. Han bollar med henne. Hon vänder nästan ut-och-in på sig själv. Det är helt otroligt! Vilket samarbete! Katjas konster hängandes i en ring är också sanslöst fantastiska. Akrobatiken är såvitt jag förstår ny för GöteborgsOperans uppsättning och jag kan bara tacka och ta emot för initiativet!

Och så var det förstås mäktigt att få höra Memories. Vilken tur att vi såg till att få biljetter i tid!

Missa inte heller den charmiga reklamkampanjen med små arga voffsingar:


Jonas och arg jycke.