Neverwhere

Jag lyssnade på Neverwhere som talbok, mycket bra inläst av Gaiman själv. Det här är en otroligt fantasifull berättelse om stackars Richard Mayhew vars liv blir fullkomligt kaotiskt när han hjälper Door, en skadad flicka han hittar på trottoaren. Han tycks raderas från sitt vanliga liv och följer efter Door till ”London Below”, en dystrare, mörkare och smutsigare variant av staden han bor i. Där väntar allehanda otäckheter och ett väldigt färgstarkt persongalleri.

Det här är en sån berättelse som jag känner att jag borde gilla. Jag är imponerad av fantasirikedomen, men bara på ett väldigt objektivt plan. Berättelsen når helt enkelt inte ända fram, den berör mig inte, jag blir inte engagerad. Jag får väl erkänna att jag ofta såg fram emot att den skulle ta slut… Det är svårt att sätta fingret på varför, jag kan inte hitta några direkta fel. Faktum är att jag kände precis samma sak för Gaimans American Gods. Då som nu känns det lite motigt att klaga, eftersom berättelserna är fascinerande rent objektivt, och då försökte jag bortförklara det hela med att jag nog borde ha läst snarare än lyssnat. Men jag vet faktiskt inte om det skulle hjälpa. Kanske är Gaiman-romaner helt enkelt inte riktigt min grej, trots att jag tycker att Sandman-serierna är ganska mysiga. Nu är jag i alla fall inte särskilt sugen på att läsa mer av honom.

BokinfoTitel: Neverwhere
Författare: Gaiman, Neil
ISBN: 0061373877

American Gods

Det här är en bok jag önskar att jag hade läst. Som det blev nu lyssnade jag i stället på den som talbok. Uppläsaren George Guidall är visserligen fantastisk, men boken är en typisk sådan jag skulle vilja bläddra lite fram och tillbaka i och jag som är en ganska textorienterad människa skulle gärna vilja se alla namn som nämns i text.

Boken handlar om Shadow som slipper ut ur fängelset några dagar tidigare av den tråkiga anledningen att hans fru Laura just dött. Till råga på allt dog hon medan hon var otrogen mot Shadow. Hans liv är krossat och när han får erbjudandet att arbeta för en märklig man som kallar sig Wednesday nappar han på det. Det visar sig att Wednesday är en amerikansk version av Oden och att han behöver Shadows tjänster inför ett stundande krig mellan gamla och nya gudar.

Berättelsen är fullspäckad med verkliga legender och berättelser om gudar från många håll i världen. I Wikipedia-artikeln om boken finns en imponerande förteckning om sådant som nämns. Det blir lite rörigt ibland och det är därför jag tycker att den här boken hellre ska läsas än höras. Dessutom finns det ganska många sidospår i boken med berättelser som jag i vissa fall hade velat skumma igenom. American Gods gör det verkligen tydligt hur mycket mer flexibelt det är att läsa en traditionell bok och lätt kunna bläddra, gå tillbaka, läsa om eller skumma partier som inte intresserar. Att se stavningen på alla märkliga namn hade också gjort det lättare att slå upp lite bakgrund till berättelsen medan man läste.

Ändå måste man imponeras av myllret av gudar och Gaimans rika fantasi och skicklighet i att väva berättelser. American Gods är en klart läsvärd bok!

» Bloggvärldens skriverier om ‘American Gods’

BokinfoTitel: American Gods
Författare: Gaiman, Neil
ISBN: 9780380789030

Stardust

Stardust var en riktigt härlig bioupplevelse för ett tag sedan. Det är en storslagen saga i fantastiskt mysvacker miljö (se bilder), baserad på en roman av Neil Gaiman. Inte blir det sämre av att Claire Danes är med heller, hon är ju en av mina favoritskådespelerskor (men vart har hennes underhudsfett tagit vägen på senare år?). Även Michelle Pfeiffer och Robert De Niro är alltid kul att se.

Handlingen kretsar kring en fallen stjärna, som visar sig vara en ung kvinna (Danes). Den unge Tristan, den otäcka häxan Lamia och en skara ondskefulla prinsar vill alla få tag i henne av olika anledningar. Stardust är verkligen en film som låter en luta sig tillbaka och komma till en annan värld för en stund. Dessutom är den bra berättad, det märks att en mästerberättare som Gaiman ligger bakom.

Underbar! Rolig! Snygg! Mysig! Jättebra!

Stardusts officiella hemsida är full av ögongodis och väl värd en titt.

FilminfoIMDB: Stardust
Regissör: Matthew Vaughn
År: 2007
Omdöme (1-5): 5

Sandman III och IV

Nu har jag läst ytterligare två Sandman-album av Neil Gaiman, trean Dream Country och fyran Season of Mists. Jag fick höra att trean skulle vara särskilt bra, men jag tycker faktiskt tvärt om. Trean läste jag utan större engagemang, men fyran greppade desto bättre tag i mig.

SANDMAN III: DREAM COUNTRY
Volym 3 innehåller tre berättelser, samt manus till en av dem, Calliope. Det är kul att se hur Gaiman arbetar!

Calliope handlar om en stackars musa som hålls fången av elaka män, eftersom hon får deras kreativitet att blomstra. A Dream of a Thousand Cats handlar om katter som har mer koll än människor tror. A Midsummer Night’s Dream handlar om Shakespeare som sätter upp en pjäs för en annorlunda publik. Den senare framhålls som en av de främsta Sandman-berättelserna, fast det förstod jag inte alls när jag läste den. Jag tyckte den var rätt trist och skummade den så smått…

SANDMAN IV: SEASON OF MISTS
Volym 4 tyckte jag bättre om eftersom den är mer sammanhängande och mysig, vi möter alla syskonen i Endless-familjen. Lucifer har tröttnat på sitt jobb och bestämmer sig för att bomma igen helvetet och ge nyckeln till Dream. Alla själar och demoner som har vistats där måste alltså ta sig till andra platser och kaos utbryter. Syskonen Endless har krismöte och Dream får påhälsning av alla möjliga figurer som vill påverka vad han ska ta sig till med helvetet.

Det är märkligt med Sandman. Jag tycker egentligen inte om tecknarstilen, som är mörk och murrig. Däremot gillar jag verkligen den övernaturliga och sagolika stämningen i berättelserna. Det var tur att jag läste två på en gång nu, eftersom trean inte imponerade särskilt mycket på mig. Fyran gör att jag vill fortsätta läsa!

Neil Gaiman's Murder Mysteries

Under min sjukdomstid hann jag åtminstone läsa en del och se film (jag har åtta filmer att lägga in på filmsidan!).

Bland annat hann jag läsa den mysiga Murder Mysteries som gjorts till serie av P. Craig Russell efter en novell av Neil Gaiman.

Det handlar om historiens första mord: mordet på en ängel under skapelsen. Händelsen berättas av en sunkig gubbe på en bänk, för en ung man som fördriver tid i väntan på sitt flygplan. Innan änglaberättelsen börjar har den unge mannen hälsat på en gammal flickvän som bor i staden.

Berättelsen känns väldigt gaimanskt fantasieggande och har ett svindlande berörande slut. Bilderna är vackra, tecknade av Russell och färglagda av Lovern Kindzierski. Jag fnissade lite när jag läste att den som textade heter Galen Showman. Jag kan föreställa mig en galen showman. :)

Rekommenderas!

Neil Gaiman’s Murder Mysteries
av P. Craig Russell
ISBN: 156971634X
64 sidor
iComics recension

MirrorMask

Nu när jag har en liten Neil Gaiman-period i och med mitt nyligen påbörjade gigantiska projekt att läsa Sandman passade det väldigt bra att se MirrorMask, vars manus alltså är skrivet av Gaiman. I sann gaimansk anda är filmen mysigt övernaturlig och kreativt fantasifull. Det handlar om 15-åriga Helena (!) som kuskar runt med sin cirkusfamilj. När hennes mamma hamnar på sjukhus hamnar Helena i en parallell värld där hon måste hitta den mytomspunna ”spegelmasken” för att väcka den sovande goda drottningen och rädda världen från den onda drottningens mörker.

En god portion fantasi varvat med symbolik om tonårstiden gör filmen ganska trevlig, men samtidigt känns det som att jag skulle behövt vara i Helenas ålder eller yngre för att riktigt uppskatta den.

Jag gillar att flickan heter Helena och att de uttalar det så som jag ville att man skulle säga mitt namn under mitt USA-år, fast folk envisades med att säga Helejna…

FilminfoIMDB: MirrorMask
Regissör: Dave McKean
År: 2005
Omdöme (1-5): 3

The Sandman – Preludes and Nocturnes

Nu har jag precis läst ut Neil Gaimans The Sandman #1-8 i samlingen Preludes and Nocturnes (ISBN: 1852863269). Den handlar om Dream, kungen över våra drömmar, som fångas av onda män 1916 och tålmodigt inväntar ett tillfälle att fly. När han lyckas, 72 år senare, måste han leta rätt på sina ägodelar som är på villovägar och därtill i farliga händer.

Stämningen är väldigt mysig, övernaturlig men ganska stillsam i och med Dreams dämpade framtoning. Jag gillar den! Jag har redan reserverat nästa samling på biblioteket och ser fram emot att läsa vidare, enligt andra så blir den ju enormt mycket bättre senare.