Turtles all the way down

Klart jag blev nyfiken när John Green släppte en ny bok! Jag har tidigare läst The fault in our stars, Looking for Alaska och Paper towns. Länkarna går till det jag skrev om dem på Barnboksprat (har visst inte skrivit om Paper towns). Och alla var synnerligen kompetent skrivna ungdomsböcker, på den nivån att man gärna sätter dem i händerna på inte bara ungdomar man känner utan vuxna också.

Okej, så Turtles är kanske inte riktigt lika drabbande som svårslagna The fault in our stars, men den var också väldigt trevlig läsning. Huvudpersonen är high school-eleven Aza Holmes, som lider av ångest och tvångstankar. Hon fastnar lätt i överväldigande tankespiraler om bakterier som tar över hennes kropp. Vid sin sida har hon sin livliga och karismatiska bästis Daisy, som extrajobbar på en snabbmatsrestaurang och skriver romantisk fanfiction om Rey och Chewbacca i Star Wars.

När en saftig belöning utlovas till den som kan bidra till att den kände mångmiljonären Russell Pickett hittas efter att ha rymt från rättvisan och sina två barn blir Daisy sugen på att prova lyckan som detektiv. Att Aza faktiskt känner en av sönerna Pickett, sedan de åkt på ett läger för barn som förlorat en förälder (Azas pappa, Davis mamma) för flera år sedan, gör det oemotståndligt. Men det blir inte precis okomplicerat när Aza återfår kontakten med Davis och tycke uppstår.

Den som undrar vad titeln syftar på kan läsa mer här: Turtles all the way down (Wikipedia)

Fin bok och fint skildrade psykiska problem.

Den episka läsutmaningen
I utmaningen passar (fetlagda blir det):
6. En kärlekshistoria. (Alltså, den är ju mer än det, men…)
9. En Young Adult-bok.
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen)

BokinfoTitel: Turtles all the way down
Författare: Green, John

Veganbokprat #5: Egalias döttrar av Gerd Brantenberg

I landet Egalia äter männen p-piller, klämmer in sig i trånga särkar och bär pehå. Trött på att betraktas som mindre kompetent bildar den unge Petronius till slut Mansligan, en maskuliniströrelse, och gör uppror mot orättvisan.

Egalias döttrar är en sådan bok som jag länge känt till på avstånd, men jag visste inte mer om den än att den vänder på könsrollerna. Nu röstades den fram i min bokcirkel (inte mitt förslag) och det kändes kul att få stifta närmare bekantskap med denna feministklassiker.

Något av det bästa med boken tycker jag är hur författaren belyser språket och hur mycket av det som utgår från att mannen är norm. I Egalia är det förstås tvärt om. Man säger inte människa, utan kvinniska. Och man säger förresten inte ”man” som generiskt pronomen, utan ”dam”. Alltså säger dam kvinniska. Det tar ett litet tag att komma in i det, men det är ganska roligt. Och allra roligast är kanske begrepp som ”manlig riksdagskvinna”. Det låter ju så knasigt, ändå är det precis sånt vi säger idag fast förstås tvärtom.

Männen i Egalia ska helst vara feta och ha små penisar. För kvinnor gäller inga skönhetsideal med motiveringen att deras kroppar ändrar form naturligt i och med graviditeten. Det vore befängt att försöka styra kvinnokroppens utseende. Männens roll är att sköta barn och hushåll medan kvinnan jobbar och drar in pengar. Fullt naturligt, eller hur? Det är ju mannen som planterar barnet i kvinnan och när hon fött har hon gjort sin insats. Det gäller för mannen att få faderskapsbeskydd, annars kan han bli ensamstående far eller få finna sig i att en annan man uppfostrar hans barn om kvinnan väljer honom i stället.

Det finns gott om exempel i boken på hur samhället prioriterar annorlunda när det är kvinnan som är normen. Det är träffsäkert och ofta humoristiskt. Alla dessa idéer är den stora behållningen av boken, tycker jag. Berättelsen om Petronius blir liksom mest ett sätt att få fram allting. Men det funkar.

En annan kul språklig grej är förresten namntraditionen: kvinnorna heter slagkraftiga saker med schwung, så som Gro, Rut, Lis eller Ba. Männen har pråliga namn, som illustrerar deras dekorativa roll i samhället: Petronius, Baldrian, Fandango, Mirabello, Britobert, Syprian, Lisello…

Och somligt känns ju riktigt aktuellt: några av de djärvare karaktärerna förespråkar att man (dam) i stället för att säga dam ska säga en som generiskt pronomen.

Kul att ha läst den!

Veganbokpratet blev på Feca, strategiskt nog eftersom den restaurangen ligger granne med mitt jobb. Vi var sex personer anmälda, men blev tyvärr bara tre. Men det gick ju det med. Vi åt mumsig pasta och tyckte ganska lika om boken.

Den episka läsutmaningen
Hittade bara en sak att bocka för i den episka läsutmaningen:
13. En klassiker. (kallas ofta feministklassiker)
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Egalias döttrar
Författare: Brantenberg, Gerd

Min julklappsbytesbok: The Jungle av Upton Sinclair

Jag är väldigt glad att jag kom på att ordna ett julklappsbokbyte innan det var för sent. Det måste bli en årlig tradition!

Boken jag fick var en sån där som man ”ska” ha läst, men som jag inte läst. Men nu har jag!

The Jungle av Upton Sinclair handlar inte alls om någon djungel i vanlig mening, utan om litauiska immigrantarbetare i Chicago i början av 1900-talet. De sliter hårt i en fruktansvärd köttindustri och det hör till vardagen att bli lurad och bedragen av såväl arbetsgivare som husförsäljare. Huvudpersonen Jurgis är positiv till en början och beredd att slita hårt för att få till en bra tillvaro för sin älskade Ona och familjen runtomkring. Men motgångarna blir för svåra.

Sinclair skrev romanen baserat på verkliga förhållanden och argumenterade för socialism, vilket märks i boken. Han avslöjade fruktansvärda förhållanden, både för arbetarna och vad gäller matfusk. Boken rörde upp en hel del när den kom.

Jag läste ”an adapted classic”, vilket alltså är en förkortad version av boken. Det är kanske synd att jag inte ärligt kan säga att jag har läst hela, men det är inte bara ett stycke ur boken utan hela är förkortad, så jag tror att det får räcka så. Det var tillräckligt med elände ändå… Men mycket intressant att ha läst den.

Den episka bokutmaningen
I utmaningen kan jag nu bocka för (fetmarkerade ”vinner”):
13. En klassiker.
48. En bok skriven av en författare som då var yngre än 30 år. (äntligen!)
22. En debutroman. (Upptagen)
58. En bok som rekommenderats av en vän. (Upptagen)
88. En bok du fått i present. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än. (Upptagen – och det lär bli svårt att se filmen, som tydligen förlorats.)
97. En bok som förbjudits. (brändes i Nazi book burnings)

BokinfoTitel: The Jungle
Författare: Sinclair, Upton

Magnus Chase and the Hammer of Thor

My name is Magnus Chase. Two months ago I died fighting a fire giant and woke up in Hotel Valhalla as one of Odin’s warriors. Time for a rest? I wish.

Detta är del 2 i fantasyserien om Magnus Chase och jag inser nu att jag läste del 1 under en period då jag hade bokbloggen pausad. Tråkigt, för det hade såklart varit roligt att läsa vad jag skrev om den…

Ettan fick jag i julklapp av Jonas av misstag, kan man säga. Han hade beställt en helt annan bok, men den här låg i paketet i stället (tillsammans med en följesedel med en helt annan persons namn på). Rätt bok kom senare, men han behövde inte returnera den felaktiga, så jag fick den.

I somras fick jag tvåan i födelsedagspresent och läste halva innan jag pausade för alla bokcirkelböcker som var tvungna att hinnas med. Men nu har jag alltså läst ut den.

Böckerna om Magnus Chase är en avslutad trilogi och trean gavs ut nyligen, så jag tänker att jag ska läsa den också. Bland annat för att jag har en punkt i min läsutmaning som är att läsa just en trilogi. :) Och det har man väl gjort när man har läst alla, antar jag, så det får ju bli den tredje boken jag sätter på det.

Jag läser inte speciellt mycket fantasy. Det här är humor-fantasy om nordisk mytologi skriven av en amerikan och det är ju lite kul. I första boken är Magnus Chase en ung uteliggare i Boston, men så blir han indragen i en massa dramatik och… tja, han blir en av de odödliga krigarna i Valhall.

I den här boken är han och hans färgstarka vänner på jakt efter Thors förlorade hammare, för att förhindra att Ragnarök sätter igång.

Stilen är väldigt intensiv och fyndig. Det är konstant action och massor av finurliga formuleringar. De går från en knivig situation till en annan och jag… blir lite matt, nästan.

Kapitelnamnen ger en liten hint om stilen:

  1. Could You Please Stop Killing My Goat?
  2. Your Standard Rooftop Chase Scene with Talking Swords and Ninjas
  3. My Friends Protect Me by Telling Me Absolutely Nothing. Thanks, Friends
  4. A Cheetah Runs Me Over
  5. My Sword Has a Better Social Life Than I Do

…osv

Jag får lite samma känsla som när jag läser Neil Gaiman faktiskt. Att jag verkligen beundrar hantverket och all research, att det är enormt coolt, men… inte riktigt så engagerande som jag hade önskat? Kul att ha läst och jag vill läsa klart serien, men jag kommer inte ha med böckerna på några favoritlistor.

Författaren Rick Riordan är mest känd för sina böcker om Percy Jackson, som verkar vara ett liknande koncept fast med grekisk mytologi. Det ska bli spännande att läsa trean om Magnus Chase, för det hintas i slutet av tvåan att Percy kommer att vara med i den.

Bokutmaningen
Boken passar in på följande i den episka läsutmaningen:
4. En fantasybok.
54. En bok som är metallicfärgad. (ja, delar av motivet och bokstäverna i titeln i alla fall, räknas det?)
72. En bok där huvudpersonen inte är människa. (inte riktigt, riktigt, väl?)
88. En bok du fått i present.

BokinfoTitel: Magnus Chase and the Hammer of Thor
Författare: Riordan, Rick

Lite ihop av Johanna Lindbäck

Nej, jag vet, jag brukar inte skriva om barnböcker här… men nu ville jag det. Johanna Lindbäck skriver ju oftast ungdomsböcker, men det här är en 9-12-bok, precis som jag tror att den jag skriver på är. Eftersom jag gillar Johanna Lindbäck var jag såklart nyfiken att läsa den här boken i studiesyfte.

Det handlar om Majken som går i 6:an och inte är särskilt intresserad av killar. Det är däremot hennes kompisar och inte minst hennes bästis Tessan, som plötsligt slutar berätta saker för henne. I stället börjar hon hänga massor med den där jobbiga Belinda…

När Majken så smått lär känna den nya, snygga killen som heter Ivan klurar hon ut en plan. Om alla tror att det är något mellan henne och Ivan kommer hon att bli intressant för Tessan igen…

Boken är väldigt bra skriven. Jag blev också lite… jag vet inte, förvånad..? över att den liknar min berättelse på vissa punkter. Jag menar, bara en sån liten detalj som att Majken obsessar över namn… det gör min Milla också! Och Milla är inte heller lika intresserad av killar som kompisarna… plus en sak som jag inte ska spoila som är lite lik… men nej, det är ju inte helt samma story i alla fall som tur är.

Jag har helt klart mycket att lära av JL. Framför allt: dialog! Den är än så länge väldigt outvecklad i mitt utkast och jag måste verkligen jobba med den om det ska bli något. Jag tycker det är svårt, men jag får försöka följa tipset som bland andra JL brukar ge: att tjuvlyssna på folk i rätt ålder. Jag har ju ganska god tillgång till tredjeklassare åtminstone. :)

Angående namnbesattheten är detta bokens första mening:

Ava är ett snyggt namn.

Det tyckte vi var ganska kul, jag och dottern Ava. :) (och jag håller ju med, såklart)

Den episka läsutmaningen:
En fördel med att blogga om boken här är att jag då kan pricka av något i min bokutmaning!
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform.
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (kanske liiite fuskigt när det är en barnbok…)

BokinfoTitel: Lite ihop
Författare: Lindbäck, Johanna

Skriva barnbok av Annika J. Nasiell

Som tidigare chefredaktör för Barnens Bokklubb är Annika J. Nasiell en auktoritet inom barnboksbranschen. Mycket därför blev jag nyfiken på att se vad hon har att säga om att Skriva barnbok när jag stötte på boken med just den titeln. Och såklart för att jag tänker en hel del på barnboksskrivande nu, eftersom jag börjat omarbeta ett av mina gamla manus och hoppas få rätsida på det så småningom.

Boken är liten och lättsam, kort och snabbläst. Den innehåller en del skrivövningar som jag inte gjorde (…ja, jag erkänner…), men som det finns linjerade sidor i för att göra. Det kunde jag såklart inte ha gjort eftersom jag lånade boken på biblioteket (fast nu tänkte jag just att det kunde ha varit rätt kul om någon fyllt i den före mig!), men jag tror inte att jag skulle ha skrivit direkt i boken även om jag ägt den.

Annika J. Nasiell går igenom skrivandets grunder på ett trevligt sätt med barnboksvinkling och bjuder dessutom på citat från riktigt tunga författarnamn, som Astrid Lindgren, Peter Pohl, Mårten Melin och Lisa Bjärbo.

Trevlig läsning som passar bra om man behöver en lättbegriplig snabbguide till skrivande.

Den episka bokutmaningen
I den episka bokutmaningen hittar jag följande som passar:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
73. En bok om böcker eller läsning.
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)
En är ju bättre än ingen!

BokinfoTitel: Skriva barnbok
Författare: Nasiell, Annika J.

Veganbokprat #4: Never let me go med julbord på Koloni

SPOILER ALERT

Den här boken är skriven så att man har väldigt lite information från början och det häftigaste är nog att läsa den utan att veta mer. Men väldigt ofta när det skrivs om boken spoilas det vad det handlar om. Det är för att det är väldigt svårt att skriva något om den utan att avslöja det, så jag valde att spoila även här. Men om du inte redan vet från något annat håll kan du väl sluta läsa nu och börja läsa boken i stället. Den är bra!

Till Veganbokprat #4 föreslog jag att vi skulle läsa något av årets nobelpristagare Kazuo Ishiguro och så röstade vi fram Never let me go. Vi träffades på Koloni Telefonplan där vi diskuterade boken under inmundigande av deras fantastiska och helt veganska julbord.

Boken utspelar sig i en alternativ version av 1980-90-talets England. Berättaren Kathy berättar i jag-form om sitt liv, och framför allt uppväxten på internatskolan Hailsham tillsammans med vännerna Ruth och Tommy, på ett sätt så att informationen portioneras ut lite i taget. I början säger hon liksom i förbifarten att hon är vårdare av donatorer, men det som inte är jättetydligt om man inte läst det utanför boken är att barnen på Hailsham inte är några vanliga barn. De är kloner som föds upp för organdonation. Just på Hailsham (det antyds att det finns många ställen med olika villkor) får barnen bra utbildning och de har personal som försöker visa för omvärlden att de är människor och inte bara objekt att skörda organ från. Men omvärlden vill inte så gärna lyssna, eftersom organdonationerna räddar så många liv på ”riktiga” människor.

Trots att hela klon-och-donation-grejen är något som mest finns med i bakgrunden ägnade vi nästan allt prat åt det. Det går såklart att dra paralleller till veganism och frågan vad som ger människor rätten att bestämma att vissa varelser är våra att utnyttja som vi vill.

Men det boken ägnar flest ord åt är egentligen relationerna. Ruth har en förmåga att skapa drama, då hon är både fantasifull och manipulativ. Hon är en häftig karaktär som jag liksom älskar att hata.

För ganska länge sedan nu såg jag och Jonas filmen som är baserad på boken. Eftersom jag har guldfiskminne när det gäller de flesta filmer kom jag inte ihåg särskilt mycket. Jag kom ju ihåg den stora grejen, att de var kloner som föddes upp för organdonation, men inte så mycket detaljer. Jag mindes lite av stämningen mellan vännerna, men inte så att jag kunde sätta ord på konflikterna. Jag var ganska nyfiken på att höra när de andra i bokcirkeln förstod grejen med klonerna och organdonationerna, men många av dem hade fått det spoilat av presentationstexter om boken. Knepigt det där, för man måste ju skriva ganska intetsägande och föga intresseväckande om man inte får ta med det, men samtidigt är det ju synd att spoila!

Jag tyckte i alla fall väldigt bra om boken och skulle gärna läsa mer av Ishiguro. The Remains of the Day ligger ju nära till hands att välja, inte minst för att den skulle låta mig bocka av ”34. En bok för vilken författaren vunnit Bookerpriset.” i den episka bokutmaningen.

Den episka bokutmaningen
Med den här boken kunde jag pricka av följande i utmaningen:
3. En science fiction-bok. (om än väldigt lågmäld sf)
21. En dystopi.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
41. En bok skriven av en författare från Asien. (räknas född i?)
64. En bok som är skriven i jagform.
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken.

BokinfoTitel: Never let me go
Författare: Ishiguro, Kazuo

Bokcirkelbok: Kejsarn av Portugallien med julbord på Kokyo

Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen, då den lilla flickan hans kom till världen.

Den andra boken jag var med och diskuterade i Vego-bokklubben blev en jag föreslog: Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf, utgiven 1914. En riktig klassiker som jag kände att jag borde ha läst. Jag har ju läst Gösta Berlings saga för länge sedan och hade för mig att jag tyckte den var ganska seg, men jag lät ganska positiv ändå i inlägget om den. Jag har ändå tänkt på den mer som en bok som är kul att ha läst än en bok som är kul att läsa… Jag hade högre förväntningar på Kejsarn av Portugallien och de infriades. På 90-talet såg jag i oklar omfattning (jag och mitt minne) miniserien med Ingvar Hirdwall som Jan i Skrolycka och det jag minns från den är framför allt en stämning som jag ville läsa boken för att få uppleva igen.

Det handlar alltså om Jan i Skrolycka och hans Kattrina, som verkar leva ihop mest av praktiska skäl och sliter och släpar utan några direkta glädjeämnen i livet – ända tills de, till Jans initiala förtret, blir föräldrar. Så fort han får dottern i sina armar händer något med Jan, det är som att en helt ny del av honom väcks till liv. Aldrig har han känt något liknande förut, nej han har nog knappt känt något över huvud taget. Kärleken som väcks till dottern Klara Gulla är omvälvande och fantastisk. Första delen av boken gör anekdotiska nedslag under Klara Gullas uppväxt och det görs tydligt att det finns ett starkt band mellan far och dotter.

När familjen råkar i ekonomiska bekymmer föreslår Klara Gulla (18 år) att hon ska ta anställning i Stockholm och skicka hem pengarna som behövs för att klara knipan. Jan försöker lösa det på annat sätt, eftersom han inte vill vara utan henne ens en kort tid, men när han förstår att hon inte enbart erbjudit sig av självuppoffrande skäl utan för att hon faktiskt vill komma loss och ut i världen går något inom honom sönder. Hon åker iväg och pengabekymren löser sig, men Klara Gulla varken skriver eller kommer hem. På omvägar får de höra att hon råkat i dåligheter. Jan kan inte ta in det utan skapar sig en fantasibild av Klara Gulla som kejsarinnan av Portugallien, som en dag ska återvända till dem. Som kejsarinnans far börjar han titulera sig kejsare och bete sig som en sådan. Han dyker upp på de finare tillställningarna i bygden och kräver tillbörlig respekt.  Och åren går…

Jan är inte stollig, sa hon [Kattrina]. Men Vår Herre har satt en skärm för ögona på’n, så att han inte ska behöva se det, som han inte tål ve å se. Å det kan en bara vara tacksam för.

Till slut kommer Klara Gulla tillbaka, men det blir inte som någon av dem tänkt sig. Och det är så sorgligt alltihop att jag grät en skvätt på slutet. Det blir många känslor: det är så fint med den starka faderskärleken som helt tar över Jan, det är frustrerande att Klara Gulla beter sig som hon gör (och att man får veta så lite om det som hände henne i Stockholm) och det är något visst med relationen mellan Jan och Kattrina, som jag till en början inte gav mycket för.

En väldigt bra bok att välja om man vill läsa något av Selma Lagerlöf, tycker jag.

Vego-bokklubben läste den inför en träff på Kokyo, där det serverades julbord. Några blev sjuka i sista sekund, men vi blev i alla fall tre personer som bokpratade och åt ett väldigt gott, om än inte så traditionellt julbord.

Om någon är intresserad av att ta över mitt exemplar av denna fina pocketbok är det up for grabs. Jag köpte den, men sparar inte böcker.

Den episka läsutmaningen
Den här gången kunde jag välja och vraka bland utmaningar att uppfylla!
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
6. En kärlekshistoria.
13. En klassiker.
14. En svensk klassiker.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken.98. En bok som får dig att gråta. (Upptagen)
99. En bok som börjar med en ikonisk mening. (se citatet överst i inlägget)

BokinfoTitel: Kejsarn av Portugallien
Författare: Lagerlöf, Selma
ISBN: 9789174296006

Mitt barn på nätet av Maria Dufva

Den här boken släpptes med perfekt tajming. Frågan om barn på nätet och i sociala medier har blivit högaktuell hos oss. Ava är ju snart 9 år och har nyligen fått en egen telefon som hon har full tillgång till (tidigare hade hon en avlagd telefon utan sim-kort där vi använde Kids Place-appen för att bara ge tillgång till av oss godkända appar) och bär med sig den mest överallt. Hon har också börjat intressera sig mer för sociala medier av olika slag. Så jag kastade mig över den här boken.

Maria Dufva är kriminolog som arbetar med barn som utsatts för brott på nätet. Hon har såklart många hemska historier att dela med sig av om allt från mobbing barn emellan till vuxna som manipulerar barn till hemska saker. Ändå handlar hennes bok inte alls om att man ska förbjuda barn att använda sig av internet och sociala medier, utan i stället om hur vi vuxna behöver bli bättre på att hjälpa barnen navigera i onlinevärlden. Vi behöver till att börja med kanske inse att även om vi tycker att vi är ganska hippa är vi inte det, utan vi behöver låta barnen lära oss vad som är intressant för dem på nätet även om det är obegripligt för oss. Och vi behöver prata om vad som händer på nätet, både positiva och negativa saker.

Om man sätter upp en massa förbud finns risken att barnet gör det förbjudna ändå och hamnar i en knepig sits när något dåligt händer och hen inte känner att hen kan prata med föräldern, eftersom hen ju inte borde ha upplevt det där. Vi hann faktiskt uppleva någonting åt det hållet under tiden jag läste boken (inget jätteallvarligt) och vi har svängt om i vår approach. Boken var ett fint stöd i det beslutet. Nu pratar vi ganska mycket om vad som händer i MovieStarPlanet hemma och jag har också ett konto där. Förhoppningsvis lär vi oss av det allesammans.

Den episka läsutmaningen
Nä, den här gången gick det inget vidare att hitta något som inte redan var upptaget…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna. (Upptagen)
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Mitt barn på nätet
Författare: Dufva, Maria

Veganbokprat #3: Historie om et ekteskap av Geir Gulliksen

Nu har jag precis bytt namn på bokcirkeln till ”Veganbokprat – Bokcirkel för veganer i Stockholm”, så nu kan jag kalla alla event för Veganbokprat, smidigt. Och även dessa inlägg.

Veganbokprat #3 var en middag på Hermans med 7 personer som pratade om Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap, eller Historie om et ekteskap om man gör som jag och läser den på norska. Jag erkänner att jag mest gjorde det för att kunna bocka för den punkten i min läsutmaning, men lite kul var det också såklart. Jag har ju sett Skam, så hur svårt kan det vara…

Jag hade inga förväntningar och inga förutfattade meningar om den här boken. Men den var ändå inte riktigt vad jag väntade mig… Det handlar om en man (Jon) som ser tillbaka på sitt kraschade äktenskap och försöker göra det genom fruns (Timmys) ögon. Hur bra han lyckas vet man egentligen inte. Framförallt i början hade jag svårt för att allt egentligen bara var spekulationer… Och så beskrivs det ofta och ingående hur de har sex med varandra.

Det var en lite knepig bok att diskutera med folk man inte känner, eftersom den handlar om väldigt privata saker. Jon går igång på att tänka sig Timmy ha ihop det med någon annan och uppmuntrar henne därför att ha det. Så Timmy börjar träffa en man, men det blir inte alls som Jon tänkt sig. För hon blir kär i den andre mannen och umgås massor med honom innan de ens inlett något sexuellt (vad vi vet, genom Jons berättande). Och förhållandet kraschar.

Vi som bokpratade hade lite olika syn på boken. En ingång är att det är en väldigt deprimerande skildring av kärlek, som verkar säga att man inte kan vara lycklig särskilt länge med en person. Någon tyckte i stället att det var fint att Jon ville ge Timmy gåvan att få vara med andra. Flersamhet kan såklart funka om alla är med på det, men vi var överens om att parets kommunikation inte riktigt verkade räcka för att reda ut förhållningsramar för det. Jag undrade lite om Timmy verkligen var intresserad av den där flersamheten? Det kändes som att Jon tjatade väldigt mycket om det. Och till slut hittade hon en annan man, men då växlade hon föremål för sina affektioner. Hon kanske inte ens var särskilt intresserad av att ha flera? Man vet inte så noga vad hon tänkte egentligen. Trots att Jon berättar ur hennes synvinkel så är det väldigt ytligt berättat och man får inte ta del av hur tankarna går. Man lär egentligen inte känna någon av dem särskilt väl. Ingen av dem känns riktigt sympatisk heller…

Så tjaa… Jag vet inte. Det var en intressant bok, men obehaglig också. Jag kan inte påstå att jag kände ett starkt lässug medan jag höll på med den. Jag ångrar absolut inte att jag läste den, men någon favorit blev det inte heller.

Den episka läsutmaningen:
Här fanns det lite mer att välja på i bokutmaningen! På norska känns helt given, för jag läser inte vanligtvis på norska och kanske inte är sådär jättesugen på att göra det igen. :) Svårt val mellan kärlekshistoria och erotisk bok. Det förra är den ju definitivt, det senare är kanske lite fusk även om den innehåller rikligt med pikanta delar. Hmm… fast jag bestämmer nog att det räknas!
6. En kärlekshistoria.
11. En erotisk bok.
26. En bok på danska eller norska.
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Historie om et ekteskap
Författare: Gulliksen, Geir