Pepparkakshuset (Hammarbyserien del 1)

Alltså, jag läser ju inte deckare egentligen. Eller, jo, jag har läst en och annan i mina dagar, men jag har faktiskt aktivt låtit bli också. Ibland är de riktigt spännande, men de känns sällan särskilt viktiga. Med några undantag, såklart, men sen finns det ju så många dussindeckare…

Pepparkakshuset är del 1 i Hammarbyserien. Jag trillade in på denna serie när jag plockade del 2 (Mamma, pappa, barn) i jobbets bokbytarhylla. Sen sprang jag på del 1 och 3 i en Readcycle-tunna och då var jag ju bara tvungen att ta dem och börja med rätt bok.

Och njä, det blir väl ingen riktigt viktig läsupplevelse, detta. Även om premissen har något visst, det handlar om hur mobbning kan förstöra ett barns liv så till den milda grad att hen många år senare kan vilja söka upp sina plågoandar och ta ut en gruvlig hämnd. Jag sveps dock inte riktigt med utan tänker mycket på hur boken är skriven, hantverket och tankegångarna bakom. Det är för all del intressant att inspireras att tänka på skrivarhantverk, men kanske vill jag hellre bli så uppslukad att jag glömmer bort allt sånt.

Jag läste Carolina Landins recension med stor igenkänning. Det är onekligen några saker i berättelsen som skaver. Och den stora twisten saknar liksom en del finess.

Men ja, jag kommer att läsa vidare, säkert båda böckerna jag har hemma åtminstone. Det är ju en hyllad serie, trots allt. Kanske blir den bättre.

Den episka bokutmaningen
Ja, nu börjar det bli svårt att hitta matchningar i läsutmaningen. För att få till två måste jag faktiskt använda punkt 101. Väljer en så ospännande kategori som ”En deckare”. Den borde ju ha funnits med! Phew, då gick det i alla fall (blir nog svårare med nästa bok i serien…).
1. En bok av en svensk författare. (upptagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Stockholm, där jag bor)
101. En bok som passar i en kategori du hittar på själv. (En deckare.)

BokinfoTitel: Pepparkakshuset
Författare: Gerhardsen, Carin

Toner i natten av Jojo Moyes

Den förfallna herrgården Spanska huset ligger i änden av en lång och svårkörd skogsväg utanför den lilla byn Little Barton i Norfolk. Grannarna Matt och Laura har väntat länge på att gamle gubben Pottisworth ska dö och testamentera huset till dem. Det är huset som ska göra dem lyckliga, som ska bevisa att Laura gjorde rätt som gifte sig med Matt, trots hans enklare bakgrund. Men gubben gillar att jävlas och när han dör finns inget testamente. Det blir en avlägsen släkting som ärver huset – och det passar henne utmärkt. Isabel Delancey, vars make Laurent dött i en bilolycka, har precis förstått att maken gjorde slut på alla deras tillgångar innan han dog och att bara skulder finns kvar. Isabel har varit en frånvarande mamma och levt för sitt fiolspel i orkestern, men nu blir det att avskeda barnflickan, lämna det tjusiga huset i London och flytta till Norfolk med barnen Kitty och Thierry. Kitty som har tvingats bli vuxen sedan pappan dog och Thierry som helt har slutat att prata.

Huset visar sig vara mer förfallet än Isabel kunnat ana. Som tur är erbjuder sig deras vänlige granne, byggarbetaren Matt, att ta itu med renoveringen. Den något excentriske Byron är med och hjälper till, men han tar sig också an Thierry och får honom långsamt att prata igen, till en början med Byrons hundar. Matts son Anthony hjälper också till och Kitty blir snabbt förtjust i honom och börjar bete sig som en tonåring igen. Trots att det såg mörkt ut i början verkar barnen faktiskt trivas helt okej. Och Asad och Henry som driver butiken är ju så goa och hjälpsamma – folk kallar dem ”kusinerna”, fast alla egentligen vet att de är ett par. Men hur ska det gå med huset..? Renoveringsbehovet tycks bara växa och det finns ju ett slut på pengarna… ja och sen blir det en massa förvecklingar på det.

Trevlig läsning, tycker jag. Lästes till största delen på tåg till och från Malmö. Men jag blev rätt störd över vad Laura gör i slutet… alltså, va?! Annars var det väl ett fint slut.

Den episka läsutmaningen
Nu börjar det bli lite knivigare med den episka läsutmaningen.

På första genomscanningen av listan kändes det bara som att en passade och det är ”51. En bok som du läser enbart på grund av blurben.” Även om jag gärna skulle stryka ordet enbart så köpte jag boken på grund av Icas plakat om boken med Lotta Olssons (hon från DN) blurb upptryckt: ”Nog för att jag brukar sträckläsa alla Jojo Moyes böcker, men det här är nog min absoluta favorit hittills.” 

Men sen fick jag ta ett varv till… Nr 6 har jag sneglat på många gånger och tvekat, många böcker innehåller ju kärlek, men är de ”en kärlekshistoria” för det? Nr 27… får det vara en fiktiv person som är musikern? I så fall stämmer det ju in på Isabel. Och 65 kan ju gälla de flesta platser egentligen, men jag har nyligen pratat med Jonas om att det vore mysigt att åka på roadtrip i England… ja, men då får det kanske bli den då? Jamen vi kör så då, eftersom den var mest definitivt rätt (även om något mer exotiskt kanske hade varit roligare).

6. En kärlekshistoria. men inte bara
27. En bok av eller om en musiker. om fiktiv ok?
51. En bok som du läser enbart på grund av blurben.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till.

BokinfoTitel: Toner i natten
Författare: Moyes, Jojo

Påven Johanna

Påven Johanna blev första boken i bokcirkeln jag och Anna drog igång. Ett mycket bra val.

Boken är baserad på berättelser om att det en gång förekommit en kvinnlig påve, förklädd till man. Man vet inte säkert om det är sant eller inte, men Donna Woolfolk Cross har gjort ett imponerande arbete med att researcha 800-talets liv och leverne och beskriva Johannas tänkta uppväxt i relation till verkliga historiska händelser.

Johanna är dotter till en kanik, vilket är någon sorts kyrkoperson, som gift sig med en ”hedning” efter en blodig missionärsrunda. Bröderna Matteus och Johannes förväntas studera, men trots att det snabbt är uppenbart att Johannes är olämpad för studier och Johanna desto mer lämpad går det såklart inte för sig att ett flickebarn ska utbilda sig. Men Johanna har ett driv och en list som gör att det ändå blir så. När hon närmar sig vuxen ålder inser hon att det bästa hon kan göra för att få fortsätta på sin intellektuella bana är att klä sig som man. Hennes begåvning tar henne långt, ja, så småningom ända till påvetronen. Där återser hon också den man som hon inte kan låta bli att älska, trots att hon försöker…

Boken har ett väldigt driv och är enormt spännande. Jag är också såå imponerad av arbetet som lagts ner för att förankra berättelsen i historien. Vi hade en väldigt mysig bokcirkelträff med bra bokprat och alla verkade tycka ganska lika om boken. Den är fantastisk men på vissa ställen blir det också lite ”för mycket”, framför allt enligt mig när Johanna har osannolik tur i flera livsavgörande situationer. Man tappar inlevelsen litegrann när berättartekniken lyser igenom vid några tillfällen. Men det är fortfarande en makalös läsupplevelse som jag gärna rekommenderar!

(Varför är omslaget så creepy? Vad är grejen med hennes mun?)

Episka bokutmaningen
I den episka bokutmaningen passar boken in på (åtminstone) dessa, fetlagda är valda:
8. En historisk roman.
23. En bok baserad på en sann händelse. (KANSKE?! Omstritt!)
53. En bok med ett egennamn i titeln.
58. En bok som rekommenderats av en vän. (redan tagen)
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (fast i nutid, tack)

BokinfoTitel: Påven Johanna
Författare: Woolfolk Cross, Donna

Nejlikmusslan, fortsättningen på Sodomsäpplet

Nyligen läste jag ju Sodomsäpplet, som är årets Stockholm läser-bok och handlar om en homosexuell kille på 40-talet. Den har två uppföljare, Nejlikmusslan och Finnas till. De såg ut att vara ganska svåra att få tag i, men jag testade att reservera Nejlikmusslan på biblioteket och fick faktiskt hämta den ganska snart ändå.

Utan att spoila alltför mycket så kan jag i alla fall säga att Sodomsäpplet inte slutar muntert för Joa. I Nejlikmusslan har hans mamma gift om sig och flyttat ut på landet. Joa bor hos sin excentriska moster Molle där han försöker återhämta sig och hitta sin plats i tillvaron.

Jag tyckte nog faktiskt mer om Nejlikmusslan än Sodomsäpplet. Det blev lite mer spännande och även mer hoppfullt, trots att det började ganska nattsvart. Ser fram emot att läsa sista delen också.

Jag gillar verkligen namnet Joakim Mander, apropå ingenting. Och smeknamnet Joa. (Mander påminner ju om Sander, som jag uppenbarligen gillar, kanske därför. Och jag gillar J som begynnelsebokstav, särskilt i teckensnitt när det går under raden…)

Episka bokutmaningen
I den episka bokutmaningen passar Nejlikmusslan in på (minst) dessa (väljer de fetmarkerade två):
1. En bok av en svensk författare.
20. En bok som har ett HBTQ-perspektiv. (redan tagen)
39. En bok skriven av en författare från samma landskap som du.
62. En bok berättad ur manlig synvinkel. (redan tagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (bor!)
89. En bok du lånar på bibblan. (redan tagen)

BokinfoTitel: Nejlikmusslan
Författare: Martin, Bengt

Just så-historier av Rudyard Kipling

Just så-historier av Rudyard Kipling är ju verkligen en klassiker. Det var Jonas som lånade den på biblioteket, läste med Sander och rekommenderade att jag skulle läsa den sedan. Så det gjorde jag.

Den innehåller tolv berättelser som ”Hur valen fick sitt trånga svalg”, ”Hur elefanten fick sin snabel”, ”Hur armadillerna kom till” osv. Jag känner igen flera av dem eftersom de figurerar lite varstans i olika tappningar. Det känns till exempel som att jag kanske haft en bok om armadillerna..?

Berättelserna är skrivna på ett väldigt speciellt sätt och de är riktade direkt till läsaren (kan du tro? kommer du ihåg att? etc). Det finns mycket humor och fyndigheter, men ganska mycket våld och otrevligheter också. Författaren har även illustrerat boken och skrivit ganska lustiga bildkommentarer där han berättar om precis allt som är avbildat och ofta återkommer till hur synd det är att han inte får färglägga bilderna (för att de skulle tryckas svartvitt, antar jag).

Exempel på bild och bildtext, ur Hur elefanten fick sin snabel

Det är kul att ha läst dem, men de är väl egentligen mest bra just på det sättet, att de är intressanta, fyndiga och kul att ha läst. Men jag drabbades inte precis av något stort lässug. Kanske hade det passat bättre att ta en berättelse lite då och då snarare än att försöka skynda igenom den innan återlämningsdags.

Den episka läsutmaningen
I den episka läsutmaningen uppfyller boken (åtminstone) följande kriterier:
13. En klassiker.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur.
58. En bok som rekommenderats av en vän.

BokinfoTitel: Just så-historier
Författare: Kipling, Rudyard

Halvkärt återseende av Bridget Jones

År 2000 respektive 2001 läste jag Bridget Jones dagbok och uppföljaren Bridget Jones – The edge of reason om trettinåntingåriga Bridgets singelliv med längtan efter tvåsamhet. Jag missade tredje boken Mad about the boy, som kom 2014, men det blev ändå passande att läsa Bridget Jones’s baby nu eftersom den utspelar sig innan trean.

Fast om jag ska vara helt ärlig plockade jag upp denna nu mest för att jag i min bokutmaning ska läsa en bok av en författare med samma initialer som jag själv. :)

I den här boken är Bridget singel igen efter att förhållandet med Mark Darcy kraschat. Den biologiska klockan tickar, men det närmaste Bridget kommer barn är att hon blir gudmor åt vänners barn. Diverse förvecklingar leder till att hon under kort tid ”shaggar” båda sina ex, Mark Darcy och Daniel Cleaver. Efter ett tag inser hon att hon är gravid, men inte utan risk för barnet kan ta reda på vem som är pappan förrän efter födseln… Många dråpliga situationer resulterar.

Det var lite mysigt att återse Bridget Jones igen, men boken kändes inte särskilt viktig. Ganska enkel och uppenbar. Lite för lätt att veta vem man ska hålla på av Mark och Daniel. Jag såg en potential i konceptet, att följa Bridgets barnlängtan utan att ha en pappa i bilden, men det grep inte riktigt tag i mig utan höll sig på en lättsam, komisk nivå. Det är väl kanske lite grejen med Bridget Jones-böckerna, men jag hade nog gärna blivit lite mer berörd.

Episka bokutmaningen
Aktuella kriterier i den episka bokutmaningen, de två valda är fetmarkerade:
6. En kärlekshistoria.
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna.
37. En bok av en författare med samma initialer som du.

53. En bok med ett egennamn i titeln.
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel.
64. En bok som är skriven i jagform.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till.
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott.
89. En bok du lånar på bibblan. (upptagen)
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än. (upptagen)

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

BokinfoTitel: Bridget Jones's baby
Författare: Fielding, Helen

Fyren mellan haven, vilken gråtfest!

Det här var ju en förtvivlat sorglig bok.

Fyren i fråga står på den ensligt belägna ön Janus Rock, där Indiska oceanen och Södra ishavet möts utanför Australiens sydvästra kust. Hit söker sig Tom Sherbourne som fyrvaktare, ärrad i själen efter att ha stridit i första världskriget. Hit ska han dra sig undan och bara träffa människor en gång i halvåret när båten från Partageuse kommer med proviant. Men på vägen till ön har han några dagar i Partageuse och hinner träffa Isabel Graysmark. De gör intryck på varandra, men skiljs åt när Tom beger sig till ön. När han har landpermission ses de igen… och trots att Tom knappt kan tro att det är sant slutar det med att hon följer med honom till ön, som hans hustru. De kan inte få nog av varandra och stortrivs på sin isolerade ö. Det enda de önskar är att komplettera familjen med barn.

Men det blir inga barn. Efter tre förkrossande missfall, varav ett är ett nästan fullgånget dödfött barn, känns lyckan långt borta. Det är kort efter att de begravt sin son som det händer. Det hörs barnskrik. Hur är det möjligt? Det måste vara inbillning? Nej, det är en roddbåt som flyter iland. Ombord finns en död man och ett levande spädbarn. Isabels modersinstinkter kickar igång och hon ber Tom att vänta lite med att rapportera händelsen…

Det går några år. Isabel blommar upp och är en fantastisk mamma till Lucy. Tom plågas av samvetskval, men kan inte värja sig mot kärleken det lilla barnet väcker i honom. De älskar henne verkligen som om hon vore deras egen. Visst är det nästan som att det var ämnat att bli så här… Isabel har dessutom fått beskedet från läkaren vid besök på fastlandet att hon aldrig kommer att kunna bli gravid igen.

Det är bara det att de får veta historien om Hannah Roennfeldt, som fortfarande går omkring som en toka i Partageuse och söker efter sitt barn, som försvann i en båt tillsammans med sin far en gång för länge sedan… och till slut hinner lögnen ikapp dem.

Vilket dilemma. Hannah är barnets riktiga mor och hon letar och sörjer, livet fördärvat. Men Lucy och Tom har uppfostrat Lucy som sin egen, hon vet inget annat än att de är hennes mamma och pappa. Visst är väl en förälder den som tar hand om barnet och älskar det? Men det går inte att komma ifrån att de handlade orätt och Hannah är värd upprättelse. Hur man än gör blir det ju förtvivlat svårt och sorgligt.

Tårarna sprutade mot slutet av läsningen. Misstänker att effekten upprepas om jag ser filmatiseringen.

Episka bokutmaningen:
I den episka bokutmaningen passar boken in på följande punkter:
22. En debutroman.
43. En bok skriven av en författare från Oceanien. (men hon bor i London nu)
89. En bok du lånar på bibblan. (redan upptagen)
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än.
98. En bok som får dig att gråta. (redan upptagen)

BokinfoTitel: Fyren mellan haven
Författare: Stedman, M.L.
Förlag: Massolit förlag (2014)

Avva och Nenne

Googlad bild… Just min bok ser inte riktigt ut så här, men det är samma foto i alla fall.

När vi var i Nyköping scannade jag av bokhyllan med mina gamla böcker som fortfarande står där för att se vad jag kunde hitta till den episka bokutmaningen. Jag letade t.ex. efter ”en bok du läste när du var i 15-årsåldern”, eftersom en sådan kändes rimlig att hitta där. Jag hittade Avva och Nenne, en bok om tonårskärlek (och sex!) från 70-talet… Jag minns inte om jag var exakt 15 när jag läste den, men någonstans i närheten lär det väl ha varit. Den passar i alla fall in på dessa (men jag vet inget om författaren Nils Bergkvist, annat än att jag antar att han är svensk):

1. En bok av en svensk författare.
6. En kärlekshistoria.
11. En erotisk bok.
22. En debutroman. (antar jag)
53. En bok med ett egennamn i titeln.
62. En bok berättad ur manlig synvinkel.
86. En bok du läste när du var i 15-årsåldern.
90. En bok du läser på en dag.
91. En bok du skulle skämmas för att läsa på bussen.

Man vill ju välja de som är minst troliga att någon annan bok uppfyller snart… svårt val mellan 11 och 91, men 86 var jag ju bara tvungen att ta. 90 var också frestande, men det blir förhoppningsvis fler såna…

Jag har inte sagt så mycket om själva boken än..? Hrm. Det finns en person som gör det bra och dessutom bjuder på några smaskiga smakprov. Läs inlägget
”AVVA OCH NENNE” (1974) ELLER PROGGIGA BARNBÖCKER RIDER IGEN! i bloggen Djungeltrumman så vet ni allt sen…

Nä, men nånting ska jag kanske säga. Bokens syfte är ganska uppenbart att kritisera den sexuella utbildning ungdomar får och visa ett alternativ. Sexualundervisningen i skolan handlar om hur man gör barn och vuxna pratar absolut inte om sex med ungdomar. Om vuxna kunde vara ärligare och berätta att man har sex för njutnings skull, och dela med sig av nybörjartips, ja då skulle det vara enklare för ungdomarna att få ett sunt förhållande till sex. Avva och Nenne har varit ihop i ett halvår och är verkligen kära. Avva är oskuld medan Nenne har haft två dåliga sexförsök på grund av omogen skyndsamhet. Nu börjar det bli dags för Avva och Nenne att ta steget och Avvas pappa Håkan blir deras mentor som råder dem att börja med petting för att lära känna varandras kroppar.

Det är faktiskt vettigt och fint alltihop, men känns allt lite cringy när båda ungdomarna pratar så enormt öppenhjärtigt med Håkan. Till författarens försvar så framställer han ju också Håkan som det stora undantaget i vuxenvärldens hyschhyschande, så det är ju meningen att det ska vara lite speciellt. Men det blir lite tjatigt också…

Nåja. Kul att ha läst om den, antar jag. :)

Tyvärr finns den inte på Boktipset, så den kommer inte med i min 2017-lista där.

BokinfoTitel: Avva och Nenne
Författare: Bergkvist, Nils

Sodomsäpplet av Bengt Martin, Stockholm läser 2017

Varje år väljs en Stockholm läser-bok av en jury som representerar arrangörerna Författarcentrum och Stockholms stadsbibliotek. Kring den utvalda boken anordnas bokcirklar och andra evenemang, allt för att så många som möjligt ska läsa boken. Jag blev nyfiken. Så här motiverade juryn valet av Sodomsäpplet:

När Sodomsäpplet kom ut 1968, var det den första skildringen i svensk litteratur av en ung homosexuell man. Vi får följa Joakim Mander och hans upplevelser av att vara homosexuell i Stockholm på 1940-talet, hur det kändes att alltid hamna fel, att förföljas och kränkas. Bengt Martin (1933–2010) skrev uppriktigt, sanningsenligt och med mycket erfarenhet i orden. Kring ett tungt och tabubelagt ämne fick han till en lätthet som gav berättelsen vingar. Nu låter vi den flyga igen.

Det är ju inte precis någon munter läsning. Men det är en bra skildring av Joakim som känner sig fel. Han är naturligt feminin till sättet och får ständigt gliringar och kritik för det, vilket gör att han försöker anpassa sig. Men ibland när han är glad går det bara inte, då kommer hans rätta jag fram. Inte för att han har så mycket att vara glad åt. Sedan fadern dog lever Joakim och modern fattigt, med en inneboende i lägenheten. Mamman är en riktigt obehaglig typ och man känner inget större hopp om att Joakim ska få något stöd där. Hon kritiserar flitigt Joakim för att han är nervös och drar sig undan andra människor, och för att han är annorlunda. Det enda jag gillar med henne är att hon kallar honom Joa, vilket gulligt alternativ till Jocke. :) När Joa börjar komma underfund med ”det nya”, som han kallar homosexualiteten i början, håller han det hemligt för alla. Och det är först efter ungefär halva boken han börjar leva ut ”det nya”, när han träffar den betydligt äldre Nick. Men inte heller det blir ju någon solskenshistoria, förstås.

Sodomsäpplet är en läsvärd bok som visar hur hemskt det var att vara homosexuell på 40-talet. Jag menar inte att det är en dans på rosor nu, men det har ju hänt en del i alla fall. Det är inte kriminellt, åtminstone. Och det finns synliga förebilder.

Detta är den första boken i en trilogi, men i Stockholm läser-satsningen verkar de ha nöjt sig med att tillgängliggöra denna första del. Det är synd, tycker jag. Del 2, Nejlikmusslan, finns för all del som e-bok, så det kanske får bli den varianten.

Episka läsutmaningen:
I den episka läsutmaningen passar boken in på (åtminstone) dessa punkter. De två jag väljer är fetmarkerade:

1. En bok av en svensk författare.
20. En bok som har ett HBTQ-perspektiv.
62. En bok berättad ur manlig synvinkel.
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott.
89. En bok du lånar på bibblan.
100. Sjunde boken från vänster, andra hyllplanet ovanifrån i valfri bokhylla. – Heh, jag erkänner att jag tog ett varv på biblioteket och räknade i hyllor tills jag hittade någon bok jag fastnade för.

» Stockholms stadsbibliotek om Sodomsäpplet

BokinfoTitel: Sodomsäpplet
Författare: Martin, Bengt

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv

Tom och Karin har levt ihop i 10 år och nu väntar de sitt första barn. De har en lycklig tid framför sig, men de kommer aldrig dit. I graviditetsvecka 33 insjuknar Karin plötsligt och läggs in på sjukhus med akut leukemi. Dottern förlöses med kejsarsnitt och klarar sig fint, men Karin dör. Tom blir ensam kvar med en enorm sorg och ett nytt liv att ta hand om.

Det är en väldigt sorglig bok, såklart. Men… argh, det går ju nästan inte att recensera en sån här bok som baseras på en människas tragedi, det är så personligt och att ha invändningar känns liksom fult. Men jag säger väl ändå att det inte riktigt blev den läsupplevelsen jag väntade mig. Boken innehåller tre delar, varav den första handlar om tiden på sjukhuset. Då läser jag nästan febrigt och det är plågsamt hemskt. Del två handlar om livet både före och efter katastrofen. Del tre handlar om när även Toms pappa går mot döden efter en lång tids tärande sjukdom. Hjärtat värker för den här familjen som drabbas så hårt… men ändå uppskattar jag kanske inte läsningen så mycket som jag trodde att jag skulle. Det är mest för rörigheten. Tidshoppen, folk som inte introduceras utan plötsligt bara är där, och dialogen… argh, dialogen! Jag gillar bäst när dialog är tydligt markerad och det aldrig råder några tvivel om vem som säger vad. Så är det inte här. Exempel:

Ska du verkligen dricka mer? frågar hon. Det var en kille på stället som var jävligt otäck, svarar jag. Oj, okej, måste du dricka för det? Kan du inte fråga vad som hände? Okej, säger hon. Fråga då, säger jag. Ja, vad hände? Han sa något om mina kläder, jag konfronterade honom. Konfronterade honom? Det var en apa i kostym, det hände inget, jag kan ju slå på någon sorts jävla autopilot, säger jag. Fy, jag är glad att jag slapp se det, det verkar bara hända när du är med vänner? Ja, jag tror det, ja, så är det nog, svarar jag. Du har inte funderat på varför? Jag är fan skakis fortfarande, jag kommer fan inte våga visa mig på stan på typ en vecka, det var antagligen en kriminell jävel, jag fattar inte, jag fick en riktig jävla ångestattack i duschen när jag kom hem, frossa, jag bara skakade, jag blev tvungen att jobba. Varför då, tror du? För att få tänka på något annat, svarar jag. Ja, men varför fick du ångest i duschen? Vad har det för betydelse? Jag bara frågade, säger hon. Jag råkade stå i duschen, jag slappnade väl av. Men varför i duschen? Men vad fan, varför hakar du upp dig på det, det kunde lika gärna ha varit i sängen?

Episka läsutmaningen
Den här boken passar in under följande kriterier i den episka läsutmaningen. De fetmarkerade är de jag väljer att sätta den på:
1. En bok av en svensk författare.
22. En debutroman.
23. En bok baserad på en sann händelse.
62. En bok berättad ur manlig synvinkel.

64. En bok som är skriven i jagform.
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott.
89. En bok du lånar på bibblan.

BokinfoTitel: I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv
Författare: Malmquist, Tom