Fem söker en skatt av Enid Blyton

Fem söker en skatt – med ett hemskt omslag… (klicka för större)

Ibland får ju min läsutmaning mig att läsa ganska märkliga saker som kanske inte alltid är det jag hade tänkt att läsa. Den här hade jag väl inte direkt heller tänkt mig… men åh, så härligt det var!

Bakgrund: När jag var liten, kanske ungefär 7-8 år, hittade jag en skatt. Det var en massa gamla Fem-böcker som låg på vår vind. Jag började läsa och blev helt fast! Jag tror inte att jag hade läst några ”riktiga” böcker själv tidigare, utan jag minns det som att det var Fem-böckerna som var starten på min läskarriär. Och vilken start sen då! Det är så mycket som är fantastiskt med de här böckerna: såklart att de är riktigt spännande, men också den underbara frihetskänslan i att de här barnen får ge sig ut och äventyra på egen hand. Miljöerna! En härlig hund! Pojkflickan George! Jag älskade alltihop.

Det var ett kärt återseende att läsa boken och jag förstår verkligen vad det var jag föll för. Det var spännande nu också.

I den här första boken kommer kusinerna Julian (12), Dick (11) och Anne (10) för första gången till Kirrin för att tillbringa sommarlovet hos sin dittills okända farbror Quentin, faster Fanny och kusin Georgina (11). Julian, Dick och Anne är ganska typiskt välartade barn, medan Georgina är en bångstyrig virvelvind och en riktig ensamvarg. Hon svarar inte om någon kallar henne Georgina, eftersom hon vill vara pojke och heta George. ”Hon” som pronomen verkar gå bra ändå, men att gå längre än till namnvalet kanske hade varit väl stort när boken gavs ut 1942. Det börjar inte så bra, men kusinerna lyckas bli vänner till slut. Den femte i gänget är Georges hund Tim, som hon i hemlighet har behållit efter att föräldrarna tvingat henne göra sig av med honom. Tim bor hos en fiskarpojke i byn, men får följa med barnen på alla äventyr.

I Kirrin-bukten ligger Kirrin-ön, som tillhör det sista av Georges en gång rika familjs ägor. På ön finns en slottsruin och ute i vattnet nära ön ligger ett skeppsvrak på botten. Eftersom George ska få ärva alltihop ser hon det som sin ö, sitt slott och sitt vrak. Det är många barn som velat följa med henne ut dit, men det är först när kusinerna vunnit hennes förtroende som hon är beredd att dela platsen med någon. När de är ute på ön kommer en rejäl storm och vraket spolas upp på ett skär! Barnen förstår att de måste vara snabba för att hinna dit och undersöka det innan alla andra. För det är många som är intresserade av skeppet och den guldskatt det sägs ha varit lastat med…

Jag blev faktiskt riktigt sugen på att läsa några böcker till i serien. Fast jag har mycket på läslistan…

Några reflektioner: Vad tusan är det för omslag på den boken jag lånade från biblioteket? Har personen som gjorde det ens läst boken? Omslaget visar chica ungdomar som ser ut att vara en bunt år äldre än Fem-karaktärerna. Hunden Tim är svart, trots att det står tydligt i boken att hans päls är ljus. De springer på en strand mot vraket, trots att det är tydligt i boken att vraket ligger ute på ett skär som de måste åka båt till. WTF?!

Så här såg ”min” bok ut (googlad bild):

Fem söker en skatt – omslaget min bok hade. Åh!

Föräldrarna! Alltså, Julian, Dick och Anne går på internatskola. I början av boken verkar de just ha kommit hem på sommarlov. Julian frågar om familjen ska åka till Polseath som de brukar på lovet. Föräldrarna svarar typ: ”Oj, har vi inte sagt att vi ska åka till Skottland utan er hela sommaren? Vi behöver lite barnledigt! Och nä, vi vet inte riktigt vad ni ska göra än. Ni kanske kan åka till Quentin?” De behöver alltså barnledigt när barnen just kommit hem från internatskolan och trots att de åker till Skottland snart har de inte planerat något för barnen. :D

Min inre bild, då och nu: Jag reflekterade inte alls över det medan jag läste, men jag skapade en helt ny inre bild av miljöerna i boken och tänkte inte alls på den jag haft som liten. Men plötsligt, några timmar efter att jag läst klart, hade jag plöstligt en bild i huvudet som bara måste vara från Kirrin-ön i min barndoms mentala bild. Den var vriden åt ett annat håll och en del uppenbara saker verkade saknas, men jag tror att den faktiskt såg ut så. Hur coolt?

Det har ju riktats en del kritik mot böckerna om att de kanske inte åldrats så väl i alla avseenden. Rasism märkte jag inte av något i just den här boken, inte så att alla ondingar automatiskt var zigenare. Könsrollsmässigt är det kanske lite olyckligt att Anne är en sån baby, men hon är ju ändå yngst och har en motvikt i George. Det görs också väldigt tydligt hur pojkar är och hur flickor är och eftersom George inte passar in kan hon varken vara flicka eller pojke i full bemärkelse. För könsrollskorrekthet hade man såklart gärna sett fler flickor som haft mer neutrala roller, men det behövs inte fler karaktärer och jag tycker ändå att George är en underbar karaktär som problematiserar könsrollerna på ett intressant sätt. Och det blir ju mer intressant när Anne utgör en motsats.

Jag är alldeles lycklig över detta återseende, jag trodde faktiskt inte att boken skulle hålla riktigt så här bra! Visst kanske jag ser somligt som går väldigt fort eller känns väldigt förenklat nu, som jag antagligen inte gjorde när jag var liten, men på det stora hela ger jag tummen upp.

Den episka läsutmaningen
Anledningen att jag läste denna var för att kunna bocka av följande fetlagda kriterier i min läsutmaning.
13. En klassiker. (Upptagen)
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (Upptagen)
84. En bok du redan läst mer än två gånger.
85. En bok du läste när du var i 7-10-årsåldern.

89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än. (hmm, eller har jag..?) (Upptagen)

BokinfoTitel: Fem söker en skatt
Författare: Blyton, Enid

Musse & Helium: Mysteriet med hålet i väggen

Den här boken vann jag i en Instagram-tävling! Det var kul. Och nu har jag läst den med Sander.

Sander är lite svårflirtad när det gäller kapitelböcker. Vi har fått lägga ner flera stycken för att han varit för ointresserad. Vi slukade böckerna med Saga-sagor, de funkade bra (har inte skrivit om dem för att jag vanligtvis inte skriver om barnböcker här, men kanske börjar jag skriva om åtminstone kapitelböcker). Men annars är det mest bilderböcker och enkla nybörjarläsarböcker som funkar bäst. Jag hoppades att Musse & Helium skulle locka för att den är så fin. Det finns gott om fantasifulla och färgrika illustrationer av Jan Jäger och de gör verkligen att boken känns som en lyxig karamell – det och guldbokstäverna på framsidan, jättefin bok.

Hur gick det då..? Tja, lite blandat. Jag kände direkt att boken var lite för omständigt berättad för att det skulle funka riktigt bra. Men jag ville verkligen inte ge upp, så jag insisterade på att vi skulle läsa hela även när Sander var lite opepp. Det är en mysig saga om mössen som bor hos människan Camilla, men sugs in i ett hål som tar dem till Djurriket, som de en gång kom ifrån. Deras föräldrar visar sig vara kungen och drottningen i Djurriket och de var en gång tvungna att skicka iväg sina barn för att rädda dem från de hemska Duvjägarna, som ville kidnappa dem för att komma över Guldosten. Det är nämligen Guldostens ägare som styr över Djurriket.

Först kom berättelsen ut som ljudbok och i det formatet har den blivit väldigt populär. Den här boken är den första av fyra i pappersformat. Och det är ju lite tråkigt att den bara innehåller introt till alltihop och att man måste vänta på nästa del…

Jag tyckte också att den var lite svår att läsa högt, mycket beroende på att det är så många beskrivningar av hur saker sägs, som kommer efter repliken. Det var så många gånger som jag sa något med kraftig röst och sen stod det ”viskade Helium”. Jag hann oftast säga några ord av meningen innan jag såg det och då kände jag mig alltid lite dum… Men det är intressant, jag har ju många gånger läst rekommendationen att hålla sig till ”sa” i de allra flesta fall och här fick jag känna hur det kan bli annars. Ett bättre sätt kan vara att säga hur det sades först. T.ex. ”Helium lutade sig fram och viskade: …” Lite var det säkert att vi lätt hamnade i en ond cirkel också. Sander otålig – jag stressläser – jag läser sämre – Sander mindre intresserad.

Kanske han skulle gilla ljudboken mer, där författaren själv gör alla röster med olika personlighet.

Jag tror i alla fall att boken kan passa ganska små barn, inte minst för alla fis-skämt…

Läsutmaningen
Jag tvekade lite om den här skulle få räknas i läsutmaningen, eftersom det är en barnbok. Men jo, jag tycker nog det..? Jag har ju läst vuxenböcker som är kortare och vissa punkter i utmaningen kräver ju barnböcker.

1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
4. En fantasybok. (Upptagen)
22. En debutroman. (fast egentligen som ljudbok då…) (Upptagen)
27. En bok av eller om en musiker. (orelaterat, men författaren är musiker också…) (Upptagen)
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna. (Upptagen)
55. En bok som har guldbokstäver på omslaget. (Upptagen)
72. En bok där huvudpersonen inte är människa.
(…75. En bok med ett vilt djur… mnjeeej, jag tror inte det räknas med sagodjur…)

BokinfoTitel: Musse & Helium: Mysteriet med hålet i väggen
Författare: Brinck, Camilla

Veganbokprat #8: Störst av allt

Det åttonde veganbokpratet ägde rum på The Green Queen på Norr Mälarstrand. Vi var fyra personer varav tre gillade boken – intressant att för en gångs skull tycka olika.

Det här är en roman om en skolskjutning och den efterföljande rättegången mot 18-åriga Maja, som varit delaktig. Det är Maja som berättar själv i jag-form under rättegången, med återblickar till vad som egentligen hände. Hur det kunde komma sig att hon, en duktig tjej uppvuxen i en fin familj på Djursholm, skulle häktas för mord på bland annat sin bästa vän. Allt börjar när hon blir tillsammans med den legendariske Sebastian, son till den omåttligt rike Claes Fagerman. Och det visar sig, allteftersom historien rullas upp, att frågan om vem som bär skulden inte är helt självklar.

På baksidan lovordar Lotta Olsson (DN) språket i boken:

Låt mig säga det från början: detta är en fruktansvärt bra bok, och det handlar inte i första hand om vad den handlar om och faktiskt inte ens om vad Malin Persson Giolito vill säga. Det är bara helt osannolikt skickligt berättat, med raseri i varenda mening och ett skrivet talspråk som är rakknivsvasst, snärtigt och så välformulerat att få författare kommer i närheten. Det är så här en bra bok ska se ut, så att man egentligen struntar i allt annat utom att njuta av läsningen.

Intressant nog var det språket som en av oss hade svårt för. Det och Majas otrevliga och nedlåtande attityd. Jag blev också en smula chockad i början när hon pratade nedlåtande om sin döda bästa vän, men jag gillade ändå hennes sätt att formulera sig. Vasst och mörkt humoristiskt. Det kändes trovärdigt att en motsträvig tonåring skulle kunna vara så här.

Jag reflekterade en del över att det här hade kunnat vara en ungdomsbok och orättvisan i att den i så fall förmodligen hade blivit långt ifrån lika framgångsrik och att det då mer hade tagits som en självklarhet att den lyckats skildra trovärdiga uttryckssätt för en tonåring… menmen.

Boken har ett starkt driv och jag susade fort igenom den. Mycket spännande och jag blev gripen framför allt av relationen mellan Maja och Sebastian och den hopplösa sits Maja hamnar i.

Det var ett mysigt prat med god mat och skönt att kunna promenera hem efteråt.

Läsutmaningen
Ingen match i läsutmaningen för denna, tyvärr.
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen)

BokinfoTitel: Störst av allt
Författare: Persson Giolito, Malin

Ibland mår jag inte så bra av Therése Lindgren och lite om Guldtuben

Therése Lindgrens YouTube-videor spelas en hel del här hemma. Jag och Sander tittar ibland på YouTube innan han ska sova och vi ser gärna hennes pyssliga filmer med t.ex. fruktkonst och vegansk matlagning. Det var också spännande när hon var och handlade i vår affär. :) Hon är ju otroligt produktiv och gör videos om många olika saker, så jag har verkligen inte koll på allt, men jag gillar såklart att hon är vegan och pratar mycket om veganism och vegansk mat.

Therése prisbelöntes stort i sin frånvaro på Guldtuben, som jag och Ava besökte nyligen. Jag har visst inte bloggat om det, så det får hijacka det här inlägget lite smått. Ooooh vad Ava fick selfies med och autografer av kändisar – det var stort.

Ava får selfies/autografer av IJustWantToBeCool, Irma Brohagen, Amanda Lundgren, Bianca Ingrosso och Thomas Sekelius – men inte Therése Lindgren.

Nu har jag läst boken om Therése Lindgrens problem med psykisk ohälsa. Efter att ha arbetat för hårt och varit för duktig i alldeles för många år drabbades hon av utmattningssyndrom och började få panikångestattacker. I boken berättar hon om sin resa, hur hon fått lära sig att leva på ett annat sätt för att klara vardagen så bra som möjligt. Problemen är inte borta, men hon har hittat sätt att hantera dem bättre. Det är bra skrivet om ett viktigt ämne. Jag vill gärna läsa Vem bryr sig? om hennes väg till veganismen också.

Läsutmaningen
I den episka läsutmaningen passar:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
18. En biografi eller memoar.
48. En bok skriven av en författare som då var yngre än 30 år. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)

BokinfoTitel: Ibland mår jag inte så bra
Författare: Lindgren, Therése

Veganbokprat #7: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Det sjunde veganbokpratet handlade om De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru, som fick Augustpriset 2017. Jag lånar den officiella boktexten:

En vinterkväll kliver tre individer som svär trohet till den sönderfallande terrorstaten Daesh in i en bokhandel. En kontroversiell konstnärs framträdande avbryts av ett pistolskott, panik utbryter och samtliga i lokalen tas som gisslan. Men en av de tre angriparna, en ung kvinna som har som uppgift att filma våldet, bär på en hemlighet som kan ändra allt. Under attacken vänder hon sig till en av de andra och viskar: Allt är fel. Vi borde inte vara här. Vi borde sticka.

Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik. Hon har läst hans böcker och ger honom en bunt papper, där hon har skrivit ner en sällsam berättelse.

Hon menar att hon kommer från framtiden.

I kvinnans framtid har den svenska främlingsfientligheten tillåtits blossa upp, eggad av terrordådet. ”Sverigefiender”, företrädelsevis muslimer, hålls i läger där man försöker lära dem svenskhet genom att bland annat ge dem fläsk att äta. Det är från ett sådant läger hon på något sätt reser i tid och rum och hamnar i en annan kropp. Kanske kan framtiden bli en annan om terrordådet stoppas.

Jag förväntade mig att boken skulle vara ganska tung och svårläst, kanske både för att författaren är poet och för att alltihop lät väldigt politiskt, men jag blev positivt överraskad av att den var thrillerspännande och snabbläst. Jag sögs fort in i den och jag gillade den verkligen. Den är komplex, såklart, och det är inte helt lätt att hålla reda på de alternativa tidslinjerna, men jag tyckte att det var riktigt snyggt gjort alltihop.

Det är en läskig bok och det läskigaste är att den dystopiska framtidsbilden känns… lite för möjlig, med tanke på hur Sverige utvecklar sig idag.

Vi pratade om boken över en mycket god middag på den vietnamesiska restaurangen Bun Bo Hue. Rekommenderas! Både restaurangen, boken och att bokprata om den!

Den episka läsutmaningen
I läsutmaningen passar:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)
78. En bok med en tidsresa.

BokinfoTitel: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Författare: Anyuru, Johannes

Fröken Julie av August Strindberg

Att klara min läsutmaning kommer att kräva en del avsteg från vad jag vanligtvis läser och att jag läser sånt jag egentligen inte är särskilt sugen på. Till exempel läser jag inte pjäser. Jag har någon sorts bakåtsträvande uppfattning om att pjäser ska ses framföras av skådespelare… Men vi har haft Fröken Julie stående i bokhyllan ett bra tag och den är ju i alla fall ganska kort och bockar dessutom av 96. En bok som är skriven på 1800-talet.. Så, inte alltför stor uppoffring?

Jag läste den under några olika sittningar idag och det är klart att det är kul att ha läst den. Jag kände bara till handlingen i mycket grova drag innan. Så… trevligt med lite allmänbildning. Men det är inte en särskilt trevlig historia och inte om särskilt trevliga människor…

Den episka läsutmaningen
Denna gång passar följande punkter från utmaningen:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
12. En pjäs.
13. En klassiker. (Upptagen)
14. En svensk klassiker. (Upptagen)
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)
96. En bok som är skriven på 1800-talet.

BokinfoTitel: Fröken Julie
Författare: Strindberg, August

Astronauten som inte fick landa: om Michael Collins, Apollo 11 och 9 kilo checklistor

I söndags var vi hemma hos mina föräldrar i Nyköping för att byta däck och jag blev ivrig när jag fick syn på den här boken i bokhyllan. Jag skulle låna den, men det blev lite tid över så jag läste ut den på plats i stället.

Bea Uusmas Expeditionen var en av förra årets bästa läsupplevelser och jag har sett fram emot att läsa även denna någon gång. Nu väntade jag mig såklart inte att den skulle vara riktigt lika häftig som Expeditionen, eftersom den är betydligt mindre omfattande (den marknadsfördes som barnbok). Men jag blev inte besviken. Jag känner igen det där jag gillade i Expeditionen, även om det är som ett litet aptitretande smakprov. Uusma har hittat en mysig vinkel till den första lyckade månfärden och jag gillar det. I stället för att fokusera på Neil Armstrong, som först steg ner på månen, eller Buzz Aldrin som kom efter, fokuserar hon på Michael Collins, som var tvungen att sitta kvar i rymdkapseln, cirkla runt månen och trycka på en herrans massa knappar. Med jämna mellanrum i radioskugga och helt utom räckhåll för kontakt med jorden, så ensam man bara kan vara. Han åkte hela vägen till månen, men fick aldrig komma ända fram. Jag gillar tanken på att uppmärksamma honom och jag gillar hans charmiga anteckningar man får ta del av. Det är fantastiskt fint.

Och stilen är på något sätt samma som i Expeditionen, med undantag för att Uusma inte berättar om sig själv i den här boken. Det enda vi får veta är att hon är 1,5 cm för kort för att kunna bli astronaut. Jag blir såklart genast nyfiken på om det är något hon hade velat… men jag är såklart väldigt glad för att hon nördade ner sig i Andrées polarexpedition i stället. :)

Den episka läsutmaningen
Den här gången passar följande i läsutmaningen:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
18. En biografi eller memoar.
54. En bok som är metallicfärgad.
76. En bok med ett fordon.
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)

BokinfoTitel: Astronauten som inte fick landa
Författare: Uusma, Bea

Pilträdens systrar: Vänskapen växer

Den här boken fick jag i present av barnen efter att de varit på biblioteket i Oskarshamn och hittat en hylla med utgallrade böcker. :) Först trodde jag att det var någon slumpmässig del i en ungdomsboksserie, men sen visade det sig att den är en fristående spinoff på Systrar i jeans-serien. Den utspelar sig på samma plats, fast senare, och ”systrarna” är smått legendariska för tjejerna det handlar om nu.

Nu handlar det om Ama, Polly och Jo och den sista sommaren innan high school. De blev nära vänner i fyran, men de senaste två åren har de glidit isär.

Ambitiösa Ama har fått stipendium till någon av flera häftiga sommarkurser med resa och allt betald. Hennes besvikelse är stor när hon får veta att hon blivit antagen till en helt annan kurs än hon ansökt. Hon ska vandra i vildmarken och kan knappt tänka sig något värre.

Jo och hennes mamma tillbringar sommaren i sommarhuset vid stranden och Jo får jobb på en restaurang och umgås med coola, äldre ungdomar. Inte minst med Zach…

Polly är ensam kvar hemma och ägnar sig åt barnvaktsjobb med en alltmer frånvarande mamma i bakgrunden. Hon vet ingenting om sin pappa mer än gubben Hoppy som kände honom har berättat. När han berättar att hennes farmor var modell blir hon besatt av att följa i hennes fotspår och anmäler sig till ett modelläger.

På varsitt håll får tjejerna lära sig ett och annat om sig själva och om vänskap och de får anledning att omvärdera sina prioriteringar.

”Pilträden” syftar på att tjejerna när de lärde känna varandra just fått varsin pilträdsplanta från skolan att studera. Senare planterade de ut dem och vårdade dem ömt, men har nu inte besökt dem på länge.

Mysig läsning, om än lite förutsägbart. Tyvärr verkar jag inte kunna bocka av något i min läsutmaning. Här är de som matchar:

88. En bok du fått i present. (Upptagen)

…nä, inte så många. :)

(den har iofs ett metallic-träd på framsidan, det som ser vitt ut på bilden, men det kanske inte riktigt räcker för 54. En bok som är metallicfärgad…)

BokinfoTitel: Pilträdens systrar: vänskapen växer
Författare: Brashares, Ann

The life-changing manga of tidying up – a magical story by Marie Kondo

Jag fick en bok i påskpresent! Jag och Jonas har ju ägnat oss ganska mycket åt att försöka gallra bland våra tillhörigheter och vi har båda hört talas om KonMari och så smått anammat idén om att bara behålla saker som ”sparks joy”. Men vi har inte läst boken själva. Nu har Marie Kondo (KonMari) gett ut en mangaberättelse som går igenom hennes metoder och idag har jag läst den och dessutom testat att organisera om en av mina klädlådor enligt sättet som förespråkas.

Boken handlar om Chiaki som är singel och bor ensam i en liten och ofantligt stökig lägenhet. När en snygg och ordningsam granne flyttar in anlitar hon Marie Kondo för att få städlektioner. Marie börjar med att be henne visualisera sin framtida önskan om hur hemmet och livet ska se ut. När hon vet det får hon börja rensa. Hon ska inte fokusera på det som ska slängas, utan på det som ska behållas. Vad ”sparks joy”? Hon får lära sig att rensa efter kategori, inte efter plats. Hon får såklart lära sig Konmari-vikningar av kläder, så att de förvaras överskådligt stående i små ”paket” i stället för liggande på varandra i högar. Med mera… och självklart blir hon välorganiserad inte bara beträffande prylar utan beträffande sinnet också.

KonMari-metoden har många bra idéer. Boken är en bra introduktion, men kanske en smula enkel. Att Chiaki är singel och utan barn och att hon verkar ha massor av dubbletter av allting gör ju metoden ganska mycket lättare än om man bor med familj (inklusive barn!) och redan försöker ha en minimalistisk approach till prylar. Jag kände mig i alla fall peppad att ta itu med saker och förvaringsmetoder och det är ju positivt. Kul att faktiskt ha läst om KonMari, som jag andrahandsläst om (läst om folk som läst…) på flera ställen.

Den episka läsutmaningen
I min läsutmaning matchade följande:
2. En bok översatt från ett annat språk än danska, norska eller engelska. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
10. En grafisk roman.
41. En bok skriven av en författare från Asien.

88. En bok du fått i present. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)

BokinfoTitel: The life-changing manga of tidying up
Författare: Kondo, Marie

Veganbokprat #6: Vredens druvor av John Steinbeck

Vi hade ett väldigt bra Veganbokprat med god mat på mysiga Fröjdas i Hammarby sjöstad. Det fanns mycket att säga om boken, det är ju inte för inte som den blivit en viktig klassiker.

Mycket kort sammanfattning: familjen Joad blir av med sin arrenderade mark i Oklahoma och ger sig av till Kalifornien för att söka lyckan under depressionen i 30-talets USA. De är långt ensamma om att göra den svåra resan och i Kalifornien hopas desperata arbetssökanden i torftiga läger och tvingas acceptera kortvariga jobb med uselt betalt.

Det är en mastig bok (756 sidor i mitt exemplar) och jag fick lite brått att hinna klart med den till träffen. Men lyckligtvis är den skapligt lättläst. Jag hade nog ändå lite svårt att riktigt komma in i den, då jag tyckte att det var lite segt att halva boken gick utan att de ens kom iväg… Men det är en väldigt bra bok. Den är lite speciell karaktärsmässigt eftersom Steinbeck till och med verkar ha ansträngt sig för att man inte ska komma för nära familjen Joad. Boken handlar om fenomenet och om kollektivet och ingen tillåts riktigt bli huvudperson även om sonen Tom Joad ändå kommer närmast. Jag blir ibland lite frustrerad för att jag vill följa familjen närmare… men det är många kapitel som handlar om situationen rent allmänt. De kan bli lite mer konstnärliga i sin utformning och för det mesta bra, men lite upprepande…

Det är ganska mycket dialog och i originalspråksversionen talar de förstås gammal bondengelska. Jag har läst några utdrag och ångrar lite att jag läste på svenska. Det blir liksom inte riktigt samma sak med någon sorts gammal bondsvenska i stället.

Angående titeln förekommer den i boken. Här handlar det om hur det blivit för dyrt att ta tillvara den producerade maten, så att den i stället dumpas och förstörs. Det går ju inte att ge den till de svältande, eftersom priserna skulle sjunka då:

Folket kommer med nät för att fiska potatis i floden och vakterna driver dem tillbaka; de kommer i skramlande bilar för att hämta de utvräkta apelsinerna, men fotogensprutorna har varit där före dem. Och de står där och ser potatisen flyta förbi, hör skrikande svin slaktas i ett dike och täckas över med osläckt kalk, ser apelsinbergen sjunka ihop till en ruttnande sörja; och i människronas blick läser man misslyckande; och i de hungrigas blick ligger en växande vrede. I människornas hjärtan mognar vredens druvor och blir tunga, och i deras hjärtan väntar tunga klasar på skördetiden.

Det är en riktigt upprörande berättelse och det känns förstås hemskt att liknande situationer fortsätter att uppstå på olika ställen i världen. Hemska orättvisor och människor som värderas lägre än arbetsdjur. Måste kanske nämna också att slutscenen är ganska… känd. Mycket speciell. Och inte så tillfredsställande, men det förvånade mig inte.

Den episka läsutmaningen
I min läsutmaning matchade följande:
8. En historisk roman. (Upptagen)
13. En klassiker. (Upptagen)
30. En bok på minst 600 sidor.
35. En bok för vilken författaren vunnit Pulitzerpriset.

36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken. (Upptagen)
97. En bok som förbjudits. (Upptagen)

BokinfoTitel: Vredens druvor
Författare: Steinbeck, John