Ibland mår jag inte så bra av Therése Lindgren och lite om Guldtuben

Therése Lindgrens YouTube-videor spelas en hel del här hemma. Jag och Sander tittar ibland på YouTube innan han ska sova och vi ser gärna hennes pyssliga filmer med t.ex. fruktkonst och vegansk matlagning. Det var också spännande när hon var och handlade i vår affär. :) Hon är ju otroligt produktiv och gör videos om många olika saker, så jag har verkligen inte koll på allt, men jag gillar såklart att hon är vegan och pratar mycket om veganism och vegansk mat.

Therése prisbelöntes stort i sin frånvaro på Guldtuben, som jag och Ava besökte nyligen. Jag har visst inte bloggat om det, så det får hijacka det här inlägget lite smått. Ooooh vad Ava fick selfies med och autografer av kändisar – det var stort.

Ava får selfies/autografer av IJustWantToBeCool, Irma Brohagen, Amanda Lundgren, Bianca Ingrosso och Thomas Sekelius – men inte Therése Lindgren.

Nu har jag läst boken om Therése Lindgrens problem med psykisk ohälsa. Efter att ha arbetat för hårt och varit för duktig i alldeles för många år drabbades hon av utmattningssyndrom och började få panikångestattacker. I boken berättar hon om sin resa, hur hon fått lära sig att leva på ett annat sätt för att klara vardagen så bra som möjligt. Problemen är inte borta, men hon har hittat sätt att hantera dem bättre. Det är bra skrivet om ett viktigt ämne. Jag vill gärna läsa Vem bryr sig? om hennes väg till veganismen också.

Läsutmaningen
I den episka läsutmaningen passar:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
18. En biografi eller memoar.
48. En bok skriven av en författare som då var yngre än 30 år. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)

BokinfoTitel: Ibland mår jag inte så bra
Författare: Lindgren, Therése

Veganbokprat #7: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Det sjunde veganbokpratet handlade om De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru, som fick Augustpriset 2017. Jag lånar den officiella boktexten:

En vinterkväll kliver tre individer som svär trohet till den sönderfallande terrorstaten Daesh in i en bokhandel. En kontroversiell konstnärs framträdande avbryts av ett pistolskott, panik utbryter och samtliga i lokalen tas som gisslan. Men en av de tre angriparna, en ung kvinna som har som uppgift att filma våldet, bär på en hemlighet som kan ändra allt. Under attacken vänder hon sig till en av de andra och viskar: Allt är fel. Vi borde inte vara här. Vi borde sticka.

Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik. Hon har läst hans böcker och ger honom en bunt papper, där hon har skrivit ner en sällsam berättelse.

Hon menar att hon kommer från framtiden.

I kvinnans framtid har den svenska främlingsfientligheten tillåtits blossa upp, eggad av terrordådet. ”Sverigefiender”, företrädelsevis muslimer, hålls i läger där man försöker lära dem svenskhet genom att bland annat ge dem fläsk att äta. Det är från ett sådant läger hon på något sätt reser i tid och rum och hamnar i en annan kropp. Kanske kan framtiden bli en annan om terrordådet stoppas.

Jag förväntade mig att boken skulle vara ganska tung och svårläst, kanske både för att författaren är poet och för att alltihop lät väldigt politiskt, men jag blev positivt överraskad av att den var thrillerspännande och snabbläst. Jag sögs fort in i den och jag gillade den verkligen. Den är komplex, såklart, och det är inte helt lätt att hålla reda på de alternativa tidslinjerna, men jag tyckte att det var riktigt snyggt gjort alltihop.

Det är en läskig bok och det läskigaste är att den dystopiska framtidsbilden känns… lite för möjlig, med tanke på hur Sverige utvecklar sig idag.

Vi pratade om boken över en mycket god middag på den vietnamesiska restaurangen Bun Bo Hue. Rekommenderas! Både restaurangen, boken och att bokprata om den!

Den episka läsutmaningen
I läsutmaningen passar:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)
78. En bok med en tidsresa.

BokinfoTitel: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Författare: Anyuru, Johannes

Fröken Julie av August Strindberg

Att klara min läsutmaning kommer att kräva en del avsteg från vad jag vanligtvis läser och att jag läser sånt jag egentligen inte är särskilt sugen på. Till exempel läser jag inte pjäser. Jag har någon sorts bakåtsträvande uppfattning om att pjäser ska ses framföras av skådespelare… Men vi har haft Fröken Julie stående i bokhyllan ett bra tag och den är ju i alla fall ganska kort och bockar dessutom av 96. En bok som är skriven på 1800-talet.. Så, inte alltför stor uppoffring?

Jag läste den under några olika sittningar idag och det är klart att det är kul att ha läst den. Jag kände bara till handlingen i mycket grova drag innan. Så… trevligt med lite allmänbildning. Men det är inte en särskilt trevlig historia och inte om särskilt trevliga människor…

Den episka läsutmaningen
Denna gång passar följande punkter från utmaningen:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
12. En pjäs.
13. En klassiker. (Upptagen)
14. En svensk klassiker. (Upptagen)
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)
96. En bok som är skriven på 1800-talet.

BokinfoTitel: Fröken Julie
Författare: Strindberg, August

Astronauten som inte fick landa: om Michael Collins, Apollo 11 och 9 kilo checklistor

I söndags var vi hemma hos mina föräldrar i Nyköping för att byta däck och jag blev ivrig när jag fick syn på den här boken i bokhyllan. Jag skulle låna den, men det blev lite tid över så jag läste ut den på plats i stället.

Bea Uusmas Expeditionen var en av förra årets bästa läsupplevelser och jag har sett fram emot att läsa även denna någon gång. Nu väntade jag mig såklart inte att den skulle vara riktigt lika häftig som Expeditionen, eftersom den är betydligt mindre omfattande (den marknadsfördes som barnbok). Men jag blev inte besviken. Jag känner igen det där jag gillade i Expeditionen, även om det är som ett litet aptitretande smakprov. Uusma har hittat en mysig vinkel till den första lyckade månfärden och jag gillar det. I stället för att fokusera på Neil Armstrong, som först steg ner på månen, eller Buzz Aldrin som kom efter, fokuserar hon på Michael Collins, som var tvungen att sitta kvar i rymdkapseln, cirkla runt månen och trycka på en herrans massa knappar. Med jämna mellanrum i radioskugga och helt utom räckhåll för kontakt med jorden, så ensam man bara kan vara. Han åkte hela vägen till månen, men fick aldrig komma ända fram. Jag gillar tanken på att uppmärksamma honom och jag gillar hans charmiga anteckningar man får ta del av. Det är fantastiskt fint.

Och stilen är på något sätt samma som i Expeditionen, med undantag för att Uusma inte berättar om sig själv i den här boken. Det enda vi får veta är att hon är 1,5 cm för kort för att kunna bli astronaut. Jag blir såklart genast nyfiken på om det är något hon hade velat… men jag är såklart väldigt glad för att hon nördade ner sig i Andrées polarexpedition i stället. :)

Den episka läsutmaningen
Den här gången passar följande i läsutmaningen:
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
18. En biografi eller memoar.
54. En bok som är metallicfärgad.
76. En bok med ett fordon.
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)

BokinfoTitel: Astronauten som inte fick landa
Författare: Uusma, Bea

Pilträdens systrar: Vänskapen växer

Den här boken fick jag i present av barnen efter att de varit på biblioteket i Oskarshamn och hittat en hylla med utgallrade böcker. :) Först trodde jag att det var någon slumpmässig del i en ungdomsboksserie, men sen visade det sig att den är en fristående spinoff på Systrar i jeans-serien. Den utspelar sig på samma plats, fast senare, och ”systrarna” är smått legendariska för tjejerna det handlar om nu.

Nu handlar det om Ama, Polly och Jo och den sista sommaren innan high school. De blev nära vänner i fyran, men de senaste två åren har de glidit isär.

Ambitiösa Ama har fått stipendium till någon av flera häftiga sommarkurser med resa och allt betald. Hennes besvikelse är stor när hon får veta att hon blivit antagen till en helt annan kurs än hon ansökt. Hon ska vandra i vildmarken och kan knappt tänka sig något värre.

Jo och hennes mamma tillbringar sommaren i sommarhuset vid stranden och Jo får jobb på en restaurang och umgås med coola, äldre ungdomar. Inte minst med Zach…

Polly är ensam kvar hemma och ägnar sig åt barnvaktsjobb med en alltmer frånvarande mamma i bakgrunden. Hon vet ingenting om sin pappa mer än gubben Hoppy som kände honom har berättat. När han berättar att hennes farmor var modell blir hon besatt av att följa i hennes fotspår och anmäler sig till ett modelläger.

På varsitt håll får tjejerna lära sig ett och annat om sig själva och om vänskap och de får anledning att omvärdera sina prioriteringar.

”Pilträden” syftar på att tjejerna när de lärde känna varandra just fått varsin pilträdsplanta från skolan att studera. Senare planterade de ut dem och vårdade dem ömt, men har nu inte besökt dem på länge.

Mysig läsning, om än lite förutsägbart. Tyvärr verkar jag inte kunna bocka av något i min läsutmaning. Här är de som matchar:

88. En bok du fått i present. (Upptagen)

…nä, inte så många. :)

(den har iofs ett metallic-träd på framsidan, det som ser vitt ut på bilden, men det kanske inte riktigt räcker för 54. En bok som är metallicfärgad…)

BokinfoTitel: Pilträdens systrar: vänskapen växer
Författare: Brashares, Ann

The life-changing manga of tidying up – a magical story by Marie Kondo

Jag fick en bok i påskpresent! Jag och Jonas har ju ägnat oss ganska mycket åt att försöka gallra bland våra tillhörigheter och vi har båda hört talas om KonMari och så smått anammat idén om att bara behålla saker som ”sparks joy”. Men vi har inte läst boken själva. Nu har Marie Kondo (KonMari) gett ut en mangaberättelse som går igenom hennes metoder och idag har jag läst den och dessutom testat att organisera om en av mina klädlådor enligt sättet som förespråkas.

Boken handlar om Chiaki som är singel och bor ensam i en liten och ofantligt stökig lägenhet. När en snygg och ordningsam granne flyttar in anlitar hon Marie Kondo för att få städlektioner. Marie börjar med att be henne visualisera sin framtida önskan om hur hemmet och livet ska se ut. När hon vet det får hon börja rensa. Hon ska inte fokusera på det som ska slängas, utan på det som ska behållas. Vad ”sparks joy”? Hon får lära sig att rensa efter kategori, inte efter plats. Hon får såklart lära sig Konmari-vikningar av kläder, så att de förvaras överskådligt stående i små ”paket” i stället för liggande på varandra i högar. Med mera… och självklart blir hon välorganiserad inte bara beträffande prylar utan beträffande sinnet också.

KonMari-metoden har många bra idéer. Boken är en bra introduktion, men kanske en smula enkel. Att Chiaki är singel och utan barn och att hon verkar ha massor av dubbletter av allting gör ju metoden ganska mycket lättare än om man bor med familj (inklusive barn!) och redan försöker ha en minimalistisk approach till prylar. Jag kände mig i alla fall peppad att ta itu med saker och förvaringsmetoder och det är ju positivt. Kul att faktiskt ha läst om KonMari, som jag andrahandsläst om (läst om folk som läst…) på flera ställen.

Den episka läsutmaningen
I min läsutmaning matchade följande:
2. En bok översatt från ett annat språk än danska, norska eller engelska. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
10. En grafisk roman.
41. En bok skriven av en författare från Asien.

88. En bok du fått i present. (Upptagen)
90. En bok du läser på en dag. (Upptagen)

BokinfoTitel: The life-changing manga of tidying up
Författare: Kondo, Marie

Veganbokprat #6: Vredens druvor av John Steinbeck

Vi hade ett väldigt bra Veganbokprat med god mat på mysiga Fröjdas i Hammarby sjöstad. Det fanns mycket att säga om boken, det är ju inte för inte som den blivit en viktig klassiker.

Mycket kort sammanfattning: familjen Joad blir av med sin arrenderade mark i Oklahoma och ger sig av till Kalifornien för att söka lyckan under depressionen i 30-talets USA. De är långt ensamma om att göra den svåra resan och i Kalifornien hopas desperata arbetssökanden i torftiga läger och tvingas acceptera kortvariga jobb med uselt betalt.

Det är en mastig bok (756 sidor i mitt exemplar) och jag fick lite brått att hinna klart med den till träffen. Men lyckligtvis är den skapligt lättläst. Jag hade nog ändå lite svårt att riktigt komma in i den, då jag tyckte att det var lite segt att halva boken gick utan att de ens kom iväg… Men det är en väldigt bra bok. Den är lite speciell karaktärsmässigt eftersom Steinbeck till och med verkar ha ansträngt sig för att man inte ska komma för nära familjen Joad. Boken handlar om fenomenet och om kollektivet och ingen tillåts riktigt bli huvudperson även om sonen Tom Joad ändå kommer närmast. Jag blir ibland lite frustrerad för att jag vill följa familjen närmare… men det är många kapitel som handlar om situationen rent allmänt. De kan bli lite mer konstnärliga i sin utformning och för det mesta bra, men lite upprepande…

Det är ganska mycket dialog och i originalspråksversionen talar de förstås gammal bondengelska. Jag har läst några utdrag och ångrar lite att jag läste på svenska. Det blir liksom inte riktigt samma sak med någon sorts gammal bondsvenska i stället.

Angående titeln förekommer den i boken. Här handlar det om hur det blivit för dyrt att ta tillvara den producerade maten, så att den i stället dumpas och förstörs. Det går ju inte att ge den till de svältande, eftersom priserna skulle sjunka då:

Folket kommer med nät för att fiska potatis i floden och vakterna driver dem tillbaka; de kommer i skramlande bilar för att hämta de utvräkta apelsinerna, men fotogensprutorna har varit där före dem. Och de står där och ser potatisen flyta förbi, hör skrikande svin slaktas i ett dike och täckas över med osläckt kalk, ser apelsinbergen sjunka ihop till en ruttnande sörja; och i människronas blick läser man misslyckande; och i de hungrigas blick ligger en växande vrede. I människornas hjärtan mognar vredens druvor och blir tunga, och i deras hjärtan väntar tunga klasar på skördetiden.

Det är en riktigt upprörande berättelse och det känns förstås hemskt att liknande situationer fortsätter att uppstå på olika ställen i världen. Hemska orättvisor och människor som värderas lägre än arbetsdjur. Måste kanske nämna också att slutscenen är ganska… känd. Mycket speciell. Och inte så tillfredsställande, men det förvånade mig inte.

Den episka läsutmaningen
I min läsutmaning matchade följande:
8. En historisk roman. (Upptagen)
13. En klassiker. (Upptagen)
30. En bok på minst 600 sidor.
35. En bok för vilken författaren vunnit Pulitzerpriset.

36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken. (Upptagen)
97. En bok som förbjudits. (Upptagen)

BokinfoTitel: Vredens druvor
Författare: Steinbeck, John

Vego-bokklubben: Kallocain av Karin Boye

Igår träffades Vego-bokklubben över god mat (tre av oss delade på tre pizzor, lyxigt!) på Feca och pratade om Karin Boyes dystopiklassiker Kallocain. Den har faktiskt funnits hemma hos oss länge (införskaffad och läst av Jonas) och jag har tänkt läsa den men aldrig kommit till skott. Perfekt att få en spark i baken!

Kallocain gavs ut 1940 och har undertiteln Roman från 2000-talet. Den målar upp en hemsk värld där individen existerar endast som en kugge i det gigantiska statsmaskineriet och inte förväntas bry sig om något annat än statens bästa. Till och med barnen är statens egendom från åtta års ålder då de lämnar hemmet för att uppfostras till goda medsoldater på statliga institutioner.

Leo Kall är, eller gör sitt bästa för att vara, en oklanderlig medsoldat och åstadkommer en betydelsefull uppfinning som får namnet kallocain. Det är en drog som får människor att avslöja sina hemligheter. Nu blir det möjligt att kontrollera inte enbart handlingar utan även tankar! Så oerhört praktiskt för staten att smidigt kunna få bort människor med fel inställning.

Jag citerar ett stycke där de pratar om den stora arbetsbördan att hantera kallocainförhör med alla som blir angivna av sina medsoldater:

– […] Men vad ska det bli av med alla nya angivelser? Vi kan ju inte ha två tredjedelar av befolkningen i straffarbete!
– Varför inte! sade han glatt […]. Skillnaden är inte så stor, och lönebudgeten blir mindre. Men allvarligt talat, så har det kommit klagomål från finanschefen i staden, och det lär vara likadant överallt. Det betyder att vi av finansiella skäl får lov att rensa bland angivelserna. Ingen kommer att bli häktad mer utan att angivaren lämnar en utförlig skriftlig redogörelse över skälen för sina misstankar. Redan det gallrar. Vidare kommer vi bara att ägna oss åt mer framträdande medsoldater. Vi får kasta hela vår uppmärksamhet på Statens säkerhet, förstår ni. Underordnade poster får finkammas någon gång i framtiden, och turen till rån, stöld och smärre privatmord kommer sist. Vi får gallra, gallra, gallra, men det gör inget, nog får vi arbete för det.
Han återtog sin vandring och brast i skratt, den korta gälla gnäggning som var så karakteristisk för Karrek.

Det som fick mig att fastna för just det stycket var framför allt det underbara uttrycket ”smärre privatmord”, som fångar mycket av essensen i boken.

Givetvis blir det konsekvenser av att människors hemligheter blottläggs. Givetvis får Leo Kall utstå en del kval. Jag går inte in på detaljer nu, men rekommenderar verkligen att du läser boken.

Den episka läsutmaningen
Med denna bok kunde jag bocka av ett par knepiga kategorier i läsutmaningen, även om det känns smått makabert att jubla över att lyckas med den ena…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
3. En science fiction-bok. (Upptagen)
13. En klassiker. (Upptagen)
14. En svensk klassiker. (Upptagen)
21. En dystopi.
47. En bok av en författare som tog sitt liv.

53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än. (Upptagen)

BokinfoTitel: Kallocain
Författare: Boye, Karin

Turtles all the way down

Klart jag blev nyfiken när John Green släppte en ny bok! Jag har tidigare läst The fault in our stars, Looking for Alaska och Paper towns. Länkarna går till det jag skrev om dem på Barnboksprat (har visst inte skrivit om Paper towns). Och alla var synnerligen kompetent skrivna ungdomsböcker, på den nivån att man gärna sätter dem i händerna på inte bara ungdomar man känner utan vuxna också.

Okej, så Turtles är kanske inte riktigt lika drabbande som svårslagna The fault in our stars, men den var också väldigt trevlig läsning. Huvudpersonen är high school-eleven Aza Holmes, som lider av ångest och tvångstankar. Hon fastnar lätt i överväldigande tankespiraler om bakterier som tar över hennes kropp. Vid sin sida har hon sin livliga och karismatiska bästis Daisy, som extrajobbar på en snabbmatsrestaurang och skriver romantisk fanfiction om Rey och Chewbacca i Star Wars.

När en saftig belöning utlovas till den som kan bidra till att den kände mångmiljonären Russell Pickett hittas efter att ha rymt från rättvisan och sina två barn blir Daisy sugen på att prova lyckan som detektiv. Att Aza faktiskt känner en av sönerna Pickett, sedan de åkt på ett läger för barn som förlorat en förälder (Azas pappa, Davis mamma) för flera år sedan, gör det oemotståndligt. Men det blir inte precis okomplicerat när Aza återfår kontakten med Davis och tycke uppstår.

Den som undrar vad titeln syftar på kan läsa mer här: Turtles all the way down (Wikipedia)

Fin bok och fint skildrade psykiska problem.

Den episka läsutmaningen
I utmaningen passar (fetlagda blir det):
6. En kärlekshistoria. (Alltså, den är ju mer än det, men…)
9. En Young Adult-bok.
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna. (Upptagen)
64. En bok som är skriven i jagform. (Upptagen)

BokinfoTitel: Turtles all the way down
Författare: Green, John

Veganbokprat #5: Egalias döttrar av Gerd Brantenberg

I landet Egalia äter männen p-piller, klämmer in sig i trånga särkar och bär pehå. Trött på att betraktas som mindre kompetent bildar den unge Petronius till slut Mansligan, en maskuliniströrelse, och gör uppror mot orättvisan.

Egalias döttrar är en sådan bok som jag länge känt till på avstånd, men jag visste inte mer om den än att den vänder på könsrollerna. Nu röstades den fram i min bokcirkel (inte mitt förslag) och det kändes kul att få stifta närmare bekantskap med denna feministklassiker.

Något av det bästa med boken tycker jag är hur författaren belyser språket och hur mycket av det som utgår från att mannen är norm. I Egalia är det förstås tvärt om. Man säger inte människa, utan kvinniska. Och man säger förresten inte ”man” som generiskt pronomen, utan ”dam”. Alltså säger dam kvinniska. Det tar ett litet tag att komma in i det, men det är ganska roligt. Och allra roligast är kanske begrepp som ”manlig riksdagskvinna”. Det låter ju så knasigt, ändå är det precis sånt vi säger idag fast förstås tvärtom.

Männen i Egalia ska helst vara feta och ha små penisar. För kvinnor gäller inga skönhetsideal med motiveringen att deras kroppar ändrar form naturligt i och med graviditeten. Det vore befängt att försöka styra kvinnokroppens utseende. Männens roll är att sköta barn och hushåll medan kvinnan jobbar och drar in pengar. Fullt naturligt, eller hur? Det är ju mannen som planterar barnet i kvinnan och när hon fött har hon gjort sin insats. Det gäller för mannen att få faderskapsbeskydd, annars kan han bli ensamstående far eller få finna sig i att en annan man uppfostrar hans barn om kvinnan väljer honom i stället.

Det finns gott om exempel i boken på hur samhället prioriterar annorlunda när det är kvinnan som är normen. Det är träffsäkert och ofta humoristiskt. Alla dessa idéer är den stora behållningen av boken, tycker jag. Berättelsen om Petronius blir liksom mest ett sätt att få fram allting. Men det funkar.

En annan kul språklig grej är förresten namntraditionen: kvinnorna heter slagkraftiga saker med schwung, så som Gro, Rut, Lis eller Ba. Männen har pråliga namn, som illustrerar deras dekorativa roll i samhället: Petronius, Baldrian, Fandango, Mirabello, Britobert, Syprian, Lisello…

Och somligt känns ju riktigt aktuellt: några av de djärvare karaktärerna förespråkar att man (dam) i stället för att säga dam ska säga en som generiskt pronomen.

Kul att ha läst den!

Veganbokpratet blev på Feca, strategiskt nog eftersom den restaurangen ligger granne med mitt jobb. Vi var sex personer anmälda, men blev tyvärr bara tre. Men det gick ju det med. Vi åt mumsig pasta och tyckte ganska lika om boken.

Den episka läsutmaningen
Hittade bara en sak att bocka för i den episka läsutmaningen:
13. En klassiker. (kallas ofta feministklassiker)
53. En bok med ett egennamn i titeln. (Upptagen)
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Egalias döttrar
Författare: Brantenberg, Gerd