Hoppa till innehåll

Etikett: pappersböcker

Veganbokprat #4: Never let me go med julbord på Koloni

Publicerat den 15 december 2017

SPOILER ALERT

Den här boken är skriven så att man har väldigt lite information från början och det häftigaste är nog att läsa den utan att veta mer. Men väldigt ofta när det skrivs om boken spoilas det vad det handlar om. Det är för att det är väldigt svårt att skriva något om den utan att avslöja det, så jag valde att spoila även här. Men om du inte redan vet från något annat håll kan du väl sluta läsa nu och börja läsa boken i stället. Den är bra!

Till Veganbokprat #4 föreslog jag att vi skulle läsa något av årets nobelpristagare Kazuo Ishiguro och så röstade vi fram Never let me go. Vi träffades på Koloni Telefonplan där vi diskuterade boken under inmundigande av deras fantastiska och helt veganska julbord.

Boken utspelar sig i en alternativ version av 1980-90-talets England. Berättaren Kathy berättar i jag-form om sitt liv, och framför allt uppväxten på internatskolan Hailsham tillsammans med vännerna Ruth och Tommy, på ett sätt så att informationen portioneras ut lite i taget. I början säger hon liksom i förbifarten att hon är vårdare av donatorer, men det som inte är jättetydligt om man inte läst det utanför boken är att barnen på Hailsham inte är några vanliga barn. De är kloner som föds upp för organdonation. Just på Hailsham (det antyds att det finns många ställen med olika villkor) får barnen bra utbildning och de har personal som försöker visa för omvärlden att de är människor och inte bara objekt att skörda organ från. Men omvärlden vill inte så gärna lyssna, eftersom organdonationerna räddar så många liv på “riktiga” människor.

Trots att hela klon-och-donation-grejen är något som mest finns med i bakgrunden ägnade vi nästan allt prat åt det. Det går såklart att dra paralleller till veganism och frågan vad som ger människor rätten att bestämma att vissa varelser är våra att utnyttja som vi vill.

Men det boken ägnar flest ord åt är egentligen relationerna. Ruth har en förmåga att skapa drama, då hon är både fantasifull och manipulativ. Hon är en häftig karaktär som jag liksom älskar att hata.

För ganska länge sedan nu såg jag och Jonas filmen som är baserad på boken. Eftersom jag har guldfiskminne när det gäller de flesta filmer kom jag inte ihåg särskilt mycket. Jag kom ju ihåg den stora grejen, att de var kloner som föddes upp för organdonation, men inte så mycket detaljer. Jag mindes lite av stämningen mellan vännerna, men inte så att jag kunde sätta ord på konflikterna. Jag var ganska nyfiken på att höra när de andra i bokcirkeln förstod grejen med klonerna och organdonationerna, men många av dem hade fått det spoilat av presentationstexter om boken. Knepigt det där, för man måste ju skriva ganska intetsägande och föga intresseväckande om man inte får ta med det, men samtidigt är det ju synd att spoila!

Jag tyckte i alla fall väldigt bra om boken och skulle gärna läsa mer av Ishiguro. The Remains of the Day ligger ju nära till hands att välja, inte minst för att den skulle låta mig bocka av “34. En bok för vilken författaren vunnit Bookerpriset.” i den episka bokutmaningen.

Den episka bokutmaningen
Med den här boken kunde jag pricka av följande i utmaningen:
3. En science fiction-bok. (om än väldigt lågmäld sf)
21. En dystopi.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
41. En bok skriven av en författare från Asien. (räknas född i?)
64. En bok som är skriven i jagform.
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken.

BokinfoTitel: Never let me go
Författare: Ishiguro, Kazuo
2 kommentarer
Bokcirkelbok: Kejsarn av Portugallien med julbord på Kokyo

Bokcirkelbok: Kejsarn av Portugallien med julbord på Kokyo

Publicerat den 13 december 2017

Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen, då den lilla flickan hans kom till världen.

Den andra boken jag var med och diskuterade i Vego-bokklubben blev en jag föreslog: Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf, utgiven 1914. En riktig klassiker som jag kände att jag borde ha läst. Jag har ju läst Gösta Berlings saga för länge sedan och hade för mig att jag tyckte den var ganska seg, men jag lät ganska positiv ändå i inlägget om den. Jag har ändå tänkt på den mer som en bok som är kul att ha läst än en bok som är kul att läsa… Jag hade högre förväntningar på Kejsarn av Portugallien och de infriades. På 90-talet såg jag i oklar omfattning (jag och mitt minne) miniserien med Ingvar Hirdwall som Jan i Skrolycka och det jag minns från den är framför allt en stämning som jag ville läsa boken för att få uppleva igen.

Det handlar alltså om Jan i Skrolycka och hans Kattrina, som verkar leva ihop mest av praktiska skäl och sliter och släpar utan några direkta glädjeämnen i livet – ända tills de, till Jans initiala förtret, blir föräldrar. Så fort han får dottern i sina armar händer något med Jan, det är som att en helt ny del av honom väcks till liv. Aldrig har han känt något liknande förut, nej han har nog knappt känt något över huvud taget. Kärleken som väcks till dottern Klara Gulla är omvälvande och fantastisk. Första delen av boken gör anekdotiska nedslag under Klara Gullas uppväxt och det görs tydligt att det finns ett starkt band mellan far och dotter.

När familjen råkar i ekonomiska bekymmer föreslår Klara Gulla (18 år) att hon ska ta anställning i Stockholm och skicka hem pengarna som behövs för att klara knipan. Jan försöker lösa det på annat sätt, eftersom han inte vill vara utan henne ens en kort tid, men när han förstår att hon inte enbart erbjudit sig av självuppoffrande skäl utan för att hon faktiskt vill komma loss och ut i världen går något inom honom sönder. Hon åker iväg och pengabekymren löser sig, men Klara Gulla varken skriver eller kommer hem. På omvägar får de höra att hon råkat i dåligheter. Jan kan inte ta in det utan skapar sig en fantasibild av Klara Gulla som kejsarinnan av Portugallien, som en dag ska återvända till dem. Som kejsarinnans far börjar han titulera sig kejsare och bete sig som en sådan. Han dyker upp på de finare tillställningarna i bygden och kräver tillbörlig respekt.  Och åren går…

Jan är inte stollig, sa hon [Kattrina]. Men Vår Herre har satt en skärm för ögona på’n, så att han inte ska behöva se det, som han inte tål ve å se. Å det kan en bara vara tacksam för.

Till slut kommer Klara Gulla tillbaka, men det blir inte som någon av dem tänkt sig. Och det är så sorgligt alltihop att jag grät en skvätt på slutet. Det blir många känslor: det är så fint med den starka faderskärleken som helt tar över Jan, det är frustrerande att Klara Gulla beter sig som hon gör (och att man får veta så lite om det som hände henne i Stockholm) och det är något visst med relationen mellan Jan och Kattrina, som jag till en början inte gav mycket för.

En väldigt bra bok att välja om man vill läsa något av Selma Lagerlöf, tycker jag.

Vego-bokklubben läste den inför en träff på Kokyo, där det serverades julbord. Några blev sjuka i sista sekund, men vi blev i alla fall tre personer som bokpratade och åt ett väldigt gott, om än inte så traditionellt julbord.

Om någon är intresserad av att ta över mitt exemplar av denna fina pocketbok är det up for grabs. Jag köpte den, men sparar inte böcker.

Den episka läsutmaningen
Den här gången kunde jag välja och vraka bland utmaningar att uppfylla!
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
6. En kärlekshistoria.
13. En klassiker.
14. En svensk klassiker.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken.98. En bok som får dig att gråta. (Upptagen)
99. En bok som börjar med en ikonisk mening. (se citatet överst i inlägget)

BokinfoTitel: Kejsarn av Portugallien
Författare: Lagerlöf, Selma
ISBN: 9789174296006
2 kommentarer
Mitt barn på nätet av Maria Dufva

Mitt barn på nätet av Maria Dufva

Publicerat den 2 november 2017

Den här boken släpptes med perfekt tajming. Frågan om barn på nätet och i sociala medier har blivit högaktuell hos oss. Ava är ju snart 9 år och har nyligen fått en egen telefon som hon har full tillgång till (tidigare hade hon en avlagd telefon utan sim-kort där vi använde Kids Place-appen för att bara ge tillgång till av oss godkända appar) och bär med sig den mest överallt. Hon har också börjat intressera sig mer för sociala medier av olika slag. Så jag kastade mig över den här boken.

Maria Dufva är kriminolog som arbetar med barn som utsatts för brott på nätet. Hon har såklart många hemska historier att dela med sig av om allt från mobbing barn emellan till vuxna som manipulerar barn till hemska saker. Ändå handlar hennes bok inte alls om att man ska förbjuda barn att använda sig av internet och sociala medier, utan i stället om hur vi vuxna behöver bli bättre på att hjälpa barnen navigera i onlinevärlden. Vi behöver till att börja med kanske inse att även om vi tycker att vi är ganska hippa är vi inte det, utan vi behöver låta barnen lära oss vad som är intressant för dem på nätet även om det är obegripligt för oss. Och vi behöver prata om vad som händer på nätet, både positiva och negativa saker.

Om man sätter upp en massa förbud finns risken att barnet gör det förbjudna ändå och hamnar i en knepig sits när något dåligt händer och hen inte känner att hen kan prata med föräldern, eftersom hen ju inte borde ha upplevt det där. Vi hann faktiskt uppleva någonting åt det hållet under tiden jag läste boken (inget jätteallvarligt) och vi har svängt om i vår approach. Boken var ett fint stöd i det beslutet. Nu pratar vi ganska mycket om vad som händer i MovieStarPlanet hemma och jag har också ett konto där. Förhoppningsvis lär vi oss av det allesammans.

Den episka läsutmaningen
Nä, den här gången gick det inget vidare att hitta något som inte redan var upptaget…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
7. En faktabok. (Upptagen)
28. En bok som är utgiven under de senaste tolv månaderna. (Upptagen)
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Mitt barn på nätet
Författare: Dufva, Maria
Lämna en kommentar

Veganbokprat #3: Historie om et ekteskap av Geir Gulliksen

Publicerat den 23 oktober 2017

Nu har jag precis bytt namn på bokcirkeln till “Veganbokprat – Bokcirkel för veganer i Stockholm”, så nu kan jag kalla alla event för Veganbokprat, smidigt. Och även dessa inlägg.

Veganbokprat #3 var en middag på Hermans med 7 personer som pratade om Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap, eller Historie om et ekteskap om man gör som jag och läser den på norska. Jag erkänner att jag mest gjorde det för att kunna bocka för den punkten i min läsutmaning, men lite kul var det också såklart. Jag har ju sett Skam, så hur svårt kan det vara…

Jag hade inga förväntningar och inga förutfattade meningar om den här boken. Men den var ändå inte riktigt vad jag väntade mig… Det handlar om en man (Jon) som ser tillbaka på sitt kraschade äktenskap och försöker göra det genom fruns (Timmys) ögon. Hur bra han lyckas vet man egentligen inte. Framförallt i början hade jag svårt för att allt egentligen bara var spekulationer… Och så beskrivs det ofta och ingående hur de har sex med varandra.

Det var en lite knepig bok att diskutera med folk man inte känner, eftersom den handlar om väldigt privata saker. Jon går igång på att tänka sig Timmy ha ihop det med någon annan och uppmuntrar henne därför att ha det. Så Timmy börjar träffa en man, men det blir inte alls som Jon tänkt sig. För hon blir kär i den andre mannen och umgås massor med honom innan de ens inlett något sexuellt (vad vi vet, genom Jons berättande). Och förhållandet kraschar.

Vi som bokpratade hade lite olika syn på boken. En ingång är att det är en väldigt deprimerande skildring av kärlek, som verkar säga att man inte kan vara lycklig särskilt länge med en person. Någon tyckte i stället att det var fint att Jon ville ge Timmy gåvan att få vara med andra. Flersamhet kan såklart funka om alla är med på det, men vi var överens om att parets kommunikation inte riktigt verkade räcka för att reda ut förhållningsramar för det. Jag undrade lite om Timmy verkligen var intresserad av den där flersamheten? Det kändes som att Jon tjatade väldigt mycket om det. Och till slut hittade hon en annan man, men då växlade hon föremål för sina affektioner. Hon kanske inte ens var särskilt intresserad av att ha flera? Man vet inte så noga vad hon tänkte egentligen. Trots att Jon berättar ur hennes synvinkel så är det väldigt ytligt berättat och man får inte ta del av hur tankarna går. Man lär egentligen inte känna någon av dem särskilt väl. Ingen av dem känns riktigt sympatisk heller…

Så tjaa… Jag vet inte. Det var en intressant bok, men obehaglig också. Jag kan inte påstå att jag kände ett starkt lässug medan jag höll på med den. Jag ångrar absolut inte att jag läste den, men någon favorit blev det inte heller.

Den episka läsutmaningen:
Här fanns det lite mer att välja på i bokutmaningen! På norska känns helt given, för jag läser inte vanligtvis på norska och kanske inte är sådär jättesugen på att göra det igen. :) Svårt val mellan kärlekshistoria och erotisk bok. Det förra är den ju definitivt, det senare är kanske lite fusk även om den innehåller rikligt med pikanta delar. Hmm… fast jag bestämmer nog att det räknas!
6. En kärlekshistoria.
11. En erotisk bok.
26. En bok på danska eller norska.
89. En bok du lånar på bibblan. (Upptagen)

BokinfoTitel: Historie om et ekteskap
Författare: Gulliksen, Geir
Lämna en kommentar

Bokcirkelbok: Öppnas i händelse av min död

Publicerat den 11 oktober 2017

Jag och Anna startade ju en bokcirkel i somras och nu har jag gått med i en till, Vego-bokklubben. De har hållit på ett tag med liknande koncept som vår bokcirkel, men vi kände inte till den när vi körde igång. Första boken för min del blev Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty. Jag har sett författarens namn lite här och var, så jag var lite nyfiken på henne. Och den här boken låter ju så sjukt spännande enligt baksidestexten:

Tänk dig att din man hade skrivit ett brev till dig, ett brev som bara får öppnas efter hans död. Föreställ dig också att brevet innehåller hans djupaste, mörkaste hemlighet. En hemlighet som kan förstöra inte bara det liv och den familj ni har byggt tillsammans, utan också andras. Tänk dig att du hittar det här brevet när din man fortfarande lever…

Ja, det är en bra säljtext, som säkert har gett boken många läsare. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är en smula fult… eller jag känner mig i alla fall lite, lite lurad. Det blir en så himla stor grej när man får vänta halva boken på att veta vad det står i brevet. Och riktigt löjligt blir det när författaren verkligen anstränger sig för att dra ut på det, genom att låta personen ta upp brevet, läsa det och sen bara återge brottstycken, för att sen växla kapitel och perspektiv… alltså, meh! Fast vid det laget är det visserligen inte heller särskilt svårt att förutse vad som står i brevet. Det här är nämligen en ganska förutsägbar bok, som binder ihop allt väldigt snyggt men en smula krystat…

Men nu låter jag väldigt negativ. Det var mysigt att läsa boken och väldigt trevligt att ha bokträff om den. Lite mer om handlingen kanske? Boken utspelar sig i Sydney. Det finns ganska många personer i den och vi följer huvudsakligen Cecilia, Tess och Rachel.

Cecilia är hon som hittar brevet. Hon är gift med John-Paul och han är i de flestas ögon ett riktigt kap, men så är Cecilia väldigt framgångsrik också. Visserligen är hon hemmafru, men hon driver också blomstrande Tupperware-försäljning och tjänar nog egentligen mer än sin man, men det pratar man helst inte om.

Tess tar sin son och flyr hem till mamma i Sydney, efter att hennes liv i Melbourne gått i kras. Hennes man och hennes kusin har blivit kära i varandra. Tess är den karaktär jag blir mest intresserad av och som känns mest levande för mig. Men jag hade hellre sett ett annat slut för henne.

Rachel bär på mycket sorg och ilska efter att hennes då tonåriga dotter Janie mördades för många år sedan. Hon är nu änka och har ett knepigt förhållande till sin son, som hon lite tappade bort mitt i all sorg, och framför allt hans fru. Livets enda glädjeämne är det lilla barnbarnet och nu meddelar sonen och sonhustrun att de tänker flytta till USA i några år.

Det var roligt att läsa något från Australien, men jag fick inte någon vidare positiv bild av samhället. Det känns lite som 50-talet, med alla dessa hemmafruar som sköter allt med barnen och männen som är någon helt annanstans.

Den episka bokutmaningen
Nä, det gick ju inte så bra att hitta något att sätta den här boken på i den episka läsutmaningen…
43. En bok skriven av en författare från Oceanien. (Upptagen)
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel. (Upptagen)
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (Upptagen)

BokinfoTitel: Öppnas i händelse av min död
Författare: Moriarty, Liane
Lämna en kommentar

Bokcirkelbok #2: Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

Publicerat den 27 augusti 2017

Andra boken i vår bokcirkel blev första boken i Neapelkvartetten av Elena Ferrante (pseudonym). Ferrantes böcker har ju synts lite överallt på sistone, har varit svårt att undgå dem om man är det minsta bokintresserad. Så det är klart att man blir nyfiken!

Boken berättas av Elena, som blickar tillbaka på sin barndom och ungdom i femtiotalets Neapel. Vännen (rivalen?) Lila spelar en oerhört stor roll, liksom kvartert där de bor, alla människorna där och det ständigt närvarande våldet. I grundskolan är Elena och Lila bäst i klassen, men Lila är alltid ännu bättre. Sen sätter hennes familj käppar i hjulen, hon får inte vidareutbilda sig. Det blir Elena som läser vidare, medan Elena förväntas hjälpa till hemma och i faderns skomakarverkstad, för att sedan gifta sig ung.

Lila är en minst sagt knepig person. Hon är så oerhört begåvad, men det är svårt att veta var man har henne. Flickornas vänskap är långt ifrån enbart positiv – Lila utmanar Elena att göra saker hon egentligen inte vill och Elena gör allt för att följa väninnan och bevisa sin duglighet.

Det finns ju fyra delar totalt och jag vill absolut läsa vidare. Första delen är intressant, jag vill verkligen veta mer om Elena och Lila. Men det hettar aldrig riktigt till, blir aldrig riktigt spännande eller engagerande, utan håller sig på en jämn men hög nivå hela tiden.

Jag har reserverat tvåan på biblioteket. Det är lång kö, men det är helt okej, jag läser gärna annat emellan.

Bokcirkelträffen blev väldigt trevlig, men vi var bara två som kom (!) och båda hade bakat snickerskakor (!). (Great minds think alike, eller nåt.)

Den episka bokutmaningen
I den episka bokutmaningen bockar jag nu av…
2. En bok översatt från ett annat språk än danska, norska eller engelska.
(44. En bok av en författare med samma förnamn som du.) Nästan… Är ju samma namn i olika varianter…
63. En bok berättad ur kvinnlig synvinkel.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till. (Upptagen)

BokinfoTitel: Min fantastiska väninna
Författare: Ferrante, Elena
Lämna en kommentar

Vyssan lull (Hammarbyserien del 3)

Publicerat den 26 augusti 2017

Japp, jag läste trean också. Och den var också spännande och helt okej. Men alltså de här omslagen… “Mamma, är det där en kniv?” “Jaa..” “Varför då..?” Ja, vad säger man?

Nu handlar det om en filippinsk kvinna och hennes två små barn som hittats mördade. Och ju mer som nystas, desto mer får man veta av den intrikata berättelsen som leder dit. Även för Hammarbypoliserna blir det en del drama.

Kan tänka mig att jag lånar fyran på bibblan så småningom, om nu inte den också skulle dyka upp i något bokbytarsammanhang, förstås.

Episka bokutmaningen
Ja, till förra delen i serien gick det ju inte att hitta någon ny match i utmaningen… Men kanske kan jag få till en för denna…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
50. En bok som är så ful att du knappt vill läsa den. Ja, jag tror faktiskt att det får bli denna. Inte så att själva designen är ful, men visst är det fult och otäckt att ha en blodig kniv på framsidan. Det var inte så kul att ha den liggande framför barnen…
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)
101. En bok som passar i en kategori du hittar på själv: En deckare (Upptagen)

BokinfoTitel: Vyssan lull
Författare: Gerhardsen, Carin
Lämna en kommentar

Mamma, pappa, barn (Hammarbyserien del 2)

Publicerat den 26 augusti 2017

Jag var ju inte överdrivet förtjust i Pepparkakshuset, men folk verkar gilla den här serien och eftersom jag hittat de tre första delarna gratis ville jag ge dem en chans… Och den här boken kom jag faktiskt bättre överens med. Nu tände det till, så att jag faktiskt brydde mig om det jag läste, det blev spännande. Kanske lite tack vare att jag som förälder ömmar för utsatta barn, som är temat i boken.

Det handlar dels om en sextonårig tjej som hittas mördad på en Finlandsfärja. Hon lämnar en lillasyster och en alkoholiserad mor som har fest med andra alkisar hemma i lägenheten mest hela tiden. Det handlar också om ett spädbarn som hittas övergivet i sin vagn. Strax därefter hittas en död kvinna, som måste vara barnets mamma. Men det tar tid att identifiera henne och därmed också att få reda på att det finns ett till barn ensam kvar i en lägenhet. Sen får man fortsättning om personerna på Hammarbypolisen också.

Helt okej mysig sommarläsning.

Den episka läsutmaningen
Nu börjar det bli svårt på riktigt, att hitta något från utmaningen som passar, är jag rädd…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
(70. En bok som utspelar sig till sjöss.) (alltså… det känns lite långsökt, delen på Finlandsfärjan är så kort…)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)
(76. En bok med ett fordon.) (alltså… inte så värst mycket mer än någon annan…)
101. En bok som passar i en kategori du hittar på själv: En deckare (Upptagen)
Jaha, nähä… ingenting då.

BokinfoTitel: Mamma, pappa, barn
Författare: Gerhardsen, Carin
Lämna en kommentar

Pepparkakshuset (Hammarbyserien del 1)

Publicerat den 29 juni 2017

Alltså, jag läser ju inte deckare egentligen. Eller, jo, jag har läst en och annan i mina dagar, men jag har faktiskt aktivt låtit bli också. Ibland är de riktigt spännande, men de känns sällan särskilt viktiga. Med några undantag, såklart, men sen finns det ju så många dussindeckare…

Pepparkakshuset är del 1 i Hammarbyserien. Jag trillade in på denna serie när jag plockade del 2 (Mamma, pappa, barn) i jobbets bokbytarhylla. Sen sprang jag på del 1 och 3 i en Readcycle-tunna och då var jag ju bara tvungen att ta dem och börja med rätt bok.

Och njä, det blir väl ingen riktigt viktig läsupplevelse, detta. Även om premissen har något visst, det handlar om hur mobbning kan förstöra ett barns liv så till den milda grad att hen många år senare kan vilja söka upp sina plågoandar och ta ut en gruvlig hämnd. Jag sveps dock inte riktigt med utan tänker mycket på hur boken är skriven, hantverket och tankegångarna bakom. Det är för all del intressant att inspireras att tänka på skrivarhantverk, men kanske vill jag hellre bli så uppslukad att jag glömmer bort allt sånt.

Jag läste Carolina Landins recension med stor igenkänning. Det är onekligen några saker i berättelsen som skaver. Och den stora twisten saknar liksom en del finess.

Men ja, jag kommer att läsa vidare, säkert båda böckerna jag har hemma åtminstone. Det är ju en hyllad serie, trots allt. Kanske blir den bättre.

Den episka bokutmaningen
Ja, nu börjar det bli svårt att hitta matchningar i läsutmaningen. För att få till två måste jag faktiskt använda punkt 101. Väljer en så ospännande kategori som “En deckare”. Den borde ju ha funnits med! Phew, då gick det i alla fall (blir nog svårare med nästa bok i serien…).
1. En bok av en svensk författare. (upptagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Stockholm, där jag bor)
101. En bok som passar i en kategori du hittar på själv. (En deckare.)

BokinfoTitel: Pepparkakshuset
Författare: Gerhardsen, Carin
Lämna en kommentar

Toner i natten av Jojo Moyes

Publicerat den 31 maj 2017

Den förfallna herrgården Spanska huset ligger i änden av en lång och svårkörd skogsväg utanför den lilla byn Little Barton i Norfolk. Grannarna Matt och Laura har väntat länge på att gamle gubben Pottisworth ska dö och testamentera huset till dem. Det är huset som ska göra dem lyckliga, som ska bevisa att Laura gjorde rätt som gifte sig med Matt, trots hans enklare bakgrund. Men gubben gillar att jävlas och när han dör finns inget testamente. Det blir en avlägsen släkting som ärver huset – och det passar henne utmärkt. Isabel Delancey, vars make Laurent dött i en bilolycka, har precis förstått att maken gjorde slut på alla deras tillgångar innan han dog och att bara skulder finns kvar. Isabel har varit en frånvarande mamma och levt för sitt fiolspel i orkestern, men nu blir det att avskeda barnflickan, lämna det tjusiga huset i London och flytta till Norfolk med barnen Kitty och Thierry. Kitty som har tvingats bli vuxen sedan pappan dog och Thierry som helt har slutat att prata.

Huset visar sig vara mer förfallet än Isabel kunnat ana. Som tur är erbjuder sig deras vänlige granne, byggarbetaren Matt, att ta itu med renoveringen. Den något excentriske Byron är med och hjälper till, men han tar sig också an Thierry och får honom långsamt att prata igen, till en början med Byrons hundar. Matts son Anthony hjälper också till och Kitty blir snabbt förtjust i honom och börjar bete sig som en tonåring igen. Trots att det såg mörkt ut i början verkar barnen faktiskt trivas helt okej. Och Asad och Henry som driver butiken är ju så goa och hjälpsamma – folk kallar dem “kusinerna”, fast alla egentligen vet att de är ett par. Men hur ska det gå med huset..? Renoveringsbehovet tycks bara växa och det finns ju ett slut på pengarna… ja och sen blir det en massa förvecklingar på det.

Trevlig läsning, tycker jag. Lästes till största delen på tåg till och från Malmö. Men jag blev rätt störd över vad Laura gör i slutet… alltså, va?! Annars var det väl ett fint slut.

Den episka läsutmaningen
Nu börjar det bli lite knivigare med den episka läsutmaningen.

På första genomscanningen av listan kändes det bara som att en passade och det är “51. En bok som du läser enbart på grund av blurben.” Även om jag gärna skulle stryka ordet enbart så köpte jag boken på grund av Icas plakat om boken med Lotta Olssons (hon från DN) blurb upptryckt: “Nog för att jag brukar sträckläsa alla Jojo Moyes böcker, men det här är nog min absoluta favorit hittills.” 

Men sen fick jag ta ett varv till… Nr 6 har jag sneglat på många gånger och tvekat, många böcker innehåller ju kärlek, men är de “en kärlekshistoria” för det? Nr 27… får det vara en fiktiv person som är musikern? I så fall stämmer det ju in på Isabel. Och 65 kan ju gälla de flesta platser egentligen, men jag har nyligen pratat med Jonas om att det vore mysigt att åka på roadtrip i England… ja, men då får det kanske bli den då? Jamen vi kör så då, eftersom den var mest definitivt rätt (även om något mer exotiskt kanske hade varit roligare).

6. En kärlekshistoria. men inte bara
27. En bok av eller om en musiker. om fiktiv ok?
51. En bok som du läser enbart på grund av blurben.
65. En bok som utspelar sig på en plats på jorden som du vill resa till.

BokinfoTitel: Toner i natten
Författare: Moyes, Jojo
Lämna en kommentar