Björnstad av Fredrik Backman

Fredrik Backman kan skriva så att det känns. Det har han ju visat förr, med Ove, mormor och Britt-Marie. Björnstad är verkligen inget undantag. Den är mörkare än de tidigare böckerna och dryper av känslor som helst inte ska visas i en stad som Björnstad, där man hellre uttrycker sig genom hockey, att spela eller supportra den.

Björnstad är ett litet bortglömt samhälle som just inte har något mer än hockey. Äntligen har klubben lyckats fostra ett juniorlag som faktiskt har en chans. De ska spela semifinal och de sjuttonåriga grabbarna bär hela stadens förväntningar tungt på sina axlar.

Vi möter en rad olika människor i den här boken och eftersom deras berättelser växer fram ganska sakta känns det svårt att berätta något om dem utan att spoila. Det skulle också bli ganska mycket att skriva att berätta om alla. Men jag kan i alla fall säga att det är väldigt bra personporträtt och att några av dem råkar ut för riktigt jävliga grejer.

Det handlar såklart en del om hockey, men man behöver inte vara hockeyintresserad för att ta till sig boken. Det handlar om hur man skapar ett framgångsrikt lag och hur det påverkar spelarna att ha hockeyn som en parallell värld där den vanliga världens regler inte gäller.

Björnstad är första boken i en serie. Tur är väl det, för slutet skapar en del frågetecken. Jag kommer att se fram emot andra delen med skräckblandad förväntan…

Med denna bok bockar jag av i The Epic Reading Challenge:
77. En bok med sport.
98. En bok som får dig att gråta.

Tips! Boken säljs just nu på bokrean! Köp t.ex. hos Bokus eller Adlibris.

BokinfoTitel: Björnstad
Författare: Backman, Fredrik
Förlag: Piratförlaget (september 2016)
ISBN: 9789164204967

Marina

Vi minns bara det som aldrig har hänt.

Barcelona 1979. 15-årige Óscars föräldrar har dumpat honom på en internatskola, där han är uttråkad och vilsen. Sin lediga tid ägnar han åt promenader och det är under en sådan han hittar det till synes övergivna huset i det övergivna området. Men i huset bor Marina och hennes far Germán, konstnären vars konst dog samtidigt som hans hustru dog i en otäck sjukdom. Under en tid blir de nästan som en familj för Óscar.

Marina tar med Óscar till kyrkogården för att spionera på den beslöjade damen som punktligt en gång i månaden lägger en ros vid en namnlös gravsten. De följer efter henne och hamnar mitt i en härva av ouppklarade konflikter i det förflutna. Konflikter som inte riktigt vill stanna i det förflutna. Det blir ett storslaget äventyr, en praktfull saga med massor av hemligheter…

Jag har möjligen en fördom att författare med långa, krångliga namn också skriver långa, krångliga böcker, men Marina är lättläst med ett starkt driv. Det är bitvis riktigt spännande läsning. Visserligen använder författaren flitigt ett begrepp jag inte riktigt gillar: att låta karaktärer berätta en herrans massa backstory på ett lite för litterärt och allvetande sätt för att man verkligen ska tro på att de bara hasplar ur sig allt så där… och med lite mer info än de borde ha intresse av att ge. Det distansierar tyvärr. Men men, boken var bra ändå, för den gav en mysrysig känsla. Och jag tyckte det var mysiga miljöbeskrivningar, exempel:

Fontänerna på skolgården hukade sig under ett tungt, blygrått molntäcke. Regnet öste ner och jag hade inget paraply och inte ens en kapuschong att dra över huvudet. Lyktstolparna lyste som brinnande tändstickor.

Jag sprang mot utgången. Jag kryssade fram mellan vattenpölar och översvämmade avloppsbrunnar. Marken liknande en blödande åder med alla sina rännilar av regnvatten. Våt in på bara skinnet sprang jag genom de smala gatorna. Kloakerna röt mot mig när jag passerade. Det var som om hela staden var på väg att drunkna i ett svart hav. Tio minuter senare stod jag utanför grinden till Marinas och Germáns trädgård, fullkomligt dyblöt. Skymningen bredde ut sig som en gråflammig marmorvägg vid horisonten.

Läst som pappersbok i pocketformat från bokbytarhyllan på jobbet.

BokinfoTitel: Marina
Författare: Ruiz Zafón, Carlos

Hundra år av ensamhet

Hundra år av ensamhet handlar om släkten Buendía under många generationer, från det att José Arcadio Buendía tillsammans med sin hustru Ursula i ett sällskap reser ut i vildmarken och grundar byn Macondo. Makarna är släkt med varandra och framförallt Ursula är rädd för vilka konsekvenser det kan ha, eftersom hon hört talas om inavlade barn som fötts med grissvans. Men som tur är för berättelsen så släpper hon på sina spärrar och familjen utökas med tre barn, José Arcadio, Aureliano och Amaranta. Åren går och släkten växer, med den för läsaren förvirrande traditionen att namn går i arv. Boken inleds med en släktförteckning och det är ju inte utan att man behöver bläddra tillbaka till den ibland…

Det är en släktskröna alltså, men den innefattar också magisk realism på ett mysigt sätt. Man vet att vad som helst kan hända… I början suckade jag en del över att än en gång ställas inför berättelser om halvgalna, egensinniga män som tokar till det för alla, medan deras fruar stoiskt städar upp kaoset och håller familjen på fötter i bakgrunden. Det har man ju sett förr. Men till slut grep boken tag i mig… i omgångar, får jag väl säga, för ibland tappade jag lite fart.

Vid något tillfälle under läsningen kände jag mig smått förlorad och hade läst utan engagemang i lite för många sidor, så då googlade jag efter sammanfattningar av boken för att få lite erinranshjälp. Jag hittade en så skön snubbe som kallar sig skalman och som på ett mycket ambitiöst sätt har refererat hela boken (finns fler inlägg, men det där innehåller lejonparten) för Svenska B. Han har skrivit riktat till Cecilia, som måste vara läraren. Och jag blev väldigt full i skratt, för ungefär vid den delen av boken jag segade mig igenom skrev han:

Okej nu lackar jag helt på att alla har samma namn alltså jag kan knappt hålla ordning på dom alla döper sina barn till samma namn som dom har eller någon annan har aaaaaaaaaaaaaaaa fett svårt att hålla koll på vem som är barn till vem och sånt.

I feel you skalman, I feel you…

Och lite senare:

jaaaaaaaa du Cecilia i det här kapitlet får vi se att Macondo har blivit mycket mer betydelsefullt. man tycker nästan det är skönt när lite folk dör så att man slipper hålla koll på dom.

:D

Det blev rätt mysigt att nästan ha lite bokcirkelfeeling med skalman, jag fortsatte att läsa hans text så långt som jag kommit även senare i läsningen.

Vad är grejen med ensamheten, då? Jo, familjen tycks ha en förbannelse över sig som gör att de är oförmögna att vara lyckliga tillsammans. Även när de lever sida vid sida isolerar de sig. Och de är väldigt bra på att ställa till det för sig själva och för varandra – de drar sig inte för att beröva sina släktingar kärlek när möjligheten dyker upp. Så det är ju rätt mörkt egentligen och boken rymmer mycket dåligheter av olika slag. Men kanske smittas man lite av Ursulas hopp att någon Buendía till slut ska bli lyckad..?

Jag lånade boken på biblioteket och det fanns ett par olika utgåvor att välja mellan. Valet var inte alls svårt, jag gillade verkligen omslaget och den rejält rundade ryggen på mitt exemplar. Den syns i bilden av lånehögen här:

Gabriel García Márquez levde 1927-2014, Hundra år av ensamhet gavs ut 1967 och författaren fick Nobelpriset i litteratur 1982.

BokinfoTitel: Hundra år av ensamhet
Författare: García Márquez, Gabriel

Nätternas gräs

Den här boken valde jag att läsa för att Patrick Modiano fått Nobelpriset, såklart. Eller egentligen valde jag Lilla smycket, men den stod inte i bibliotekshyllan där den borde. Det gjorde däremot den här. Modiano som Modiano, tänkte jag, på det där sättet man kan göra när man egentligen mer bryr sig om vad man kan bocka av genom att läsa boken än om själva boken… Nu kan jag ju inte jämföra med Lilla smycket, men jag är i alla fall glad att jag läste denna.

Jag kände mig nog en aning skeptisk först, då boken trots sitt lilla format kändes ganska långdragen. Man får veta så lite. Det handlar om en man som letar efter Dannie, kvinnan han älskade i sin ungdom. Allting med Dannie var mystiskt och till slut försvann hon spårlöst. Nu har han sin gamla anteckningsbok till hjälp när han går runt på minnesvandringar i Paris. Han har skrivit om platser de besökt, om Dannies besynnerliga bekanta, om sina biografiska bokprojekt och allt möjligt i en salig blandning.

Till slut får man faktiskt veta mer än jag vågade hoppas på. Det hade mycket väl kunnat vara en sån där berättelse som man knappt vet vad den handlar om ens när den är slut. Men jag kände nog att jag fick tillräckligt. Och bokens besynnerliga stämning stannade kvar hos mig en stund och gör sig påmind nu när jag tänker på den också. Så det blir ett ganska bra betyg!

BokinfoTitel: Nätternas gräs
Författare: Modiano, Patrick

Alltid du

Den här boken var jag nyfiken på när den kom ut, mycket på grund av att Pernilla Alm var en vanlig ”skrivarmamma”, som hennes blogg hette. Men inte vilken skrivarmamma som helst alltså, utan en som lyckades bli publicerad.

Fast då föll det hela på att boken inte fanns som e-bok och det var ju ytterst avgörande på den tiden.

Nu var jag väldigt nöjd med att låna den som pappersbok på biblioteket och jag fullkomligt gled igenom den under två kvällars läsning. Mysigt.

Det handlar om Caroline som är lyckligt gift med Mårten, har två underbara barn och bor i ett fantastiskt hus som de byggt själva. Men plötsligt stöter hon ihop med sin första kärlek, Adam, och upptäcker att känslorna finns kvar.

Japp, det blir en otrohetshistoria…

Jag skulle tro att det är meningen att man ska gilla Adam? Tycka att han är charmig och inte enbart en dryg jävel som redan för länge sedan bevisat sig inkapabel att ha den sortens förhållande Caroline vill ha (monogamt)? Jag har hur som helst svårt att se den charmen, jag är så oerhört team Mårten. Det kanske förstör upplevelsen lite..? Men jag är glad över att det blir ett rimligt slut och inte den där sliskiga Hollywood-versionen där allt plötsligt blir bra om den otrogna parten säger att hen inte vill göra slut.

BokinfoTitel: Alltid du
Författare: Alm, Pernilla

Att titta ut genom fönstret

Det blev alltså inte en enda nobelpristagare under 2016. Ivrig att väga upp detta 2017 har jag i slutet av januari redan läst två och påbörjat en tredje. Ärligt talat kanske det får räcka för året sen. Så har jag något kvar till kommande år. :) Och för att detta projekt ändå till viss mån känns som duktigläsning och jag värdesätter ren nöjesläsning.

Jag bestämmer i alla fall att denna får räknas, trots att det bara är en liten Novellix-bok. Det handlar om en pojke som spelar om idolbilder med sin bror och som en dag blir hemskickad tidigt från skolan och blir vittne till hur pappan överger familjen, allt skildrat på ett påfallande vardagligt vis.

BokinfoTitel: Att titta ut genom fönstret
Författare: Pamuk, Orhan
Förlag: Novellix
ISBN: 9789175891736

Herr Kadar

Jomen titta, allt funkade ju! Min plugin för bokinfo längst ner i inlägget (med hjälp av ”Anpassade fält” som kan läggas till innehållet) och listningen på sidan med recenserade böcker. Fint! Ett ”litet” hopp där från 2015-08-16 då senaste boken ombloggades, till idag 2017-01-30.

Så då nämner jag väl Herr Kadar också. Ytterligare en Novellixbok, denna gång av Håkan Nesser. En liten berättelse om en grupp resenärer på en paradisö som förundras över den märklige herr Kadar, som inte tycks platsa i sällskapet. Och vad som händer sen hade ingen av dem kunnat gissa…

BokinfoTitel: Herr Kadar
Författare: Nesser, Håkan
Förlag: Novellix
ISBN: 9789175890265

Det sällsamma fallet Benjamin Button

Titta, jag bokbloggar! Lite för att testa att det funkar som det ska här på gamla vanliga bloggen, lite för att… tja, det vore ju kul om jag hann med att göra det…

Jag har ju sett och gillat filmen om Benjamin Button, men jag visste inte att den baserades på en novell av F. Scott Fitzgerald, författaren till The Great Gatsby. Men så är det. Jag är ju egentligen inte ett stort fan av noveller, men jag har ändå blivit lite förtjust i Novellix fina små novellböcker, varav denna är en. Ganska bra för att få fart på läsningen efter en period av torka, att man kan få känna att man betar av böcker fort!

Kul att läsa novellen. Jag vill minnas att filmen kändes lite mer spektakulär. Novellen är nästan anmärkningsvärt lågmäld, med tanke på att den handlar om en man som föds som åldring och sedan blir yngre och yngre. Han ställs förstås inför en del märkliga situationer som en konsekvens av detta.

BokinfoTitel: Det sällsamma fallet Benjamin Button
Författare: Fitzgerald, F. Scott
Förlag: Novellix
ISBN: 9789187451102

Britt-Marie var här

Britt-Marie var härBritt-Marie, 63, är faktiskt inte passivt aggressiv. Det är bara det att smuts, repor och felaktigt organiserade besticklådor får henne att skrika på insidan. Hon har just lämnat ett 40-årigt äktenskap och liv som hemmafru, och det enda arbete hon kan få finns i Borg, ett finanskrisdrabbat samhälle vid en väg där allt är nedlagt utom den ölstinkande pizzerian. Britt-Marie avskyr fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är sannerligen inte en början på en underbar vänskap.

Så förvånad jag blev när jag fick veta att Britt-Marie från Min mormor hälsar och säger förlåt skulle få en egen bok. Men vilken tur att hon fick det!

Precis som den fristående föregångaren är berättelsen komisk men också fylld av allvar. Britt-Marie har inte haft det så lätt och det är såklart tufft att börja om vid 63 års ålder, med målet att få ett arbete så att någon ska bry sig om att hon finns. Så hon inte blir liggande död utan att någon undrar var hon är. Hennes trubbiga charm och förmåga till omedvetet dräpande kommentarer gör att det är lätt att älska henne – med det betryggande avstånd man har till en litterär figur.

En mycket läsvärd fortsättning. Men räkna inte med att få veta någonting mer om Elsa, för det här är inte hennes bok.

BokinfoTitel: Britt-Marie var här
Författare: Backman, Fredrik
Förlag: Pocketförlaget
ISBN: 9789175790954

Heja, heja!

Heja-heja-185x300Jag har börjat försöka springa så smått. Därför fick jag den här peppande boken i födelsedagspresent av Jonas. Martina Haag beskriver hur hon efter alla graviditeter befinner sig i en hopplöst tröttseg kropp och inser att hon måste göra något. Första löpturen orkar hon 12 minuter. Toppen, nästa gång blir det 13 minuter! Bokens undertitel är ”Från att orka stappla 20 meter till att springa marathon” och det är ju minst sagt imponerande att hon har sådana framsteg. Själv vågar jag nog inte riktigt sikta så högt, men något 5-kilometerslopp kanske man skulle prova att vara med i någon gång?

Nåväl, detta är en väldigt lättläst och skojtrevlig bok med mycket humor genom komiska överdrifter och igenkänning. Mysig läsning och jag blev verkligen mer sugen på att delta i något lopp i stället för att bara lufsa runt på måfå. Och jag har tagit till mig rådet att börja försiktigt, så jag får känna mig på topp i stället för att ta mig vatten över huvudet så jag vill ge upp med en gång.

BokinfoTitel: Heja, heja!
Författare: Haag, Martina
Förlag: Pocketförlaget
ISBN: 978-91-87319-15-0