Saffranspannkaka och limpistol

En av mina födelsedagspresenter var en burk salmbärssylt. Jonas mumlade något om att en vanlig människa helt enkelt hade öppnat burken och ätit lite sylt till nånting, men att jag givetvis låter bli att göra det tills jag kan ställa mig i köket i en halv evighet för att slänga ihop den gotländska traditionella saffranspannkakan i veganversion, så vi kan äta just den med salmbärssylt och grädde som sig bör. Ja, typ så? Idag såg jag min chans och otroligt nog hade vi allt hemma, trots att jag inte planerat detta. Exakt receptets mängd av grötris och mandel, dessutom. Det händer ju aldrig, så eventuella tvivel rök ju så fort jag konstaterat det.

Vegansk saffranspannkaka med salmbärssylt och grädde

Den blev riktigt bra, tyckte jag! Jag använde i princip receptet från Vegan Gotland, men använde potatismjöl i stället för kikärtsmjöl. Det smakar ju rätt mycket ostkaka. Och saffran, såklart! Jag har ätit saffranspannkaka någon gång tidigare bara, kul att göra det igen.

Idag har jag och barnen också testat limpistolen jag köpte och ratade för en tid sedan. Lyckligtvis bodde den fortfarande i kontorsgarderoben. Jag vet inte riktigt vad det var jag tyckte var så dåligt när jag provade den förut..? Ok, den var kanske inte riktigt, riktigt lika bra som de vi använde på Xperiment i Oskarshamn, men näst intill. Limpistol är ju så smidigt för att limmet torkar så fort och är så lätt att pilla bort om man fått på fel ställe. Man kan bränna sig såklart, men jag tycker ändå det är rätt smidigt för barn att hantera en. Och när vi bränt oss har det inte varit så farligt.

Limpistol

Sander limmar koncentrerat.

 

Limpistol

Sander visar upp en nyligen ihoplimmad… hatt?

 

Limpistol

Tänker på den där Legoreklamen: What it is is beautiful.

 

Ser stor pysselpotential i framtiden. Sander är ju inne i en riktig pysselperiod nu.

 

Tackkorten

Nu bör tackkorten ha kommit fram till de flesta. Så här såg det ut när jag pysslade. Jag fick ändra planen en del eftersom korten hade en alldeles för glatt yta utanpå. Originaltanken var att sätta fotot inuti och stämpla utanpå, men det fick bli tvärt om…

Här matchar jag kort med kuvert!

Det här var bilden som följde med.

Så här blev bröllopsinbjudningarna

Tänkte att det var dags att visa inbjudningskorten till bröllopet som jag pysslade ihop. Mörkrött och guld är färgerna, även om det var svårt att fånga dem korrekt.

Inuti – jäklars vad den där mönstersaxen trilskades!

Baksidan – jag hade inte alls tänkt försluta kuverten med något klistermärke, utan kom på det i sista stund. Hade velat haft mörkröda, men det är tydligen omöjligt att hitta klistermärken med önskat utseende. Däremot finns det mängder av klistermärken med fotbollar (!) och Nalle Puh…

Närbild på hjärtat på framsidan av korten. Jag har stämplat, strött över guldigt embossingpulver och smält över brödrosten. Brandlarmet gick efter ett tag… :)

Pysselstund.

Många adresser att skriva… och ja, vi har en smärre djungel på köksbordet i brist på lämpligare plats att husera dessa växter som är lite för stora för sitt (och vårt) eget bästa.

Några inbjudningar klara, dvs så många som skrivaren orkade printa ut en och samma dag.

Hela högen färdig och redo att postas!

Baka sudd

En av mina födelsedagspresenter från Jonas var ett suddskaparkit, det vill säga suddgummilera och diverse tillbehör att forma sudd av och baka i ugnen. Igår när han kom hem från Linköping satte vi oss äntligen och pysslade. Här syns en liten delmängd av resultatet.

Rollspelsintresserade Jonas gjorde givetvis en tärning av de sista lersnuttarna.

Var sudden bra då? Tja, de funkar. Jag använder ett av de mer användarvänligt formade (de som inte var lika roliga att göra som grisar) nu när jag sitter och pluggar kanji. Det suddar bra, men känns en aning hårt och torrt. Det är skrikorange, vilket gör suddsmulet en aning intressantare än mitt vanliga. :)