Infekterat sår

I fredags kliade jag mig på armen och tänkte ”konstigt, myggbett nu?”. Det som såg ut som ett sönderkliat myggbett svällde dock upp och blev till en sårkrater med väggar av var… hu. Armen var rätt öm där ett tag. Jag fick lite feber- och frossavibbar också, men det gick över och jag hade bara mätt upp 37,9 som mest… men får man feber av ett infekterat sår så ska man söka hjälp, så det var lite nervöst där ett tag.

Jag egenvårdade med alsolspritförband och efter en natt med det hade svullnaden och varandet gett med sig betydligt och det hade säkert varit bra att fortsätta med det, men både spriten och tejpen går hårt åt huden runtomkring, så idag har jag luftat.

Vill man se hur det ser ut kan man klicka här, annars kan man strunta i det.

Nu kliiiiiar det som attans! Mer det än att det gör ont. Men ungefär lika störande… gaah! Hoppas det är ett bra tecken.

Det får gärna sluta kännas så mycket snart…

Ava var snäll och kom med ”kylgrejen” till mig nu. Det var faktiskt riktigt skönt.

Plupp på näsan

Jag hade ett rött litet sår på näsan under nästan hela graviditeten. Det såg ut som en lite för våldsamt utklämd pormask eller liknande och kan mycket väl ha varit det, men det vägrade läka som sånt brukar. Härom dagen kommenterade Jonas att Ava hade fått ett litet sår på näsan (hon river sig med sina vassa naglar hela tiden, det är svårt att hålla efter dem) precis som jag… men när vi tittade lite närmare så såg vi att mitt var borta. Min kropp måste ha nerprioriterat läkandet av nässåret medan den hade viktigare saker för sig (att bygga barn) men nu har den tydligen jobbat sig ända ner dit på priolistan…

Och var vill du ha din cancer, lille vän?

Senaste tidens varningar fick mig att kolla upp hur mycket min egen mobiltelefon LG C3300 strålar. Jag hade mått bättre om jag inte gjort det.

Strålningen uttrycks alltså i ett SAR-värde som tolkas enligt följande:

<0.5 låg strålning
0.5-1.0 medel
>1.0 hög strålning

Min telefon har värdet 1,05. Min första tanke var att jag kanske skulle börja använda min gamla hederliga Nokia 3210 (som trots sina begränsade funktioner egentligen är trevligare än LG C3300) igen, men den tanken dog abrupt när jag upptäckte att SAR-värdet för den är 1,14. Jag har alltså gått runt och skickat hög strålning in i huvudet i sex år…

Ska man oroa sig? Man vet ju inte alls vad det innebär. Får man cancer? Händer det något annat otäckt?

Min första åtgärd var att packa upp handsfree-prylen som följde med telefonen. Jag har inte ens testat den innan, det känns så fånigt på något vis. Nu tycker jag det är rätt tufft att kunna ha fria händer, även om det tar lite längre tid att svara då det är krångligare att få ordning på sladd och hörsnäcka än att bara öppna telefonen. Men… visst kan jag förstå att cancer i huvudet är jätteilla, fast väljer man genom handsfree bara att flytta cancern lite då eller? Får man livmoderscancer om man har den i fickan? Var vill du ha din cancer? Usch… det är otäckt att inte veta om man borde oroa sig eller inte.

Hos mobilfakta kan man kolla upp SAR-värdet hos de flesta telefoner. Genom sarvalues.com hittade jag en telefon som verkar riktigt trevlig och bara har SAR 0,16, nämligen Sony Ericsson Z600. Men för en sån liten leksak får man punga ut cirkus 2500 spänn vad det verkar. Det är ganska exakt 2500 mer än vad jag gav för min nuvarande… och mobiltelefon är så lågprio det kan bli, särskilt när jag faktiskt har två fungerande telefoner.

Men jag vill ha den… den har snooze på alarmet, som jag verkligen saknar med C3300. Jag mailade och frågade. :) Och vad gäller låg strålning är den mycket svårmatchad, förutsatt att informationen är tillförlitlig.

Jobbigt. Givetvis fick jag ont i huvudet när jag läste om allt detta, både första gången och nu när jag skriver om det. Är det hjärntumören som spökar, eller bara lite vanlig hederlig hypokondri..?