Aniara

Idag har jag varit hemma sjuk och läst Aniara, trots att det inte alls var så jag tänkt mig dagen. För det första tänkte jag att jag skulle vara frisk (efter två dagars sjukskrivning) och jobba, men efter en timme på jobbet insåg jag att det inte var lönt att försöka. Jag fick kapitulera för mitt bubblande innanmäte och bege mig hemåt igen. På hemvägen har jag ett bibliotek, så jag tänkte att jag skulle låna något av en nobelpristagare att hålla mig sällskap i sjuksoffan. Men det var förstås en halvtimme kvar tills de skulle öppna när jag gick förbi. Då tänkte jag i stället att jag skulle låna eller köpa en e-bok att läsa i mobilen, så när jag kom hem slog jag på datorn och började leta. Fruktlöst. Jag sökte på en rad författarnamn, bara för att till slut ge upp och plocka Aniara ur bokhyllan i stället. Men trots att det egentligen inte alls var Aniara jag ville läsa idag är jag glad att jag gjorde det. (Sen gjorde jag för övrigt ett nytt försök med biblioteket innan jag trots sjukan skulle hämta Ava, men just på onsdagar stänger de förstås klockan 15…)

Aniara är ett epos om en framtid när människan genom sin oaktsamhet gjort jorden till en obeboelig plats och gigantiska goldonder (rymdfarkoster) transporterar flyktingar till Mars. Aniara är en sådan farkost, som råkar ut för en olycka. Skeppet sätts ur kurs och styrfunktionen förstörs. Utan möjlighet att kunna vända om fortsätter Aniara med sina åttatusen passagerare rakt ut i rymden. Det finns mat så att det räcker i många år, men inget hopp om att någonsin komma fram någonstans. Berättelsen handlar om hur olika människor förhåller sig till situationen.

Aniara är väldigt speciell på många sätt. Inte minst för att den består av 103 ”sånger” på mestadels rimmad vers. Det används också många speciella ord, inte sällan påhittade framtidsord och låtsasslang, samt det märkliga att jorden kallas Doris. Ett exempel är förstås på sin plats, här är sång 24:

24

Vanmakten stormar på sitt eget sätt
och hädar och förbannar rymd och tider.
Men många tycker redan att vi lider
ett rättvist straff där vi mot Lyran skrider.
Ty vi har själv med rymdens hårda lag
oss själv stängt inne i den sarkofag
där vi vår levande begravning fira
tills allt vårt högmod lägger ner sin spira.

Om tusen eller myriader år
skall någon fjärran sol ta fatt en mal
som flyger in mot henne som mot lampan
en gång i höstens tid i Doris dal.
Då slutar vi att rymderna befara,
då sover alla tungt i Aniara
och allt förändras snabbt i Mimas sal.

Aniara kan även läsas i sin helhet på webben hos Litteraturbanken: Aniara

Aniara kan förstås läsas som en science fiction-berättelse av enklaste slag, men den vill samtidigt säga oss någonting om mänskligheten. Att färdas utan mål i rymden, att var och en själv får hitta en anledning att kämpa vidare… det är kanske inte så långt från hur vi lever idag? Aniara är också en varning. Vi måste ta bättre hand om vår planet, annars kommer vi att orsaka dess undergång.

Aniara är annorlunda, vemodig och vacker läsning.

BokinfoTitel: Aniara
Författare: Martinson, Harry
Förlag: Bonnier Pocket
ISBN: 9789100104863

THX 1138

Oj – jag förväntade mig väldigt cheesy sci-fi, men det här är faktiskt seriöst och ganska bra. Vi såg Director’s Cut och jag vet inte om det hjälpte eller stjälpte egentligen – vissa scener blev säkert snyggare, men jag kan tänka mig att de segare scenerna (slutjakten…) var mindre utdragna i original.

THX 1138 är en man som lever i en dystopisk framtidsvärld där människorna kontrolleras med droger och används likt robotar till arbetskraft. När han och rumskamraten LUH 3417 revolterar – slutar ta drogerna och blir kära i varandra – svävar de i livsfara. Kärlek och sex är inte tillåtet!


THX 1138 och LUH 3417 upptäcker kärleken när de slutar ta drogerna.

Jag tycker att hela behållningen av filmen ligger i den otäcka skildringen av framtidsvärlden – bara en sån sak som registreringsnummer i stället för namn ger ju en alldeles underbart dystopisk känsla! Första halvan, som i princip ger just detta, är väldigt bra, men sen segar filmen ihop totalt på väg mot det fullkomligt antiklimaktiska slutet. Synd, det hade ju kunnat bli riktigt häftigt!

FilminfoIMDB: THX 1138
Regissör: George Lucas
År: 1971
Omdöme (1-5): 3

Attack of the 50 Foot Woman

Ännu en cheesy sf-rulle från 50-talet! Den här är bättre än den förra vi såg, men inte mycket…

Livet är surt för Nancy. När hon ser utomjordingar blir hon inte trodd och hennes svin till karl är otrogen och vill bara ha henne för hennes pengars skull. När Nancy kommer i kontakt med en gigantisk utomjording får hon ett utmärkt tillfälle till hämnd, eftersom hon själv börjar växa och bli farligt stor.


Stor alien (inte alls genomskinlig) – Stor kvinna (givetvis lättklädd)

Det roligaste med filmen är att se hur ofantligt billiga effekter som använts – till exempel dubbelexponeringar och papier-maché! B!

FilminfoIMDB: Attack of the 50 Foot Woman
Regissör: Nathan Juran
År: 1958
Omdöme (1-5): 2

It! The Terror From Beyond Space

Det här skulle kunna vara en sån där film som är så dålig att det blir kul – men den är helt enkelt inte tillräckligt kul, utan bara dålig…

Den första bemannade expeditionen till Mars går snett eftersom en besättningsmedlem blir tokig och mördar alla sina kollegor. Åtminstone är det vad man tror ombord på skeppet som kommer för att hämta hem honom. Men mannen påstår att han är oskyldig – det är någonting annat som har tagit kål på hans besättning och detta onda någonting finns nu ombord på det andra skeppet…

En B-film med få förtjänster, det finns mycket bättre 50-tals sci-fi.

FilminfoIMDB: It! The Terror From Beyond Space
Regissör: Edward L. Cahn
År: 1958
Omdöme (1-5): 2