A good marriage + 1922 av Stephen King

Den här läste jag som e-bok medan jag nattade Sander. Stephen King är ju alltid bra och berättelsen lät intressant. Jag förstod inte först att boken innehöll två kortare berättelser, nämligen även bonusen 1922.

A good marriage handlar om Darcy som har varit gift med Bob i 25 år. De har två barn som är utflugna och håller på att skapa sina egna liv. En dag när Bob är bortrest och Darcy letar efter batterier i garaget hittar hon i stället bevis för att det är Bob som är seriemördaren Beadie. Han har mördat åtskilliga kvinnor och ett barn. Och hon har inte misstänkt någonting.

Hon vill sätta dit honom. Men hur ska hon kunna göra det? Det kommer att förstöra livet för barnen! Hon måste ta tag i saken själv på något sätt.

I 1922 handlar det i stället om en man som bekänner hur han snärjde sin son i att vara delaktig i mordet på hustrun/mamman. Allt på grund av en konflikt angående lite mark… De lyckas undanröja spåren, men Livet straffar dem ändå…

Två klart läsvärda små berättelser om otäcka saker.

Den episka läsutmaningen
Nu kan jag fylla i skräck i alla fall!
5. En skräck/horror-bok.
92. En bok som filmatiserats, men där du inte sett filmen än. (Upptagen)

BokinfoTitel: A good marriage
Författare: King, Stephen

Pansarhjärta

Tycker du att böcker brukar ta slut för fort? Läs i så fall Pansarhjärta. Redan efter första tredjedelen kunde berättelsen ha snörpts ihop till ett avslut, men gång på gång på gång på gång kommer nya invecklingar i denna skickligt sammanvävda historia. Vid ett par tillfällen hann jag rentav tänka att ”nu får han väl ge sig snart”, men på det stora hela bjöd boken på mycket spännande läsning.

Pansarhjärta är den åttonde boken om Harry Hole, men mitt första möte med denna polis och seriemördarexpert från Norge. Däremot har jag läst och älskat Nesbøs Doktor Proktors pruttpulver och Doktor Proktors tidsbadkar, som riktar sig till lite yngre läsare.

Harry Hole är en fallen hjälte, som man förstår har betalat dyrt för sin framgång som seriemördarjägare. Kaja Solness från våldsroteln vid Oslopolisen skickas för att hämta hem honom från exilt och destruktivt leverne i Hong Kong och lyckas med nöd och näppe genom att berätta att Holes far ligger för döden. Men det är förstås inte därför hon är ditskickad, utan för att en ny seriemördare tycks härja i Norge. Två kvinnor har hittats döda, båda med 24 symmetriskt placerade sticksår inuti munnen. Såren har tillfogats inifrån och offren har drunknat i sitt eget blod. Snart sker fler märkliga dödsfall, dock utan uppenbar koppling till de övriga. Snart har man hittat ett samband: offren övernattade samtidigt i en fjällstuga. Men vad är motivet? Och vilka fler befann sig i stugan? En till en början motvillig Hole sätts att reda ut soppan, inte minst för att visa vad våldsroteln går för, då de riskerar att förlora sina häftiga mordutredningar till Kripos.

Det är en mycket spännande bok, men samtidigt som jag är oerhört imponerad över historiens alla detaljer och förvecklingar går det överstyr mot slutet, jag blir lite matt och trovärdigheten börjar halta. Varenda bifigur ruvar på en mörk hemlighet som Harry Hole nystar rätt på genom förbluffande slutledningar. Inte sällan antyds att en slutledning gjorts utan att läsaren får ta del av den, vilket är ett irriterande sätt att skriva på.

Boken är definitivt inget för den äckelmagade. Det är mycket blod och tortyr med all (icke?) önskvärd tydlighet och detaljrikedom. SvDs recensent går så långt som att kalla det ”författarens sadism mot läsaren”.

Mitt största trovärdighetsproblem kommer när vår hjälte just har bankat käken ur led genom att kasta sig mot en spik två gånger, bänt upp munnen och plockat ut det otrevliga stickvapnet ämnat att döda honom, virat en sönderriven tröja runt huvudet för att hålla käken på plats och sen konverserar obehindrat med sin chaufför. Nu är jag inte på något vis insatt i den typen av skador, men känner spontant att även en hårding som Hole borde bli en smula fåordig efter en sån pärs.

Jag är kluven: å ena sidan en sjukt spännande och snyggt sammanflätad berättelse, å andra sidan helt enkelt lite för mycket av det goda.

Läs smakprov här!

BokinfoTitel: Pansarhjärta
Författare: Nesbø, Jo
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 9164203247

Mr Brooks

Kevin Costner är familjefar med ett udda fritidsintresse, nämligen seriemord. Just när han tänkt sluta med sin destruktiva hobby får han ett hängivet fan på halsen som kräver att få se hur det hela går till.

Vi hade ingen aning om vad filmen handlade om när vi startade den (i vår stuga på Tobago… åh, vad jag längtar tillbaka) och vi fick en väldigt positiv överraskning. Jag gillade Mr Brooks mycket!

FilminfoIMDB: Mr Brooks
Regissör: Bruce A. Evans
År: 2007
Omdöme (1-5): 4

From Hell

From Hell är från början en tecknad serie av Alan Moore och detta är alltså filmatiseringen. Det handlar om Jack the Ripper, seriemördaren som härjade i London på 1800-talet, och det är en av många existerande teorier som läggs fram: att prins Albert Victor var insyltad i den makabra historien.


Heather Graham (mitten) spelar Mary Kelly

Jag är ju allmänt intresserad av seriemördare och tyckte att boken var häftig. Jag har lite svårt att förlika mig med de förändringar som gjorts och den annorlunda stämningen jämfört med boken. Till exempel är Johnny Depps version av Abberline, som utreder fallet, förvandlad till en opiumknarkare med övernaturliga förmågor – och det blir mest fånigt. De prostituerade kvinnorna (bilden) som Jack the Ripper jagar är betydligt fräschare i filmen och det är också synd. Det är en okej film, men boken är bättre.

FilminfoIMDB: From Hell
Regissör: Albert and Allen Hughes
År: 2001
Omdöme (1-5): 3

Zodiac

Födelsedagsbio! Jag ville verkligen se den och fick en glad överraskning när min käre make bjöd mig på just den.

Jag är ju lite insnöad på seriemördare och den här filmen passar mig perfekt. Den baseras på en bok om den verklige seriemördaren Zodiac och tycks följa historien ungefär så väl som man kan hoppas att en spelfilm gör. Är du ute efter en snyggt konstruerad historia à la Se7en av samma regissör är inte Zodiac något för dig. Däremot är den ovanligt lågmält realistisk och fångar på ett bra sätt det hopplösa arbetet att jaga mördaren. Det innebär att filmen är lång och även behandlar irrelevanta sidospår. Man får heller ingen snygg upplösning då alla pusselbitar faller på plats. Det är frustrerande att se filmen, men det är ju verkligheten också i det här fallet. Det är med andra ord precis som det ska vara. Berömvärt!

FilminfoIMDB: Zodiac
Regissör: David Fincher
År: 2007
Omdöme (1-5): 4

Memories of Murder

Koreansk originaltitel: Salinui chueok

Mellan 1986 och 1991 härjade Sydkoreas första kända seriemördare i staden Hwaseong. Filmen är baserad på denna sanna historia.


Poliserna använder dåliga förhörsmetoder

En rad våldtagna och mördade kvinnor hittas och det är inte svårt att se samband mellan morden, men heller inte lätt att lösa fallet. Poliserna använder tveksamma förhörsmetoder och misslyckas ständigt med att säkra bevis. Man har heller inte tillgång till modern teknik utan måste skicka DNA-prov till USA (fast i verkliga fallet skickades de till Japan) för analys.

Samtidigt som det är en otäck film om mord och maktmissbrukande auktoriteter rymmer den också humor. Ibland är poliserna helt enkelt skrattretande tafatta, som när de spanar efter män utan könshår eftersom de inte hittat några sådana på brottsplatsen. Berättelsen har gjorts om en hel del till filmversionen, men inte så mycket att jag blir irriterad när jag läser om det verkliga fallet.

Spännande, tillräckligt verklighetsnära och därtill snyggt foto. Bra!

FilminfoIMDB: Memories of Murder
Regissör: Joon-ho Bong
År: 2003
Omdöme (1-5): 4