Konsten att skriva en bästsäljare

Konsten att skriva en bästsäljareDetta är en inspirerande och lättläst bok om att skriva. Min egen skrivlust har vaknat, efter att ha legat i ide i ett år, och den här boken blåste ytterligare liv i den. Fast tyvärr hinner jag inte ägna mig åt sådant nu – jag får nöja mig med att läsa om att skriva. :)

Boken är som sagt lättläst, den går inte på djupet med någonting och ger snarare entusiasmerande små tips än att verkligen grotta ner sig i ämnen som hur man bygger bra berättelser med bra dramaturgi, karaktärsteckningar med mera. Den berör allt sådant, fast väldigt ytligt och ofta huvudsakligen genom att kända författare intervjuas om hur just de gör. Skrivande känns väldigt lätt när jag läser om det i den här boken. Ärligt talat är jag inte säker på att jag hade orkat läsa en tyngre skrivarbok just nu, så jag är nöjd med detta enkla och att ha fått skrivardrömmarna återuppväckta så smått.

En rolig detalj var att läsa om Leif GW Perssons förhållande till omskrivningar: när han lämnar in en bok till förlaget är den klar. Vill de ändra något byter han förlag.

BokinfoTitel: Konsten att skriva en bästsäljare
Författare: Lagerwall, Katarina & Wennersten, Lina
Förlag: Alfabeta
ISBN: 9789150113549

Skriv på! En handbok i skrivandets konst

Jag gillade verkligen Stephen Kings bok om skrivande, On Writing (Att skriva). Nu har jag läst en till författares syn på saken, dock utan att någonsin ha läst en roman som hon skrivit. Men det verkade ändå intressant, och det var det. Intressant och mycket annorlunda jämfört med Stephen Kings väldigt fria och kreativitetsbetonade skrivprocess. Här pratas det hantverk och processen är grundlig. Det bjuds på väldigt många bra konkreta tips och intressanta (nåja, i varierande grad…) textexempel från kända (nåja, i varierande grad…) romaner. Lite lustigt är det måhända att exemplen från Georges egna romaner är de jag finner tråkigast att läsa, kanske för att de är så många och långa. Däremot blev jag grymt sugen på att läsa Ciderhusreglerna efter att ha läst utdraget som figurerar i den här boken.

Många väldigt bra tips, som sagt, men knappast särskilt mycket uppmuntran. Elizabeth George säger att det är omöjligt att skriva en roman samtidigt som man arbetar som lärare. Och det är det helt säkert, om man vill följa hennes rigorösa förberedelseplan. Elizabeth George bor i USA, men skriver alltid om England. Hon åker många vändor till England enkom för att upptäcka sina miljöer. Inget får lämnas åt slumpen, hon vill kunna beskriva exakt var vägar går, hur man tar sig mellan platser, hur byggnader ser ut, hur det luktar på platsen. Det är inspirerande och imponerande, helt klart, och visst är det fint med realistiska miljöbeskrivningar. Men lite matt blir man ju.

Hon skriver även långa förberedande texter om varje karaktär. Jag kommer aldrig att förbereda mig så noga som hon gör, men jag tyckte det var givande att läsa om hennes syn på karaktärer, konflikter, karaktärsutveckling, scener och annat som bygger upp en roman. Boken ger en bra genomgång av hantverket och jag blev faktiskt peppad under läsandets gång, trots de avskräckande delarna.

BokinfoTitel: Skriv på!
Författare: George, Elizabeth
Förlag: Månpocket
ISBN: 9172320125

En egen helg

I torsdags åkte Jonas och Ava till Oskarshamn och jag har således fått tre nätter utan barn och badankor i sängen. Smått overkligt, skönt och samtidigt lite ensamt. Ingen Ava som blir glad när man kommer hem…

Första kvällen ägnade jag åt bio. Det var andra gången sen Ava föddes, första var när jag och Jonas såg Harry Potter dagtid i Nyköping medan mamma passade Ava. Nu hade jag bokat biljett till Avatar i 3D och när den var slut gick jag och köpte biljett till Alice i Underlandet i 3D också… gäller ju att passa på när man har möjlighet… Klart jag skulle kunna gå på bio även om Jonas och Ava är hemma, men tro mig, det blir inte så. Tar man en egen kväll sådär nån gång är det inte bio jag väljer att ägna mig åt i första taget. Filmerna var hur som helst bra båda två och 3D en kul liten bonus, även om det inte var nödvändigt på något sätt. Avatar var lite mer minnesvärd än Alice, som egentligen mest var kul på grund av alla finurligheter och inte så mycket på grund av storyn. Avatar hade en bättre berättelse, men var givetvis sådär sliskigt amerikanskt övertydlig i budskapet, helt i linje med mina förväntningar.

I fredags gick jag på stan och shoppade lite. Köpte bland annat lite kläder till Ava som jag är väldigt nyfiken på om de funkar. :) Cubus hade ett erbjudande med jeans och t-shirt för 149 kr, så det nappade jag på. Och på Lindex köpte jag detta:

Bruna byxor och t-shirt med frukter. Obs! Det är bäst att jag påpekar mitt fruktansvärda misstag här så att ingen råkar begå samma hemska fel. Byxorna är nämligen pojkbyxor, så se nu upp så att du inte också råkar köpa dem till en tjej. Ja, för hur skulle det se ut egentligen? Jag förstår om ni läsare ifrågasätter min lämplighet som mor nu när jag har köpt ett pojkplagg till min dotter. Jag menar… de är ju… bruna! Och tuffa och rentav praktiska! Herregud! Tur att åtminstone tröjan är lite rosa så det blir någon ordning.

Igår försökte jag skriva. Har en ny manusidé och tycker att jag har storyn ganska klar för mig, ändå är det förbaskat svårt att komma igång och hitta tonen. Är också i vanlig ordning osäker på om det är just den idén jag vill jobba med eller någon helt annan.

Gjorde även lite duktigsaker som att äntligen sy Avas piratgardin:

Avas nya gardin

Är ganska nöjd med helhetsintrycket av slutresultatet, men om man granskar sömmarna är de inte så vackra. Det hjälper inte att ha en bra symaskin om man samtidigt har noll tålamod… Sömnad är verkligen inte min grej. Men det är jätteskönt att äntligen ha en symaskin! Jag passade på att laga en tröja som fått hål under ärmen och det gick ju på några ögonblick, mycket snabbare än att sy för hand.

Har även rensat garderober, tvättat blöjor, fixat disk, börjat lite på påskäggen, pillat dator (det tycks alltid finnas något att göra med Barnboksprat, t.ex…) och nu ska jag strax iväg och handla innan familjen kommer hem igen. Handla utan barnvagn, så det kommer att bli tungt! Får ta ryggsäcken till det tyngsta. Borde skaffa cykel med cykelkorgar, eller varför inte en gammal klassisk ”dramaten”?

Att ge kritik

Imorgon ska jag åka tåg och läsa Hans Perssons roman-utkast Verkligheten på spel.

Just nu sitter jag och svär över att jag inte skrev ut texten direkt när jag fick den. Vår skrivare kräver nämligen lite skönhetssömn ibland mellan utskrifterna. Just nu har jag alla sidor 1-76 och därefter endast jämna sidor mellan 78-136. Undrar om jag får med mig hela romanen…

Strulet ger ju i alla fall tid att tänka på korrläsandets ädla konst (eller det lät fint att säga det i alla fall, men det är inte riktigt sant eftersom jag flänger runt som en skållad råtta och stressar och packar och grejar och pysslar och donar…). Vad Hans, eller vem som helst annars, inte behöver i det här läget är att höra kommentarer som ”Oj, vad bra den är!” eller ”Wow, har du skrivit allt det här, shit vad läckert!” Han, eller vem som helst annars, behöver höra vad som funkar och inte. Vad jag hakar upp mig på när jag läser, vad som är tråkigt, obegripligt eller bara inte går ihop. Det är inte så enkelt som det låter! För egen del blir det lätt att jag hakar upp mig på småpill – men just nu är det inte så mycket värt att hitta stavfelet på sidan 83 (taget ur luften, jag har inte hittat något…). I stället måste jag försöka lyfta blicken till det mer övergripande och dessutom försöka glömma bort hur grymt impad jag är av att Hans fått ihop ett romanutkast.

Hans, jag lovar att vara hård mot dig och jag hoppas att du är detsamma mot mig när det är dags för min roman att betaläsas.

Så, nu har jag satt lite ytterligare press på mig att faktiskt ge värdefulla kommentarer till Hans. Hoppas jag lyckas också. Och att jag får ut resterande sidor från vår trötta skrivare snart…

Att skriva

Jag skulle vilja skriva något skönlitterärt, men jag har inga idéer. Jonas, klok som han är, säger att man bara ska börja skriva för annars blir det ingenting skrivet. Inte tänka för mycket utan bara spruta ur sig ord – man måste ändå skriva om alltihop sen. Man kan skriva en kort scen – kanske får man användning för den en annan gång, om inte så har man åtminstone övat. Det är också bra att skriva om sånt man kan eller vet hur det ser ut eller fungerar.

Så jag skrev:

Efter den kväljande, klibbiga värmen på spårvagnen var det en lättnad att kliva av vid Valand. Hon sneddade över Avenyn och vaggades in i en gångtakt av musiken från dragspelaren som alltid satt där. I fickan kände hon en femkrona och kände ett styng av dåligt samvete för att hon inte gav den till musikanten – men en femkrona är ju alltid bra att ha till betaltoaletter, kundvagnar och förvaringsskåp. Hon undvek att se direkt på honom när hon gick förbi. På uteserveringarna satt folk och solade och sorlade med ölglas i nävarna. Ett glas svalkande öl hade sannerligen inte suttit fel just nu. När hon passerade statyn av Karin Boye vid biblioteket tänkte hon att den egentligen var en staty mer i hennes smak än den gröna, nakna Poseidon som hon nu styrde kosan mot. Som vanligt hade någon placerat en blomma i Karin Boyes hand och hon undrade om hon helt enkelt varit förskonad från tristare syner, eller om ingen någonsin placerade någonting fult i den kalla lilla handen av brons.

Vid Poseidon väntade redan Lovisa.
– Kunde det inte blåsa lite åtminstone, sade väninnan med ansiktet hoppfullt vänt mot fontänen, så att jag också kunde få lite svalkande droppar på mig. Jag blir så avundsjuk på Poseidon!

Vem vet, om jag lever mig in tillräckligt i ”hennes” (hon heter ju inget än) och Lovisas värld kanske jag kommer på vad det är de ska göra. Blir det en deckare? De kanske hittar ett lik! Eller är det någonting romantiskt? De kanske blir kära i samma kille, eller i varandra?

Man kan också spinna vidare på det man redan skrivit på så vis att ”hon” kanske använder sin femkrona till något eller upptäcker något äckligt i Karin Boyes hand.

Man ska väl inte ha för stora förhoppningar, förstås. Men jag kanske borde ta för vana att skriva en snutt som relaterar till saker jag gör eller upplever? Lovisa kanske har en syster i Eriksberg som slänger ut sin karl och så får Lovisa bli inneboende där och ”hon” kan hälsa på..? (utflykt till Eriksberg i onsdags)