Nu flyttar jag till Stockholm

Sitter på pappas gamla slöa dator med flimrande skärm. Funkar knappt, men jag håller på o gör en inbjudan till barbershopkörens krogshow och skulle kolla om vi fått en bild skickad till pappas email… men icke… suck.

Imorrn bär det alltså av. 6.55 går tåget och förhoppningsvis kommer jag vara på In Time klockan 9 som det är meningen. Hjääälp, jag ska alltså börja jobba helt seriöst. :) Jag kommer nog känna mig lite bortkommen först, men det blir säkert bra… Johanna och jag har i alla fall lite kul planer, baka pepparkakor och gå på konsert med The Ark kanske…

Johanna var i Nyköping i helgen, så David och jag var och fikade med henne i fredags. Då fick jag nycklar till lägenheten och allt… wow. :) Annars har det faktiskt inte hänt så värst mycket den här helgen. Vi har mest sovit… Och idag tittade David på en bil till, en liten Toyota Starlet, som lät ungefär som en bubbla… :) :) :)

Jaja… sova, kanske?

TEORIPROVET AVKLARAT!!!

I morse släpade jag mig upp ur sängen vid 7 och drog mig så sakteliga bort mot Vägverkets lokaler i Högbrunn… Eftersom min cykel är DUM gick jag dit… mitt i värsta till-skolan-rusningstrafiken… Hmm… jag kände igen typ 2 människor av alla som cyklade om mig. Lite deprimerande…

Sen satt jag och väntade på Vägverket i ungefär en kvart innan jag fick komma in och börja stirra på datorskärmen i 50 minuter (nåja, det blev väl ca 40 totalt, med extra genomgång av alla frågor och allt…)… det var lite klurigt bitvis, men jag klarade det! Hade 64 av 65 möjliga poäng!

Efter provet fördrev jag en kvart på Åhléns och liknande tills körskolan öppnade så att jag kunde ge dem deras kopia av intyget på att jag klarat provet… sen gick jag hem och fortsatte äta frukost. :) Efter ett tag fick jag besök av Lotta som behövde lite hjälp med att skriva ett brev på franska… och så planerade vi lite party för morgondagen. :)

14.30 hade jag jobbintervju på Mariebergsgården… fick en massa information om hemtjänsten, som kanske inte lät odelat positivt… ”De kan dö, bajsa på sig och ramla omkull!” typ… men nåja… jag har ju inte tänkt mig det som någon dans på rosor heller… Hon skulle hur som helst kolla om jag behövdes någonstans i hennes område, annars skulle hon skicka mitt namn vidare till kolleger… låter ju bra.

Nu sitter jag och planerar en liten utflykt till Oxelösund. :) Ska hälsa på Oxelösunds-Martin och kolla film är det meningen…

Halkkörning på Ytongbanan i Kumla

Idag var det alltså dags för halkkörning!! Lite nervöst, kanske mest det att man skulle köra en bit dit och hem med en massa folk i bilen och en annan körskollärare än man är van vid… det var alltså Thomas och inte Pelle som körde med oss 4 som skulle glida runt… Tre tjejer och en kille, jag, Sara, Ramona och Ingemar… Vi inledde med att titta på en film om Ytongbanan hemma på körskolan. Sen tog Ingemar första körpasset, Ramona det andra, jag det tredje och Sara det sista… det gick väl rätt bra, ingen gjorde bort sig alltför mycket. :) Väl där var det lite information igen och sen fick vi börja på bromsbanan… Vi åkte upp på ett backkrön i olika hastigheter och försökte stanna på det snorhala underlaget. Tufft. :) Jag och Sara delade bil, Sara började köra och vi var väl lite nervösa först, men det gick snart över. Jag tyckte läraren var lite elak mot mig, för plötsligt när jag kom över backkrönet i 60 km/h så hade de placerat ett hinder (en ”älg”) där utan att förvarna. Det var alltså meningen att jag skulle väja, men det gick inte så bra… Älgen blev nog rätt död. Sen var han elak igen och knep käft när instruktionen var att han skulle säga vilket håll jag skulle väja åt först när jag var på väg ner för backen… tror ni jag lyckades väja då eller…? Hmm… älgfan blev nog lite halt åtminstone. :) Vi konstaterade i alla fall lätt att det går lättare att bromsa på torrt underlag, samt med ABS-bromsar…

Till lunch fick jag köpa en microugnsrätt, köttbullar med potatismos för 35 kr… det var väl okej….

Sen var det dags för en bana med två haaaaaala kurvor man skulle köra i, och även en övning där man skulle väja för en ”bilkö” och stanna innan nästa bil… den senare var sjukt svår.

Som avslutning fick vi gå in i en utställningshall med lite kraschade bilar och så. Ramona och Ingemar blev även placerade i en bil som de snurrade upp och ner och så fick de prova på att ta sig ut… :)

Sammanfattningsvis så kan jag väl säga att det inte var så läskigt i alla fall, men säkert väldigt nyttigt att få prova på. Ganska kul…

Hem till trafikskolan kom vi klockan 5 och då stod David där med bilen och väntade på mig. :) Vi åkte ut till McDonalds och drack en cola och sen åkte vi hem och åt… (billigare så…) och nu har han åkt tillbaks till lumpen och jag ska alldeles strax titta på Ally McBeal…

Helena 20 år!

Igår fyllde jag år. 20 år. Inte illa när man ser ut som 12. :)

Blev uppvaktad på sängen av gravt jetlagstörda föräldrar, fick blommor, hårtork, halsband och parfym i byggsats… Jo, seriöst, man skulle plocka ihop en massa skumma delar till en mysko flaska…

Sen gick föräldrarna och sov igen och var alltså inte särskilt behjälpliga i kalasförberedandet… men jag kallade på förstärkning i form av David och vi lyckades handla och göra tårtor innan klockan 4, då folk skulle komma.

Solen sken snällt hela dagen faktiskt, så vi kunde sitta ute och äta tårta, det var nästan bästa presenten. Annars fick jag en jättefin hjärtformad lampa av David, pengar av farfar, en tröja (insidergrej…), en tia-lott och en leksaksbuss av Kristin, bok och sudd av Maria, och en jättefin tröja av Ellinor… med Pulvret… i storlek 120… :)

Det är trevligt att fylla år. :)

På kvällen gick vi till Kristin för att äta hallon och ha förfest innan hon och jag skulle gå ut på Penny. De har ju 20-årsgräns där på lördagar, så jag var ju bara tvungen att gå dit. Men när vi kom räknade vi till 12 andra gäster… vi stod ett tag på ett tomt dansgolv och dansade runt vår hallonburk som vi hade med oss… virvlade runt lite i wienervals också… men vi stannade inte så värst mycket längre sen. Vi tänkte ha ”mellanfest” hos Kristin och sen dra till Lotsen, men när vi hällt i oss lite mera lakritsshots kom vi på att vi nog sket i det… så jag gick hem och ringde efter David i stället… :)

I dag firar vi f.ö. månad… och det gjorde vi genom att lägga färdigt pusslet. :) :) :) Och sen skulle han spela golf såklart. Suck. Det regnar ju till och med.

Tuff tuff tuffaste studenterna i stan!

Så kom då den stora dagen! Ett år för sent tog jag äntligen studenten… jag kände mig faktiskt redo…

På morgonen hade vi champagnefrukost hos vår lärare Louise. Hon hade fixat jättefint i sin trädgård. Sen gick vi till skolan och alla flickor fick vansinnigt ont i fötterna.

I aulan serverades lite musik från olika elever, trevligt, men lite synd att nästan alla nummer var med på soarén också. Sen delades det ut stipendier och grejer. Undertecknad fick 3500:- från Bång-Ahlbergs fond eller nåt!

Jag var bland de första att springa ut ur skolan klockan 14.15 och jag är med i tidningen idag när jag gör ett litet glädjeskutt. Hihi. Fast det syns inte direkt att det är jag… men det är det.

Mamma och pappa bar på en stor, rund skylt med mitt namn och en bild från min amerikanska graduation. Farbror Rickard med sin fru Anne var också där och tog emot, samt farfar, John, Ullis och barnen. Jag och William hade mycket trevligt med såpbubblorna jag fick från Mattias… så trevligt att jag nästan missade att alla studenterna tågade iväg mot torget. Tyvärr kom Tessin först i år, men vadå, vi har ju varit först i allt annat typ… :)

Klockan 4 gick kortegen från Nicolaiskolan. Jag, Kristin, Fredrik, Maria, Tisse, Matilda, Veronica, Maria och Madde samt en massa småsyskon och diverse fripassagerare åkte Tuffiståget som var fint dekorerat med löv och grejer. Min bror hade gjort en fin skylt med texten ”TUFF-TUFF-TUFFASTE STUDENTERNA I STAN”. Vi spelade musik och när vi körde förbi krogen Penny Lane såg vi till att spela just Penny Lane med Beatles… fast det hördes tyvärr inte så bra! :)

Efter kortegen var det dags för mottagning! En massa snälla människor kom och grattade mig. Bekanta till föräldrarna, grannar och vänner. Ingela och hennes mamma kom ända från Täby och det var väldigt trevligt. Tyvärr hann jag inte ens öppna några presenter innan jag var tvungen att åka till busstationen klockan 8…

Därifrån avgick bussen som skulle åka runt till nästan alla i klassen. Det var väldigt trevligt att se hur alla bodde och sådär. Magen kanske inte riktigt uppskattar att dricka och äta hela natten förstås… Hemma hos mig hade min familj gjort jättefint! I hallen satt en discokula och kastade fina mönster på väggarna och stereon spelade partymusik. Bål med basen läkarsprit (MYCKET läkarsprit) serverades. Den tog skruv…

Runt midnatt var vi vid Torget för att träffa lite annat folk och sen fortsatte vi i bussen igen. Då var det disco! Ganska kul, men efter ett tag blev folk lite trötta… vi hoppade till och med över att åka till Lotta och Johanna. Sista stoppet blev hos Daniel och vi gick därifrån kvart över fem ungefär. En mycket bisarr situation… jag, Veronica och Kristin gick hemåt dansandes till salsamusik och ljudet av koskällan som Fredrik haft för att signalera avresan från varje ställe… Intressant.

Vi var i alla fall trevliga och skötsamma studenter som sjöng studentsången fint för samtliga uppsättningar familjer…

Ikväll öppnade jag mina presenter (redan…) och fick en hel del fint. Nu har jag också mobil… och så har jag en md-spelare… wow!

En annan fruktansvärt trevlig sak: Jag har vunnit två biljetter med vidhängande backstagepass till Hultsfred! Så nu ska Veronica och jag försöka lista ut något sätt att ta oss dit! *glad*

SANDLÅDAAAAAN…. premiär!!

Idag åkte jag till skolan strax efter åtta och kom hem nio. På kvällen. Anledningen till detta var att vår dramagrupps fina pjäs hade premiär… Sandlådan av Kent Anderson eller vad han hette. :)

Vi hann ha lite vanliga lektioner också, men sen var det Sandlådan för hela slanten. Klockan 7 var det dags för premiär. Det hela förflöt faktiskt relativt smärtfritt… Och SNs fotograf stod och fotade som en galning, hjälp, tänk om man är i tidningen imorrn. :)

Kul var det i alla fall. Särskilt innan, när vi försökte klura ut hur avtackningen skulle gå till (vi ska gå in på ett bestämt sätt och rocka loss lite lagom till Jesus Christ Superstar…) och hur mycket vi skulle ta betalt för fika och sådär…

Ingen från min familj var och tittade, men ett par fd klasskamrater (och några nuvarande) fanns i publiken. Bland annat Thommy, världens bästa danspartner i högstadiet. :) Det var kul.

Är faktiskt riktigt på G inför morgondagens föreställning, då skolan ska se den. Vi är ju nästan bra ju, iaf om man tänker på hur mycket vi sög för bara ett par veckor sen.

Och jag känner mig jättecool som Kenneth i tidernas fulaste brallor… Det var faktiskt en okänd människa som kom fram till mig efteråt och sa att jag var bra, det var kul.

Man kanske skulle fortsätta med amatörteater. :)

Fem stygn och massor av blod

Jahapps, då var det över då…

Idag gick jag tidigare från skolan eftersom jag skulle till Vårdcentralen och ta bort min ”plupp” på magen (nåt födelsemärksliknande…).

Precis innan jag gick var Daniel och Lollo vänliga nog att dela med sig sina blodiga berättelser om egna liknande upplevelser. Så nog kändes det åtminstone lite smått olustigt att kliva in där i doktorns rum och lägga sig på britsen.

Där fick jag ligga en stund, medan sköterskan tvättade min mage med sprit, innan tant doktorn slutligen kom och började sticka mig med den elaka bedövningssprutan. Jomen det känns jättemysigt när man har en himla nål i sig och man känner hur hela magen liksom följer med om doktorn rör på handen lite. :)

Som tur var fick jag ligga på sidan, och armen bildade liksom en barriär så jag slapp se när hon skar i mig. Det kändes ju lite, stack till lite ibland, men det gjorde ju i alla fall inte särskilt ont, var bara obehagligt. Och så kände jag det varma blodet rinna ner längs ryggen och magen…

Jätteroligt att ligga och lyssna på vad de säger…

”Kan du torka lite här, jag ser inte…”
”Ja, oj vad mycket det kommer…”

”Vi tar ett stygn till va?”
”Klarar du det?”
”Kanske, jomen vi försöker…”
”Oj, vad trassligt det blir med trådarna…”

Och diverse, om än väldigt milda, okvädesord yttrades när nåt tycktes gå snett. :)

Syddes ihop med fem stygn… det blev ett ganska långt sår, trots att ”pluppen” var så liten (men den gick ju iofs djupt ner).

Stygnen ska tas bort om 7-10 dagar och till dess ska jag alltså gå med värsta förbandet på magen. Fick bara tre ombyten, så jag får väl tejpa över lite plastfolie eller nåt när jag duschar… :)

Sen åkte jag hem och pluggade fysik… men efter ett tag släppte ju bedövningen… Nu gör det faktiskt ganska ont!! AJJ!!

Jag kommer att få ett permanent ärr såklart. Men det gör inte så mycket. Jag resonerar som så att om jag hade haft en pojkvän med ett ärr på magen hade jag förmodligen tyckt att det var jättegulligt, så jag ska försöka se det på det sättet… :) Det blir ju ytterligare en sån där personlig grej liksom. Det var ju iofs pluppen också, men en sån är ju kanske inte så rolig att dras med. Särskilt som att den ibland kliade och växte och hade sig.

Jaja. Ska väl snart trösta mig med lite mat och Ally McBeal.

…ajj…

Bääääääääbis

Idag på religionslektionen ringde mobilen (pappas, lånad just för ändamålet…) och jag blev akutinkallad som barnvakt till William. Det var nämligen dags för Ullis att ploppa ur sig en unge till! Så jag cyklade hem så fort jag kunde, missade mitt inbokade mentorssamtal samt en fysiklektion (vi hade bara två lektioner på hela dagen)…

Och sen gick jag runt och väntade länge och väl på att få höra resultatet. Jodå, nu har jag inte bara en brorson utan även en brorsdotter! Hon var lite tidig, beräknades ju till den 22:a… men det gjorde ju inget. Snart ska vi åka upp till sjukhuset och se henne. Jag missar min gitarrlektion, men det får det väl vara värt. :)

// Faster Helena