Projekt spritsning

Jag gillar ju att baka och fantiserar om att kunna dekorera bakverk snyggt. Men jag är inte särskilt bra på sånt, så min strategi brukar vara att försöka hitta en dekorering som ser mer avancerad ut än vad den är (vanligtvis är det ju tvärt om). Det innebär att jag helst låter bli att försöka täcka tårtor med sockerpasta eller marsipan och att jag på sin höjd har spritsat en enkel swirl på en cupcake ibland.

Men det är ju coolt att spritsa! Så… kanske kan jag försöka lära mig lite i alla fall? Jag har mest försökt spritsa chokladmousse innan, eftersom det är gott, men jag har förstått att det visst inte bara är min oskicklighet som gör det svårt, utan att det finns bättre saker att spritsa, så jag ska testa lite olika recept tänkte jag.

Jag köpte lite leksaker enligt bilden ovan. Det är alltså spritspåsar, tyllar och tyllkopplingar. Basic info: en tyll är en spets med något sorts festligt hål i. Man kan sätta den direkt i en spritspåse, eller så kan man sätta tyllkopplingen i spritspåsen. Sätter man en tyllkoppling kan man byta tyll mot en annan i samma storlek, annars är det i stort sett omöjligt att byta medan man håller på.

Tyllarna och tyllkopplingarna är från Wilton, vilket möjligen beror på en liten del snobberi (som i att det är ett känt märke, men inte som i att de är orimligt dyra tycker jag – ni ser exempelvis att tyllsetet i mitten kostade 52 kr), men framför allt på att det står ett nummer tydligt på varje tyll och om man googlar på det får man upp massor av tips på vad man kan åstadkomma med just denna tyll. Jättecoolt ju! Testa t.ex. att googla wilton 104.

Jag hade för all del lite lösryckta tyllar sedan innan. Mest sånt som följt med när jag köpt spritspåsar eller så, inget särskilt planerat. När jag och Sander vab-bakade härom dagen använde vi de gamla tyllarna och spritsade redningsfrosting. Den frostingen blev superbra och lätt att hantera! Jag fick verkligen mersmak!

Sen kom då detta paket och när barnen ville baka igår igen var jag inte så svårövertalad. Men jag blev såååå besviken, för frostingen funkade inte alls den gången, den blev alldeles för mjuk och slafsig. Vägrade släppa tyllen snyggt och höll inte formen. Gången innan hade jag fått lite mjölklumpar och bruna brända klumpar i redningen, så jag försökte vara duktig och sikta mjölet, vispa jättenoga och koka på lägre värme. Det blev slätt och fint, men jag borde nog ha kokat lite våldsammare ändå, för det blev alldeles för löst. Bra lärdom kanske… men trist.

Så jag har fortfarande inte riktigt, riktigt testat mina nya tyllar känner jag. Får se när det kan bli… problemet är ju som alltid tid. Tid och andra prioriteringar. Bakprojektet har ju egentligen inte så hög prio…