Fånig säkerhet

Jag postade precis ett brev. Ni vet i en sån där ny brevlåda. När brevlådorna kom var öppningen uppemot en decimeter hög. Nu har de satt upp en plåtbit som spärrar större delen av hålet och lämnar en springa på ett par centimeter. Varför? Vad är det för otrolig olycka som har motiverat minskningen av brevinkaststorleken? Är det något barn som fastnat med armen, eller vad är det som har hänt som gör att jag måste gå till ett postkontor om jag vill posta lite större försändelser? Varför måste allting bli så krångligt?

Ännu värre är containrarna. Hur frustrerad blir man inte av att stå och finfördela en stor kartong för att kunna pussla in bitarna i en oproportionerligt liten inkastlucka?

Det är klart att det är bra med säkerhet… men var går gränsen? Ska alla få lida för att någon klantat sig? Det finns ju så mycket som är farligt! Vägar kan vara jättefarliga. Ska man gräva ner dem i ett underjordiskt komplex och neka fotgängare tillträde, kanske? Eller ska man kanske spränga alla berg eftersom det går att ramla ner från dem och slå sig? Samma sak med träd, ju, ska vi hugga ner alla träd då kanske?

Hör det inte till att lära sig att det finns faror och att man måste akta sig för dem? Och ska man skyddas från faror måste man väl skyddas från alla faror. Eller de som är rimliga att skyddas från. Var går gränsen egentligen?

Jag har inte barn, man kanske ser annorlunda på det här om man har det. Men allvarligt talat, hur många barn brukar försöka klättra in i containrar och brevlådor? Någonting säger mig att barn som fått någon form av uppfostran borde kunna avstå från sådant. Eller har jag fel?