Module 2: Art, architecture, crafts, technology

Nu har jag ägnat två dagar åt att skriva ihop svaren till frågorna till omgång 2.

Jag har skrivit mig trött, men ska ändå försöka sammanfatta lite.

Jag har skrivit om att egyptiernas syn på livet mest var som en förberedelse för livet efter döden. Gravarna, som kunde vara i form av pyramider, “mastabas” eller “rock-cut tombs”, skulle helst vara gjorda av sten för att ge själen en evig bostad. Fattiga människor hade givetvis inte möjlighet till något sådant, utan begravde sina döda i grunda gravar i ökesanden.

Idén om att mummifiera döda kroppar kom inte ur tomma intet, det var nämligen så att det egyptiska klimatet ursprungligen var sådant att begravda kroppar bevarades. När klimatet ändrades uppfattade man nedbrytningen som någonting onaturligt och kom på sätt att konservera kropparna.

Gravarna var rikligt utsmyckade med konst. Konsten i det antika egypten hade alltid en funktion och var aldrig till bara för att en konstnär skulle få uttrycka sig. I gravarna målades scener ur livet, vilket man trodde skulle få dessa scener att utspela sig för evigt i livet efter detta. Man kunde förse den avlidne med mat och allehanda saker som behövdes genom att helt enkelt måla dit dem, eftersom heliga ceremonier gjorde att konsten blev till verklighet för de döda.

Människor porträtterades väldigt stereotypiskt. Man började med att rita ett rutmönster för att få de exakta, förutbestämda proportionerna. Perspektivet var intressant: axlar och ögon avbildades framifrån, medan ansiktet och överkroppen avbildades från sidan. Det var ett sätt att få med allt som var viktigt och framhäva det som ansågs vackert. Kropparna visade inte tecken på ålder eller individualitet, men ansikten kunde göra det ibland.

I Egypten gjordes åtskillnad på “organiska” och “artificiella” städer. Organiska städer växte upp av sig själva, medan de artificiella grundades vid byggnadsplatserna för pyramider och tempel. På de artificiella städerna syns den tydliga stadsplaneringen, med gator i ett strikt rutmönster.

Perioden Gamla Riket brukar kallas för pyramidernas tid. Efter den upphörde pyramiderna att byggas ett tag, men man började åter i den 12:e dynastin. Faraos makt hade försvagats, riket hade hamnat i kaos och nu hade man äntligen lyckats centralisera makten igen. Men det var inte som förr och för att stärka kopplingen med de legendariska gamla faraonerna ville man bygga pyramider som de gjorde.

Lite mer var det allt, men nu får det vara nog. Klockan är två på natten, kanske dags att sova snart. Skönt att ha det här avklarat i alla fall. Disken har fått vänta, däremot… men jag ville verkligen bli klar idag.