Hoppa till innehåll

År: 2006

Hej från Paris

Nu är vi i Paris! Jag är jätteförkyld, men det är härligt här ändå (fast kallt). Igår kollade vi in Champs-Élysées, obelisken från Luxor, triumfbågen, Notre Dame med mera. Åt på en fantastisk veg restaurang. Idag ska vi till Montmartre!

2 kommentarer

Eragon

Jag borde egentligen inte få recensera Eragon. Vi såg den nämligen på bio i Paris, dubbad till franska. Jag förstod inte många ord av vad som sades. Ändå tror jag att jag förstod det mesta av handlingen – jag har ju sett det förut. Eragon påminner väldigt mycket om Star Wars, fast med drakar i stället för rymdfarkoster. Det var kul att se den och den var bitvis riktigt snygg, som när de rider längs en ås med magnifik utsikt, men särskilt originellt eller spännande var det inte.

FilminfoIMDB: Eragon
Regissör: Stefen Fangmeier
År: 2006
Omdöme (1-5): 3
1 kommentar

Isprinsessan

(För statistikens skull sätter jag datumet till då jag läste ut boken. Det är lite viktigt för mig att den hör till 2006 som den ska. Fast jag skrev detta 2007-01-12.)

Med Läckbergs Isprinsessan inleder jag officiellt mitt projekt att läsa svenska spänningsförfattare (andra än John Ajvide Lindqvist, som jag skulle ha läst ändå…). Det var länge sedan jag läste deckare i någon större utsträckning, men jag har blivit sugen på nytt. Mest för att jag sedan NaNo lite mer på allvar är wannabe-svensk-författare själv.

Isprinsessan är Camilla Läckbergs debutroman och handlar precis som efterföljarna om författaren Erica Falck och polisen Patrik Hedström. Isprinsessan själv är Ericas barndomsvän Alexandra, som hittas mördad i badkaret i ett iskallt hus. Det ser ut som självmord, men de som känner Alexandra vet att hon inte kan ha tagit sitt liv. Erica Falck börjar rota i fallet för att skriva en artikel och en roman om Alexandra och dessutom får hon ihop det med Patrik Hedström.

Jag får inte riktigt vad jag väntar mig. Isprinsessan är mycket såpa och ganska lite kriminalroman (ordet står tryckt under titeln, jag har lagt märke till att den här typen av romaner ofta kategoriseras väldigt tydligt på detta vis). Karaktärerna är schablonartade och deras liv till brädden fyllda med drama. Erica är otäckt utseendesfixerad i de mest omöjliga situationer och känns som Bridget Jones, fast utan den skämtsamma tonen (hon jämförs till och med med sin engelska kollega).

Läckberg gör ett bra jobb med att skapa en rejäl härva av söndertrasslade människoöden och peka misstänksamma fingrar åt alla möjliga håll i persongalleriet. Det skulle kunna vara spännande, men jag tycker att mycket faller med att Läckberg undanhåller viktig information så oerhört fult som hon gör. Två gånger hittar Erica viktiga papper som hon läser och drar slutsatser utifrån, utan att vi får veta vad det stått. Dessutom återkommer hon ständigt till dessa papper i vansinnigt irriterande formuleringar i stil med “med tanke på vad som stod i papperet var hon väldigt nyfiken på Julias svar”. Det är inte snyggt, det blir inte spännande, det är bara oerhört billigt och lamt. Dessutom är huvudpersonerna riktigt dumma flera gånger: det finns en väldigt trolig förklaring x till fenomenet y, men de väljer att räkna upp alternativen u, v, w, z och blundar totalt för x. De bortser från en uppenbart viktig detalj med stor hint-potential, men som nämns tidigt i förbigående så att även jag som läsare missar den – trots att jag gissat rätt ändå och blev riktigt förbluffad när det hänvisades tillbaka till “hinten” som jag fick bläddra tillbaka och leta länge efter (det är svårt att uttrycka sig effektivt utan att spoila!).

Jag är väldigt inne i skrivande och korrläsande just nu, vilket är på både gott och ont. Det kan vara jobbigt när korrläsarblicken envisar sig med att vara påslagen och gör att jag stör mig enormt på varenda litet småfel. Språket är väldigt enkelt och det är omöjligt att inte vilja peta i det. En del skumma detaljer smyger sig också in, med motstridiga beskrivningar som att ett par glas beskrivs som osköljda för att sedan plötsligt vara sköljda ett par meningar senare.

Jag blir heller inte klok på perspektivet, som tycks vara någon blandning mellan den allvetande berättaren och alternerande huvudpersoner. Nåja… det kanske inte är viktigt.

Jag tyckte det var väldigt intressant att läsa Camilla Läckberg och anledningen att hon blev först ut är att jag tycker om hennes blogg Deckarmamma. Hon är en oerhört uppskattad författare och vem vet, kanske är hennes övriga böcker bättre. Jag kan tänka mig att läsa fler, särskilt Stenhuggaren som nominerades av Svenska Deckarakademin till bästa svenska kriminalroman 2005 (Inger Frimansson vann med Skuggan i vattnet, som står i min bokhylla och väntar på att bli läst), eftersom det låter lovande. I vilket fall som helst tycker jag det är intressant i rent studiesyfte att bekanta sig med de svenska författarna.

(Men varför, varför är författarnamnet på omslaget pixligt? Hur svårt kan det vara?)

BokinfoTitel: Isprinsessan
Författare: Läckberg, Camilla
ISBN: 9170013926
Lämna en kommentar

The Nightmare Before Christmas

När vi firade jul ville vi se en julfilm och The Nightmare Before Christmas är ett av de bästa val man kan göra. Det är en underbart snygg och fiffig dockfilm med härlig musik – jag har sett den förut och har inget emot att se den igen. Ändå älskar jag den inte helt förbehållslöst, för trots att den är underbar håller egentligen inte berättelsen mig i något järngrepp. Varje gång jag sett den har jag blivit en smula uttråkad mot slutet. Fast bara lite. Jag tycker om den ändå. Den känns väldigt Tim Burton, och det är ju han som har producerat den även om han inte står för regin.

Det handlar om högtider. Den uttråkade och livströtte Jack Skellington, the Pumpkin king of Halloweentown, hittar av en händelse Christmastown och blir förtjust. För tittaren är det härligt uppenbart hur han reagerar precis fel – han ska ta över julen och genomföra den på sitt eget vis, vilket såklart slutar i katastrof. Det enda Jack är bra på är ju att skrämmas, vilket inte riktigt passar på julen.

Underbart härlig, fast med något pyttelitet som fattas för att jag ska sitta klistrad. Att den är snygg och har bra musik räcker nästan ända fram till eufori.

FilminfoIMDB: The Nightmare Before Christmas
Regissör: Henry Selick
År: 1993
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

To Kill a Mockingbird

Jag läste boken av Harper Lee för en bunt år sedan, så jag visste ungefär vad som skulle hända i filmen, men hade glömt en del också.

Atticus Finch (Gregory Peck) är advokat i 30-talets Alabama. Han har två barn, Jem och Scout, och det är dottern Scout som är berättaren. Barnen försöker få en glimt av den mytomspunne enstöringen Boo Radley som bor i ett hus i närheten, och pappan försvarar en svart man som anklagas för våldtäkt. Att försvara en svart man är ingen lätt uppgift i samhället där de lever. Rasism och orättvisor är en del av verkligheten för de färgade.

Jättebra! Filmen lyckas verkligen att förmedla ett starkt budskap mot rasism utan att för den skull bli predikande eller svulstig.

FilminfoIMDB: To Kill a Mockingbird
Regissör: Robert Mulligan
År: 1961
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Metropolis

En anime som utspelar sig i en framtid när robotar är en del av vardagen.

Filmen är ett stort virrvarr av personer och händelser som knappt introduceras. Jag har riktigt svårt att hänga med och känner mig ganska frånkopplad från handlingen.

På det stora hela handlar det i alla fall om en superrobot som ska styra världen och göra allting bra, men det går inte som planerat.

Det bästa med filmen är att den är snygg!

FilminfoIMDB: Metropolis
Regissör: Rintaro
År: 2001
Omdöme (1-5): 3
Lämna en kommentar

The Lady Vanishes

En kvinna gör bekantskap med en äldre dam ombord på ett tåg. När hon slumrar till ett ögonblick försvinner damen och människorna runtomkring påstår att de aldrig sett henne. Vad är det som hänt och vem är damen?

Ett mysigt mysterium, men jag blev lite besviken på att filmen är såpass farsartad som den är. Jag hade hellre sett att den varit mer seriös.

Flightplan är för övrigt inspirerad av denna film.

FilminfoIMDB: The Lady Vanishes
Regissör: Alfred Hitchcock
År: 1938
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

To Catch a Thief

Även om jag blir tokig på Cary Grant i hans fåniga, överspelade roller som i Bringing Up Baby och Arsenic and Old Lace så är han faktiskt helt okej i seriösare filmer som denna. Här spelar han John Robie, som lagt en strålande karriär som diamanttjuv på hyllan. När det dyker upp en copycat får han ett väldigt sjå med att bevisa sin oskuld. En bra film i Bond-stil, med Grant som värsta kvinnomagneten. Just kvinnotjusningsbiten är fånig, men annars ger filmen en blandning av överraskningar och förutsägbarhet. Bra.

FilminfoIMDB: To Catch a Thief
Regissör: Alfred Hitchcock
År: 1955
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar

Sybil

En miniserie i två delar om Sybil (Sally Field), som haft en hiskelig barndom. För att hantera det hemska som hänt henne har hon utvecklat multipla personligheter, utan att vara medveten om det själv.

Berättelsen är baserad på en verklig person, Shirley Ardell Mason, och den bok som journalisten Flora Rheta Schreiber skrev om henne.

Multipla personligheter är ett riktigt intressant fenomen och Sybil är en väldigt bra film. Det enda jag egentligen ogillar är när psykologen ibland tar vid och berättar. Det känns nämligen inte som att filmen skildras ur psykologens perspektiv, eftersom det är Sybil vi följer. Det är konstigt, men filmen är ändå väldigt bra och Sally Fields insats är strålande.

FilminfoIMDB: Sybil
Regissör: Daniel Petrie
År: 1976
Omdöme (1-5): 4
3 kommentarer

Otesánek

Ett barnlöst par låtsas att en trädrot är deras baby och plötsligt kommer den till liv och blir ett otäckt monster, som föräldrarna såklart inte kan låta bli att älska. Omgivningen låter sig luras, alla utom den fullkomligt underbara lilla grannflickan Alzbetka.

En ovanligt “normal” film för att vara Svankmajer, men den är ändå rejält skruvad med stop-motion-animerad otäck “unge”. Kul!

FilminfoIMDB: Otesánek
Regissör: Jan Svankmajer
År: 2000
Omdöme (1-5): 4
Lämna en kommentar