Satsa mer på djurfri forskning!

På Stiftelsens hemsida kan man läsa om lagstiftningen kring djurförsök:

“Ett grundläggande krav är att syftet med försöket inte kan uppfyllas med andra metoder…”

Just därför är det viktigt att försöksledarna och de djurförsöksetiska nämnderna känner till när alternativ finns. Angående de djurförsöksetiska nämnderna (bra idé i teorin, men sämre i praktiken) säger de:

“Det finns sju djurförsöksetiska nämnder i landet (i Umeå, Uppsala, Malmö/Lund, Linköping, Göteborg och två i Stockholm). Nämnderna består av ordförande, vice ordförande och tolv ledamöter. Hälften av ledamöterna är forskare och försöksdjurspersonal och de övriga är lekmän. Av de sex lekmännen får högst två representera djurskydds- och djurrättsorganisationer, resten är politiker.

Enligt regelverket ska nämnderna avslå planerade djurförsök om det finns alternativa metoder, om försöket kan göras på ett mindre plågsamt sätt och om försöket “saknar allmänintresse”. Ytterst få ansökningar avslås dock av nämnderna.”

Jag skulle gissa att de som mest driver den lagstiftade frågan om alternativa metoder i nämnderna är de (eventuella) två djurskydds- och djurrättsmänniskorna.