Avaprat

Ava har blivit så stor, redan 2 år gammal. Det mest uppenbara som hänt i utvecklingen på sistone är att pratet fullkomligt exploderat. Hon kan mängder av ord och sätter ihop ganska långa meningar.

Vi hör tydliga influenser från dagis. Hon har till exempel börjat säga ajabaja när vi inte gör som hon vill. Under våra långa bilresor har hon klagat: “Ajabaja sitter fast, åka bilen färdigt!”

Ganska nytt är att hon börjat peta in små bindeord ibland (“mamma och pappa”), att hon säger “min” (“Min mamma”, säger hon när jag kommer och hämtar på dagis) och att hon negerar med “inte” (“inte åka bil!”). Hon böjer också ofta verb i grundform, presens och supinum, och gör alltså skillnad på sova, sover och sovit. Men oregelbundna verb är såklart svårt att greppa, så hon säger att “pappa körer bil”.

På sistone verkar hon även ha blivit mer medveten om kroppsliga sensationer. Så fort hon börjar gråta säger hon: “Ava b(l)öt i ögat, mamma to(r)ka pappe(r)”. Och när hon blir kladdig eller smutsig om händerna är det samma sak, torka papper fort som attans!

Hon säger nästan bara riktiga ord, även om hon tar sig stora friheter med både ord- och ljudföljd (och ljud över huvud taget, hon byter ut och tar bort lite som det passar henne). Hennes enda hittepåord är “deja” som hon använder i stället för “ligga”. Det heter alltså “mamma deja där!” när hon vill att jag ska lägga mig bredvid henne. Kanske beror det på att vi sagt “nu får du lägga dig där” och hon helt enkelt snappat upp fel del av det hela. Annars är det som sagt riktiga ord, även om några är rejält Avafierade. Blöja blir till exempel bölla (“Ava bajsat, mamma byta bölla!”), glas blir das, glass blir dass…

Hon trivs fortfarande alldeles utmärkt på dagis. När jag lämnar brukar vi dricka välling (okej, mest hon) och titta på Teletubbies (Picky, Pissy, Lala och Pov!) innan vi går. Sen ägnar hon vagnturen åt att sitta och vifta frenetiskt med armarna och ropa så högt hon kan: “HEJHEJ MÅNEN!”