Nätternas gräs

Den här boken valde jag att läsa för att Patrick Modiano fått Nobelpriset, såklart. Eller egentligen valde jag Lilla smycket, men den stod inte i bibliotekshyllan där den borde. Det gjorde däremot den här. Modiano som Modiano, tänkte jag, på det där sättet man kan göra när man egentligen mer bryr sig om vad man kan bocka av genom att läsa boken än om själva boken… Nu kan jag ju inte jämföra med Lilla smycket, men jag är i alla fall glad att jag läste denna.

Jag kände mig nog en aning skeptisk först, då boken trots sitt lilla format kändes ganska långdragen. Man får veta så lite. Det handlar om en man som letar efter Dannie, kvinnan han älskade i sin ungdom. Allting med Dannie var mystiskt och till slut försvann hon spårlöst. Nu har han sin gamla anteckningsbok till hjälp när han går runt på minnesvandringar i Paris. Han har skrivit om platser de besökt, om Dannies besynnerliga bekanta, om sina biografiska bokprojekt och allt möjligt i en salig blandning.

Till slut får man faktiskt veta mer än jag vågade hoppas på. Det hade mycket väl kunnat vara en sån där berättelse som man knappt vet vad den handlar om ens när den är slut. Men jag kände nog att jag fick tillräckligt. Och bokens besynnerliga stämning stannade kvar hos mig en stund och gör sig påmind nu när jag tänker på den också. Så det blir ett ganska bra betyg!

Bokinfo

Titel: Nätternas gräs
Författare: Modiano, Patrick