Sörmlandsleden Gnesta-Mölnbo med övernattning vid Stora Envättern

Så blev det dags för vårt lilla genrep inför Jämtlandstriangeln i augusti och ytterligare ett gäng kilometer avbockade på Sörmlandsleden. Hittills har vi gått allt från starten till Östertälje, så egentligen skulle vi väl ha fortsatt i Östertälje, men det skulle ha inneburit övernattning väldigt nära Järna samhälle, vilket vi tyckte kändes sådär. Så vi pusslade ihop en annan vandringssträcka i stället. Helt enkelt var det inte, för vi har kommit till en del som inte är särskilt kompatibel med kollektivtrafik. Vi satsar ju egentligen bara på att gå huvudetapperna, men nu blev det två anslutningsetapper för att kunna åka pendeltåget till och från vandringen. Och således blev det inte en enda hel huvudetapp avbockad den här gången, utan bara ca halva etapp 13 och ca 80% av etapp 12. Men alltså hela 13:1 och 12:1. Dessutom gick vi åt “fel” håll, för vi planerade att sova vid Stora Envättern och då blev det en något kortare sträcka dag 2, vilket passade oss bäst.

Väderleksprognosen följdes såklart med spänning inför äventyret. Först skulle det vara jääättevarmt hela tiden, sen kom mer och mer regn på söndagen. Det blev faktiskt som vi var beredda på: närmare 30 grader varmt på lördagen och fint väder men ändå en smula moln och svalkande fläktar, konstant regn och snarare 15 grader på söndagen. Så det var minst sagt omväxlande!

Dag 1: Gnesta – Stora Envättern, ca 19 km inkl. avstickare

Vi tog som sagt pendeln till Gnesta och fotade vår första etapptavla (vi samlar ju etapptavlefoton) alldeles intill stationen. Starten var alltså väldigt civilisationsnära och det fanns flera möjligheter att gå på toa innan vi lämnade civilisationen. Vi gjorde det vid Frustuna kyrka, där jag också loggade en geocache. Sen blev det landsvägsvandring en stund innan vi började komma ut i den efterlängtade obygden.

Vid Klämmingen tog vi en liten avstickare till badplatsen. En fin strand med massor av barnfamiljer. Toaletter och rinnande vatten fanns också. Så det kändes ju inte som att vi riktigt kommit igång med vandrandet ännu … Skönt i alla fall att bada! Lyxigt med toabesök och påfyllnad av vattenflaskor innan vi gick vidare.

Ett stycke efter Klämmingen kom vi ut i skogen på riktigt. Där blev det också ordentligt kuperat! Vid Långsjön tog vi en efterlängtad lunchpaus. Det var också dags att testa Veroniqas nyinhandlade vattenreningsfilter, Katadyn BeFree. Det fanns nämligen inte en chans att vi skulle kunna bära med oss allt vatten vi behövde, så sjövatten to the rescue. Jag tog ett dopp och eftersom man råddes att inte ta vatten vid strandkanten och inte vid vattenytan simmade jag ut en bit och tog de första omgångarna vatten en bit ner. Det funkar ju om man ändå ska bada … Vattnet var lite gult, men smakade gott!

Långsjön var så fin, jag försökte ta en bild, men den gör såklart inte alls sjön rättvisa. Längst bort låg några små gulliga öar som var jättefina, men de syns ju knappt på bilden.

Lunchen lagades genom att vi kokade vatten att hälla i våra påsar i våra meal cozies där det fick gojsa ihop sig en stund. Lagom svårt … Men det behövdes lite prepp, förstås. Jag hade testat att torka ett paket Vivera veganska Bacon stripes och de blev riktigt bra, faktiskt! Sen hade vi snabbmakaroner och ostsåspulver, så det blev som en carbonara-ish. Helt okej vandringsmat.

När vi vandrat en bit till efter lunchpausen kom vi så äntligen till ledkorset där etapp 13:1 ansluter till etapp 13 och så fick vi gå på huvudetapp ett tag.

Nu hade det börjat bli rejält myggigt … Vi hade inget myggmedel med oss, får se om det ska ingå i utrustningen framöver … mata mygg fick vi göra rätt ordentligt i alla fall!

När vi till slut kom fram till Stora Envättern gick vi förbi flera andra uppslagna tält innan vi till slut hittade en plats för vårt. Vi såg också en storlom som simmade lugnt i sjön! Jag saknade verkligen min kamera då! Det blev några dåliga mobilbilder och jag räknar det som ett nytt fågelfotokryss, men argh, om jag haft kameran!

Framme vid lägerplatsen slog vi upp tältet och fixade i ordning. Sen tog vi ett dopp, renade mer vatten (det blev dock från strandkanten den här gången …) och bytte om till våra sovkläder.

Sen var det dags för vår avancerade matlagning igen. Snabbris, linsgrytepulver och snacksoliver är en trevlig vandringsmåltid.

Vi lade oss tidigt och det blev väl en skaplig tältnatt. Det var i alla fall inte så kallt. Inte heller superbekvämt kanske, men jag hoppas att även dessa stela tanter ska klara att sova i tält i många år till …

Data från Garmin-klockan:
Total distans: 19,10 km
Total tid (inkl. pauser): 8:14:07
Färdtid: 4:36:44
Tempo: 25:53 min/km
Medeltempo i rörelse: 14:29 min/km
Totalt uppför: 342 m

Dag 2: Stora Envättern-Mölnbo, ca 17 km

Regnet började redan på småtimmarna. Och det fortsatte. Och det fortsatte. Men vi var ju inställda på det, så det var bara att dra på regnkläderna, äta frukost (polarkakor med hummus och citronoliver, hummusen från pulver jag hade kvar från torkning förra sommaren) och gilla läget. Vad som faktiskt var jobbigare var att det var såå mycket mygg!

Vi gick förbi några tält under andra dagens regniga, myggiga och kuperade vandring, men vi mötte inte en enda vandrare. Fin natur, men som sagt lite besvärligt. Nerför berget innan Lilla Horssjön hade vi nog gärna sett en trappa … men vi tog oss ner efter lite dramatik med Veroniqas ryggsäck som fastnade i en gren.

Vid Lilla Horssjön gjorde vi en kort avstickare (50 m) till vindskyddet där för att fixa lunch. Väldigt skönt att komma in under tak och kunna byta regnjackan mot rastfleecen en stund. Lunchen blev “snack pots” med pasta och tomatsås, som vi förstärkt med torrsojafärs. Sen tog vi en kopp te och lite godis också. Avslutade med att filtrera sjövatten som vi tog alldeles intill en massa grodyngel. Nä, ingen av oss kände för att simma ut och ta vatten längre ut och djupare. :)

Sen fick vi pinna på ordentligt, för vi ville väldigt gärna hinna med pendeln 15:54 från Mölnbo. Nästa skulle gå 17:52 … Det var väldigt glädjande när vi kom till starten av anslutningsetappen, ett bra delmål. Men det var förstås 5 km kvar och oklart om vi skulle hinna …

Vi hade inte riktigt kollat upp hur det skulle se ut, men blev en smula förbryllade att hitta etapptavlan vid Mölnbo IP. Det var ju en bit kvar till stationen därifrån, men det satt i alla fall Sörmlandsledenklistermärken på stolpar längs vägen.

Hann vi då? Ja, det gjorde vi! Vi kom fram till pendeltågsstationen med tio minuters marginal. Phew! Sen tog det ju sin lilla stund att ta sig hem och sen att packa upp och hänga allt på tork … och ta en dusch, skönt! Och gå på en riktig toalett – tänk vad man uppskattar vardagliga saker när man kommer hem från en vandring!

Data från Garmin-klockan:
Total distans: 16,95 km
Total tid (inkl. pauser): 6:53:54
Färdtid: 4:26:42
Tempo: 24:26 min/km
Medeltempo i rörelse: 15:44 min/km
Totalt uppför: 214 m

Något om utrustningen etc

Vi hade ju båda två ganska nya ryggsäckar. Min Osprey Eja har varit med på dagstur tidigare, men det blir ju lite annat med övernattningspackning. När jag först packade den kändes det hopplöst att få plats med allt, men det gick faktiskt. Veroniqa skulle bära tältet, men jag fick faktiskt i det också när jag bar det före och efter vandringen. Hon hade sin nya Lundhags Padje, som är större än min. Jag hade egentligen velat ha lite mer än mina 55 l (58 enligt infon, men när man kollar närmare så gäller det bara om man har den större storleken och jag har ju kort rygg …), men jag föredrar Eja-modellen framför de större jag provat. Jag tyckte det kändes bra att bära, blev mest öm på belastningspunkterna (nyckelben, höfter). Tror att jag kanske drar åt bröstremmen lite för hårt, för att allt känns stabilare då, men att det egentligen blir skönare för axlar/nyckelben om det är lite mer lagom.

Vi har olika strategi när det gäller skor. Veroniqa jobbade på att gå in sina rejäla kängor och jag valde mellan mina rejälare barfotaskor (Freet Mudee) eller trailskor (Altra Lone Peak). Jag var lite modig och tog de senare, trots att de förra är så mycket mer beprövade. Trailskorna har jag inte haft helt positiva upplevelser av. De har visserligen känts bra när jag gått lite längre, men varje gång jag tar på dem tycker jag först att de känns trånga i öppningen, som att min fot är för hög för dem. Dessutom kändes det inte bra att springa i dem, då blev det ett obehagligt tryck. Så jag tog med mina barfotaskor jag springer i som lägerskor och backupskor, i stället för mina Crocs som jag packat först. Men det gick jättebra att gå i ALP! Fötterna mådde finemang, även om de såklart var konstant blöta dag 2. Vad gäller krämpor kände jag lite i knäna, men det gör jag ju till vardags också, så inget konstigt. Det var i alla fall inte värre dag 2, vilket kändes bra.

Påsmaten vi hade med funkade bra. Skönt att bara koka vatten på köket. Smidigt med det mindre köket, men lite läskigare också, fast det går ju bra. Vi hade godis, flapjacks, vätskeersättning och trailmix också. Jag brukar ha lite svårt för att äta på vandring, men tyckte det kändes ovanligt bra. Jag blev visserligen inte hungrig innan, men när jag väl började äta satt det riktigt fint och jag behövde inte tvinga i mig det sista.

Packlista som väl i alla fall stämmer någorlunda: Lighterpack för Sörmlandsleden augusti 2023 Enligt den bar jag närmare 12 kg initialt. 2 kg av detta var vatten. Basvikt, dvs utan vatten och förbrukningsvaror (mat m.m.), ca 8 kg. (Kläderna på kroppen borträknade från både totalen och basvikten.) Försöker hålla nere vikten, men det är knivigt! Nervöst att Jämtland kommer kräva rejälare sovsäck, mer kläder, mer mat …

Jag hade med, men använde inte: liner till sovsäcken, extra gasol (väldigt lite kvar i påbörjade tuben dock …), diskmedel och disksvamp, fickkniv, pannlampa, tvättlina, vandringsstavar, bok, ren t-shirt, något par extra strumpor. Men det kändes inte som oerhört överflödiga saker ändå …

—

En fin och “lagom strapatsrik” vandring och ett bra genrep inför Jämtlandstriangeln. Får se när vi går klart etapp 12 och 13, samt 9-10 som vi hoppade över nu.