Mina fotproblem och test av barfotaskor

Det här blir ett långt inlägg om ett nischat ämne, mest för att jag ska komma ihåg mitt nuläge senare. 

Åh, vad jag har jagat skor. Min högerfot krånglar och är enormt känslig för att ha för trånga skor (det triggar problem som jag ska skriva om strax). Men det har inte varit lätt att hitta skor som är breda nog, för att de som påstås vara breda i regel bara är breda längst fram och sen smalnar av för fort.

Jag har letat både vardagsskor och löparskor, traditionella och minimalistiska, utan större framgång. Jag kan ha mina Lowa-vandringskängor (varma) och mina Teva-sandaler (somriga) + att jag har löparskor som är OK (men inte mer), men jag har inte kunnat hitta något annat som funkar. Jag har verkligen saknat att ha lite lättare vardagsskor.

Igår fick jag hem ett par Joe Nimble relaxToes och provgick lite hemma i väntan på beslut om köp eller retur. I vanliga fall känner jag av det första symptomet efter att ha haft på mig skorna en stund, att det börjar spänna/domna längs utsidan på högerfoten. Men den känslan uteblev. Jag fick plats! Det enda jag retade mig på var att jag kände kanten på sulan med insidan av fötterna, men det var ju lätt löst eftersom det var en urtagbar sula (vilken man uppmanas att ta ur om man vill ha en mer barfota känsla, så inga konstigheter).

Så idag använde jag skorna när jag lämnade Sander.

Än så länge känns det bra. Jag är såklart sugen på att testa dem mycket mer nu, men jag är så rackarns förkyld nu att suget att vila är ännu större…

Fotproblemen – hur jag tror de uppkom

När jag började springa köpte jag för små löparskor. Man ska ju ha större skor till löpning än till vardags, eftersom fötterna sväller och behöver mer utrymme när man springer. Men jag köpte inte stora nog. Först var det inget större problem. Jag sprang nog inte så långt åt gången i början (varvade t.ex. med gång) så jag märkte inte problemen. Och jag var väldigt trögfattad när de började smyga sig på – och snål, jag hade ju redan köpt dyra löparskor!

Till slut fattade jag ju att det inte var riktigt okej att vara jätteöm i tårna efter varje lite längre löppass… Jag minns Kungsholmen runt i maj 2017 som något extremt. Så här skrev jag då:

I Kristineberg domnade högerfoten bort och det blev rätt obehagligt att springa. När det var som värst kändes det som att jag trampade på en pinne i skon – men det var min tå!?!

Men tyvärr var det inte så enkelt som att bara köpa större skor. Jag testade massor och sprang till slut ganska länge i… ytterligare ett par för små skor. Fast nu var det mer bredden som var problemet. Jag fick domningar längsmed sidorna på fötterna när jag sprang. Jag hade mest varit fokuserad på att tårna skulle få plats, men nu visade det sig att bredden var ett minst lika stort problem.

Nästa skoletarvända ledde till någon sorts kapitulation. Jag köpte herrskor (som ska vara bredare än damskor) i storlek 40,5. Det är de skor jag springer i nu. De är väldigt mycket för långa, vilket gör att jag blir klumpig, men tror ni att de är tillräckligt breda…? Jag knyter dem jättelöst för att lätta trycket och jag kan ändå känna det där klämmandet längsmed foten. Men jag får inga stora problem av att springa med dem, det bara känns inte helt hundra.

Fotproblemen – hur de yttrar sig

Det som är himla lyxigt ändå är att problemen håller sig små så länge jag använder skor som funkar. Använder jag andra skor märker jag efter en stunds användning hur det värker, isar, domnar, spänner i foten. Eftersom jag ser till att använda de skor som funkar märker jag egentligen av problemen mest hemma på kvällen sen, mycket mer om jag har använt eller provanvänt skor som inte var bra, men även en del när som helst.

  • Problemområdet är högra delen av höger framfot, mittpunkten skulle jag säga är mellan tredje och fjärde tån, en liten bit in på foten.
  • Den vanligaste känslan är att tårna känns lite frusna och domnade.
  • Vissa kvällar pulserar det i området. Topparna av pulsen kan ibland vara ganska smärtsamma, men korta. Större delen av pulsen är ändå bara lätt smärta.
  • Det kan kännas som att jag har något under foten när jag går. Som att en del av foten inte är jag, eller så.

Jag skulle säga att jag känner någonting dagligen eller nästan dagligen, men att det ändå är lindrigt för det mesta.

Jag har såklart googlat en del och tycker att det stämmer bra in på symptomen man får av Mortons neurom. Men jag är medveten om att Mortons kan vara enormt mycket jobbigare än det jag har. Fast jag tror också att mitt skulle blossa upp mycket mer om jag använde sämre skor.

Barfotaskor?

Traditionellt sett rekommenderas man ju att använda skor som ger foten ordentligt med stöd. Men jag har länge varit lockad att gå åt motsatt håll och testa att bygga upp fotens styrka i stället för att försvaga den, som man ju faktiskt gör när man stöttar den. Jag har också alltid föredragit rymliga, platta skor, så barfotaskor känns inte så extremt för mig.

Men som alltid är det svårt för mig att hitta skor. Barfotaskor har i regel bred tåbox, men tyvärr smalnar de sedan av för fort för att det ska funka med mina fötter (eller i alla fall min högerfot). Jag har försökt köpa sådana tidigare, till exempel när jag kapitulerade och köpte de för stora herrskorna för cirka ett år sedan hade jag börjat med att prova löparskor från Altra, men inte alls kunnat ha dem.

Nu för några veckor sedan fick jag nytt hopp när jag provade min kära kollega Karins Vivobarefoot-skor. Jag upptäckte då också att man får använda skor köpta från Vivobarefoot i 100 dagar och få pengarna tillbaka om man inte trivs i dem. Det kändes ju toppenbra, för är det någonting jag lärt mig om skor är det att jag inte kan veta hur de kommer att vara efter att bara ha provat dem en liten stund och det har förstås bidragit till att jag dragit mig för att köpa nya dyra skor som kanske visar sig vara oanvändbara.

Men det visade sig såklart att Vivobarefoot-skorna jag provade (Stealth II och Kanna) var för smala för mig. Lyckligtvis sa folk på nätet att Vivobarefoot-skor är för smala för dem, men att Joe Nimble funkar, så därför bestämde jag mig för att testa ett par Joe Nimble också, fast jag inte kan returnera dem använda. Däremellan testade jag också en sko från Ahinsa, som verkligen var bred framtill, men ändå jättesmal mitt på.

Jag har faktiskt provat Joe Nimble-skor tidigare. Då var det när jag letade vinterskor, men modellen jag provade då kändes inte helt hundra. Det är möjligt att den var tillräckligt bred, men jag tyckte att jag kände ett tryck på fotens ovansida för varje steg, från snörningen. Så det blev inget köp då och kanske bromsade det mig lite i ivern att prova andra modeller av Joe Nimble-skor…

…men nu är jag alldeles ÅÅÅH Joe Nimble, TÄNK om de funkar överlag, TÄNK om de kan bli min nya räddning, TÄNK om jag kan hitta både promenadskor, löparskor, finskor och vinterskor som jag kan ha…. ja, jätteivrig, alltså. :) Tyvärr är det inte ett veganskt märke, men de har i alla fall många veganska skor. Det som är trist är att de snyggare skorna brukar vara i skinn. Stort önskemål vore ju något mer skinnliknande syntetmaterial. Jag har inget emot att ha de småfula meshskorna jag köpte nu som vardagsskor, men finskor får ju gärna vara… finare. :)

Jag håller verkligen tummarna för att mina relaxToes ska funka. Gör de det kan det ju kanske bli tal om att testa andra sorter också.

Det jag är mest nervös för är att de skor som funkar av de jag haft hittills troligen haft TVÅ framgångsfaktorer, nämligen inte bara tillräcklig bredd utan även så stabil sula att framfoten inte trycks ihop så mycket för varje steg. Med barfotaskor blir det ju en helt annan approach och tja, vi får se helt enkelt. Jag upplever det som att nolldroppet (att hälen inte är upphöjd) gör en hel del för att minska belastningen på framfoten, men jag vet ju inte hur långtidseffekten kommer att vara för mig.

Stärka fötterna?

Tanken är ju att fötterna ska bli stärkta av att gå i barfotaskor, som låter dem jobba ordentligt. Men självklart är det bäst om man också stärker fötterna med lämpliga övningar. Ganska länge har jag faktiskt gjort lite fotövningar då och då, om än inte så strukturerat. Lite tåhävningar på standupmöten (haha, man ser kanske lite konstig ut, men…), lite tåspret och tåknip när jag tittar på film… och det här ska jag försöka trappa upp. Än så länge är jag inte så strukturerad utan gör mest ett slumpmässigt hopkok av sånt jag råkar komma ihåg att jag läst att man kan göra.

Mina fötter idag

Jag har sett en del spektakulära före- och efterbilder från folk som jobbat med sina fötter. Vet inte om jag förväntar mig någon visuell skillnad på mina, men så här ser de i alla fall ut idag. Inte så illa jämfört med många andras före-bilder, men lite skoformade är de väl ändå. Jag har ändå varit relativt snäll mot dem (utöver springet i för små löparskor då…), jag skulle ju till exempel aldrig komma på tanken att gå i högklackat eller andra obekväma skor bara för att det är snyggt enligt vissa. Jag är väldigt mycket ”komfort före allt”. Men uppenbarligen har det blivit allt svårare att hitta den där komforten. Vet inte om min högerfot bara blivit känsligare eller också faktiskt bredare, men det är ju möjligt.

Sander har brutit nyckelbenet

För en vecka sedan ramlade Sander från en klätterställning i Rålis och fick ont i axeln. När de ringde från skolan hade de varit hos skolsyster, som tyckte att det borde kollas upp. Och det hade hon ju rätt i, eftersom det skulle visa sig att nyckelbenet var brutet.

Jonas och Sander tillbringade en sisådär 6 timmar på närakuten och sen kom de hem med Sanders arm i en armslinga. Själva brottet ska bara självläka, men det gör mindre ont om armen hålls stilla. Rådet är att ha armslingan dygnet runt i två veckor och sedan ytterligare två veckor dagtid.

Det går lite upp och ner i hur mycket det märks, men det är klart att det gör ont och att Sander måste ta det lugnare med allt nu och få hjälp med en massa saker.

Tydligen är det väldigt vanligt att bryta nyckelbenet, det är massor av folk som delar med sig av erfarenheter. Han är inte ens först i klassen med det. Men han är i alla fall först i familjen med att bryta något ben överhuvudtaget. Och det kan väl få räcka så med benbrott, tycker jag…

Årets Villervalla-swettisjacka

Barnen har fått swettisjackor från Villervalla som ”sommarjacka” de flesta åren. Ava hade något annat förra året, så hon har nog vuxit ifrån det, men Sander använder sin från förra året flitigt just nu (den syns i detta inlägg från när den var ny). Den har ett hål och fläckar som inte går bort, samt att den är i minsta laget nu. Så när jag hade vägarna förbi en Villervalla-butik passade jag på att slinka in och köpa en ny:

Jättefin, men… de blir liksom tråkigare för varje år? De brukade ha flera glada färger (randiga, t.ex.), nu är de enfärgade i dova, klassiska färger.

Sommarshopping med Ava

Idag har jag och Ava gjort stan, efter en inledande sväng till frisören där hon blev av med en del slitet hår. Sen blev det lite sommarkläder:

Det är alltså tre t-shirts (”Everything is going to be…” och ”ALRIGHT” är bak- och framsida på samma), en jumpsuit och två klänningar. Utöver det köpte vi också tre scrunchies, som man tydligen kallar såna där hårsnoddar med mycket tyg runtomkring nuförtiden. :D (Vi letade också baddräkt, ryggsäck och finskor, men det bidde inget idag.)

Gissa vilken som är Avas nya favoritfärg..?

Oklart bloggande, desto mer Instagrammande

Jag är kanske inte så… aktiv här just nu? Men mitt Instagramkonto @helenaferry är ganska aktivt om skrivande och böcker, just nu pågår till exempel #skrivstreak! Det är skönt med något lite mer lättviktigt när man inte har en massa tid att lägga, men det känns trist också att jag inte bygger på den här bloggens arkiv mer. Egentligen vill jag ju att den ska täcka in allt viktigt i mitt liv och så är det inte nu.

Jag lade in en Instagram-widget här på sidan, får se om den är bra.

Jag bloggade ju duktigt om böcker här, men när läsutmaningen var klar tappade jag snart bort det. Goodreads fyller så mycket av mitt dokumentationsbehov att det försvann. Jag känner kanske ändå att jag egentligen borde blogga ikapp… men jag vill ju faktiskt lägga min tid på andra saker.

Men om jag ska sluta blogga om böcker borde jag skriva något om dem på Goodreads åtminstone… Att göra det på Instagram är en variant förstås, men jag känner inte att det räcker, för arkivet blir för oöverskådligt – plus att jag varit en sån periodare på Instagram, så jag vet inte om det håller i sig. Men just nu försöker jag bygga upp ett flöde med massor om skrivande, det är kul. Aspirerande författare som peppar varandra är en mysig grej.

Men åååh, hur ska jag göra med bokbloggandet..?!

Geocaching och veganmat i Oslo – tågsemester, såklart

Jag måste ju bara skriva om min och Anns weekend i Oslo, trots att tiden har sprungit ifrån mig litegrann beträffande det… Det var alltså fredagen den 3:e maj som vi åkte.

Vi har ju åkt på ett par weekendresor tidigare och nu senast flög vi till Budapest. Men… som läget är nu vill jag verkligen inte flyga om jag inte absolut måste, så vi såg oss om efter ett resmål som är lätt att ta sig till utan att flyga. Jag fick tågresa tur och retur Stockholm-Oslo för 500 kr. Resan tog 6 timmar enkel väg – välbehövlig lästid, då jag hade en bokcirkeldeadline.

Tågsemester ftw! Många olika tåg på Oslo S. Mitt SJ-tåg är det svarta längst till höger. (Jag tog flera bilder och Google gjorde ett autopanorama.)

Jag hoppas verkligen på utökade möjligheter att ta nattåget ut i Europa, för då blir så många fler resmål rimliga att ta sig till för en weekend.

Som geocachare beter man sig ju aldrig det minsta märkligt åt…

Vi hade en bra helg! Jag vill nästan peta in ett ”trots allt”, för jag var ganska förkyld och vi lyckades pricka in en majhelg då det tamejfan var mer som vinter än som vår… Vi gick runt med mössa och vantar och frös bitvis ändå. Men det var mysigt att få promenera runt i Oslo och leta burkar och äta god mat såklart. Vi hittade en favoritrestaurang som råkade äta på tre gånger, hehe… Nordvegan, väldigt nära hotellet, god mat och ännu godare efterrätter. Rekommenderas varmt.

41 cacher blev det, inklusive ett event ordnat av några fransmän på besök. Det kom även en turistande tysk och några norrmän. En av norrmännen anlände i ambulans, vilket var rätt spektakulärt (han jobbade i den, alltså, han var inte patienten och förhoppningsvis fanns ingen annan patient heller i den just då…).

Mmm, tårta på Nordvegan.

En cache som är extra värd ett omnämnande är Virtual Vigelandsparken där man skulle posta en bild där man härmar valfri staty. Både jag och Ann kom in i Hall of Fame, dvs våra bilder länkades från listan i cachebeskrivningen. Mitt bidrag kan man även se här intill.

Nu har jag geocachat i 11 länder:

Kul att få lägga ett nytt land till listan. Ungern, Polen, Norge och Estland är resor med Ann. De ligger ju rätt bra till antalsmässigt jämfört med andra sorters utlandsresor. :)

 

Kungsholmen runt 2019

Idag har jag sprungit KfS Kungsholmen runt 10 km!

Kungsholmen runt är en loppfavorit för min del! Självklart är jag lite partisk när det gäller min ö och att springa förbi precis där jag bor. Det är också jättekul att familjen bara kan kliva ut på gatan och heja på mig när jag passerar. Det blir en så stor grej att åka till andra lopp och heja, men när det är på vår gata blir det en mer rimlig insats. :)

Sen är det ovanligt trevligt efter målgång. Jag är mycket förtjust i att sponsorn Erdinger bjuder på alkoholfri öl! Så soft att sitta i gräset efteråt och njuta öl, sol och banan. Det gäller såklart att vädret är bra, men idag var det perfekt!

Nästa trevliga grej är att lagom när jag börjar känna mig färdig med softandet så passerar halvmaratäten Rålis när de varvar. Och sen bara måste man ju se målgången också…

Idag svängde jag dessutom förbi Hawaii Poké på väg hem och satte mig vid vattnet och åt poké bowl innan jag gick in.

Sen har jag i vanlig ordning varit trött resten av dagen… trots att jag inte sprang mig sådär riktigt utpumpad. Alltså, det var väldigt tufft bitvis, men målet idag var bara att hålla mig springande hela tiden, så det var det jag gjorde (utom en kort stund när jag växlade till gång vid vätskestationen för att kunna dricka och slänga muggen kontrollerat), men eftersom jag inte pressade så mycket behövde jag inte totalt kollapsa i gräset efteråt.

Nästa bokade lopp är Söder runt. Det gillade jag förra året. Det är något visst med att springa runt en ö. :)

Någon gång ska jag väl också ta itu med grejen att jag springer långsammare för varje lopp jag är med i… det känns ju inte superkul. Får försöka bli bättre på att faktiskt springa och se om jag kan jobba upp farten lite. Mitt mål är ju att komma under timmen på milen och närmast hittills är 1:01:58. Idag sprang jag på 1:11:28, hmmm…

Jessicamilla på papper

Hittade ett utkast till blogginlägg som jag uppenbarligen aldrig hann skriva… det innehöll bara titeln och bilden här ovanför…

Det var alltså ett tag sedan, men jag skrev ut Jessicamilla på papper för att Ava skulle få testläsa. Det hör inte till vanligheterna att se min text på papper. Jag brukar själv hålla mig till att läsa och redigera på skärmen mycket mer numera.

Jag har satt texten vääääldigt luftigt på sidorna, men det känns ändå lite häftigt att jag har knapprat ihop över 200 sidor text (om någon blev nyfiken på att få veta mer specifikt kan jag berätta att texten just nu är på 220 sidor, 35 020 ord, 155 051 tecken utan blanksteg, 188 732 tecken med blanksteg, 1 429 stycken, 4 426 rader).