Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Snake in the Grass

Den här boken köpte jag i Great Yarmouth för 50p… enbart för att den var billig. Ibland kan man ju ha tur, eller hur? I det här fallet vet jag inte riktigt… det är en ganska konstig bok, som handlar om en kvinna som ser tillbaka påen traumatisk händelse i barndomen, efter att ha nåtts av nyheten av ett dödsfall. Man vet egentligen hela grundstoryn från början, men fler och fler detaljer kommer fram… och var det verkligen riktigt exakt såsom alla trodde att det var? Skum bok… men ganska okej, eftersom den var ganska annorlunda.

BokinfoTitel: Snake in the Grass
Författare: Blain, Georgia
Lämna en kommentar

Malplacerad

Nu har jag snart varit har i London i en vecka, och nej, jag trivs fortfarande inte ett dugg. Kanner mig sa fel har, men samtidigt maste jag val ge det en chans, fa ett jobb och forsoka komma in i livet har? Vad ska jag annars gora?

Skulle ha traffat australienpojkarna igar pa aussie day, men de var tvungna att jobba. Jag traffade Jonathan i stallet, en annan kille jag larde kanna i Great Yarmouth. Det var val lite smatrevligt, fast nagot stelt. Vi gick till en pub och tog varsin ol, sen gick jag tillbaka for att kopa nya… och da var det en jattetjurig tjej bakom disken som fragade efter ID! Utan det kunde hon inte betjana mig, sa hon… har aldrig hant mig i England forut! Jonathan forsokte ocksa, men han fick inte ens vistas i lokalen utan ID, fick han hora… jaja. Gick till en annan pub i stallet, men klockan var bara nagra minuter ifran 23, dvs stangningsdags… at lite pa Burger King och gick sen hem och sloade framfor TV:n med irlandaren, avslutade med en kopp kaffe och sen gick Jonathan. Nar jag hade gatt och lagt mig fick jag ett meddelande om att han tyckte om mig men inte vagade saga nagot ifall inte jag kande likadant, men skulle jag saga ja om han fragade om jag ville ga ut med honom… liksom neeej… Sa nu har jag avvarjt det forsta raggningsforsoket… ja, jag anvande David som svepskal… men jag vet inte hur nagonting kommer att bli med oss… kan inte gora annat an att vanta och se… men jag saknar honom sa otroligt mycket…

Vad har vi mer gjort… i fredags var jag, Johanna och Veronica hemma hos Emilia i Hammersmith och at. Hon ar kock. :)

Har fatt en tid pa Adecco for att se om de kan hitta nagot kontorsjobb till mig, jag ska fa gora typing test och allt och fa veta hur manga ord i minuten jag skriver. Spannande.

Nu ska jag ut och springa om det inte regnar for mycket.

Lämna en kommentar

Inget jobb an…

Hmm, bidde inte mycket till jobbsokande igar. Det enda jag gjorde forrutom att skriva ut cv var faktiskt att titta igenom annonser i TNT magazine… naja. Men jag kanske var lite sallskapssjuk… nar jag kom hem var Henrik uppe och Veronica hemma och sa kom Emilia och halsade pa. Hon bodde i lagenheten nar jag var har forra gangen. Var ganska trevligt att traffa lite folk och sa bestamde de att jag skulle folja med och betala hyran, samt fika pa Starbucks. Sa det fick bli sa.

Gick dessutom ut pa kvallen, men det var ingen dundersucce. Vi gick mest dit for att Emilia skulle traffa en kille dar.

Har kopt busskort… en vecka £8.50… ca halften av priset som galler for tunnelbanan ocksa. Johanna och Veronica har bara busskort nu, de hade inte rad med bananen, sa det var lika bra att jag kopte det ocksa.

Trent akte tillbaka till Australien IGAR, fick jag veta nar jag till slut fick tag i Dave. Och Dave och pojkarna bor inte i London langre, men de kommer hit nagon helg ibland, sa nagon gang ska vi ut och dricka Guinness. :)

Kan inte sluta tanka pa (min) David… arrggh. Saknar honom. Jaja, han ar i alla fall min basta van i hela varlden, det ar val battre an ingenting…

Lämna en kommentar

Singel i London

Da var det slut pa apaventyren. Det var ganska skont att komma darifran, men jag vet inte om det blev battre av att komma till London. Bland det forsta jag gjorde var att ringa till David, men det gjorde ingenting battre for han hade kommit fram till att det nog var bast att saga att det ar slut i alla fall… Aaaargh, jag var ju installd pa det nar jag akte, det var ju slut da, sen gav han mig nya forhoppningar… men nu vill han inte forsoka langre. Och jag vet att det ar det basta om man tanker med hjarnan i stallet for hjartat, eftersom vara planer for livet pekar at helt olika hall… Jag menar, han ska for guds skull kanske plugga i Kiruna till hosten!!! Eller Linkoping…. *lalalalala sluta hoppas dumma saker* Men han kommer i alla fall inte att resa med mig… for han ar ingen utlandsaventyrare sager han… och vi ska ju inte anpassa ihjal oss for att kunna vara tillsammans, det ar ju logiskt och sunt. Jag ska da rakt inte plugga i Kiruna i alla fall… fast Linkoping ar ju lite lockande… *slar mig sjalv pa fingrarna, SLUTAAA*

Bor med valdig tillfallighetskansla hos Johanna, Veronica, Henrik, “Josef och brorsan” och “irlandaren” i trean i Bayswater, granne med detta internetcafe. J&V letar lagenhet i Notting Hill i stallet, vi far val se hur det gar. Jag borde hitta nagon annanstans att bo hur som helst.

Ingenting kanns roligt utan David… For att passa in har maste man i princip ga ut jamt och spana pa killar. Visst, det GAR ju att ga ut utan att vara pa jakt, men det ar helt enkelt inte lika kul nar alla andra gor det… Och jag vill verkligen inte folja mottot “det basta sattet att komma over en kille ar att hamna under en annan”. Nej, usch. Jag har redan provat, forra gangen ett forhallande tog slut for mig, det funkar INTE att soka trost i andra famnar…

Var ute och sprang i morse, det gick inte direkt stralande. Dessutom var det en unge som utbrast “Springer!” till sin mamma, som holl med “Jaa, hon ar ute och springer…”. Japp, pa svenska. Wow, vilket enormt aventyr att vara i London, med svenskar overallt… eller nat…

Har aven skaffat ett nytt simkort till min telefon, sa nu kanske min stackars rakning slutar narma sig skyarna (det ar dyrt att skicka sms till David nar man ar utomlands). Usch, vill inte ha den…

Nu ska jag skriva ut min CV och sen ge mig ut och soka jobb, utan minsta spar av entusiasm… inget kanns roligt just nu. Hur ska jag lyckas fa ett jobb nar jag inte ens vill ha det… hmm… jag vill hem till David.

Men det blir val battre snart…

Med lite tur kanske jag kan traffa Trent och Dave ikvall! Trodde att Trent akte tillbaks till Australien i lordags, men det ar nog imorrn han aker. Sa jag ska val smsa o se vad de har for sig… De ar alltsa nagra som jag traffade forra gangen jag var i England och jobbade pa kycklingfabrik…

Lämna en kommentar

När Lucy Sullivan skulle gifta sig

Den här boken räddade mig från tristess och jobbiga tankar under min resa till England. Ett typiskt exempel på en lättläst, lättsmält bok, mycket roande för stunden. Lucy Sullivan blir spådd att hon snart ska gifta sig, men hur skulle det gå till, hon som har sån otur med pojkar? Hon har ju inte ens någon pojkvän, även om hon raggar ganska friskt tillsammans med sina lägenhetskompisar. Men till slut träffar hon Gus… kan det vara han som är Den Rätte? Eller någon helt annan? Storyn påminner ganska mycket om Bridget Jones Dagbok, fast den är till och med ännu mer förutsägbar och inte lika rolig. Vill ni ha lite tillfällig underhållning, läs den, men om ni inte läser den klarar ni er lika bra för det, jag lovar. :)

BokinfoTitel: När Lucy Sullivan skulle gifta sig
Författare: Keyes, Marian
Lämna en kommentar

Poopspotting

Hej fran Cornwall, narmare bestamt ett sunkigt litet bibliotek med mycket skumma oppettider i den lilla fiskebyn Looe. Till raga pa allt far man betala 50 spann for att fa anvanda internet i en timme pa en seg dator med varldens samsta skarm.

Har tillbringar jag dagarna med att skyffla gronsaker och apbajs, klattra pa stegar och lacka vaggar, slapa jarnskrot, sla in popcorn och mask i paket, aka till narliggande stader och skramla bossa… med andra ord, jag ar volontar pa The Monkey Sanctuary.

Pa mandag bar det av till London efter tva veckor har ute i obygden, det ska bli ratt skont… jag har haft roligare. Alla pa MS ar engelsman och jag sanker medelaldern. Kanns inte som att jag har fatt vanner for livet direkt.

Saknar min David otroligt mycket. Pa nagot satt lyckades vi inte riktigt gora slut i alla fall sa nu ska vi gora ett forsok och se om vi kan fa det att funka pa nagot satt. Fast han bara sager en massa dumma saker om att jag med storsta sakerhet kommer att knulla runt i London, i princip. Och det ar ju inte sarskilt kul att hora. Men jag hoppas att jag far se honom nar han ar ledig fran skolan, att han kanske vill komma och halsa pa mig da… saknar honom!!

Har inte tid att skriva sa mycket nu, men narmare beskrivning av mina forehavanden har kommer kanske senare…

Lämna en kommentar

Watermelon

Ännu en Marian Keyes… men den här får något bättre betyg. Nu handlar det om en tjej som blir övergiven av sin man, precis efter att hon fött deras dotter! Hon beger sig hem till familjen i Irland och tillbringar ett antal veckor i sorg… känslorna svallar och hon skulle göra vad som helst för att fåtillbaka sin man. Men stämmer det att tiden läker alla sår? Och är hennes man verkligen den underbara man hon tror att han är? En bok som är rolig att läsa!

BokinfoTitel: Watermelon
Författare: Keyes, Marian
Lämna en kommentar

Avbruten symbios

Hänt i veckan: Nyår blev lugnt för mig och David. Vi beslutade oss till slut för att strunta i att hitta en fest vi ville gå på och så stannade vi hemma i stället, spelade RISK och åt oxfilé med hasselbackspotatis. Gick ut och tittade på fyrverkerierna och fjortisarna i stan vid tolvslaget. Har tagit det ganska lugnt i fortsättningen också, spelat mera spel och varit ute hos Davids pappa och matat höns… David har också fått sin dator som han beställt i delar och nu byggt ihop. I fredags åkte David med sin pappa och bror till Dalarna för att åka skidor och jag har fått en brutal försmak på singellivet… Idag var jag med familjen ute på Näsudden i Oxelösund, där de har skaffat en sjötomt, galningar… Fint var det i alla fall. Nu väntar jag bara på att David ska komma hem…

Grubbel: Imorrn bär det alltså av. Det är nu jag ger mig av på obestämd tid och lämnar min snuttebubbe efter 1,5 år tillsammans. Vi har gjort allt tillsammans, vi har tillbringat i stort sett varje natt tillsammans, vi har nästan aldrig varit ifrån varandra. Vi har praktiskt taget levt i symbios. Jag är inte riktigt hel utan honom… Men trots att det är så bra mellan oss trivs jag inte med det liv jag kan ha här med honom. Jag har ju så länge längtat ut på äventyr, men nu när det närmar sig känns det såklart svårt. Jag vill ju kunna vara med min David… Jag har gråtit mig till sömns de här nätterna och tänkt och tänkt och tänkt för att komma på ett sätt som vi kan vara tillsammans och jag ändå får ha ett liv… Men det känns så omöjligt. Nu pluggar han i Norrköping… jag har INGENTING vettigt att göra där. Sen ska han plugga i Linköping… och det ska förmodligen inte jag. Vi har ju sagt att det ska vara slut nu… och det känns såklart inte bra alls. Men jag kan ju inte förvänta mig att han ska gå och vänta på mig när jag inte ens vet när jag kommer hem eller om vi kommer att kunna vara tillsammans när jag kommer tillbaka. Så funkar det ju inte…

Det blir ju inte direkt lättare av att han är så deppig… jag är så orolig för honom… men jag hoppas att han inte gör något dumt… och att han kan få ett liv utan mig… för jag älskar honom så jättemycket…

Uss… jag vill inte lämna min älskling…

Lämna en kommentar

Paparatsi etc

I fredags träffade vi lite gamla kompisar… Vi hade förfest hos Veronica, det var jag, David, Kristin och Ellinor. Försökte gå in på Backstage innan 22, men kön var för lång, så vi gick till Paparatsi i stället, där vårt stamställe Penny Lane låg förut… Det var dyrt att gå in, men så hade de byggt om väldigt fint också, det hade blivit mycket ljusare, öppnare och fräschare. När de öppnade nedervåningen intog jag, Ellinor och Veronica genast dansgolvet, och stod där ensamma ett bra tag, men så tappade man liksom sugen när alla bara var “för nyktra för att dansa”, tråk. Typiskt dålig ursäkt. :)

Nu är vi kattvakter hemma hos Davids mamma i Rosenkälla. Gjorde inte så mycket vettigt igår, men på kvällen fick jag i alla fall äntligen lära mig hur man spelar RISK. Dessutom fetslog jag David. :) Det var ju kul, fast han är ju kanske inte världens bästa förlorare direkt…

Idag ska vi fira jul med Mattias och Maria (Davids bror + dennes flickvän)… och imorrn är det nyårsafton och vi har ingen aning om vad vi ska göra. För många förslag, men inget riktigt lockande… funderar på att strejka och sitta här ensamma med katten och en bit oxfilé i stället. :)

Lämna en kommentar

En vit jul

Vi fick en vit jul i år i alla fall, för en gångs skull!

Nu är vi åter i Nyköping, men de sista dagarna i Norrköping var ju ganska sköna eftersom vi var i princip ensamma på Bollen. I lördags åkte vi till Linköping för att utforska staden och shoppa lite och så. Det var en aning kallt för att gå runt och utforska, 13 minusgrader ungefär. David köpte i alla fall en fin, grön stickad tröja och jag köpte en sån där billig H&M-tröja (tunn, långärmad), en grå.

Julafton firades alltså hos Davids morbror i Norrköping, tillsammans med Ritha och Lasse (Davids mamma + hennes man), Reino och Lena (morbrorn + hans fru/sambo?), Sanna, Camilla och Rebecka (barn till Reino och Lena, dock inte gemensamma), samt Lenas föräldrar. Och jag och David såklart! Åt klassisk julmat, öppnade paket, tittade på TV och gick ut på kvällen för att åka byggplast och tefat i snön.

Jag fick en hjärtljusstake (elektrisk) av David, samt ett hjärthalsband, kostrumpor, snäckchoklad och en magnettomte. Av Ritha & Lasse fick jag ett par julstrumpor med nallar.

David fick lite av mig också: slipsnål med tillhörande manschettknappar, ett set med deo och duschkräm, after shave, en bok om hur de gjorde Sagan om Ringenfilmen, en Pezfigur + refillgodis och ett glas i serien som han samlar på (Valencia som finns på Åhléns).

Igår bar det alltså av mot Nyköping igen, i en fullastad bil… mycket saker. Vi passade även på att bygga pärlplattor, ni får väl kolla på Pärlplattesidan och se om jag hunnit lägga upp dem på temat Dokusåpa.

Idag har vi varit på stan med Henning och så träffade vi Boman och gick med honom en stund också. Gjorde dock inga fynd… Nyköping är väl inte världens mest spännande shoppingstad. :)

Lämna en kommentar