Hoppa till innehåll

Helenas dagar Inlägg

Bethnal Green

Publicerat den 21 februari 2002

Nu har vi flyttat till slummen, jag och Henrik! Slapade vart pick och pack genom hela staden i tisdags… jag jobbade, sa jag dumpade mina grejer pa jobbet over dagen, det kandes jattespejsat att ga runt som varsta backpackern bland alla coola businessmen vid Bank…

Nu bor vi alltsa for £30 i veckan tillsammans med Jocke, Matilda, Stina, David (*snyft* inte DEN David) och Sofie i en liten sunkig, men ganska hemtrevlig lagenhet i en nedklottrad betongklump. :) Lite tidigt an sa lange for ett ordentligt utlatande om hur det ar, men det blir sakert bra, om inte annat sparar jag ju pengar och restid till och fran jobbet.

Glomde forresten skriva att Veronicas och Johannas mammor var har och halsade pa i helgen. De hade med sig massor av saker fran Sverige till oss… Jag fick ost, Skogaholmslimpa, Marabouchoklad, lakan och ett par svarta byxor att ha pa jobbet (jakligt oformliga, men vem bryr sig… jobbyxor som jobbyxor).

Nu ar vi och halsar pa “hemma” pa Queensway, nastan lite nostalgiskt faktiskt, redan. Ska traffa de andra sen nar de kommer hem fran sina jobb, men nu sitter vi pa Art Cafe…

Lämna en kommentar

Jobb & flytt

Publicerat den 18 februari 2002

Nu var det ett tag sen sist… allt som har hant kan i princip delas in i “jobb”, “flytt” och “ovrigt”, sa nu delar jag upp det sa…

JOBB
Nu ar jag alltsa fullfjadrad barista… Hade tva utbildningsdagar med ett helt gang nya baristor, mycket teori varvat med lite kaffeovningar i utbildningslokalen… Sen var jag pa training pa ett Caffe Nero vid Green Park, Piccadilly. Min maestro Danielo larde mig allt jag behovde veta under tre dagar varvade med teori och servering av riktiga kunder. Pa mandagen samlades hela utbildninsganget pa kontoret och skrev kontrakt, fick jobbklader och blev placerade pa cafeer… Jag hamnade nara Bank, pa Leadenhall Street. Mitt i affarskvarteret, nastan alla kunder ar affarsman som kommer in varje dag och bestaller samma sak. Tror jag hade ganska tur med placeringen. Cafet ar oppet 6.30-18.30 mandag-fredag, inga grasliga arbetstider med andra ord. Idag jobbar jag 13-19, ska strax aka… det tar ca 1,5 timme att ta sig dit med bussen i rusningstrafik! Arbetskamraterna ar okej… managern Julie ar engelsk, men hon slutar snart och ersatts av en (surprise!) italienska. Sen har vi en svensk tjej, Kicki, en slovenisk kille, Albert och en islandsk kille, Nonni. Ganska snalla allihop och alla pratar bra engelska, vilket ar ett krav for att fa jobba bland alla affarsmannen. :)

Har faktiskt lyckats oppna bankkonto i Barclays Bank (pa Fenchurch Street, ar det nagon mer som tanker Liftaren?), sa vi far val hoppas att jag far dit min lon pa fredag… far lon varannan vecka, ratt okej.

FLYTT
Spontanitet… tank vilka situationer den kan forsatta manniskor i. :) Jag och Henrik var i Svenska kyrkan och at semlor och precis innan vi gick ville jag ta en titt pa anslagstavlorna, lite pa kul bara. Dar sag vi lappen som vi helt enkelt inte kunde motsta att ringa pa… Bo for 30 pund i veckan tillsammans med ett gang svenskar i Bethnal Green… Lite battre an 65 pund… Sa vi ringde och nu har vi varit dar ett par ganger. Lagenheten ar lite sunkig, men manniskorna verkar jattetrevliga och vi ska flytta in nagon gang den har veckan. Vi var pa fest dar i lordags, det var ratt ok, men det blev VAL mycket Southern Comfort for mig… ajajaj.
Synd saklart att inte fa bo med Johanna, Veronica o Ellinor o sa, men jag vill ju garna bo billigt och jag VET att de aldrig skulle noja sig med en sa billig lagenhet… och de vill formodligen inte bo i den delen av stan heller, fran Bethnal Green tar bussen en kvart till Bank, ungefar… Sa det ar pengarna och narheten till jobbet som ar de framsta skalen till att flytta. Sen hoppas vi ju skaffa nya trevliga vanner ocksa. :)

ANNAT
Annat kanns mest som DAVID just nu… han ar i alla fall det jag agnar de flesta tankar at nu. Enligt hans senaste email ar han i alla fall javligt glad att vara av med mig och det ar val skont for honom da. Far forsoka vara glad for hans skull… Han kommer och halsar pa 20 mars – 10 april, det kommer att bli jakligt konstigt, men jag hoppas att det blir kul ocksa och att vi klarar av att vara vanner. Fast jag vill ju forstas ha honom som mer an van, men han ar nog bara glad om det aldrig blir vi igen. Vore ju onekligen bra for mig ocksa om jag kunde kanna sa, men hur gor man?

Nat annat “annat” som hant ar att Alva flyttat in i lagenheten, efter att Michael, irlandaren, flyttat ut.

Lämna en kommentar

My Legendary Girlfriend

Publicerat den 6 februari 2002

Den har boken lovade vara en manlig variant av Bridget Jones… och visst förstår man sambandet, den handlar om en ung, kärlekssökande man vid namn Will. Men den här boken är annorlunda och uppfriskande på något vis… Sorgligt nog är det även lätt att känna igen sig i den smått patetiske Will, som fortfarande inte har kommit över sin ex-flickvän som dumpade honom for tre år sedan. Nu tillbringar Will sina dagar med att deppa i sin sunkiga lägenhet i Archway, London. Utan sin telefon skulle han vara utom all räddning… Har lånat ut boken till ett par lägenhetskompisar och vi är alla så trollbundna att vi har beslutat vallfärda till Archway (detta skrevs alltså när jag bodde i London) och försöka följa Wills fotspår. :) Mycket rolig, charmig och läsvärd bok!

BokinfoTitel: My Legendary Girlfriend
Författare: Gayle, Mike
Lämna en kommentar

Hotelympia 2002

Publicerat den 6 februari 2002

Fick faktiskt inte en sa enormt handelselos, hemsk dag efter att jag skrev har sist… Nar jag satte nyckeln i laset hemma horde jag att telefonen ringde och sa var det Emilia som ringde och hade biljetter till Hotelympia 2002, en massa for restaurangfolk, men ingen att ga med. Eftersom jag var den enda tillgangliga satt jag snart pa bussen pa vag till Earls Court. Nar vi kom dit fick vi fylla i varsin lapp och sen gjorde de jatteseriosa namnskyltar till oss som vi skulle fasta pa kladerna… “Miss Helena Ferry, Barista, Cafe Nero” stod det pa min. Fniss. Alla andra var typ “head chef”, “chef de partie” och sa dar, vilket ledde till att alla med nya spannande matideer hoppade pa dem och gjorde reklam for sina produkter. For min del var det mest folk med kakor och muffins som tyckte att jag skulle rekommendera deras prylar for chefen, jag fick reklamblad och allt. Det blev en hel del mat pa massan… det var den delen som var intressant, inte badrumslosningar for stora hotell… Sa vi gick runt och fick smaka kyckling, quorn, choklad, lax, kakor, bullar, smoothies, drinkar…… helt ok!

Igar hade jag inte ens ett giltigt bus pass langre… sa jag forberedde mig for en dags depp… men Henrik borjade inte jobba forran senare pa eftermiddagen, sa han beslutade sig for att liva upp mig genom att satta pa livlig musik och sen dra med mig till the Science Museum… vi tillbringade en stund pa “barnavdelningen” i kallaren, dar man fick peta pa och leka med saker. Hehe.

Efterat tog jag mig en liten promenad hem via Harrods, dar jag kikade in en svang… varsta crazy stallet… helt sjukt… laskigt…

Givetvis var Kensington Gardens redan stangt nar jag var pa vag hem, sa jag tvingades ga langs den mycket valtrafikerade och bullriga Bayswater Road. Suck.

Och sa har vi ju det standiga med David… det har inte blivit battre sen sist, tvart om. Ska forsoka ringa honom sa vi far prata… Kanns som att vi stravar at helt motsatta hall… han forsoker sudda ut mig ur sitt liv och komma over mig, medan jag forsoker halla fast vid oss och ge det en chans. Jag far val ge mig, misstanker jag… Jag har gjort sa manga dumma saker att jag nog inte fortjanar en chans. Jobbigt bara att vi ska vela hit och dit sa mycket och saga sa manga motstridiga saker… Saknar honom…

Forresten,Tony, du som bombarderar min gastbok med snuskiga och fejkade meddelanden, vore tacksam om du kunde dra at helvete!

Nu ska jag ut och springa… det finns ingen battre motivation till att motionera an kansloladdade stunder angaende isonderfallande forhallanden… da kanner man bara for att springa, springa, bort, bort, bort….

Lämna en kommentar

Snakebite

Publicerat den 4 februari 2002

Har hant en hel del sen sist, sa det har blir nog ett maffigt inlagg. :) Rent allmant har val London sina ljuspunkter, men vissa saker kanns ju fortfarande jobbiga… Just nu har jag nagra enormt handelselosa dagar att se fram emot, och det ar ju det som ar jobbigast… har man bara nagot att gora ar det ju inte sa farligt, for det mesta. Jaja, nu ska jag sammanfatta vad som hant inom nagra omraden…

JOBB

I tisdags hade jag intervju pa Caffe Nero, en stor cafekedja i London. Det gick bra, jag fick jobb… men forst 1,5 vecka senare. Det borjar med en femdagars traningsvecka, forst efter det far man skriva kontrakt samt se vilket cafe man hamnar pa. Efter manga om och men har jag beslutat mig for att ta det har jobbet. Fordelarna ar ju att man far kassavana… och att jag garna ville prova pa ett cafejobb. Kassavana ar ju nagonting som underlattar enormt nar man soker t.ex. sommarjobb i Sverige! Nackdelarna ar val att man sakert trottnar fort (men sa blir det nog oavsett vilket jobb man far har) samt LONEN. £4.10 i timmen borjar man med. Traningsveckan ar bara pa 27 timmar, sa det blir fortsatt knapert. Inte roligt att ta ut massor fran svenska kontot hela tiden. Men nu borjar jag i alla fall pa torsdag… sa vi far val se hur det blir.

Mitt andra alternativ var att ta ett kontorsjobb genom Adecco. Var dar dagen efter cafeintervjun och registrerade mig. Nu ar det officiellt; jag skriver 70 ord i minuten. :) De var inte lite imponerade av mig och mina resultat pa skrivprovet och MS Officeprovet… ryktet spred sig snabbt over kontoret och alla hade hort talas om mig innan de traffade mig, typ. :) Tror inte att engelsman i allmanhet ar sa datorkunniga, verkar i alla fall inte sa. Det var i alla fall skitkul att bevisa att jag skriver 70 wpm… for nar jag fick tiden for att registrera mig fragade hon i receptionen hur snabbt jag skrev och jag sa att jag inte riktigt visste, men det kanske rorde sig om en 60-70… varpa hon tittade skeptiskt pa mig och sa nagot i stil med “rrrrrright, men lilla gumman, sa fort skriver ju de som ar ERFARNA inom branschen… men du, vi testar dig senare”. Hah!

Fordelen med ett kontorsjobb hade varit lonen… mellan £5-7.50. Men jag HAR ju redan kontorsjobb pa mitt CV. :) Kul att variera sig lite… och sa var det ju det dar med kassavana. Dessutom kan jag ju alltid ga tillbaks till Adecco om cafet ar skit.

PARTY

Har tagit det ganska lugnt pa partyfronten, eftersom jag forsoker vara ekonomisk… och for att jag inte haft nagon storre lust. Men i lordags var vi (jag, Veronica och Johanna) pa the Walkabout i Shepherds Bush tillsammans med Dave fran Australien (som jag traffade i Norfolk) och hans tva nyzeelandska kompisar. Vi oroade oss for det dar med pengar, vi hade inte riktigt rad att kopa drinkar… Fick punga ut med £2 (ovanligt billigt anda…) for intradet, men sen var det inga bekymmer. Innan vi ens hunnit presentera vara vanner for varandra vralade Dave Snakebite och forsedde oss med denna intressanta dryck… och sen stod han och hetsade oss att dricka fortare, sa att han kunde kopa fler till oss. Galning. :)

Walkabout var den typen av stalle dar man inte ens kunde ga till toan utan att tappa rakningen pa hur manga som forsokte ragga upp en pa vagen. Johanna och Veronica stormtrivdes och hanglade val med en sisadar 4 pers var. :) For min del stod inte hangel pa schemat, daremot tog jag klunkar av allas drinkar och forsokte sno deras klubbor. :)

Det var faktiskt en jattekul kvall… fast Dave forsvann efter ett tag och vi traffade honom inte igen forran utanfor, vi har debatterat over huruvida vi tror att han dackade nagonstans eller forsvann med en sexig blondin. :)

Hur som helst, innan vi visste ordet av var vi intryckta i en taxi och sen plotsligt inne pa en klubb som kostade £7 i intrade… men Johanna och Veronica var visst utanfor, sa jag gick ut igen… de skulle hem, men eftersom nagon redan betalat mitt intrade tog jag mitt bus pass som Veronica forvarat i sin vaska och sa gick jag tillbaka… MEN de vagrade slappa in oss igen, trots den roda fula stampeln pa handleden, som intygade att vi betalt. Sa det var bara att vanta tills alla var ute… forlorade en, men jag, Dave och Anton eller vad han hette, letade upp en buss och hamnade sa i mina hemtrakter, dar Dave kopte en KitKat Chunky at mig pa en mack och sen forsokte vi ta oss hem till mig. Men jag hade inga nycklar… sa efter manga om och men slutade det med att Henrik hittade oss sovande i korridoren nar han kom hem fran jobbet. :) Grabbarna drog da ganska med en gang, men Henrik och jag satt uppe till 7 pa morgonen och diskuterade Livet.

SIMPLA NOJEN

Det basta har i livet ar gratis… sarskilt nar man ar pank. :) Jag och Henrik har varit pa nagra museer, vi har matat faglar (fy satans vad respektingivande de dar jakla svanarna ar, nar de stracker pa sig och stoppar nabben i nyllet pa en) och vi har akt buss! Det senare ar ett mycket underskattat noje… hoppa pa en buss nagonstans och se var du hamnar. Forsta gangen hamnade vi i Sudbury, ett litet gudsforgatet stalle inte helt olikt en trist smastad. Dar gick vi in pa puben och drack ol. Hur kul som helst. Problemet var bara att Henrik skulle borja jobba klockan 22… och trots att vi lamnade puben 20.30 lyckades vi inte komma fram till The Stag, bogklubben dar han jobbar, forran 23.15. Hm. :) Igar hamnade vi vid ett bussgarage utanfor ett regnigt Peckham, kanske inte riktigt lika spannande.

ANNAT

Sa varst mycket annat hander val inte, om jag ska vara helt arlig. Idag… tjaaaa… ska eventuellt ut och springa efter det har om jag orkar. Haller pa och tvattar, jag fick Snakebite over mina klader pa The Walkabout… och i haret, men det var lattare att bli av med.

Michael, “var” irlandare ska flytta fran lagenheten. Forstar om han kanner sig lite utanfor bland alla svenskar. :) Men det ar ganska synd, han var trevlig och bjod pa vin ibland om kvallarna. :) Just nu ar ena brodern i Sverige och en annan kille bor tillfalligt i lagenheten. Har typ bara sagt hej till honom an sa lange… han ar fran Schweiz eller nat sant dar, tror jag.

Och sa har vi det har med David… Vet varken ut eller in. Saknar honom. Just nu kanns det som han hatar mig, men jag kanske overreagerar for att han lat lite tjurig i sina mail och for att han typ inte smsat pa flera dagar… Hoppas att han kommer och halsar pa, lat som att han kan gora det i mars nagon gang. Om han fortfarande vill traffa mig… Ringde honom i onsdags och det var verkligen hur trevligt som helst att fa prata med honom igen… da kandes det ganska bra… men allt ar sa forvirrande nar man inte har regelbunden ordentlig kontakt, vad fasen tanker han egentligen?

Lämna en kommentar

Snake in the Grass

Publicerat den 28 januari 2002

Den här boken köpte jag i Great Yarmouth för 50p… enbart för att den var billig. Ibland kan man ju ha tur, eller hur? I det här fallet vet jag inte riktigt… det är en ganska konstig bok, som handlar om en kvinna som ser tillbaka påen traumatisk händelse i barndomen, efter att ha nåtts av nyheten av ett dödsfall. Man vet egentligen hela grundstoryn från början, men fler och fler detaljer kommer fram… och var det verkligen riktigt exakt såsom alla trodde att det var? Skum bok… men ganska okej, eftersom den var ganska annorlunda.

BokinfoTitel: Snake in the Grass
Författare: Blain, Georgia
Lämna en kommentar

Malplacerad

Publicerat den 27 januari 2002

Nu har jag snart varit har i London i en vecka, och nej, jag trivs fortfarande inte ett dugg. Kanner mig sa fel har, men samtidigt maste jag val ge det en chans, fa ett jobb och forsoka komma in i livet har? Vad ska jag annars gora?

Skulle ha traffat australienpojkarna igar pa aussie day, men de var tvungna att jobba. Jag traffade Jonathan i stallet, en annan kille jag larde kanna i Great Yarmouth. Det var val lite smatrevligt, fast nagot stelt. Vi gick till en pub och tog varsin ol, sen gick jag tillbaka for att kopa nya… och da var det en jattetjurig tjej bakom disken som fragade efter ID! Utan det kunde hon inte betjana mig, sa hon… har aldrig hant mig i England forut! Jonathan forsokte ocksa, men han fick inte ens vistas i lokalen utan ID, fick han hora… jaja. Gick till en annan pub i stallet, men klockan var bara nagra minuter ifran 23, dvs stangningsdags… at lite pa Burger King och gick sen hem och sloade framfor TV:n med irlandaren, avslutade med en kopp kaffe och sen gick Jonathan. Nar jag hade gatt och lagt mig fick jag ett meddelande om att han tyckte om mig men inte vagade saga nagot ifall inte jag kande likadant, men skulle jag saga ja om han fragade om jag ville ga ut med honom… liksom neeej… Sa nu har jag avvarjt det forsta raggningsforsoket… ja, jag anvande David som svepskal… men jag vet inte hur nagonting kommer att bli med oss… kan inte gora annat an att vanta och se… men jag saknar honom sa otroligt mycket…

Vad har vi mer gjort… i fredags var jag, Johanna och Veronica hemma hos Emilia i Hammersmith och at. Hon ar kock. :)

Har fatt en tid pa Adecco for att se om de kan hitta nagot kontorsjobb till mig, jag ska fa gora typing test och allt och fa veta hur manga ord i minuten jag skriver. Spannande.

Nu ska jag ut och springa om det inte regnar for mycket.

Lämna en kommentar

Inget jobb an…

Publicerat den 23 januari 2002

Hmm, bidde inte mycket till jobbsokande igar. Det enda jag gjorde forrutom att skriva ut cv var faktiskt att titta igenom annonser i TNT magazine… naja. Men jag kanske var lite sallskapssjuk… nar jag kom hem var Henrik uppe och Veronica hemma och sa kom Emilia och halsade pa. Hon bodde i lagenheten nar jag var har forra gangen. Var ganska trevligt att traffa lite folk och sa bestamde de att jag skulle folja med och betala hyran, samt fika pa Starbucks. Sa det fick bli sa.

Gick dessutom ut pa kvallen, men det var ingen dundersucce. Vi gick mest dit for att Emilia skulle traffa en kille dar.

Har kopt busskort… en vecka £8.50… ca halften av priset som galler for tunnelbanan ocksa. Johanna och Veronica har bara busskort nu, de hade inte rad med bananen, sa det var lika bra att jag kopte det ocksa.

Trent akte tillbaka till Australien IGAR, fick jag veta nar jag till slut fick tag i Dave. Och Dave och pojkarna bor inte i London langre, men de kommer hit nagon helg ibland, sa nagon gang ska vi ut och dricka Guinness. :)

Kan inte sluta tanka pa (min) David… arrggh. Saknar honom. Jaja, han ar i alla fall min basta van i hela varlden, det ar val battre an ingenting…

Lämna en kommentar

Singel i London

Publicerat den 22 januari 2002

Da var det slut pa apaventyren. Det var ganska skont att komma darifran, men jag vet inte om det blev battre av att komma till London. Bland det forsta jag gjorde var att ringa till David, men det gjorde ingenting battre for han hade kommit fram till att det nog var bast att saga att det ar slut i alla fall… Aaaargh, jag var ju installd pa det nar jag akte, det var ju slut da, sen gav han mig nya forhoppningar… men nu vill han inte forsoka langre. Och jag vet att det ar det basta om man tanker med hjarnan i stallet for hjartat, eftersom vara planer for livet pekar at helt olika hall… Jag menar, han ska for guds skull kanske plugga i Kiruna till hosten!!! Eller Linkoping…. *lalalalala sluta hoppas dumma saker* Men han kommer i alla fall inte att resa med mig… for han ar ingen utlandsaventyrare sager han… och vi ska ju inte anpassa ihjal oss for att kunna vara tillsammans, det ar ju logiskt och sunt. Jag ska da rakt inte plugga i Kiruna i alla fall… fast Linkoping ar ju lite lockande… *slar mig sjalv pa fingrarna, SLUTAAA*

Bor med valdig tillfallighetskansla hos Johanna, Veronica, Henrik, “Josef och brorsan” och “irlandaren” i trean i Bayswater, granne med detta internetcafe. J&V letar lagenhet i Notting Hill i stallet, vi far val se hur det gar. Jag borde hitta nagon annanstans att bo hur som helst.

Ingenting kanns roligt utan David… For att passa in har maste man i princip ga ut jamt och spana pa killar. Visst, det GAR ju att ga ut utan att vara pa jakt, men det ar helt enkelt inte lika kul nar alla andra gor det… Och jag vill verkligen inte folja mottot “det basta sattet att komma over en kille ar att hamna under en annan”. Nej, usch. Jag har redan provat, forra gangen ett forhallande tog slut for mig, det funkar INTE att soka trost i andra famnar…

Var ute och sprang i morse, det gick inte direkt stralande. Dessutom var det en unge som utbrast “Springer!” till sin mamma, som holl med “Jaa, hon ar ute och springer…”. Japp, pa svenska. Wow, vilket enormt aventyr att vara i London, med svenskar overallt… eller nat…

Har aven skaffat ett nytt simkort till min telefon, sa nu kanske min stackars rakning slutar narma sig skyarna (det ar dyrt att skicka sms till David nar man ar utomlands). Usch, vill inte ha den…

Nu ska jag skriva ut min CV och sen ge mig ut och soka jobb, utan minsta spar av entusiasm… inget kanns roligt just nu. Hur ska jag lyckas fa ett jobb nar jag inte ens vill ha det… hmm… jag vill hem till David.

Men det blir val battre snart…

Med lite tur kanske jag kan traffa Trent och Dave ikvall! Trodde att Trent akte tillbaks till Australien i lordags, men det ar nog imorrn han aker. Sa jag ska val smsa o se vad de har for sig… De ar alltsa nagra som jag traffade forra gangen jag var i England och jobbade pa kycklingfabrik…

Lämna en kommentar

När Lucy Sullivan skulle gifta sig

Publicerat den 18 januari 2002

Den här boken räddade mig från tristess och jobbiga tankar under min resa till England. Ett typiskt exempel på en lättläst, lättsmält bok, mycket roande för stunden. Lucy Sullivan blir spådd att hon snart ska gifta sig, men hur skulle det gå till, hon som har sån otur med pojkar? Hon har ju inte ens någon pojkvän, även om hon raggar ganska friskt tillsammans med sina lägenhetskompisar. Men till slut träffar hon Gus… kan det vara han som är Den Rätte? Eller någon helt annan? Storyn påminner ganska mycket om Bridget Jones Dagbok, fast den är till och med ännu mer förutsägbar och inte lika rolig. Vill ni ha lite tillfällig underhållning, läs den, men om ni inte läser den klarar ni er lika bra för det, jag lovar. :)

BokinfoTitel: När Lucy Sullivan skulle gifta sig
Författare: Keyes, Marian
Lämna en kommentar