Hoppa till innehåll

Etikett: deckare

Vyssan lull (Hammarbyserien del 3)

Japp, jag läste trean också. Och den var också spännande och helt okej. Men alltså de här omslagen… “Mamma, är det där en kniv?” “Jaa..” “Varför då..?” Ja, vad säger man?

Nu handlar det om en filippinsk kvinna och hennes två små barn som hittats mördade. Och ju mer som nystas, desto mer får man veta av den intrikata berättelsen som leder dit. Även för Hammarbypoliserna blir det en del drama.

Kan tänka mig att jag lånar fyran på bibblan så småningom, om nu inte den också skulle dyka upp i något bokbytarsammanhang, förstås.

Episka bokutmaningen
Ja, till förra delen i serien gick det ju inte att hitta någon ny match i utmaningen… Men kanske kan jag få till en för denna…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
50. En bok som är så ful att du knappt vill läsa den. Ja, jag tror faktiskt att det får bli denna. Inte så att själva designen är ful, men visst är det fult och otäckt att ha en blodig kniv på framsidan. Det var inte så kul att ha den liggande framför barnen…
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)
101. En bok som passar i en kategori du hittar på själv: En deckare (Upptagen)

BokinfoTitel: Vyssan lull
Författare: Gerhardsen, Carin
Lämna en kommentar

Mamma, pappa, barn (Hammarbyserien del 2)

Jag var ju inte överdrivet förtjust i Pepparkakshuset, men folk verkar gilla den här serien och eftersom jag hittat de tre första delarna gratis ville jag ge dem en chans… Och den här boken kom jag faktiskt bättre överens med. Nu tände det till, så att jag faktiskt brydde mig om det jag läste, det blev spännande. Kanske lite tack vare att jag som förälder ömmar för utsatta barn, som är temat i boken.

Det handlar dels om en sextonårig tjej som hittas mördad på en Finlandsfärja. Hon lämnar en lillasyster och en alkoholiserad mor som har fest med andra alkisar hemma i lägenheten mest hela tiden. Det handlar också om ett spädbarn som hittas övergivet i sin vagn. Strax därefter hittas en död kvinna, som måste vara barnets mamma. Men det tar tid att identifiera henne och därmed också att få reda på att det finns ett till barn ensam kvar i en lägenhet. Sen får man fortsättning om personerna på Hammarbypolisen också.

Helt okej mysig sommarläsning.

Den episka läsutmaningen
Nu börjar det bli svårt på riktigt, att hitta något från utmaningen som passar, är jag rädd…
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
(70. En bok som utspelar sig till sjöss.) (alltså… det känns lite långsökt, delen på Finlandsfärjan är så kort…)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Upptagen)
(76. En bok med ett fordon.) (alltså… inte så värst mycket mer än någon annan…)
101. En bok som passar i en kategori du hittar på själv: En deckare (Upptagen)
Jaha, nähä… ingenting då.

BokinfoTitel: Mamma, pappa, barn
Författare: Gerhardsen, Carin
Lämna en kommentar

Pepparkakshuset (Hammarbyserien del 1)

Alltså, jag läser ju inte deckare egentligen. Eller, jo, jag har läst en och annan i mina dagar, men jag har faktiskt aktivt låtit bli också. Ibland är de riktigt spännande, men de känns sällan särskilt viktiga. Med några undantag, såklart, men sen finns det ju så många dussindeckare…

Pepparkakshuset är del 1 i Hammarbyserien. Jag trillade in på denna serie när jag plockade del 2 (Mamma, pappa, barn) i jobbets bokbytarhylla. Sen sprang jag på del 1 och 3 i en Readcycle-tunna och då var jag ju bara tvungen att ta dem och börja med rätt bok.

Och njä, det blir väl ingen riktigt viktig läsupplevelse, detta. Även om premissen har något visst, det handlar om hur mobbning kan förstöra ett barns liv så till den milda grad att hen många år senare kan vilja söka upp sina plågoandar och ta ut en gruvlig hämnd. Jag sveps dock inte riktigt med utan tänker mycket på hur boken är skriven, hantverket och tankegångarna bakom. Det är för all del intressant att inspireras att tänka på skrivarhantverk, men kanske vill jag hellre bli så uppslukad att jag glömmer bort allt sånt.

Jag läste Carolina Landins recension med stor igenkänning. Det är onekligen några saker i berättelsen som skaver. Och den stora twisten saknar liksom en del finess.

Men ja, jag kommer att läsa vidare, säkert båda böckerna jag har hemma åtminstone. Det är ju en hyllad serie, trots allt. Kanske blir den bättre.

Den episka bokutmaningen
Ja, nu börjar det bli svårt att hitta matchningar i läsutmaningen. För att få till två måste jag faktiskt använda punkt 101. Väljer en så ospännande kategori som “En deckare”. Den borde ju ha funnits med! Phew, då gick det i alla fall (blir nog svårare med nästa bok i serien…).
1. En bok av en svensk författare. (upptagen)
74. En bok som utspelar sig i en stad där du har bott. (Stockholm, där jag bor)
101. En bok som passar i en kategori du hittar på själv. (En deckare.)

BokinfoTitel: Pepparkakshuset
Författare: Gerhardsen, Carin
Lämna en kommentar

Pansarhjärta

Tycker du att böcker brukar ta slut för fort? Läs i så fall Pansarhjärta. Redan efter första tredjedelen kunde berättelsen ha snörpts ihop till ett avslut, men gång på gång på gång på gång kommer nya invecklingar i denna skickligt sammanvävda historia. Vid ett par tillfällen hann jag rentav tänka att “nu får han väl ge sig snart”, men på det stora hela bjöd boken på mycket spännande läsning.

Pansarhjärta är den åttonde boken om Harry Hole, men mitt första möte med denna polis och seriemördarexpert från Norge. Däremot har jag läst och älskat Nesbøs Doktor Proktors pruttpulver och Doktor Proktors tidsbadkar, som riktar sig till lite yngre läsare.

Harry Hole är en fallen hjälte, som man förstår har betalat dyrt för sin framgång som seriemördarjägare. Kaja Solness från våldsroteln vid Oslopolisen skickas för att hämta hem honom från exilt och destruktivt leverne i Hong Kong och lyckas med nöd och näppe genom att berätta att Holes far ligger för döden. Men det är förstås inte därför hon är ditskickad, utan för att en ny seriemördare tycks härja i Norge. Två kvinnor har hittats döda, båda med 24 symmetriskt placerade sticksår inuti munnen. Såren har tillfogats inifrån och offren har drunknat i sitt eget blod. Snart sker fler märkliga dödsfall, dock utan uppenbar koppling till de övriga. Snart har man hittat ett samband: offren övernattade samtidigt i en fjällstuga. Men vad är motivet? Och vilka fler befann sig i stugan? En till en början motvillig Hole sätts att reda ut soppan, inte minst för att visa vad våldsroteln går för, då de riskerar att förlora sina häftiga mordutredningar till Kripos.

Det är en mycket spännande bok, men samtidigt som jag är oerhört imponerad över historiens alla detaljer och förvecklingar går det överstyr mot slutet, jag blir lite matt och trovärdigheten börjar halta. Varenda bifigur ruvar på en mörk hemlighet som Harry Hole nystar rätt på genom förbluffande slutledningar. Inte sällan antyds att en slutledning gjorts utan att läsaren får ta del av den, vilket är ett irriterande sätt att skriva på.

Boken är definitivt inget för den äckelmagade. Det är mycket blod och tortyr med all (icke?) önskvärd tydlighet och detaljrikedom. SvDs recensent går så långt som att kalla det “författarens sadism mot läsaren”.

Mitt största trovärdighetsproblem kommer när vår hjälte just har bankat käken ur led genom att kasta sig mot en spik två gånger, bänt upp munnen och plockat ut det otrevliga stickvapnet ämnat att döda honom, virat en sönderriven tröja runt huvudet för att hålla käken på plats och sen konverserar obehindrat med sin chaufför. Nu är jag inte på något vis insatt i den typen av skador, men känner spontant att även en hårding som Hole borde bli en smula fåordig efter en sån pärs.

Jag är kluven: å ena sidan en sjukt spännande och snyggt sammanflätad berättelse, å andra sidan helt enkelt lite för mycket av det goda.

Läs smakprov här!

BokinfoTitel: Pansarhjärta
Författare: Nesbø, Jo
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 9164203247
4 kommentarer

Den krossade tanghästen

Den krossade tanghästen är en mycket kompetent skriven deckare som gör allt man väntar sig av en bra deckare. Den är spännande medan man läser och karaktärerna är lite lagom klyschiga. När man är färdig lägger man den ifrån sig och glömmer den. Typisk deckare. :)

Ett stort plus är att berättelsen utspelar sig i Göteborg, det tycker jag är mysigt! Det handlar om en rik affärsman, Richard von Knecht, som faller från sin egen balkong och dör. Ganska snart står det klart att han inte hoppat för egen maskin. Kriminalinspektör Irene Huss och hennes kollegor börjar rota i de trassliga familjehemligheterna kring familjen von Knecht och inser snart att familjen inte är så perfekt som man kanske skulle kunna tro. Men vem eller vilka är det som önskade Richard von Knecht död?

Actionspäckad underhållning för stunden!

Bloggvärldens skriverier om ‘Den krossade tanghästen’

BokinfoTitel: Den krossade tanghästen
Författare: Tursten, Helene
ISBN: 9789187894688
Lämna en kommentar

4.50 from Paddington

Jag har faktiskt inte läst särskilt mycket av Agatha Christie och ingenting om Miss Marple innan denna. Jag hade ingen uppfattning om hur gammal Miss Marple är – i den här boken tar hon hela tiden vänner till hjälp eftersom hon inte orkar ränna runt själv. Mysteriet börjar med att Marples väninna Mrs McGillicuddy åker tåg och blir vittne till ett mord i ett passerande tåg. Men ingen kropp dyker upp och damerna blir inte trodda. Miss Marple beslutar sig för att lösa fallet och skickar därför sin yngre väninna Lucy Eyelesbarrow till Rutherford Hall dit ledtrådarna pekar.

En klurig klassisk whodunit med flera misstänkta och det blir faktiskt extra mysigt av att det för en gångs skull är en skröplig gammal tant som är smartast och coolast.

BokinfoTitel: 4.50 to Paddington
Författare: Christie, Agatha
ISBN: 0002312840
Lämna en kommentar

Främmande fågel

Det var en halv evighet sedan jag läste denna (och jag låter datumet stå som när jag läste ut den för min läst-per-år-statistiks skull), men kanske är det dags att komma ikapp med bokrecensionerna nu. Jag har läst flera av Anna Janssons deckare om Maria Wern i slumpmässig ordning och tyckt ganska olika bra om dem. Jag gillade början på Främmande fågel – ett mycket mörkt och olycksbådande scenario växer långsamt fram när läsaren förstår att fågeln som kommer till brevduveägaren Ruben Nilsson på Gotland är smittad med fågelinfluensan. Givetvis är inte beredskapen som den borde vara och snart står Gotland inför potentiell katastrof… som hotar att sprida sig.

Jag tyckte att boken var okej, men jag gillade den bättre i början än när den övergick till att bli mer traditionell deckare. Och jag störde mig på att låta en del av förklaringen framgå i slutet genom ett väldigt övertydligt brev som knappast kändes realistiskt… man förklarar inte allt för någon som redan vet.

» Bloggvärldens skriverier om ‘Främmande fågel’

BokinfoTitel: Främmande fågel
Författare: Jansson, Anna
ISBN: 9789170014512
Lämna en kommentar

Svart fjäril

Anledningen att jag blev sugen på Anna Jansson är väldigt enkel: Hennes (Månpocket-)böcker har snygga omslag! Inte bara det att framsidorna är fina, de har dessutom ett tydligt grafiskt tema och en “författarlogga” – “Anna Jansson” skrivet på samma sätt på varje bok. Bäst av allt är att varje bokrygg har en symbol som representerar boken, i det här fallet samma fjäril som återkommer i olika storlekar på fram- och baksida. Det får mig att vilja samla fler i bokhyllan!


Jag gillar fjärilen på bokryggen och “författarloggan”.
Svart fjäril visade sig vara mycket mer än en snygg yta. Jag tyckte mycket bra om den! Det är en kriminalroman där vi dels följer den stackars kvinna som på grund av sin hemska uppväxt begår mord och anlägger bränder, dels polisen som jagar henne. Huvudpersonen är kriminalinspektör Per Arvidsson, som under handlingens gång både har kärleksbekymmer och får veta mörka familjehemligheter.

På omslaget finns ett citat från Nerikes Allehanda: “Svart fjäril är utan tvekan Anna Janssons hittills skickligast konstruerade roman.” Det var det som fick mig att välja just Svart fjäril och jag håller med om att berättelsen är bra uppbyggd. Själv gissade jag inte upplösningen förrän när ca 25 sidor återstod och till och med efter det fick jag anledning att tvivla. Men jag hade rätt och skämdes nästan för att jag inte tänkt tanken tidigare – alla ledtrådar finns där, snyggt levererade. Ändå är jag förstås glad att det blev som det blev, för om jag gissat det tidigare kanske jag inte hade blivit lika imponerad.

När jag började läsa blev jag rädd för att språket skulle vara för poetiskt och högtravande – det är det på första sidan. Men efter första sidan reagerade jag inte en enda gång på att så skulle vara fallet. Jag tycker om Anna Janssons sätt att skriva.

Nästa Jansson-bok jag är sugen på heter Drömmar ur snö och jag var väldigt nära att köpa den sist jag bokshoppade. Två saker fick mig att avstå genom kombinerad verkan: det enda återstående exemplaret var lite kantstött och dessutom var omslaget inte lika fint. Det var till och med katastrofalt dåligt: på ryggen försvann titeln i en svart illustration, så att man bara kunde läsa “Drömmar”! Hur kan man göra så!? Men jag kommer nog läsa den snart ändå…

» Anna Janssons hemsida

BokinfoTitel: Svart fjäril
Författare: Jansson, Anna
ISBN: 9170013403
2 kommentarer

Isprinsessan

(För statistikens skull sätter jag datumet till då jag läste ut boken. Det är lite viktigt för mig att den hör till 2006 som den ska. Fast jag skrev detta 2007-01-12.)

Med Läckbergs Isprinsessan inleder jag officiellt mitt projekt att läsa svenska spänningsförfattare (andra än John Ajvide Lindqvist, som jag skulle ha läst ändå…). Det var länge sedan jag läste deckare i någon större utsträckning, men jag har blivit sugen på nytt. Mest för att jag sedan NaNo lite mer på allvar är wannabe-svensk-författare själv.

Isprinsessan är Camilla Läckbergs debutroman och handlar precis som efterföljarna om författaren Erica Falck och polisen Patrik Hedström. Isprinsessan själv är Ericas barndomsvän Alexandra, som hittas mördad i badkaret i ett iskallt hus. Det ser ut som självmord, men de som känner Alexandra vet att hon inte kan ha tagit sitt liv. Erica Falck börjar rota i fallet för att skriva en artikel och en roman om Alexandra och dessutom får hon ihop det med Patrik Hedström.

Jag får inte riktigt vad jag väntar mig. Isprinsessan är mycket såpa och ganska lite kriminalroman (ordet står tryckt under titeln, jag har lagt märke till att den här typen av romaner ofta kategoriseras väldigt tydligt på detta vis). Karaktärerna är schablonartade och deras liv till brädden fyllda med drama. Erica är otäckt utseendesfixerad i de mest omöjliga situationer och känns som Bridget Jones, fast utan den skämtsamma tonen (hon jämförs till och med med sin engelska kollega).

Läckberg gör ett bra jobb med att skapa en rejäl härva av söndertrasslade människoöden och peka misstänksamma fingrar åt alla möjliga håll i persongalleriet. Det skulle kunna vara spännande, men jag tycker att mycket faller med att Läckberg undanhåller viktig information så oerhört fult som hon gör. Två gånger hittar Erica viktiga papper som hon läser och drar slutsatser utifrån, utan att vi får veta vad det stått. Dessutom återkommer hon ständigt till dessa papper i vansinnigt irriterande formuleringar i stil med “med tanke på vad som stod i papperet var hon väldigt nyfiken på Julias svar”. Det är inte snyggt, det blir inte spännande, det är bara oerhört billigt och lamt. Dessutom är huvudpersonerna riktigt dumma flera gånger: det finns en väldigt trolig förklaring x till fenomenet y, men de väljer att räkna upp alternativen u, v, w, z och blundar totalt för x. De bortser från en uppenbart viktig detalj med stor hint-potential, men som nämns tidigt i förbigående så att även jag som läsare missar den – trots att jag gissat rätt ändå och blev riktigt förbluffad när det hänvisades tillbaka till “hinten” som jag fick bläddra tillbaka och leta länge efter (det är svårt att uttrycka sig effektivt utan att spoila!).

Jag är väldigt inne i skrivande och korrläsande just nu, vilket är på både gott och ont. Det kan vara jobbigt när korrläsarblicken envisar sig med att vara påslagen och gör att jag stör mig enormt på varenda litet småfel. Språket är väldigt enkelt och det är omöjligt att inte vilja peta i det. En del skumma detaljer smyger sig också in, med motstridiga beskrivningar som att ett par glas beskrivs som osköljda för att sedan plötsligt vara sköljda ett par meningar senare.

Jag blir heller inte klok på perspektivet, som tycks vara någon blandning mellan den allvetande berättaren och alternerande huvudpersoner. Nåja… det kanske inte är viktigt.

Jag tyckte det var väldigt intressant att läsa Camilla Läckberg och anledningen att hon blev först ut är att jag tycker om hennes blogg Deckarmamma. Hon är en oerhört uppskattad författare och vem vet, kanske är hennes övriga böcker bättre. Jag kan tänka mig att läsa fler, särskilt Stenhuggaren som nominerades av Svenska Deckarakademin till bästa svenska kriminalroman 2005 (Inger Frimansson vann med Skuggan i vattnet, som står i min bokhylla och väntar på att bli läst), eftersom det låter lovande. I vilket fall som helst tycker jag det är intressant i rent studiesyfte att bekanta sig med de svenska författarna.

(Men varför, varför är författarnamnet på omslaget pixligt? Hur svårt kan det vara?)

BokinfoTitel: Isprinsessan
Författare: Läckberg, Camilla
ISBN: 9170013926
Lämna en kommentar