Etikett: den tusende gången

Ännu en hemsk bok om incest (jag läste ju Bakom stängda dörrar innan denna). Jag sträckläste den igår med en klump i halsen. Den här boken handlar om Ulrika, som utnyttjades sexuellt av sin far från det att hon var mycket liten tills hon var 14 år gammal. Fokus ligger på hur hon hanterar det som vuxen – eller rättare sagt, inte hanterar det. Hon har nämligen förträngt alltihop. När minnena börjar dyka upp till ytan får hennes missbruk av sex, droger, alkohol, mat och pengar sin förklaring, likaså alla skador i hennes underliv. Ulrika mår verkligen inte bra. Det är beklämmande läsning.

Att bli våldtagen och förnedrad är det enda Ulrika känner till och därför finner hon någon sorts märklig trygghet i det, det stillar tillfälligt den rivande ångesten inuti henne. Hon går ofta ut på krogen och raggar. Så här säger hon själv:

“Jag är verkligen king när jag kommer in på Statt. Jag har världens självförtroende då och är en som tar vad jag vill ha /…/ Jag lurar dem med mig för att utsetta dem för ett övergrepp, för att ha makt över dem. Men de märker det aldrig. De kan inte märka det eftersom jag byter plats på kropparna. Eftersom jag använder deras kroppar för att våldta mig själv. Så då är det jag som blir offret i alla fall.”

Ingenting tycks stilla Ulrikas självdestruktiva beteende. Hon fortsätter även efter att hon skaffat sambo och barn, kommer hemraglandes till familjen stupfull och stelfrusen med trasiga kläder, försvunna skor och sår över hela kroppen.

Att missbruka sex så här självdestruktivt är verkligen otäckt och boken har väckt många funderingar. Givetvis finns det människor som vill ragga och ha sex med slumpmässiga människor jättemycket, men det är väldigt otäckt att många av dem som gör det egentligen mår jättedåligt, för av någon anledning så blir det ju ofta så här för någon som varit utnyttjad. Även Kristina i Bakom stängda dörrar förnedrade sig själv sexuellt genom att gå på gatan. Med tanke på att mönstret är så tydligt är det verkligen befogat att oroa sig över väldigt lössläppta kvinnor. Visst kan man säga att det är allas fria val och att man inte kan förutsätta att en kvinna mår dåligt bara för att hon beter sig på det här viset, för att det skulle vara mot kvinnans natur eller något sånt fånigt. Men där måste det vara viktigare att värna om alla dessa utnyttjade som mår dåligt än att kanske förolämpa någon som är promiskuös och mår bra.

Sen är det klart intressant att fundera på motsvarigheten för män också. Givetvis finns det män som utnyttjats som beter sig självdestruktivt på det sexuella planet – dels genom att låta sig utnyttjas, dels genom att bli svin och våldtäktsmän. För det senare är det givetvis svårare att hysa sympatier, men orsakerna kan säkert vara väldigt lika många gånger (även om det finns rena svin också). Det är en ond cirkel alltihop och det är verkligen skit… Föreställningarna om könen är väldigt otäcka; man oroar sig för lössläppta kvinnor, men knappast för lössläppta män – fast det egentligen mycket väl kan handla om samma sak.

En riktigt otäck bok som definitivt bör läsas. Det är bra att sånt här berättas, så att folk kanske kan förstå att tolka signaler och hjälpa den utsatta. Det får bara inte hända att läkare, som i Ulrikas fall, noterar att hon som barn jämt och ständigt söker läkarhjälp för söndertrasat underliv utan att koppla det till vad som händer med henne.

Bokinfo

Titel: Den tusende gången
Författare: Lytsy & Olson
ISBN: 9170011311

1 kommentar