Etikett: egypten

Hur ofta händer det att nya 3000 år gamla gravar hittas i Konungarnas dal? Inte särskilt. Senast var faktiskt när Tutankhamun hittades 1922, men nu har det alltså hänt igen! Graven, som har fått beteckningen KV73, innehåller fem mumier som inte lär vara faraoner men troligtvis tillhör kungafamiljen eller åtminstone dess närmare kretsar.

Här finns en bra artikel med tillhörande slide show med bilder. Yahoo News har också flera bilder från fyndplatsen och en en bra artikel.

Ja, vad säger man? Coolt är det. Var bara tvungen att nämna det. :)

Idag har jag skrivit ihop svaret på en fråga om konst! Det här är vad jag fick ihop, något modifierat för webben:

Nuförtiden anses nyskapande vara någonting föredömligt inom konsten. Konstnärerna försöker överträffa varandra – och sig själva – när det gäller att slå världen med häpnad. Pengar och berömmelse blir belöningen för den som lyckas.

Om vi kunde resa tillbaka i tiden och försöka fråga en egyptier om hans syn på konst skulle troligtvis stor förvirring uppstå. Konst var ett okänt begrepp och det fornegyptiska språket saknade ord för det. Trots att egyptiernas konst gått till historien såg man helt annorlunda på den än vad vi gör idag – man prydde inte hemmets väggar med tavlor, det fanns inga konstgallerier eller museum. Konsten var inte till för att behaga betraktaren, utan hade alltid ett praktiskt syfte och följde mycket stränga riktlinjer. Den kunde förmedla religiösa och politiska budskap eller förse avlidna personer med allt de behövde i livet efter detta, efter särskilda ritualer som man trodde väckte avbildningarna till liv.

Att vara konstnär i det antika Egypten skilde sig en hel del från att vara det hos oss idag. Yrket betraktades i första hand som ett hantverk och det fanns inte utrymme för personliga utsvävningar. Det hörde inte till att man signerade sina verk och konstnärerna strävade inte efter personlig berömmelse. Att vara konstnär var ett bra och respekterat yrke och fynden från bland annat Deir el-Medineh visar att konstnärerna hade det gott ställt.

Det karakteristiska för den egyptiska konsten är att den inte försöker efterlikna ett synintryck, utan att man i stället tar med allting som anses viktigt. Vid skulptering är detta inget större problem, men vid tvådimensionell avbildning blir resultatet mycket annorlunda mot vad vi är vana vid att se idag. Här ser vi en familj sysselsatt med jordbruksarbete. Bevattningskanalerna är avbildade uppifrån och människorna från sidan. För en ovan betraktare är det lätt att tro att egyptierna helt enkelt inte förstod sig på perspektivritning och inte kunde avbilda mer naturtroget, men detta är alltså fel. När flera sidor av motivet var viktiga, såg man helt enkelt till att avbilda allt man ville visa.

Bild från The Artifact.

När det gäller avbildning av människor hade man en klar uppfattning om vilka delar som skulle framhävas (se ovan). Huvudet avbildades i profil, medan ögat avbildades framifrån. Axlarna visades framifrån men bäckenet och fötterna från sidan. Proportionerna var alltid givna och konstnären utgick från ett rutnät och såg till att alla kroppsdelar hamnade rätt. Exakt hur det skulle se ut skiljde sig något i olika perioder, men principen var alltid densamma. Det var en idealiserad bild av människan som framställdes, en stereotyp med ungdomlig och vacker kropp. Porträttlikhet var inte viktigt, en beskrivande text talade om vem som var avbildad. Många verk visar djur och lägre stående människor porträtterade i en långt mer naturtrogen stil, vilket visar att egyptierna kunde efterlikna verkligheten om de ville. Att man inte gjorde det är knutet till tanken om att motivet kunde göras levande. Hur skulle den avbildade kunna klara sig med perspektivistiskt förkortade kroppsdelar?

Egyptierna var flitiga användare av symbolik i konsten. Objektens storlek och placering i förhållande till varandra avgjorde deras betydelse. Färg, former och material signalerade budskap till betraktaren. Det var viktigt att man kunde se skillnad på levande och döda, män och kvinnor, barn och vuxna. Levande, stående människor avbildades i ett steg, med ena foten framför den andra. Döda människor höll ihop fötterna, precis som en mumie. Kvinnans steg var kortare än mannens och hennes hudfärg var dessutom ljusare. Barn avbildades ofta med ett finger i munnen och pojkar hade ofta en lång hårfläta. Här syns skillnaden i hudfärg och steglängd mellan en man och en kvinna som skulpterats.

De strikta riktlinjerna för konsten gjorde att den blev som ett språk i sig. Idag brukar man tala om att betraktaren avgör genom sin personliga tolkning vad ett konstverk betyder, men hos de gamla egyptierna blev innebörden tydlig genom det enhetliga bildspråket. Man får komma ihåg att konsten var en betydande informationskanal på den tiden, då man inte som nu ständigt överöstes med budskap från tv, internet och tidningar. Konsten hade alltså en viktig praktisk betydelse och fungerade som den tidens massmedia. Den var inte till som konstnärens personliga uttrycksmedel eller för att behaga betraktaren, såsom är fallet idag.

Källor

Grönblom, Rolf (2000). Faraonernas Egypten. Valentin förlag.

Schulz, Regine et al. (2004). Egypt – The World of the Pharaohs. Könemann.

Säve-Söderbergh, Torgny (1985). Egyptisk egenart. Uppsala universitet.

Nu har jag ägnat två dagar åt att skriva ihop svaren till frågorna till omgång 2.

Jag har skrivit mig trött, men ska ändå försöka sammanfatta lite.

Jag har skrivit om att egyptiernas syn på livet mest var som en förberedelse för livet efter döden. Gravarna, som kunde vara i form av pyramider, “mastabas” eller “rock-cut tombs”, skulle helst vara gjorda av sten för att ge själen en evig bostad. Fattiga människor hade givetvis inte möjlighet till något sådant, utan begravde sina döda i grunda gravar i ökesanden.

Idén om att mummifiera döda kroppar kom inte ur tomma intet, det var nämligen så att det egyptiska klimatet ursprungligen var sådant att begravda kroppar bevarades. När klimatet ändrades uppfattade man nedbrytningen som någonting onaturligt och kom på sätt att konservera kropparna.

Gravarna var rikligt utsmyckade med konst. Konsten i det antika egypten hade alltid en funktion och var aldrig till bara för att en konstnär skulle få uttrycka sig. I gravarna målades scener ur livet, vilket man trodde skulle få dessa scener att utspela sig för evigt i livet efter detta. Man kunde förse den avlidne med mat och allehanda saker som behövdes genom att helt enkelt måla dit dem, eftersom heliga ceremonier gjorde att konsten blev till verklighet för de döda.

Människor porträtterades väldigt stereotypiskt. Man började med att rita ett rutmönster för att få de exakta, förutbestämda proportionerna. Perspektivet var intressant: axlar och ögon avbildades framifrån, medan ansiktet och överkroppen avbildades från sidan. Det var ett sätt att få med allt som var viktigt och framhäva det som ansågs vackert. Kropparna visade inte tecken på ålder eller individualitet, men ansikten kunde göra det ibland.

I Egypten gjordes åtskillnad på “organiska” och “artificiella” städer. Organiska städer växte upp av sig själva, medan de artificiella grundades vid byggnadsplatserna för pyramider och tempel. På de artificiella städerna syns den tydliga stadsplaneringen, med gator i ett strikt rutmönster.

Perioden Gamla Riket brukar kallas för pyramidernas tid. Efter den upphörde pyramiderna att byggas ett tag, men man började åter i den 12:e dynastin. Faraos makt hade försvagats, riket hade hamnat i kaos och nu hade man äntligen lyckats centralisera makten igen. Men det var inte som förr och för att stärka kopplingen med de legendariska gamla faraonerna ville man bygga pyramider som de gjorde.

Lite mer var det allt, men nu får det vara nog. Klockan är två på natten, kanske dags att sova snart. Skönt att ha det här avklarat i alla fall. Disken har fått vänta, däremot… men jag ville verkligen bli klar idag.

Idag har jag så smått börjat läsa in mig på litteraturen rörande andra omgången frågor, som är:

1. How do the building materials used for different types of buildings reflect the basic Egyptian ideology? Discuss briefly.

6. Mentuhotep II’s and Hatshepsut’s funerary monuments – describe them. Are they similar? Place them in their historical contexts. Again, what messages should be understood by the viewers (then and now)?

Hittills verkar det kul, lite roligare än första delen. Är sugen på att köpa en bok till, men jag tror jag ska försöka bärga mig och kanske låna ett par på biblioteket i stället. Hade den varit billigare så kanske…