Häckande hägrar vid Isbladskärret

För två år sedan var Sander med skolan vid Isbladskärret på Djurgården och såg gråhägrarna som häckar i träden där. Det är en maffig syn och Sander ville gärna visa mig, så vi åkte dit på en egen utflykt. Idag åkte vi dit igen. Mysig utflykt och häftiga fåglar – inte bara hägrar, såklart, men visst är de extra speciella när de sitter uppe i träden så där…

Vi hade med oss pastaskruvar och köttbullar i mattermosen, lyxigt med varm picknickmat! Och sen vankades det sockerkaka som vi bakade igår.

Sen hjälptes vi åt att fota fåglar. :)

Vi såg många olika fåglar. Till exempel gråhäger förstås, gräsand, knipa – inklusive en massa ungar, grågås, kanadagås, vitkindad gås, sångsvan, snatterand, skedand, sothöna, rörhöna – och utanför själva kärret sädesärla, bofink, talgoxe, gråkråka, skata, björktrast…

Extra speciellt för mig var det att vi såg skedand och snatterand! Det är såna som folk tydligen brukar se, men jag hade dem inte i min samling och har väntat på dem ett tag. Tyvärr var de långt bort och rörde sig mycket, men dokumenterade blev de i alla fall.

Fick en desto bättre bild på en grågås:

Kniporna bråkade en hel del! Och hade en massa ungar.

Det var en mysig utflykt! Men det var jättemycket folk på tunnelbanan (inte på bussen) och jag var den enda som hade munskydd såvitt jag kunde se… sånt gör ju att man drar sig för att utflykta annat än i närområdet. Kul att komma till lite nya ställen i alla fall. Vi pausade i Kungsträdgården på väg hem men där var det trångt och folk försökte inte ens hålla avstånd… jag vet, man kan inte klaga på att folk är där när man är det själv, men jag tycker ändå att folk beter sig märkligt.

Sander fick någon väldigt cool Pokémon också. :)

Mandarinänderna idag också!

Jag gick en liten sväng mot Rålis och Norr Mälarstrand idag också – och mandarinandparet var kvar! Den andra hanen såg jag inte till, men det var fint att få fota paret med riktiga kameran. Det var lite knepigare idag, igår var de så nära och ljuset var bättre, men nu var de lite längre bort och gömdes delvis av träd. Det var också gråare ljus, men lyckligtvis blev det väldigt bra tajming med att både solen och fåglarna var framme en stund. Annars satt de ganska mycket och putsade sig uppe på en gren och bilderna blir så konstiga när de putsar sig, hehe…

Några av dagens bilder:

Mandarinänder i Rålis!

Idag var det nära att vi inte ens kom ut, på grund av den här plötsliga vinteråterkomsten, men jag mutade Sander med varm choklad och bulle så blev det ändå en Pokémonpromenad till Rålis.

Tack vare fika kom vi ut. Ja, Sander försöker paxa alla bullar, hehe.

Sen tittade vi på lite änder och andra fåglar, som var roliga och närgångna. Inget speciellt dock, gräsänder, skrattmåsar, en kråka… och så tittade vi lite på boulespelarna innan vi gick tillbaka mot vattnet igen bara för att upptäcka att det var en massa fotografer där?! Såg snabbt vad de fotade: tre mandarinänder! Ett par och en ensam hane. Wow! Vilken grej att bara råka springa på dem sådär, de är ju inte vardagsfåglar precis.

Sander, fotograferna och fåglarna.

Det gjorde ont i mig att bara ha mobilen, men lite bilder blev det i alla fall och fåglarna var snälla nog att hålla sig nära och relativt stilla, så de fastnade rätt bra på bild i alla fall. Svårt att välja ut några när man har flera okej men ingen kanonbra… så här kommer en dump:

Är väldigt glad att vi kom ut! Det snöade lite medan vi tittade på mandarinänderna och när vi gick hemåt genom parken fullkomligt vräkte det ner snö ett tag. Nu är jag sugen på riktig vår, tack…

Ljusets återkomst och musätande nötskrikor

Igår tog jag en sväng i Karlbergs slottspark för lite fågelfotografering. När jag väl tar sikte på någon rolig fågel så tänker jag verkligen bara på det, så det kan vara en väldigt skön verklighetsflykt. Det är så roligt att våren kommer nu och med den alla fåglar och LJUSET! Det är sådan skillnad på att fota nu jämfört med för ett tag sedan då allt mest blev grådassigt.

Till exempel har jag åtskilliga gånger under vintern fotat storskrake och fått murriga bilder där ögonen knappt syns, men nu i påskas tog jag en snabb bild på en storskrake som jag råkade gå förbi och så bara BAM, där är ju ögonen! Det blir ju faktiskt mycket roligare att fota när saker syns.

Ja, jag förstår såklart att man som fotograf genom kamerahantering och efterbehandling kan påverka jättemycket, men jag är en väldigt lat snapshotfotograf som och absolut inte fotar i RAW och inte redigerar utöver kanske någon liten beskärning eller uppljusning, så för mig ska det liksom bara funka. Jag har försökt intressera mig för att lära mig, men nej, som jag brukar säga, jag kommer aldrig bli en riktig fotograf. Jag gillar dokumenterandet och bildkomponerandet rent visuellt, men spejsar ut totalt om jag försöker lära mig hur kameran och fotograferandet egentligen fungerar. :)

Storskrake, nu med ögon. :)

Jag såg min första steglits i Stockholm! Jag gjorde stor sak av att vi såg den på Öland i somras och visst har jag vetat att man ska kunna se den här också, men jag tror att det här är ytterligare ett sånt där exempel på sånt nya kameran möjliggör. De verkar ju nämligen gilla att vara HÖGT upp i träd, där jag med blotta ögat (eller gamla kameran) bara ser dem som mörka silhuetter. Men med superzoomkameran: CHECK, steglits! Så kul att ha sett dem, men de var för långt borta för att jag skulle få en bra bild. Den blev i alla fall bättre än den jag hade från Öland, så helt missnöjd är jag inte. Det syns att det är en steglits!

Steglits

Även bofink fick jag se och de är tillräckligt ovanliga för mig för att jag skulle jaga dem ganska intensivt med kameran. De flesta bilderna blev suddiga och konstiga, eftersom de är så snabba, men jag fick en ganska fin, dock med lite grenar i vägen. Tillräckligt bra för att vara min bästa bofinkbild hittills i alla fall.

Bofink.

Medan jag egentligen jagade bofinken råkade jag också knäppa en helt okej bild på en blåmes! De är ju verkligen inte ovanliga och jag har okej bilder på dem sedan tidigare, men de är svåra att fota eftersom de är extremt snabba. Så jag blev glad för den här:

Fin blåmes.

Även några bilder på en stare gled med lite sådär i förbifarten (samt nötväcka och koltrasthona, men jag visar inte ALLT nu).

Men dagens höjdpunkt var ändå att få se två nötskrikor. Jag hade ett ganska dåligt foto av nötskrika sedan tidigare, eftersom de varit väldigt duktiga på att gömma sig bland grenar när jag sett dem, men nu satt de båda relativt stilla och öppet, så jag fick verkligen chansen att fota. Fast jag tyckte först att det var lite synd att den ena bar på något som skymde ansiktet på den och inte verkade vilja släppa det … sen såg jag vad det var. EN MUS! Då tyckte jag i stället att det var riktigt coolt att få se (förlåt, musen).

Nötskrika med mus
Nötskrika med mus
Här syns båda mushalvorna…

Jag fick en liten filmsnutt också när nötskrikan satt i busken och slet i musen… Den andra nötskrikan var vänlig nog att posera fint för mig på en stubbe.