Etikett: fjällen

Vålådalsfyrkanten 2024

Publicerat den 30 juni 2024

Vilka vackra dagar jag och Veroniqa fick på Vålådalsfyrkanten! Vi riktade in oss på fyra dagars vandring i ihållande regn, eftersom det var så prognosen såg ut från början, men ju närmare vi kom resdagen desto bättre blev prognosen. Och visst fick vi lite blandat väder, men på det stora hela hade vi väldig tur med det.

Vi har slagit ihop våra bilder i ett gemensamt album, som nu innehåller 1091 foton (inkl. ett fåtal filmer), så det är inget litet jobb att gå igenom dem. Men jag gör ett försök att utse ett representativt urval.

Lördag 22 juni

Nattåget Stockholm – Undersåker

Så konstig dagen blir när man går och väntar på ett nattåg som avgår 22:55 … Men det var skönt att ha gott om tid att packa klart och så där. När det började närma sig tog jag en dusch, applicerade Absolut Torr (experiment som föll väl ut!), borstade tänderna och tog på vandringskläderna. Sen möttes vi på stationen, klev ombord och gick till sängs, i princip. Väldigt smidigt med nattåget, även om vi sov halvbra.

Söndag 23 juni:

Etapp 1, Vålådalens fjällstation – Lunndörren

På morgonen klev vi av i Undersåker. Vår dörr stannade precis vid en avspärrning, som vi fick forcera … det kändes ju sisådär välkomnande, men desto trevligare var taxichauffören som en stund senare gled in med en taxivan och började ropa upp namn. Bussen vi bokat hade nämligen ersatts av en bil som passade sällskapets storlek bättre. Dessutom skulle alla till Vålådalens fjällstation, så vi kunde åka raka vägen dit och resan tog väl ungefär hälften av tiden som angavs på biljetten!

När vi kom fram regnade det. Vi gick in på fjällstationen och lånade toalett och grejade lite med packning och påtagning av regnkläder. När vi kom ut regnade det knappt alls längre. Men vi satte igång att knata i (nästan) full regnmundering och det var nog bra så, för det kom ett par mindre skurar också. Skönt att få en tidig start, vi startade klockan redan 08:27. Eller rättare sagt, Veroniqa startade sin Garmin-klocka och jag snyltade på den, för jag ville hellre att min garanterat skulle ha batteri nog att räkna alla steg.

Till en början vandrade vi genom ganska klassisk svensk skog, med skillnaden att vi ibland skymtade blånande fjäll mellan träden. Det var också en hel del spångad myrmark och som alltid uppfylls jag av en sådan enorm tacksamhet att det finns spänger, broar, ledmarkeringar och allt som möjliggör vandring även för oss som inte är super hardcore.

Ganska snart efter start mötte vi ett par som vandrade motsatt riktning och lite senare en ensam kvinna. Vi stötte också på ett par tyska tjejer som åkt samma taxi som oss, ibland gick de om oss och ibland gick vi om dem.

Vi rörde oss svagt uppåt stor del av tiden och miljön blev mer och mer fjällig. Mot slutet lurade vi oss själva lite att vi skulle vara framme snart, när det egentligen var en bit kvar … men vad gjorde väl det när vi var i så god tid.

Vi var framme redan 15:27 och hade gott om tid att njuta av den vackra miljön vid Lunndörrsstugorna, som ligger så fint vid Lunndörrstjärnen. Tyskorna hade redan slagit upp sitt tält när vi kom fram, men vi fick ändå en svårslagen plats. Finaste tältplatsen nånsin?

Vår superfina tältplats vid Lunndörrstjärn. Såå fint och vi hade ett bord, till och med.

Stugorna öppnar först nästa vecka, men det var ändå väldigt bekvämt att tälta där, inte minst för att det fanns riktigt fräscha dass med toalettpapper och handsprit. Lyx! De var lika fina vid alla stugor vi sov vid, riktigt bra! Kan tänka mig att det är mysigt att bo i stugorna också. Alla vi besökte hade nödrum eller obemannade rum som man kunde nyttja mot en slant, men jag vill ju jobba ner mitt pris-per-natt för tältet. :)

Utöver tyskorna träffade vi en ensamvandrande kille som också gått från Vålådalen och ett sällskap som vi tror var tre personer som kom från ett annat håll.

Det gråa vädret hade hunnit bytas ut mot riktigt fint sådant när vi kom fram och jag tog mig ett uppfriskande dopp i tjärnen. Sen när vi lagade middag rullade molnen in igen och vi överrumplades av ett ordentligt regn när vi satt och åt. Då blev det lite bråttom, jag hade redan bytt om till sovkläder, så prio ett var för mig att få på regnkläderna, men sen också att få in alla andra grejer i tältet. Ujuj, blött blev det! Vi kröp till kojs tidigt (före 21) och jag var glad att jag tagit med mig ordentligt med sovkläder, för det var ganska kallt, men inte så att det blev jobbigt när jag klätt på mig.

Sammanfattning dag 1:
Antal kilometer: 12,87 km (enligt Vs klocka)
Starttid: 08:27
Ankomsttid: 15:27
Total tid: 7 timmar
Tid i rörelse: 5:25:57 (enligt Vs klocka)
Mötta människor: 9
Antal steg: 25 997 (enligt min klocka)

Måndag 24 juni:

Etapp 2, Lunndörren – Vålåstugorna

Vi förlät vädret allting, för vi fick en strålande morgon! Hängde ut allt på tork och tog det chill under tiden. Det gjorde visserligen att vi kom iväg väldigt sent och det på den längsta vandringsdagen, men men …

Klockan hann bli nästan 11, men till slut startade vi dagens vandring. Vi kom direkt ut i vansinnigt fin fjällmiljö och njöt för fulla muggar av vyerna.

Så visst, vi var kanske inte överlyckliga när det bar av nedåt igen, till myggiga skogen. Men dagen kom att bli lite så där upp ett tag och ned ett tag, så vi kunde inte klaga på omväxlingen i alla fall.

Vi fick uppleva en del spännande moment, som de där klassiska svajiga broarna man brukar se på folks vandringsbilder, men som jag såvitt jag vet inte provat tidigare. Det var coolt! Men jag förstår ju varför somliga är rädda för dem, lite läskigt var det allt.

Precis efter en sådan bro tog vi en fin lunchpaus. Huvudsakliga maten på vandringen var olika varianter av Huel Hot and Savory (Spaghetti Carbonara, Thai Green Curry, Chick’n & Mushroom, Korma). De är väldigt smidiga, veganska och lättlagade (blandar sig lätt med kokvatten – men pastan är svår att få mjuk, så som det brukar vara) och det är bra att kunna välja portionsstorlek själv eftersom de kommer i en större påse, men lite enformigt blev det allt då det kändes som att de var rätt lika trots att de också var väldigt olika. Jag skulle säga att Korma är min favorit. Vi har lite kvar av ett par sorter, men när vi ätit upp dem ska vi kanske testa något annat …

Det var en varm och stekande dag, men som tur var fanns gott vatten tillgängligt i många fina fjällbäckar. Sån lyx!

Vi fick också göra vårt första vad! Det var ett kortare vad över en av många åar med namnet Tvärån, som inte var utmärkt på kartan (till skillnad från de två vaden på etapp 3). Det var ganska lätt, men från vårt håll var det ett långt kliv ner från kanten och vidare ner till bottnen, så början var lite knepig. Men vi hade vandringsstavar som stöd, vilket kändes bra. Det som kändes mindre bra var väl mängden mygg, det bar emot att klä av sig … Jag tyckte det var kul i alla fall, Veroniqa kan möjligen ha känt sig lurad av att jag, som den vinterbadare jag är, inte reagerade på kylan. ;D

Ett nämnvärt fint parti var när leden gick uppe på en ås intill Vålån, med storslagen utsikt.

Vi fick en väldigt fin vandringsdag, även om det på slutet kändes som att vi aldrig kom fram. Vi plågades rejält av insekter – myggor, bromsar och knott turas om att förfölja oss, men myggmedlet hjälper i alla fall en liten stund.

Strax före 21 kom vi till slut fram i alla fall. Det var superfin utsikt från Vålåstugorna, men insekterna gjorde det lite svårt att njuta av den ordentligt. Det blev att skyndsamt få upp tält och få i oss middag och krypa till kojs.

Sammanfattning dag 2:
Antal kilometer: 16,1 km (enligt Vs klocka)
Starttid: 10:50
Ankomsttid: 20:50
Total tid: 10 timmar
Tid i rörelse: 7:16:07 (enligt Vs klocka)
Mötta människor: 0 (men 3 av dem vi mött dagen innan sov på samma ställe som vi)
Antal vad: 1
Antal steg: 32 665 (enligt min klocka)

Tisdag 25 juni:

Etapp 3, Vålåstugorna – Stensdalsstugan

Vi vaknade till en fin morgon vid Vålåstugorna. Innan vi startade kollade vi in omgivningarna lite mer. Det är fin utsikt, men platsen saknar badmöjligheter, vilket är ett minus. Vi oroade oss lite i förväg för att vi inte såg något vatten på kartan, men när vi kom fram var det ändå inte aktuellt att bada i mygghelvetet och det visade sig att det fanns en liten vattenhytt med en skyddad klippskreva gott och kallt dricksvatten.

Det blev en så sanslöst fin vandringsdag! Vykortsvackra vyer nästan prick hela dagen och strålande sol. Ibland var vi riktigt varma, ibland fick vi fläktande vind.

Vi noterade direkt att ledmarkeringarna och spängerna var i sämre skick på denna etapp, men det blev betydligt bättre efter de första kilometrarna, även om vi gärna tagit lite fler spänger över de klafsiga partierna.

På den här etappen finns två vad markerade på kartan, och det var också de två vi stötte på. Det var lite längre att gå än vid gårdagens vad, men det var lättare att kliva i, vilket gjorde att det kändes lättare ändå.

Vi såg en del spännande fåglar! På ett ställe var det ett helt gäng rödbenor som flög runt och lät. Två ljungpipare som stod och pep växelvis blev jag väldigt glad av att få se, eftersom jag inte fotat den arten ännu. Det blev en riktigt dålig mobilbild, men ändå en bild. Hoppas få ny chans! Vi såg också någon sorts falk som cirkulerade ovanför oss, men den var svår att få på bild.

Vi träffade tre personer på vandringen, först en ensam man och senare en man med en ungdom. Vid stugorna sov två andra sällskap, ett med två kvinnor och ett med en kvinna, en man och en hund.

Mot slutet var det väldigt mycket bromsar som uppvaktade oss. Hu! Och jag hade som vanligt slarvat med solkrämen. Jag bättrade på efter ett tag, men då var öronen redan rejält brända och jag missade några ställen som också blev ordentligt röda …

Efter det sista vadet var det inte alls långt kvar till Stensdalsstugorna och det kändes inte heller så där segt på slutet. När vi kom fram kollade vi runt lite och gick sedan till bastun (stängd, såklart), där det fanns en iordninggjord badplats med en liten sandbotten. Det var så skönt att ta ett dopp och tvätta av sig! Och det lyxigaste av allt var nog att det knappt var några insekter som besvärade oss då. Vi stod på verandan till bastun vid varsin bänk och grävde i lugn och ro i våra ryggsäckar för att byta om och hitta grejer. Lyx!

Vi åt middag på verandan med mäktig utsikt. Strax innan vi lade oss dök det upp en rejäl omgång svidknott som vi inte var glada åt, men det var väl ändå lite för bra för att vara sant att det varit så insektsfritt dittills?

Sammanfattning dag 3:
Antal kilometer: 13,5 km (enligt Vs klocka)
Starttid: 09:13
Ankomsttid: 18:21
Total tid: 9 timmar
Tid i rörelse: 7:01:42 (enligt Vs klocka)
Mötta människor: 7 + en hund
Antal vad: 2
Antal steg: 26 597 (enligt min klocka)

Onsdag 26 juni:

Etapp 4, Stensdalsstugan – Vålådalens fjällstation

Vi hade räknat med regn mot slutet, men det var mest mulet. Regn i luften och molnhöljda bergstoppar. Det var riktigt skönt att starta vandringen så, särskilt med tanke på att vi startade med en stigning.

Efter ett tag kände vi oss rätt kalla och då var det skönt att ha extrakläder i ryggsäckarna.

Vi hade ställt in oss på att ganska snart nå mygghelvetesskogen, men vi fick njuta av fjällmiljön längre än väntat!

Till slut nådde vi ju ändå skogen, men det blev aldrig riktigt så där vidrigt insektsintensivt och det var skönt. Vädret blev också allt bättre och varmare. Dessutom var det riktigt lättgånget på slutet, så det kändes som att vi kom fram fort.

Vi mötte två tjejer som sprang leden. Inget för oss …

Egentligen kom vi för sent för att checka in på fjällstationens camping, men vi fick infon vi behövde ändå och kunde betala nästa dag. För 300 kr fick vi tältplats och tillgång till vad som kändes som överdådig lyx: duschrum, vattentoaletter och kök! Vi duschade, slog upp tältet och lagade till Huel för sista gången, nu i riktiga kastruller! Vi hade en portion av varje kvar av Korma och Chick’n Mushroom-pastan, så vi lagade dessa och delade på. Och så hade vi lite snacks och godis kvar.

Sammanfattning dag 4:
Antal kilometer: 14,9 km (enligt Vs klocka)
Starttid: 09:24
Ankomsttid: 16:29
Total tid: 7 timmar
Tid i rörelse: 5:44:12 (enligt Vs klocka)
Mötta människor: 2
Antal steg: 32 622 (enligt min klocka)

Torsdag 27 juni:

Vilodag på Vålådalens fjällstation och hemresa

Sista dagen gick bussen (taxin) hem 15:40, så vi hade ju en del tid till vårt förfogande. Efter gårdagens dusch kände vi kanske inte för att sunka ner oss alldeles innan tåget, plus att det kändes väldigt skönt att ta det lugnt i stället för att potentiellt få jättebråttom tillbaka från någon dagstur. Vi besökte Naturum, gick en liten sväng och loggade en geocache, lunchade på cafét och bara hade det najs.

Bussen/taxin hade bara fyra passagerare den här gången och vi fick hänga lite på Undersåkers station innan tåget kom. Jag loggade en cache även där!

Nu hade vi ju vanliga sittplatser och själva tågresan varade 16:55-23:55. Klockan 18 hade vi bokat bord i Krogen och serverades lasagnette till huvudrätt och chokladboll till efterrätt. Det var väldigt varmt i tåget, men efter att vi varit i den ännu varmare krogvagnen kändes det riktigt skönt att komma tillbaka till våra platser. Läste, kollade grejer på mobilen och allmänt fick tiden att gå. Vid hemkomsten, dusch och sen i säng!

Någon sorts slutord

Vi är så nöjda med den här vandringsresan och att vi fick till det i år (till skillnad från förra året då vi fick ställa in vår planerade vandring på Jämtlandstriangeln). Nu har vi massor av mersmak!

Vi är inte särskilt snabba vandrare, har vi många gånger konstaterat. Tidsangivelserna i informationen från t.ex. STF brukar kännas väldigt optimistiska. Jag roade mig med att göra en jämförande sammanställning. Det är inte säkert att Garmin-siffrorna stämmer helt. Veroniqa pausade klockan när vi hade paus och vid åtminstone något tillfälle kom hon inte ihåg att starta den förrän vi gått en bit.

Etapp	Km enligt STF	Km enligt Garmin	Tid enligt STF (h)	Tid (exkl pauser) enligt Garmin	Total tid (h, ca)
1	12	12,9	4-5	5:25:57	7
2	15	16,1	5-6	7:16:07	10
3	15	13,5	5-6	7:01:42	9
4	13	14,9	4-5	5:44:12	7

Vi mötte totalt 18 människor och en hund ute på leden. Fler på fjällstationen, såklart, men det är ju värsta civilisationen. :)

Vi var väldigt nöjda med våra saker och vår packning.

Ryggsäcken: Jag känner att min Osprey Eja (55 liter) är lite i minsta laget om jag ska ge mig ut själv, men när Veroniqa bär tältet räcker den fint (det skulle gå lätt att banta volymen på t.ex. sovsäcken om jag ville använda dun, men som vegan föredrar jag ändå en mer skrymmande syntetsovsäck). Jag bar lite andra gemensamma saker, som köksgrejer. Ger jag mig ut själv och behöver gardera mig för kalla temperaturer kan jag såklart bära tältet utanpå ryggsäcken, så helt kört är det inte.

Tältet: Mitt Nordisk Halland 2 LW, ett väldigt smidigt tält på ca 1,5 kg. Bland det bästa är att det är så lätt att packa ihop. Den tunna och slinkiga tältduken går finfint att rulla ihop lite slarvigt och sen bara trycka ner i påsen. Eftersom det var ett dyrt inköp (6600 kr) håller jag reda på pris per natt och efter denna vandring ligger det nu på 470 kr. Jag fortsätter så gärna jobba ner det!

Sovsaker: Det funkar bra med den varmare sovsäcken jag uppgraderat till. Den heter Marmot Women’s Trestles Elite Eco 20 och är som sagt stor och tung, 1304 g blev det när jag vägde den inkl påsen. Liggunderlaget Thermarest Neoair Xtherm är bra och så har jag en enkel uppblåsbar kudde från Urberg för att jag tycker det ökar komforten tillräckligt mycket för att vara värt 107 g. Jag hade även med mig en sovsäcksliner Sea to Summit Thermolite Reactor Compact Plus (+11°C), men den använde jag inte. I klädväg hade jag mjuka strumpor, Heat Holder-strumpor, varma leggings, thermoshorts, långärmad tunn tröja, fleecejacka och mössa. Det var bara första natten jag använde allt det, men då behövdes de. Enligt prognosen skulle det vara 4 grader varmt första natten, och i såna temperaturer behöver jag mycket på mig, så helt rimligt.

Powerbank: Jag lånade makens powerbank för att jag kände på mig att min inte skulle räcka. Det gjorde den inte heller, så det var tur att jag kunde göra så. Bättre powerbank ligger på önskelistan.

Karta: Jag hade köpt en vattentålig karta över området och även om leden var bra markerad var det ett bra stöd att kunna titta på den emellanåt. Vi kunde se vad, broar, åar (vattentillgång), bedöma avstånd kvar med mera.

Mat: Vi körde som sagt huvudsakligen på Huel Hot & Savory. Vi körde 3 skopor per person, dvs en och en halv standardportion. Vi tycker de är bra, men de blev lite enformiga att äta i flera dagar för att de kändes lite lika trots de väldigt olika smakerna. Vi kompletterade med ölkorv, oliver och soltorkade tomater. Frukost stod var och en själv för, jag gjorde mitt vanliga “frukostglopp”, det vill säga en sorts overnight oats fast utan overnight. :) Till snacks hade vi trailmix (nötter och torkad frukt, egenkomponerade blandningar), Fibr bars, Flapjacks, godis och Dextro Energy Gums.

Vad jag inte använde: Jag använde det mesta jag hade med mig. Inte sovsäckslinern som sagt, men det kändes inte orimligt att ha för säkerhets skull. Id och betalkort använde jag inte, men de kändes också rimliga att ha. Samma sak med extra gasol och lite extra snacks. Var för lat för att använda skavsårskräm, och en sån kanske ändå är för sent att ta på om man står inför fullbordat faktum? Så den borde jag antingen använda eller skippa helt framöver … Använde inte solglasögon, vantar eller regnvantar. Inte heller mina neoprenstrumpor, vaden var inte så kalla, men det kunde jag ju inte veta. Extra sovkläder (täckshorts, tjocksockar, mössa) användes som sagt inte varje natt, men var skönt att ha under den kallaste natten. Hade alltså kunnat skippa: skavsårskräm, solglasögon, neoprenstrumpor. Resten av det jag inte använde kändes ändå värt att ha. Jag saknade inte direkt någonting.

Bra grejer vi hade med: myggmedel, hudkräm, solkräm, vandringsstavar. Jag använde inte mina stavar jättemycket, men åtminstone vid alla vad + vid något mer tillfälle. Det kändes väldigt tryggt att vada med dem.

Jag är så glad för möjligheten att njuta av Sveriges underbara natur, så tacksam för ledmarkeringar, spänger, stugor, dass, underhåll av allt nämnt, fjällstationer, allt! Det blir fler gånger!

2 kommentarer

Idre 2023

Publicerat den 17 juli 2023

Vi tog en vecka i Idre igen! Förra året bodde vi en bit bort från “centrum”, på andra sidan om bygget av Sydgondolen, men nu valde vi att bo precis ovanför centrum i stället. Väldigt smidigt att ha nära, särskilt alla gånger vi stack till simhallen för att simträna med Sander inför simtest i skolan.

Första kvällen, söndag 9 juli, hade vi finfin utsikt mot norska Rendalssølen, men det var inte alla dagar den syntes …

Måndag: Burusjön och Gränjestjärn

På måndagen var det hyfsat väder. Det såg rätt mörkt (eller snarare blött) ut för veckan, men den här dagen passade vi på att åka och bada i Burusjön. Det var en kall sjö och såklart gick solen i moln när vi började bada och sen kom lite regndroppar också. Men men, det var väldigt fint i alla fall! Och oerhört långgrunt – se bild 4 nedan, där står jag som en liten prick långt ut med vatten till knäna … Fin sandbotten hela vägen!

Efter detta ville familjen basta och chilla i stugan och jag gav mig ut på en egen liten vandring. Jag valde terränglöpningsspåret runt Gränjestjärn, en fin rundslinga på 6 km med mycket varierande terräng, jag fick både promenera på grusväg och klafsa myr. Jag bjöds på finfin utsikt över både Städjan, som vi besteg förra året, och Nipfjället, dit vi planerade en tur i år.

När jag kom hem var familjen i full färd med att spela kortspelet som vi efter diverse googlingar kommit fram till ska heta Tölp (vi sa Nolla och president, för att undvika ett annat n-ord som förekommer i varianter av namnet). Kvällen gav också nya varianter av utsikt över Rendalssølen. Utöver kortlek hade vi även med oss Wingspan, som vi spelade fem gånger (!) under veckan. Kul att hela familjen gillar det!

Tisdag: Renbiten och Grövelsjön

En förbokad aktivitet! Som veganer är vi inte jättepepp på djurhållning egentligen, men vi hade bokat in oss på att träffa renarna hos Renbiten. Hos dem finns tama renar som av olika anledningar inte kan gå fritt, till exempel Lovis, som förlorade sin mamma när hon var mycket liten. Och när en ren vant sig för mycket vid människor kan den bli lite för närgången andra människor om den går fritt … Vi har ju sett många frigående renar i Idre och det kändes passande att få komma lite närmare, veta lite mer och även att stötta samer (för givetvis var det rätt dyrt, men det är ju alla aktiviteter …). Idre har ju Sveriges sydligaste sameby och det är en av de samefamiljerna som driver Renbiten.

Vi gick en vacker promenad genom skogen och längs ett vattenfall för att komma till renarnas inhägnad, där vi fick mata dem med pellets och grönt. Det var en fin stund och renar är verkligen lugna och fina djur. Fint att klappa dem och känna hur tjock päls de har och hur mjuka och varma hornen känns.

En annan sorts vy mot Rendalssølen på morgonen

Efter renträffen åkte vi vidare till Grövelsjön och åt lunch på Sjöstugan. Jag åt pumpasoppa, Jonas hamburgare och barnen våfflor. Mycket bra! Sen blev det ett dopp i Grövelsjön.

Onsdag: Mest stughäng …

Onsdagen var riktigt blöt, precis som väderprognosen sa att den skulle bli. Jag har knappt några bilder, så jag minns inte riktigt vad vi gjorde. Hängde nog mest i stugan. Någon av oss gick säkert och simmade med Sander, för det gjorde vi fyra gånger under vistelsen och han utvecklade både bröst- och ryggsim ordentligt. Kravet från skolan är att man ska kunna simma 200 m, varav 50 ryggsim och det känns som att han kan klara det nu. Annat vi gjorde i stugan: läsa, spela kort och Wingspan. Jo, denna dag åt vi tacos också. Med hjortronsylt pga vi var ju ändå i fjällen och vi hade inte så många ingredienser, men det hade vi. :)

Ah, just ja, på kvällen tog Ava en liten joggingrunda och jag gick en sväng för att logga två geocacher.

Torsdag: Fäboden och Gränjestjärn

Även torsdagen var ganska regnig, men vi vågade oss ut i alla fall. Vi åt våfflor till lunch i Fäbodcafét och stiftade bekantskap med några djur på fäbodvallen, bland andra en väldigt rolig get som skrek på oss att mata den med gräs och blommor.

Efter fäboden ville jag visa Gränjestjärn för familjen och vi tog nu den betydligt mer lättgångna slingan som gick över asfalt och träspänger. Kanske inte bästa vädret, men fint ändå.

Fredag: Upp på Lillnipen på Nipfjället

På fredagen skulle det i alla fall inte bli lika mycket regn, så det var dags för årets topptur! Förra året gjorde vi den skapligt krävande turen upp på Städjan, men i år besteg vi den betydligt snällare Lillnipen. Ca 1,5 km tur och retur. Såklart lite tufft uppför ändå, men klart överkomligt. Fin utsikt mot Städjan och såklart åt alla andra håll. Det blev korvlunch på toppen och sen ett par geocacher. På väg upp försökte vi oss också på att luras av synvillan på Trollvägen, men det funkade inte riktigt på oss, vi tyckte att vi rullade rätt …

Lördag – Sydgondolen upp på Gränjesvålen/Idre fjäll

Redan sista dagen! Vi tog en lugn förmiddag med Wingspan och lunch hemma. Sen tog vi oss till Sydgondolen (hoppsan, var visst lite knepigt …) och åkte upp på Gränjesvålen. Sydgondolen byggdes ju medan vi var här förra året, men då åkte vi den äldre, liften upp. Kul att se hur det såg ut nu, men tja, skidbackar är ju inte jättevackra på sommaren … Fint med lite utsikt i alla fall.

Efter toppturen gick jag en liten sväng för att leta efter de två geocacher i området som jag inte lyckats logga än. Men efter att stigen på kartan inte fanns och jag följt en annan som inte gick rätt och klafsat myr en stund gav jag faktiskt upp och gick till stugan och läste i stället. Jonas och Sander gick och simtränade en sista gång.

Sen blev det lite packning och … Wingspan, såklart. :)

Söndag: hemresedagen

Så himla skönt att vi pungat ut för avresestäd! Det var så stressig förra året, med utcheckningstid redan klockan 10 och massor av utpackning och städning. Sänglinne och handdukar hade vi också hyrt, skönt det också, men vi fick bara underlakan för 90-säng och ingen av oss sov i det…

Det var rejält dimmigt när vi gick upp, men det började spricka upp innan vi åkte. Jag sprang runt och fotade när vi tömt lägenheten, för jag hade såklart missat att fota medan vi var inbodda …

Själva utcheckningen var enkel, eftersom lägenheten hade kodlås och vi fick ett sms som ledde oss till en sida där vi bara behövde trycka på en knapp för att checka ut.

Vi fick se en vit ren intill vägen när vi lämnade fjälltrakterna. <3 Det är speciellt att man ser dem hela tiden där uppe!

Vi lunchade på McDonald’s i Mora (på ditvägen var det McDonald’s i Hedemora …) och tog en fikapaus på en fin rastplats nära Sandviken, där jag också fick logga min första geocache i Gästrikland. :)

Så var en fin vecka slut! Inte bästa vädret kanske, men vi börjar ju vänja oss vid att det ska vara så på semestern … jättefint i juni och augusti, grått och regnigt i juli … säkert ända tills vi faktiskt justerar semestern efter hur det brukar vara. :)

Nu har vi varit i Idre i två år i rad och nu dröjer det nog några år till nästa gång. Men fjäll längtar jag ständigt till, så jag hoppas det blir något annat sådant. Lyckligtvis har jag i alla fall en planerad resa till Jämtlandsfjällen i augusti med min vandringskompis också. <3

Lämna en kommentar

Åreskutan runt (led 211)

Åreskutan runt (led 211)

Publicerat den 19 september 2022

Helgen 9-11 september drog jag till fjälls. Tog ledigt på fredagen och hoppade på 07:48-tåget mot Åre. Frukost, lunch och läsning på tåget. Framme 14:41 och gick direkt till Åre torg och tog Bergbanan upp till Fjällgården där led 211 Åreskutan runt (24,7 km) startar och slutar.

Det blev så många bilder att jag lade dem på Flickr. Jag bäddar in några här på sidan, men man kan också bläddra alla i detta bildspel:

… eller gå till albumet på Flickr:

Albumet ‘Åreskutan runt september 2022’ p¨å Flickr

Packningen vägde 13,5 kg från start och innehållet kan man se här: Åre september 2022 på Lighterpack. Maten finns redovisad här.

Jag startade vandringen från Fjällgården vid 15:30 och valde att gå mot Skuttjärn för att sova första natten där (kom fram vid 19). Det tog en stund att komma ut till den rätta fjällkänslan – det var något jippo med hög livemusik nere i Åre by och såklart kom det väldigt många cyklister farande på stigar som korsade min vandringsled. Jag skulle ju följa led 211, men i början var mest 214 skyltad, så det var skönt att enkelt kunna se på vandringskartan (finns att ta vid startpunkten vid Fjällgården!) att jo, de går parallellt en bra bit i början. Det var mycket uppför genom skog i början. Lyckligtvis var det tydligt var 214 gick åt sitt eget håll och jag fortsatte följa 211 och 210. Då blev miljön också mycket fjälligare och äntligen var det tyst… Det var inte lika tydligt när 210 och 211 gick isär. Enligt kartan skulle 210 gå ner mot Buustamon och 211 mot Stendalen, men 211 var inte skyltad alls utan 210 var skyltad åt båda hållen..? Det var rätt skönt sen att se rätt skyltning…

Vid Stendalen kom det första klafsiga partiet, men än så länge var det inga problem att gå runt. Jag hade tvekat inför den här turen just för att jag läst att det skulle vara blött, så jag var lite inställd på att eventuellt vända om det blev sådär hemskt att man sjönk ner till knäna hela tiden … men nej, jag kan säga direkt att riktigt så illa blev det aldrig! Men visst, vissa partier var svåra att gå torrskodd över. Det var också en hel del torkat klafs, så känslan var att det hade kunnat vara betydligt värre.

I vackert kvällsljus nådde jag Skuttjärn, där två andra ensamvandrare redan slagit läger. Jag gav mig direkt av för att hämta vatten i bäcken och slog sedan upp tältet. Efter det satt vi alla tre i vindskyddet en stund och jag lagade mat och åt. Kylan kröp sig på och när jag gick därifrån var jag huttrande kall. Inte så bra … för redan då var väl egentligen natten dömd att bli kall. Brr, brr, kallt var bara förnamnet. Sov inte så mycket, huttrade mest. Visste ju att sovsäcken var i klenaste laget och det blev flera minusgrader. Frost på tältet när jag gick upp på morgonen …

Jag hade inte riktigt något bra förslag på var jag skulle slå upp tältet andra natten och eftersom första natten blev så kall bestämde jag mig för att köra på plan B: jag bokade en hotellnatt i Åre. Så när jag startade vid tiotiden var målet helt enkelt att nå fram till hotellet i tid för att hinna duscha och softa på rummet ett tag på kvällen.

Andra dagen bjöd på åtminstone till en början fantastiskt vacker vandring. Det fanns bra delmål att ta sikte mot, först ut var Bjelkes gruva. Där skulle det finnas ett vindskydd och först trodde jag att vindskyddet var ett igenbommat skjul precis efter bäcken man gick över … men nej, det fanns ett öppet vindskydd lite längre fram. Där blev det en kort paus i värmande sol! Skönt efter den kalla morgonen (enligt telefonen var det 5 grader när jag startade, vet inte om det stämde förstås, men det låg i alla fall fortfarande frost i skuggiga partier…). Nästa delmål var Blåsten, där det fanns ett riktigt fint vindskydd. Och en geocache, som jag faktiskt kom ihåg att leta efter. Tyvärr hade jag helt glömt bort det fram till dess, så jag missade några stycken … skit också.

Efter Blåsten var det fjälligt och fint en stund till. När leden gick ihop med led 216 sluttade den ganska brant nedåt och snart var man nere i skogen och gick flera kilometer på bred grusväg i lätt nedåtlut. (Annars gick leden till stor del i trädgränsen, skulle man väl kunna säga. Det vill säga, ovanför riktiga skogen, men bland låga träd och buskar.) Strax innan Björnen vek leden av från grusvägen och in på spänger och sedan mindre skogsstigar med en del uppåtlut för att komma upp till Fjällgården igen. Jag konstaterade att det var bra att jag hade en hotellnatt bokad, för den sista biten bjöd inte på några uppenbart bra tältplatser.

18:40 var jag framme vid Hotell Åregården. Dag 2 hade jag alltså vandrat i 8 timmar och 40 minuter. Men då gick jag förstås (fel) till hotellet också, så räknar vi bara själva leden blev det 8 timmar och 15 minuter. Ihop med första dagens tid blev det alltså 3:30 + 8:15 = 11:45. Enligt vandringskartan skulle leden ta 9-11 timmar att gå. Enligt vandringsboken jag lånade på biblioteket skulle det gå ännu snabbare, men jag har väl aldrig påstått att jag vandrar särskilt snabbt. Plus att jag inte vet hur mycket pauser de räknar in då? Jag pausade såklart en hel del.

Det var såklart väldigt skönt att komma till hotellrummet, där jag fick ta en välbehövd dusch samt hänga kläder och tält på tork. Lustigt nog fick jag exakt samma hotellrum som när jag var i Åre 2020! Mysigt, eftersom jag gillade det så mycket. Och jag fick en god och varm natts sömn i en skön säng.

Dagen därpå hade jag ett antal timmar att slå ihjäl, eftersom tåget gick först 15:50. Jag hade kunnat boka ett vid 11, men det skulle ha varit för tajt om jag hade tältat på fjället och jag visste ju inte hur jag skulle göra. Men det var ganska mysigt att promenera i Åre och sitta och läsa på café och sådär. Såg framför mig att jag skulle sitta på Espresso House, men både det och Pinchos har försvunnit sedan jag var i Åre 2020! Det blev Åre kafferosteri i stället, där jag avnjöt en kanna te.

Sådant som snurrade i huvudet dessa dagar: Drottning Elizabeth, som precis gått bort. Lee Fiora, huvudpersonen i Prep, boken jag läste. Och så valet, förstås.

Tips till den som vill gå Åreskutan runt: Är det viktigast att maxa fjällupplevelsen och inte att få bocka av exakt hela leden skulle jag rekommendera att ta liften upp till Mörvikshummeln och följa led 216 ner till där 211 tar vid. Då kommer man ganska snart till den underbara fjällmiljön. Sen kan man gott vända efter Blåsten. :) Vill man gå hela leden och tälta en natt någonstans ser jag två bra alternativ. Om man, som jag, startar ganska sent (15:30) passar det bra att gå leden medurs och sova vid Skuttjärn. Startar man tidigt och ska med eftermiddagståget hem dagen därpå är det bättre att gå moturs och också sova vid Skuttjärn (det tog mig alltså 3,5 timmar att gå från Fjällgården till Skuttjärn, så jag hade nog velat räkna med minst 4,5 timmar innan tågets avfärd för att gå ner till stationen och sådär också). Gärna vid Blåsten också, så kan man få lugnare dagar. Jag kände ändå en viss stress att inte komma fram för sent och ska försöka tänka på att planera lite kortare dagsetapper i framtiden när det är möjligt. Karttips: Ta en karta vid starttavlan vid Fjällgården, kalasbra att ha! Mattips (veganskt): Jag köpte en Yoga bowl på Lounge i stationsbyggnaden att ta med på tåget. Den var riktigt god, klart över förväntan!

Justeringar av utrustning som behövs:

Sovlösning: Det mest uppenbara problemet var förstås att jag frös så mycket på natten. Jag borde ha hållit mig varmare innan jag kröp ner i sovsäcken, men jag behöver också en varmare sovlösning. Varmare sovsäck, dubbla sovsäckar eller varm liner i sovsäcken, det får framtiden utvisa. Man kan såklart också ha värmeflaskor, värmepåsar och varmare sovkläder.
Ryggsäck: Jag behöver också en större ryggsäck. Jag tycker om den jag har nu, men 40 liter är i minsta laget, särskilt om jag nu ska ha en ännu mer skrymmande sovlösning… I nuläget bar jag tältet utanpå ryggsäcken, fastklämd mellan topplocket och säcken. Det händer att jag tappar det när det är så … och ja, det hände en gång under denna vandring. En dum risk att ta, trist om man tappar det ner för ett stup eller i en sjö. Jag vill ha en ryggsäck där allt får plats inuti. Den ska såklart också vara bekväm, praktisk (vill ha vattenflaskefickor på sidorna, bältesfickor, topplock för lätt access till prylar m.m.), skapligt lätt (troligtvis blir det ingen riktigt ultralätt, då de sällan ser ut att uppfylla alla önskemål jag har kring att den ska vara praktisk och bekväm) och inte alltför dyr. (En av de andra ensamvandrarna vid Skuttjärn, som var på väg hem till Stockholm, erbjöd mig faktiskt att låna en av hennes sovsäckar – hon hade kört dubbla – för att klara natt två. Nu blev det ju väldigt skönt med hotellet, men hade jag haft plats för en sovsäck till i ryggsäcken hade det förstås varit ett intressant test.)
Kök: Mitt Trangia (den mindre varianten, 27:an) är bra och smidigt när jag vill göra lite mer avancerade grejer som t.ex. att steka bröd, som jag gjorde på denna tripp. Men jag är också sugen på ett mindre och smidigare kök, en sån där liten sak man bara monterar på toppen på gastuben och som mer är lämplig för att koka vatten. På Sörmlandsleden var det trevligt och roligt att laga mat, men på denna vandring var jag ärligt talat inte så pepp utan hade gärna haft riktigt enkla alternativ, typ bara hälla vatten i påse, och då är Trangia-köket lite overkill.
Spade: Jo, alltså, jag hade behövt en liten spade för nr 2 ni vet … inte skaffat det än …

Åh, vilken vacker vandring Åreskutan runt är! Och jag älskar att jag kunde göra det i september, när alla höstfärger hade börjat komma. Någon vecka senare hade säkert varit ännu mer awesome, men det räckte fint som det var. Jag längtar efter meeeer!

5 kommentarer

Lite mer från Idre

Publicerat den 1 september 2022

Nu är jag klar med de större Idre-inläggen, men det känns som att en del saker saknas, så här kommer ett kompletterande inlägg med blandade bilder + bildtexter från Idre fjällby!

Lämna en kommentar

Topptur Städjan

Publicerat den 9 augusti 2022

Tisdagen den 19 juli gjorde familjen en topptur upp på Städjan, vars karakteristiska silhuett vi ju sett från vandringen till Njupeskärsfallet dagen innan.

Vi hade googlat fram info om att starten gick vid Gränjesåsvallen (Grängesåsvallen, Gränjåsvallen, Grängåsvallen … det verkar heta olika överallt!), men kanske kan jag bespara någon från att uppleva samma förvirring som vi genom att tipsa om att inte navigera dit. Navigera till Städjans parkering i stället, det ligger strax efter infarten till Gränjesåsvallen om man kommer från Idre by-hållet.

Väl på rätt plats var det inga konstigheter alls. Vi startade 10:25. 3 km var avståndet till Städjan, men det var såklart inga lätta 3 km eftersom det gick uppför hela tiden. Första kilometern gick genom skog, över stenar och rötter.

När vi kom ovanför trädgränsen bredde utsikten ut sig och vi fick lön för mödan. Det blev flera pauser för att beundra utsikten – och för att det behövdes, såklart. Precis på slutet innan man kommer upp på kammen som binder samman de två topparna är det extra brant. Bara att streta på …

Enligt vårt familjefoto nådde vi toppen 11:43, så vandringen uppför tog alltså typ en timme och tjugo minuter. På toppen pustade vi ut och lunchade pannkakor (den 19:e är ju vår pannkaksdag, så vi hade packat med oss de torra ingredienserna i en påse till stugan, där vi fyllde på med vätska, blandade och stekte). Jonas och jag hade hjortronsylt på våra. En riktigt smarrig topplunch!

När vi besökt den stora toppen gick vi även över till den lilla. Där fanns nämligen en geocache som jag verkligen ville hitta. Den blev min 800:e funna geocache. :)

Sen var det “bara” att gå samma väg tillbaka ner igen.

Vi startade alltså 10:25 och nådde toppen 11:43 – tidsåtgång 1:18.

Toppspaning, lunch och geocache till ca 12:25 – tidsåtgång 42 min.

Tillbaka vid parkeringen 13:28 – tidsåtgång 1:03.

Total tid för vandringen: 3:03

Fånigt exakta tidsangivelser :) pga att jag går på fotonas timestamps. Men blir ändå ungefärligt för att jag inte vet om jag fotade exakt när vi gick ner från Städjan, t.ex.

En riktigt fin utflykt med underbar utsikt, som såklart inga bilder kan göra rättvisa. Väl värd allt stretande uppför. Och vi hade ju så bra väder och så bra sikt, så vi fick verkligen en bra tur.

2 kommentarer