Hoppa till innehåll

Etikett: fjällen

Idre 2023

Vi tog en vecka i Idre igen! Förra året bodde vi en bit bort från “centrum”, på andra sidan om bygget av Sydgondolen, men nu valde vi att bo precis ovanför centrum i stället. Väldigt smidigt att ha nära, särskilt alla gånger vi stack till simhallen för att simträna med Sander inför simtest i skolan.

Första kvällen, söndag 9 juli, hade vi finfin utsikt mot norska Rendalssølen, men det var inte alla dagar den syntes …

Måndag: Burusjön och Gränjestjärn

På måndagen var det hyfsat väder. Det såg rätt mörkt (eller snarare blött) ut för veckan, men den här dagen passade vi på att åka och bada i Burusjön. Det var en kall sjö och såklart gick solen i moln när vi började bada och sen kom lite regndroppar också. Men men, det var väldigt fint i alla fall! Och oerhört långgrunt – se bild 4 nedan, där står jag som en liten prick långt ut med vatten till knäna … Fin sandbotten hela vägen!

Efter detta ville familjen basta och chilla i stugan och jag gav mig ut på en egen liten vandring. Jag valde terränglöpningsspåret runt Gränjestjärn, en fin rundslinga på 6 km med mycket varierande terräng, jag fick både promenera på grusväg och klafsa myr. Jag bjöds på finfin utsikt över både Städjan, som vi besteg förra året, och Nipfjället, dit vi planerade en tur i år.

När jag kom hem var familjen i full färd med att spela kortspelet som vi efter diverse googlingar kommit fram till ska heta Tölp (vi sa Nolla och president, för att undvika ett annat n-ord som förekommer i varianter av namnet). Kvällen gav också nya varianter av utsikt över Rendalssølen. Utöver kortlek hade vi även med oss Wingspan, som vi spelade fem gånger (!) under veckan. Kul att hela familjen gillar det!

Tisdag: Renbiten och Grövelsjön

En förbokad aktivitet! Som veganer är vi inte jättepepp på djurhållning egentligen, men vi hade bokat in oss på att träffa renarna hos Renbiten. Hos dem finns tama renar som av olika anledningar inte kan gå fritt, till exempel Lovis, som förlorade sin mamma när hon var mycket liten. Och när en ren vant sig för mycket vid människor kan den bli lite för närgången andra människor om den går fritt … Vi har ju sett många frigående renar i Idre och det kändes passande att få komma lite närmare, veta lite mer och även att stötta samer (för givetvis var det rätt dyrt, men det är ju alla aktiviteter …). Idre har ju Sveriges sydligaste sameby och det är en av de samefamiljerna som driver Renbiten.

Vi gick en vacker promenad genom skogen och längs ett vattenfall för att komma till renarnas inhägnad, där vi fick mata dem med pellets och grönt. Det var en fin stund och renar är verkligen lugna och fina djur. Fint att klappa dem och känna hur tjock päls de har och hur mjuka och varma hornen känns.

Efter renträffen åkte vi vidare till Grövelsjön och åt lunch på Sjöstugan. Jag åt pumpasoppa, Jonas hamburgare och barnen våfflor. Mycket bra! Sen blev det ett dopp i Grövelsjön.

Onsdag: Mest stughäng …

Onsdagen var riktigt blöt, precis som väderprognosen sa att den skulle bli. Jag har knappt några bilder, så jag minns inte riktigt vad vi gjorde. Hängde nog mest i stugan. Någon av oss gick säkert och simmade med Sander, för det gjorde vi fyra gånger under vistelsen och han utvecklade både bröst- och ryggsim ordentligt. Kravet från skolan är att man ska kunna simma 200 m, varav 50 ryggsim och det känns som att han kan klara det nu. Annat vi gjorde i stugan: läsa, spela kort och Wingspan. Jo, denna dag åt vi tacos också. Med hjortronsylt pga vi var ju ändå i fjällen och vi hade inte så många ingredienser, men det hade vi. :)

Ah, just ja, på kvällen tog Ava en liten joggingrunda och jag gick en sväng för att logga två geocacher.

Torsdag: Fäboden och Gränjestjärn

Även torsdagen var ganska regnig, men vi vågade oss ut i alla fall. Vi åt våfflor till lunch i Fäbodcafét och stiftade bekantskap med några djur på fäbodvallen, bland andra en väldigt rolig get som skrek på oss att mata den med gräs och blommor.

Efter fäboden ville jag visa Gränjestjärn för familjen och vi tog nu den betydligt mer lättgångna slingan som gick över asfalt och träspänger. Kanske inte bästa vädret, men fint ändå.

Fredag: Upp på Lillnipen på Nipfjället

På fredagen skulle det i alla fall inte bli lika mycket regn, så det var dags för årets topptur! Förra året gjorde vi den skapligt krävande turen upp på Städjan, men i år besteg vi den betydligt snällare Lillnipen. Ca 1,5 km tur och retur. Såklart lite tufft uppför ändå, men klart överkomligt. Fin utsikt mot Städjan och såklart åt alla andra håll. Det blev korvlunch på toppen och sen ett par geocacher. På väg upp försökte vi oss också på att luras av synvillan på Trollvägen, men det funkade inte riktigt på oss, vi tyckte att vi rullade rätt …

Lördag – Sydgondolen upp på Gränjesvålen/Idre fjäll

Redan sista dagen! Vi tog en lugn förmiddag med Wingspan och lunch hemma. Sen tog vi oss till Sydgondolen (hoppsan, var visst lite knepigt …) och åkte upp på Gränjesvålen. Sydgondolen byggdes ju medan vi var här förra året, men då åkte vi den äldre, liften upp. Kul att se hur det såg ut nu, men tja, skidbackar är ju inte jättevackra på sommaren … Fint med lite utsikt i alla fall.

Efter toppturen gick jag en liten sväng för att leta efter de två geocacher i området som jag inte lyckats logga än. Men efter att stigen på kartan inte fanns och jag följt en annan som inte gick rätt och klafsat myr en stund gav jag faktiskt upp och gick till stugan och läste i stället. Jonas och Sander gick och simtränade en sista gång.

Sen blev det lite packning och … Wingspan, såklart. :)

Söndag: hemresedagen

Så himla skönt att vi pungat ut för avresestäd! Det var så stressig förra året, med utcheckningstid redan klockan 10 och massor av utpackning och städning. Sänglinne och handdukar hade vi också hyrt, skönt det också, men vi fick bara underlakan för 90-säng och ingen av oss sov i det…

Det var rejält dimmigt när vi gick upp, men det började spricka upp innan vi åkte. Jag sprang runt och fotade när vi tömt lägenheten, för jag hade såklart missat att fota medan vi var inbodda …

Själva utcheckningen var enkel, eftersom lägenheten hade kodlås och vi fick ett sms som ledde oss till en sida där vi bara behövde trycka på en knapp för att checka ut.

Vi fick se en vit ren intill vägen när vi lämnade fjälltrakterna. <3 Det är speciellt att man ser dem hela tiden där uppe!

Vi lunchade på McDonald’s i Mora (på ditvägen var det McDonald’s i Hedemora …) och tog en fikapaus på en fin rastplats nära Sandviken, där jag också fick logga min första geocache i Gästrikland. :)

Så var en fin vecka slut! Inte bästa vädret kanske, men vi börjar ju vänja oss vid att det ska vara så på semestern … jättefint i juni och augusti, grått och regnigt i juli … säkert ända tills vi faktiskt justerar semestern efter hur det brukar vara. :)

Nu har vi varit i Idre i två år i rad och nu dröjer det nog några år till nästa gång. Men fjäll längtar jag ständigt till, så jag hoppas det blir något annat sådant. Lyckligtvis har jag i alla fall en planerad resa till Jämtlandsfjällen i augusti med min vandringskompis också. <3

Lämna en kommentar

Åreskutan runt (led 211)

Helgen 9-11 september drog jag till fjälls. Tog ledigt på fredagen och hoppade på 07:48-tåget mot Åre. Frukost, lunch och läsning på tåget. Framme 14:41 och gick direkt till Åre torg och tog Bergbanan upp till Fjällgården där led 211 Åreskutan runt (24,7 km) startar och slutar.

Det blev så många bilder att jag lade dem på Flickr. Jag bäddar in några här på sidan, men man kan också bläddra alla i detta bildspel:

Åreskutan runt september 2022

… eller gå till albumet på Flickr:

Albumet ‘Åreskutan runt september 2022’ p¨å Flickr

Packningen vägde 13,5 kg från start och innehållet kan man se här: Åre september 2022 på Lighterpack. Maten finns redovisad här.

Jag startade vandringen från Fjällgården vid 15:30 och valde att gå mot Skuttjärn för att sova första natten där (kom fram vid 19). Det tog en stund att komma ut till den rätta fjällkänslan – det var något jippo med hög livemusik nere i Åre by och såklart kom det väldigt många cyklister farande på stigar som korsade min vandringsled. Jag skulle ju följa led 211, men i början var mest 214 skyltad, så det var skönt att enkelt kunna se på vandringskartan (finns att ta vid startpunkten vid Fjällgården!) att jo, de går parallellt en bra bit i början. Det var mycket uppför genom skog i början. Lyckligtvis var det tydligt var 214 gick åt sitt eget håll och jag fortsatte följa 211 och 210. Då blev miljön också mycket fjälligare och äntligen var det tyst… Det var inte lika tydligt när 210 och 211 gick isär. Enligt kartan skulle 210 gå ner mot Buustamon och 211 mot Stendalen, men 211 var inte skyltad alls utan 210 var skyltad åt båda hållen..? Det var rätt skönt sen att se rätt skyltning…

Vid Stendalen kom det första klafsiga partiet, men än så länge var det inga problem att gå runt. Jag hade tvekat inför den här turen just för att jag läst att det skulle vara blött, så jag var lite inställd på att eventuellt vända om det blev sådär hemskt att man sjönk ner till knäna hela tiden … men nej, jag kan säga direkt att riktigt så illa blev det aldrig! Men visst, vissa partier var svåra att gå torrskodd över. Det var också en hel del torkat klafs, så känslan var att det hade kunnat vara betydligt värre.

Närmar mig tänkta sovplatsen Tältet och Skuttjärn

I vackert kvällsljus nådde jag Skuttjärn, där två andra ensamvandrare redan slagit läger. Jag gav mig direkt av för att hämta vatten i bäcken och slog sedan upp tältet. Efter det satt vi alla tre i vindskyddet en stund och jag lagade mat och åt. Kylan kröp sig på och när jag gick därifrån var jag huttrande kall. Inte så bra … för redan då var väl egentligen natten dömd att bli kall. Brr, brr, kallt var bara förnamnet. Sov inte så mycket, huttrade mest. Visste ju att sovsäcken var i klenaste laget och det blev flera minusgrader. Frost på tältet när jag gick upp på morgonen …

Jag hade inte riktigt något bra förslag på var jag skulle slå upp tältet andra natten och eftersom första natten blev så kall bestämde jag mig för att köra på plan B: jag bokade en hotellnatt i Åre. Så när jag startade vid tiotiden var målet helt enkelt att nå fram till hotellet i tid för att hinna duscha och softa på rummet ett tag på kvällen.

Stigen fortsätter på himlen..?

Andra dagen bjöd på åtminstone till en början fantastiskt vacker vandring. Det fanns bra delmål att ta sikte mot, först ut var Bjelkes gruva. Där skulle det finnas ett vindskydd och först trodde jag att vindskyddet var ett igenbommat skjul precis efter bäcken man gick över … men nej, det fanns ett öppet vindskydd lite längre fram. Där blev det en kort paus i värmande sol! Skönt efter den kalla morgonen (enligt telefonen var det 5 grader när jag startade, vet inte om det stämde förstås, men det låg i alla fall fortfarande frost i skuggiga partier…). Nästa delmål var Blåsten, där det fanns ett riktigt fint vindskydd. Och en geocache, som jag faktiskt kom ihåg att leta efter. Tyvärr hade jag helt glömt bort det fram till dess, så jag missade några stycken … skit också.

Efter Blåsten var det fjälligt och fint en stund till. När leden gick ihop med led 216 sluttade den ganska brant nedåt och snart var man nere i skogen och gick flera kilometer på bred grusväg i lätt nedåtlut. (Annars gick leden till stor del i trädgränsen, skulle man väl kunna säga. Det vill säga, ovanför riktiga skogen, men bland låga träd och buskar.) Strax innan Björnen vek leden av från grusvägen och in på spänger och sedan mindre skogsstigar med en del uppåtlut för att komma upp till Fjällgården igen. Jag konstaterade att det var bra att jag hade en hotellnatt bokad, för den sista biten bjöd inte på några uppenbart bra tältplatser.

18:40 var jag framme vid Hotell Åregården. Dag 2 hade jag alltså vandrat i 8 timmar och 40 minuter. Men då gick jag förstås (fel) till hotellet också, så räknar vi bara själva leden blev det 8 timmar och 15 minuter. Ihop med första dagens tid blev det alltså 3:30 + 8:15 = 11:45. Enligt vandringskartan skulle leden ta 9-11 timmar att gå. Enligt vandringsboken jag lånade på biblioteket skulle det gå ännu snabbare, men jag har väl aldrig påstått att jag vandrar särskilt snabbt. Plus att jag inte vet hur mycket pauser de räknar in då? Jag pausade såklart en hel del.

Det var såklart väldigt skönt att komma till hotellrummet, där jag fick ta en välbehövd dusch samt hänga kläder och tält på tork. Lustigt nog fick jag exakt samma hotellrum som när jag var i Åre 2020! Mysigt, eftersom jag gillade det så mycket. Och jag fick en god och varm natts sömn i en skön säng.

Bergen runt Åre

Dagen därpå hade jag ett antal timmar att slå ihjäl, eftersom tåget gick först 15:50. Jag hade kunnat boka ett vid 11, men det skulle ha varit för tajt om jag hade tältat på fjället och jag visste ju inte hur jag skulle göra. Men det var ganska mysigt att promenera i Åre och sitta och läsa på café och sådär. Såg framför mig att jag skulle sitta på Espresso House, men både det och Pinchos har försvunnit sedan jag var i Åre 2020! Det blev Åre kafferosteri i stället, där jag avnjöt en kanna te.

Sådant som snurrade i huvudet dessa dagar: Drottning Elizabeth, som precis gått bort. Lee Fiora, huvudpersonen i Prep, boken jag läste. Och så valet, förstås.

Tips till den som vill gå Åreskutan runt: Är det viktigast att maxa fjällupplevelsen och inte att få bocka av exakt hela leden skulle jag rekommendera att ta liften upp till Mörvikshummeln och följa led 216 ner till där 211 tar vid. Då kommer man ganska snart till den underbara fjällmiljön. Sen kan man gott vända efter Blåsten. :) Vill man gå hela leden och tälta en natt någonstans ser jag två bra alternativ. Om man, som jag, startar ganska sent (15:30) passar det bra att gå leden medurs och sova vid Skuttjärn. Startar man tidigt och ska med eftermiddagståget hem dagen därpå är det bättre att gå moturs och också sova vid Skuttjärn (det tog mig alltså 3,5 timmar att gå från Fjällgården till Skuttjärn, så jag hade nog velat räkna med minst 4,5 timmar innan tågets avfärd för att gå ner till stationen och sådär också). Gärna vid Blåsten också, så kan man få lugnare dagar. Jag kände ändå en viss stress att inte komma fram för sent och ska försöka tänka på att planera lite kortare dagsetapper i framtiden när det är möjligt. Karttips: Ta en karta vid starttavlan vid Fjällgården, kalasbra att ha! Mattips (veganskt): Jag köpte en Yoga bowl på Lounge i stationsbyggnaden att ta med på tåget. Den var riktigt god, klart över förväntan!

Justeringar av utrustning som behövs:

  • Sovlösning: Det mest uppenbara problemet var förstås att jag frös så mycket på natten. Jag borde ha hållit mig varmare innan jag kröp ner i sovsäcken, men jag behöver också en varmare sovlösning. Varmare sovsäck, dubbla sovsäckar eller varm liner i sovsäcken, det får framtiden utvisa. Man kan såklart också ha värmeflaskor, värmepåsar och varmare sovkläder.
  • Ryggsäck: Jag behöver också en större ryggsäck. Jag tycker om den jag har nu, men 40 liter är i minsta laget, särskilt om jag nu ska ha en ännu mer skrymmande sovlösning… I nuläget bar jag tältet utanpå ryggsäcken, fastklämd mellan topplocket och säcken. Det händer att jag tappar det när det är så … och ja, det hände en gång under denna vandring. En dum risk att ta, trist om man tappar det ner för ett stup eller i en sjö. Jag vill ha en ryggsäck där allt får plats inuti. Den ska såklart också vara bekväm, praktisk (vill ha vattenflaskefickor på sidorna, bältesfickor, topplock för lätt access till prylar m.m.), skapligt lätt (troligtvis blir det ingen riktigt ultralätt, då de sällan ser ut att uppfylla alla önskemål jag har kring att den ska vara praktisk och bekväm) och inte alltför dyr. (En av de andra ensamvandrarna vid Skuttjärn, som var på väg hem till Stockholm, erbjöd mig faktiskt att låna en av hennes sovsäckar – hon hade kört dubbla – för att klara natt två. Nu blev det ju väldigt skönt med hotellet, men hade jag haft plats för en sovsäck till i ryggsäcken hade det förstås varit ett intressant test.)
  • Kök: Mitt Trangia (den mindre varianten, 27:an) är bra och smidigt när jag vill göra lite mer avancerade grejer som t.ex. att steka bröd, som jag gjorde på denna tripp. Men jag är också sugen på ett mindre och smidigare kök, en sån där liten sak man bara monterar på toppen på gastuben och som mer är lämplig för att koka vatten. På Sörmlandsleden var det trevligt och roligt att laga mat, men på denna vandring var jag ärligt talat inte så pepp utan hade gärna haft riktigt enkla alternativ, typ bara hälla vatten i påse, och då är Trangia-köket lite overkill.
  • Spade: Jo, alltså, jag hade behövt en liten spade för nr 2 ni vet … inte skaffat det än …

Åh, vilken vacker vandring Åreskutan runt är! Och jag älskar att jag kunde göra det i september, när alla höstfärger hade börjat komma. Någon vecka senare hade säkert varit ännu mer awesome, men det räckte fint som det var. Jag längtar efter meeeer!

Skönt att se rätt skylt 5 kommentarer

Lite mer från Idre

Nu är jag klar med de större Idre-inläggen, men det känns som att en del saker saknas, så här kommer ett kompletterande inlägg med blandade bilder + bildtexter från Idre fjällby!

Lämna en kommentar

Topptur Städjan

Tisdagen den 19 juli gjorde familjen en topptur upp på Städjan, vars karakteristiska silhuett vi ju sett från vandringen till Njupeskärsfallet dagen innan.

Vi hade googlat fram info om att starten gick vid Gränjesåsvallen (Grängesåsvallen, Gränjåsvallen, Grängåsvallen … det verkar heta olika överallt!), men kanske kan jag bespara någon från att uppleva samma förvirring som vi genom att tipsa om att inte navigera dit. Navigera till Städjans parkering i stället, det ligger strax efter infarten till Gränjesåsvallen om man kommer från Idre by-hållet.

Väl på rätt plats var det inga konstigheter alls. Vi startade 10:25. 3 km var avståndet till Städjan, men det var såklart inga lätta 3 km eftersom det gick uppför hela tiden. Första kilometern gick genom skog, över stenar och rötter.

När vi kom ovanför trädgränsen bredde utsikten ut sig och vi fick lön för mödan. Det blev flera pauser för att beundra utsikten – och för att det behövdes, såklart. Precis på slutet innan man kommer upp på kammen som binder samman de två topparna är det extra brant. Bara att streta på …

Enligt vårt familjefoto nådde vi toppen 11:43, så vandringen uppför tog alltså typ en timme och tjugo minuter. På toppen pustade vi ut och lunchade pannkakor (den 19:e är ju vår pannkaksdag, så vi hade packat med oss de torra ingredienserna i en påse till stugan, där vi fyllde på med vätska, blandade och stekte). Jonas och jag hade hjortronsylt på våra. En riktigt smarrig topplunch!

När vi besökt den stora toppen gick vi även över till den lilla. Där fanns nämligen en geocache som jag verkligen ville hitta. Den blev min 800:e funna geocache. :)

Sen var det “bara” att gå samma väg tillbaka ner igen.

Vi startade alltså 10:25 och nådde toppen 11:43 – tidsåtgång 1:18.

Toppspaning, lunch och geocache till ca 12:25 – tidsåtgång 42 min.

Tillbaka vid parkeringen 13:28 – tidsåtgång 1:03.

Total tid för vandringen: 3:03

Fånigt exakta tidsangivelser :) pga att jag går på fotonas timestamps. Men blir ändå ungefärligt för att jag inte vet om jag fotade exakt när vi gick ner från Städjan, t.ex.

En riktigt fin utflykt med underbar utsikt, som såklart inga bilder kan göra rättvisa. Väl värd allt stretande uppför. Och vi hade ju så bra väder och så bra sikt, så vi fick verkligen en bra tur.

2 kommentarer