selma lagerlöf – Helenas dagar

Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen, då den lilla flickan hans kom till världen.

Den andra boken jag var med och diskuterade i Vego-bokklubben blev en jag föreslog: Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf, utgiven 1914. En riktig klassiker som jag kände att jag borde ha läst. Jag har ju läst Gösta Berlings saga för länge sedan och hade för mig att jag tyckte den var ganska seg, men jag lät ganska positiv ändå i inlägget om den. Jag har ändå tänkt på den mer som en bok som är kul att ha läst än en bok som är kul att läsa… Jag hade högre förväntningar på Kejsarn av Portugallien och de infriades. På 90-talet såg jag i oklar omfattning (jag och mitt minne) miniserien med Ingvar Hirdwall som Jan i Skrolycka och det jag minns från den är framför allt en stämning som jag ville läsa boken för att få uppleva igen.

Det handlar alltså om Jan i Skrolycka och hans Kattrina, som verkar leva ihop mest av praktiska skäl och sliter och släpar utan några direkta glädjeämnen i livet – ända tills de, till Jans initiala förtret, blir föräldrar. Så fort han får dottern i sina armar händer något med Jan, det är som att en helt ny del av honom väcks till liv. Aldrig har han känt något liknande förut, nej han har nog knappt känt något över huvud taget. Kärleken som väcks till dottern Klara Gulla är omvälvande och fantastisk. Första delen av boken gör anekdotiska nedslag under Klara Gullas uppväxt och det görs tydligt att det finns ett starkt band mellan far och dotter.

När familjen råkar i ekonomiska bekymmer föreslår Klara Gulla (18 år) att hon ska ta anställning i Stockholm och skicka hem pengarna som behövs för att klara knipan. Jan försöker lösa det på annat sätt, eftersom han inte vill vara utan henne ens en kort tid, men när han förstår att hon inte enbart erbjudit sig av självuppoffrande skäl utan för att hon faktiskt vill komma loss och ut i världen går något inom honom sönder. Hon åker iväg och pengabekymren löser sig, men Klara Gulla varken skriver eller kommer hem. På omvägar får de höra att hon råkat i dåligheter. Jan kan inte ta in det utan skapar sig en fantasibild av Klara Gulla som kejsarinnan av Portugallien, som en dag ska återvända till dem. Som kejsarinnans far börjar han titulera sig kejsare och bete sig som en sådan. Han dyker upp på de finare tillställningarna i bygden och kräver tillbörlig respekt. Och åren går…

Jan är inte stollig, sa hon [Kattrina]. Men Vår Herre har satt en skärm för ögona på’n, så att han inte ska behöva se det, som han inte tål ve å se. Å det kan en bara vara tacksam för.

Till slut kommer Klara Gulla tillbaka, men det blir inte som någon av dem tänkt sig. Och det är så sorgligt alltihop att jag grät en skvätt på slutet. Det blir många känslor: det är så fint med den starka faderskärleken som helt tar över Jan, det är frustrerande att Klara Gulla beter sig som hon gör (och att man får veta så lite om det som hände henne i Stockholm) och det är något visst med relationen mellan Jan och Kattrina, som jag till en början inte gav mycket för.

En väldigt bra bok att välja om man vill läsa något av Selma Lagerlöf, tycker jag.

Vego-bokklubben läste den inför en träff på Kokyo, där det serverades julbord. Några blev sjuka i sista sekund, men vi blev i alla fall tre personer som bokpratade och åt ett väldigt gott, om än inte så traditionellt julbord.

Om någon är intresserad av att ta över mitt exemplar av denna fina pocketbok är det up for grabs. Jag köpte den, men sparar inte böcker.

Den episka läsutmaningen
Den här gången kunde jag välja och vraka bland utmaningar att uppfylla!
1. En bok av en svensk författare. (Upptagen)
6. En kärlekshistoria.
13. En klassiker.
14. En svensk klassiker.
36. En bok skriven av en nobelpristagare i litteratur. (Upptagen)
93. En bok som filmatiserats, och där du har sett filmen innan du läser boken.98. En bok som får dig att gråta. (Upptagen)
99. En bok som börjar med en ikonisk mening. (se citatet överst i inlägget)

BokinfoTitel: Kejsarn av Portugallien
Författare: Lagerlöf, Selma
ISBN: 9789174296006

2 kommentarer

Nu har jag läst en riktig, svensk klassiker! Gösta Berlings saga gavs ut 1891, det är nästan svindlande länge sedan. Den är så gammal att hela boken finns att läsa hos Projekt Runeberg, och författaren är såklart damen på tjugolappen, Selma Lagerlöf.

Boken beskrivs väldigt bra i baksidestexten, närmare bestämt som en “mustig skröna”. Denna formulering är så bra att jag inte kan låta bli att använda den. Det är precis vad Gösta Berlings saga är. Den är mustig för att det är en rejäl kluns (438 sidor) i vilken massor av saker händer. Redan när jag läst de första 50 sidorna tänkte jag att vad jag läst hittills skulle kunna broderas ut till en hel roman. Språket är mustigt så det räcker och bitvis också blir över, och historierna är skrivna med en tydlig berättarröst som inte drar sig för formuleringar som: Om det skulle hända er, att ni sitter eller ligger och läser detta om natten, liksom jag skriver det under de tysta timmarnas tid, då skall ni… Boken framstår som en samling legender, skrönor och historier berättade av en sann sagotant.

I centrum för all handling står Gösta Berling, en avsatt präst, som tas omhand av majorskan på Ekeby. Han upptas i skaran kavaljerer som lever loppan på Ekeby, med nöjen som högsta mål i livet. Vi får bekanta oss med en hel rad av dessa kavaljerer, ofta i kapitel som skulle kunna läsas helt fristående. Dessutom lär vi känna massor av människor i bygden och särskilt de kvinnor som Gösta svärmar för.

Att läsa om den tidens förväntningar på kvinnor respektive män är riktigt otäckt. Selma Lagerlöf använder uttrycket “att äga en from hustru till sitt stöd” och det är många gånger tydligt att männen verkligen äger kvinnorna. Samtidigt är kvinnorna ofta högt aktade och älskade av männen, men det är hela tiden på villkoret att de är så vackra och undergivna som kvinnor ska vara. Så här beskrivs idealen:

Kvinnor: O, forna tiders kvinnor! Att tala om er är som att tala om himmelriket: idel skönheter voren I, idel ljus. Evigt unga, evigt sköna voren I och milda som en mors ögon, då hon ser ned på sitt barn. Mjuka som ekorrungar hängden I om mannens hals. Aldrig skalv er röst i vrede, aldrig tog er panna rynkor, er mjuka hand blev aldrig sträv och hård. I, ljuva helgon, som smyckade bilder stoden I i hemmets tempel.

Män: Ah, Gösta, en man måste bära allt, vad livet bjuder, med mod i hjärtat och löje på läpparna, eljest är han ingen man. Sakna så mycket du vill, om du har förlorat din käresta, låt samvetskvalen gräva och tära i ditt inre, men visa dig som man och värmlänning! Låt blicken lysa av glädje, och möt dina vänner med glada ord!

Kvinnor ska vara vackra och tysta, män får inte visa svaghet. Jag önskar att jag kunde säga att det inte är så längre, men även om det sannerligen inte var bättre förr så har det heller inte blivit bra till idag.

Ofta känns boken överdrivet pratig, men det är samtidigt del av dess charm. Jag måste kapitulera inför tilltag som att sjöar och berg talar med varandra på samma sätt som människor, även när jag tycker det går överstyr.

Det är väldigt roligt att ha läst Gösta Berlings saga och jag förstår varför den blivit klassisk. Det är en riktigt mustig skröna med ett fullspäckat persongalleri, medryckande människoöden och mysigt övernaturliga väsen.

BokinfoTitel: Gösta Berlings saga
Författare: Lagerlöf, Selma
ISBN: 9100107425

2 kommentarer

Etikett: selma lagerlöf

Bokcirkelbok: Kejsarn av Portugallien med julbord på Kokyo

Gösta Berlings saga