Hoppa till innehåll

Etikett: språkutveckling

Sander kan säga R!

Stor händelse! Sander kan säga R! Plötsligt gick det bara! Nu pågår arbetet att få in det i pratet också. Det går hur bra som helst att säga i ett isolerat ord, med fokus på det. Lite lagom övertydligt och ibland ett litet extra vokalljud innan för att få till det. Han tycker det är kul och övar självmant också. Ibland kommer det in i pratet, ibland inte. Ibland påminner vi, ibland inte.

Snart är gulliga småbarnspratet över…

Lämna en kommentar

Mot – en favoriserad preposition

Sander har en favoritpreposition. Jag har samlat saker han sagt de senaste dagarna:

– Mamma, jag vill sitta mot dig.

– Jag visa en sak mot dig.

– Jag vill mina pompisar tomma hem mot mig!

– Titta mot mig!

– Nu är jag längre mot dig!

– Jag skikte mot dig.

– Jag tavlaj mot mig!

– Hon sa inte hej då mot mig.

Behöver ni facit? Sitta hos, visa för, komma hem till, titta på, längre än, skrek på, kavlar på, sa till. Allt funkar med “mot”.

Han har för övrigt också en liberal inställning till pronomen. Det heter hon – honom, oavsett vem det gäller.

Lämna en kommentar

Konsonanterna kommer!

Vi har inte övat uttal särskilt mycket med Sander. Andra barnet och sådär… Vi har märkt ibland att han är oväntat bra på att säga nya ord, medan gamla ord ofta uttalas barnsligt av gammal vana. Så förmågan har väl inte utnyttjats maximalt egentligen. På sistone har han på egen hand börjat förfina uttalet. Det började med S för några veckor sedan. Han sa som han brukar “JA ÖJA Å” (jag göra så) om någonting, men sedan stannade han upp och bearbetade:

JA ÖJA Å… JA ÖJA SSSS… SSSS… SSSÅÅÅ… JA ÖJA SSSSÅ! JA ÖJA SÅ!

Det ledde till att jag faktiskt bad honom prova säga Sander med S i stället för NANNEJ. Och det gick ju alldeles utmärkt, NANNEJ (eller det slarvigare NANNE/NENNE) blev SANDEJ hur lätt som helst. Vi avverkade i rask takt SANDSLOTT, SNOPP, SNIPPA och ett par andra användbara ord med S.

Igår sa han MELA DASS! MELA… GLASS! GLASS! MELA GLASS, MAMMA!

Några substitutioner som kanske blir mer seglivade är R (J eller L) och K (blir ofta T). Och sj-ljud kan bli lite vad som helst. R och sj-ljud är ju inte särskilt konstigt, men T i stället för K kan vara lite knepigt. STOR är till exempel skor. :) JA TAN INTE DE! är en annan T(K)-klassiker. Kom heter nog förresten fortfarande det lite mer random POM. – POM MAMMA! POM NU! – Vad vill du? – POM, BAJA POM MAMMA! Om vi påtalar det kanske det blir TOM. :)

Jag antecknade ett par andra saker han sagt för några veckor sedan:

DÅT MAMMA, INTE DE MENINGEN. GICK BA VA? (han råkade bonka till mig under nattningsstöket)

JA SESSEN JA INTE POVA TÖT-TOLANS PENNA. DU DUM MAMMA. (en stund efter att vi lämnat förskolan, där jag nekat honom att rita på deras whiteboard…)

Kan konstatera att han säger LESSEN och inte SESSEN nu.

Han är ganska bra på att klä känslor i ord. Han har också börjat uttrycka ilska lite mer verbalt. Typ DUMMA DEJ MAMMA! Hur argt det än sägs är det ju liksom lite gulligt också…

 

1 kommentar

Dadda

Sander har börjat dadda rejält! Han har ju varit ganska tystlåten och företrädelsevis valt andra ljud när han pratat, men nu daddas det för fullt. Känns så himla mysigt och gulligt. Han daddar både glatt, kinkigt och argt, det är användbart tydligen! Han daddar ganska ihållande nu, men fortfarande inte de där riktigt långa, frenetiska dada-harangerna som jag väntat på (och som Ava gjorde), utan mer omväxlande. Det blir ju lite andra “ord” också.

Han har börjat använda mig som hoppgunga på ett ganska energiskt sätt också… blir jobbigt i armarna efter en stund. :)

Och han blir förstås hela tiden lite bättre på allt han gör. Han är riktigt vass på att åla nu.

Lämna en kommentar

Tvååringsprat

Åh, vad det är roligt att följa Avas utveckling, särskilt beträffande språket. Hon börjar bli så avancerad! Hon använder ofta riktiga pronomen, som jag, du, han och hon (även om hon inte riktigt har kopplat det där med vem som ska kallas han och vem som ska kallas hon), och imponerar med långa, kluriga meningar.

Ibland använder hon uttryck man inte visste att hon kunde: “Mamma, vet du vad? Jag vill titta Tobidoo!” (Scooby Doo)

Uttalet blir bättre och bättre, men en hel del ord uttalar hon barnsligt av gammal vana. Ber man henne upprepa ordet är det som att hon hajar till och inser att hon kan börja säga det ordentligt. Hon sa t.ex. “byta bölla” länge, men när jag frågade “Kan du säga blöja?” gjorde hon det klockrent och har fortsatt sedan dess. Vi vaknar ofta till någon kombination av: “Titta fimm! Byta blöja, titta fimm! Pussa pappa! Pussa mamma åsså! Ja bajsat! Byta blöja nu! Jag gå den vägen…” (och så klättrar hon ur sängen)

Imorse stod hon utanför toalettdörren, pekade på ljusstrimman som kikade ut i springorna, och sa: “Titta, däj inne e pappa, ser du? Ser du? Däj inne! Ja kackaj döjjen, pappa, jag komma in?”

Hon har fått bra fantasi också. Ibland kommer det en drake och då måste man gömma sig under bordet. Japp, jag också… Ungefär så här lät det tidigare idag:

A: “Daken kommej! Nömma bodet!”
H: “Okej, nu gömmer vi oss. Ser du draken?”
A: “Jaa! Daken kommej!”
H: “Hur ser draken ut? Är den stor eller liten?”
A: “Liten!”
H: “Vad har den för färg?”
A: “Gul!”
H: “En liten gul drake!”
A: “Jaa! Kom mamma, vi kyper. *kryper ut* Mamma kypa åsså!”
*springer och tittar ut genom fönstret*
A: “Titta däj e daken!”
H: “Oj, ser du den?”
A: “Jaa!”
H: “Vad gör draken?”
A: “Han badar!”
H: “Badar han?”
A: “Nää… han dussar.”
H: “Jaså, han duschar? Då kan vi nog smita förbi utan att han ser oss…”

Hon ligger ganska bra till med språkutvecklingen, tycker jag, men lite sämre vad gäller frisyrutvecklingen. :) Många av barnen på dagis har jätteseriösa frisyrer, men Ava har mjuka, spretiga babyfjun. Hon verkar ha ärvt mitt mjuka och långsamtväxande hår…

Lämna en kommentar

Vokabulär

Har postat några nya filmsnuttar som redovisar en delmängd av Avas aktiva ordförråd.

» Här är den första
» Här är den andra
» Här är den tredje

Hon säger ganska många ord nu, men med väldigt eget uttal och många ord uttalas på liknande sätt. För det mesta förstår vi ändå ganska bra av sammanhanget.

Tvåordsmeningarna känns inte alltför avlägsna. Hon har redan sagt “pappa dato” (när pappa pysslar med datorn) och “pappa ssss” (när pappa är på toaletten).

Lämna en kommentar

Tätt!

Igår stod jag i tvättstugan och hängde tvätt när Ava kom in och sa:

– Tätt!
Jag var lite trög, så jag sa:
– Vadå, sa du?
– Tätt!, sa Ava mycket bestämt.
– Jaha, ja, just det, jag hänger tvätt!
– Tätt!
– Just det. Kan du gå och berätta för pappa att jag hänger tvätt?
Ava gick till kontoret, där Jonas satt vid datorn, ställde sig på tröskeln och förkunnade:
– Tätt!

Hon förstår så mycket, det är jätteroligt! Och hon har börjat försöka säga fler ord nu, helt slumpmässiga ord här och där. Hon är så försiktig med sånt, håller sig till samma ord länge och säger inte nya om hon inte riktigt har koll, men på sistone har hon alltså utökat repertoaren med tvätt (tätt), disk, upp (pupp eller bupp), ner (neee), järn (näää), bestick, öl, te, buss, bil mfl.

3 kommentarer

Ava daddar

Det daddas och babbas och diddias för fullt här hemma nu. Det är fantastiskt gulligt och jag har flera gånger försökt fånga det på film, men det är banne mig inte lätt, för det är klart hon blir tyst när jag hivar fram kameran… Jag lyckades få en kort (och lite smått hysterisk) snutt i alla fall:

Lämna en kommentar

Ngäh!

I början lät ju inte Ava särskilt mycket annat än när hon skrek. Nu har förändringen kommit smygande så där som alla förändringar med henne gör, så där så det är omöjligt att säga när någonting hände. Men det var kanske ungefär vid 2½ månads ålder som hennes pratexperiment tog riktig fart. Ngäh! är ganska populärt att säga. Men allra bäst gillar hon märkliga gurglanden som vi inte har en chans att härma. Vi kanske borde börja lära henne franska, för hon gör väldigt fina rullande R.

1 kommentar