Etikett: vandring

24-27 juli vandrade jag och Veroniqa ytterligare ett stycke på Sörmlandsleden. Vi fick en fin vandring i stort sett utan regn (minimalt duggregn medan vi gick, samt lite på natten när vi sov i stuga) med massor av blåbär och hallon. Skogen verkligen dignade av blåbär! Etappmässigt gick vi:

• 22:1 Hälleforsnäs jvstn – Edströmsvallen, 1,5 km (repris, avslutade med den i andra riktningen förra gången)
• 23 Hälleforsnäs – Svalboviken, 12 km
• 24 Svalboviken – Lundsjön, 16,5 km
• 25 Lundsjön – Vallmotorp, 9 km
• del av 26 Vallmotorp – Knorranvägen, 8,5 km (bytte sista kanske 3 km mot att gå off-trail in till stationen i Katrineholm, kommer ta oss till där vi avvek nästa gång)

Alltså ca 44,5 km på leden + ett par km till stationen i Katrineholm, detta på fyra dagar. Lagom för oss, även om vissa, som Loisan, springer hela sträckan på en dag … imponerande!

Det var fina etapper, även om vi stretat oss igenom ganska mycket hög växtlighet som väl i ärlighetens namn inte alltid var jättekul. Etapp 24, som var den längsta, var också den minst varierande och den mest utmanande vad gällde att hitta vatten och rastplatser.

Vi mötte knappt några vandrare, ett par och en ensam man bara, men gästböckerna längs vägen skvallrade om att leden var ganska väl nyttjad ändå. Utöver vandrare stötte vi på folk på utflykt och folk som badade.

Vissa bilder i inlägget är snodda av Veroniqa!

Dag 1: Hälleforsnäs – Svalbovikens badplats, ca 14 km

Strax före åtta rullade vårt tåg ut från Stockholms central. Efter byte i Eskilstuna var det inte långt kvar till Hälleforsnäs. Måhända var det en smula demoraliserande att se tågets vidare färd på display och att målet för vår planerade fyradagarsvandring skulle ta 26 minuter att nå om vi bara suttit kvar …

Etapptavleselfien togs 09:39, alltså en bra tid för att starta dagens vandring. Det tar alltid tid för oss att packa ihop lägret och äta frukost, så trots restid (1:38 för själva tågresan) fick vi en full vandringsdag.

Snart nådde vi Bruksdammen där det fanns fina vindskydd, vackra näckrosor och såklart nästa etapptavla.

Redan vid Fyrsjön blev det en snabb paus för att fylla på vatten. Vi har varsitt Katadyn BeFree vattenfilter som används flitigt under våra vandringar. Så lyxigt att kunna dricka sjövatten!

Vi tog lunchpaus vid torpruinen Fågelhäll, där det fanns ett picknickbord. Till första lunchen hade vi med oss matiga mackor. Här fanns också en gästbok och vi klurade på om paret vi gått förbi möjligtvis skrivit.

Nästa riktigt fina rastplats var vid vindskyddet vid Mögsjön. Vi tog en paus och hämtade mer vatten. Hade gärna övernattat där, men det var alldeles för tidigt för att stanna! På väg därifrån mötte vi en man som vi pratade med en stund. Han hade tidigare gått hela leden, vilket vi ju också hoppas kunna säga en dag.

En stund senare stötte vi på minnesmärket över Olle Edlund som hittades död på platsen under en nattorientering 1950. I brevlådan fanns nedtecknade minnen från den sista överlevande deltagaren. Fint. Strax därefter fanns en rejält tilltagen bänk som vi provsatt lite.

När vi närmade oss etappmålet Svalboviken kom ett parti med rejält hög växtlighet som vi var tvungna att forcera. Lyckligtvis gick vi inte vilse i spenaten i alla fall.

Etapptavlan stod i Svalbovikens lilla samhälle men vi knatade på en liten bit till för att nå badplatsen. Där var en del folk, men vi tog det lite lugnt och badade och slog sedan upp vårt tält lite vid sidan av när det var lite glesare med människor. Några sällskap till kom under kvällen, men lyckligtvis inga partypartymänniskor. Det var en fin badplats med lyx som dass med toalettpapper, omklädningsrum och sopsortering! Vi var dock väl medvetna om att det inte var en plats som underhölls av Sörmlandsleden och swishade därför varsin tacksam femtiolapp till Näshulta Hembygdsförening (det fanns en QR-kod).

Vi åt varsin Real till middag, drack te och åt choklad och fick sen till lite kvällsläsning i tältet. Jag började på nästa bokcirkelbok, Air av Christian Kracht.

Dag 2: Svalboviken – Gruvtorpet, ca 12 km

Nu var det dags för den långa, knepiga etappen, som vi smygstartat lite på dagen innan (totalt 16,5 km till Lundsjön, men vi bröt tidigare). Etappen beskrivs som krävande och starten innefattar en stigning upp till Eskiltunas högsta punkt. Vi blev dock lättade, för det var inte så jobbigt som vi befarade. Uppför, visst, men inte särskilt brant eller tekniskt. Massor, massor, massor av blåbär att pigga upp sig med längs vägen!

Snart kom vi till en källa som låg en kort bit från leden. Jag svepte min flaska och fyllde med källvatten, som var ganska gult och med en del insekter. Det stod i etappbeskrivningen att kvaliteten var osäker, så även om jag smakade lite där blev det att jag Katadyn:ade det sen … En trevlig sak med källvatten är ju att det är riktigt kallt. Sjövatten i juli är mer halvkallt. :)

Vi passerade strax därefter en kolarkoja med två britsar där man kunde sova. Det gjorde oss inte jättemycket att det var otajmat med våra sovbehov eftersom det luktade sååå mycket rök där inne!

I bakhuvudet hela tiden fanns ju att etappen hade få ställen att ta vatten på. Sista chansen innan Gruvtorpet, där vi troligtvis skulle sova, var egentligen sjön Tryningen som låg låååångt innan. Vi tog lunchpaus där, med enklare nudellunch ihop med oliver. Det var inte helt lätt att komma åt sjön, men det gick i alla fall att ta vatten även om det var precis i den dyiga kanten.

Sen kom det långa stycket utan just något särskilt. Vi rastade sittande vid en grusväg … Men det fanns gott om blåbär och hallon även längs den här sträckan.

När vi nådde ett par bostadshus i Munkeboda gick vi för att be om vatten. Kvinnan som bodde där kom ut innan vi ens ringt på och frågade om vi ville ha vatten, så det hade nog hänt förut … Hon blev helt klart dagens hjälte! Sen knatade vi vidare och nådde fort övernattningsstugan Gruvtorpet där vi tog paus för natten. Det fanns fyra bäddar, men de övre nåddes inte utan ett visst mått akrobatik, så det var skönt att ingen annan var där eller anslöt under kvällen. Stugan var helt okej fräsch, bortsett från en hel del musbajs, men väldigt enkel. Såklart inget vatten och inte heller något dass. Det var också mest sten och sly runtomkring. Det stod i etappbeskrivningen om en gruva, men oklart var den var någonstans. Skönt i alla fall att sova i en stuga när det sedan regnade på natten och morgonen var ganska blöt.

Dag 3: Gruvtorpet – Häggsjön, ca 15 km

Det var blött i markerna och mycket hög växtlighet när vi återupptog vandringen morgonen därpå. Mina skor av sneakerstyp blev blöta såklart, men hade torkat runt lunch i alla fall och då var det torrare. Byxorna torkade ännu fortare.

Efter en inte alltför lång vandring kom vi upp på en höjd där vi kunde skymta Lundsjön mellan träden. Det var lite oklart hur nära vattnet vi skulle komma, men vi var väldigt motiverade att få tag i vatten såklart! Leden gick länge i en kohage som var väldigt fin och bjöd på flera olika varianter av klivstättor. Den på bild 1 kändes dimensionerad för jättar. :) Vi hittade också en möjlighet att nå vattnet via en jättefin bastuflotte som såg väldigt privat ut, men vi hoppas att ägaren inte har något emot att man kliver ombord för att ta vatten … Ko-mpisarna stötte vi också på till slut, de var nyfikna men reserverade och höll avståndet. Då leden gick in i skogen igen efter hagen tog vi en liten sittpaus precis vid klivstättan ut, ändå nära utgången ifall korna skulle få för sig att bli närgångna. På utsidan satt en skylt med varning för tjuren …

Det var bara en liten snutt skog innan vi kom till etapptavlan och kunde lägga etapp 24 bakom oss.

Sen började alltså fina etapp 25, strösslad med fina rastplatser och vattenmöjligheter. Lite oklart med vattnet var det ändå, då kartan och skyltning visade på en källa ganska tidigt, men den inte nämndes i etappbeskrivningen. Eftersom vi var nypåfyllda i Lundsjön brydde vi oss inte om avstickare dit, vilket var 400 m enkel väg enligt skylt från den väg vi valt. Vi fick nämligen en liten “choose your own adventure”- upplevelse då leden delade sig i två delar som sedan sammanföll igen. Man kunde antingen se stenblockssamlingen Vigors kyrka, eller en utsikt från en höjd. Vi valde Vigor.

Lite längre fram blev det en paus vid fiskesjön Ljusgryten.

Ganska snart kom nästa sjö, Myrgryten, där det fanns vindskydd och dass. Där hade vi också gärna slagit nattläger om det hade passat, men nu fick vi nöja oss med lunchpaus där.

Leden fortsatte runt sjön där det fanns en lägerplats där Skog och Ungdom ägnar sig åt att tillverka kol! I vanliga fall när man ser skyltar om kolbotten är det något väldigt gammalt som knappt syns längre, men här var det en tydlig, svart grop.

Vi knatade vidare och nästa paus hade vi i en friluftskyrka omgiven av ett gäng gamla inhägnade gruvhål.

Etappen bjöd också på möjligheten att klättra förbi en jättegryta med hjälp av ett rep och lyxen att ta vatten ur en kran. Vi hittade också värsta harsyrestället och värsta lingonstället!

Första tanken var att sova vid Mellanmalmen och det var också fint där. Det hade absolut gått att slå upp ett tält och det fanns en liten strand som lämpade sig för bad och en brygga. Men vi kände att vi klarade ett par kilometer till och ett vindskydd med dass vid Häggsjön 2 km in på nästa etapp lockade. Starten verkade också enkel, med en bit längs landsväg, så vi knatade på.

Vi letade efter en “sevärd gran” och tror att vi hittade den, men helt självklart var det inte …

Så det blev en vindskyddsnatt också! Vindskyddet var av lite mindre modell, men med bekväm ståhöjd i den yttre delen. Sjöutsikten var knapp, men lite av sjön glimtade mellan träden. Ut genom vassen ledde en ganska sned och smal träbrygga, som längst ut hade en vanlig stege fastsurrad som badstege. Skönt att ta ett dopp och tvätta av sig, även om sjön var dyig och man var ganska lerig när man kom upp … Vi tog vatten till middagen, som vi då både filtrerade och kokade, men hade annars dricksvatten så vi klarade oss.

När vi lade oss surrade myggorna runt mitt huvud och jag testade min sovsäcks inbyggda myggnät första gången på allvar. Hemma i soffan fick jag panik av den sämre lufttillförseln, men i vindskyddet funkade det faktiskt och jag lyckades ligga så hela natten.

Dag 4: Häggsjön – Katrineholms station, ca 5,5 km

Det var skönt att inte ha så långt kvar sista dagen! Det var ändå lite stretigt sista biten innan civilisationen med mycket växtlighet att forcera. Vi plockade blåbär och hallon lite mer andaktsfullt nu när varje gång kunde vara den sista …

Men snart kom den, asfalten och civilisationen. Vi tog en sista lufta-fötterna-paus på en bänk med utsikt mot Chop Chop, Biltema och Jula. Vi knatade på och där vi avvek från leden fanns passande nog en skylt att fota oss vid. Där får vi återuppta en annan gång (eller avsluta om det blir från andra hållet).

Innan vi tog tåget hem blev det lunch på McDonald’s och kaffe på Pressbyrån. Vi fick en direktförbindelse, vilket var skönt, så vi behövde bara byta till tunnelbanan sen. Skönt att komma hem och duscha såklart och jag plockade en fästing.

Jag hade inte mina vanliga vandringsskor denna gång utan mina extra breda sneakers, vilket funkade helt okej, men jag fick en rätt jobbig blåsa på stortåtrampdynan. Skavsårsplåster hjälpte kanske lite, men jag upptäckte mot slutet att jag gått lite snett för att parera det onda, vilket såklart gav mig ont i ankeln i stället. Förutom det var jag ändå i helt okej form efter vandringen.

25 av de 62 huvudetapperna avklarade nu, en vacker dag blir vi kanske klara (men det kommer att dröja).

Som alltid efter vandring: så mycket tacksamhet till alla etappansvariga och andra som möjliggör detta!

Lämna en kommentar

Så blev det dags att beta av lite på Sörmlandsleden igen! Vi kom till Ånhammar sist och ville därför helst fortsätta därifrån. Förutsättningarna var som följer: Josefine, som har bil, kunde vara med två dagar. Jag och Veroniqa kunde fortsätta 2-4 dagar till. Efter lite trixande och dividerande kom vi fram till att Josefine skulle ta bilen till Malmköping och hämta upp oss vid Gullmarsplan på vägen. Så långt, allt väl. Nästa steg var då att komma till Ånhammar … Veroniqa hade fått lite konstiga svar om att destinationen inte gick att hitta när hon ringde och försökte höra sig för om taximöjligheter, men vi chansade på att testa något som var nytt för oss alla: Uber. I den appen gick det nämligen att förboka sträckan och välja startpunkt och slutpunkt exakt som vi ville ha det. Men efter att ha googlat lite kände vi oss inte jättetrygga med att det faktiskt skulle komma en bil … vilket det heller inte gjorde. Men där hade vi tur! Det kom faktiskt en taxi, som skulle köra en annan vandrare till Ånhammar och vi kunde åka med. Tänk att det löste sig så smidigt! Inte säkert att vi hade kunnat boka en taxi dit utan framförhållning, så annars hade vi kanske fått lämna biten mellan Ånhammar och Malmköping till senare.

Men nu kunde vi alltså starta med etapp 19, Ånhammar – Henaredalen 12 km, som planerat. Det var vi väldigt glada för, eftersom det var en kanonfin etapp. Så fin att jag markerade den som favorit på Sörmlandsleden-sidan. Det skadade förstås inte heller att vi hade toppenväder.

Etapp 19: Ånhammar – Henaredalen, 12 km

Det började med öppna fält, fin utsikt över sjön Dunkern och storslaget eklandskap. En del våtmark, med nyrenoverade spänger – vi läste att en av ledens längsta spänger finns här, 260 meter! Sen kom vi in i ett mer klassiskt skogsparti.

Vid Ösjön tog vi lunchpaus och åt matiga mackor, som ju funkar första dagen. Strax därefter nådde vi en höjd med fin utsikt över sjön, och sen ett vindskydd där det hade varit fint att övernatta. Men det var ju alldeles för tidigt för oss, såklart. Däremot fyllde jag på lite vatten från sjön. Kanske det gulaste jag druckit hittills, men det smakade bra och förhoppningsvis gjorde Katadyn-filtret sitt jobb. :) Strax efter vindskyddet fanns dass också, lyxigt!

En häftig sevärdhet på sträckan som följde var Bågberget, en cirka 10 meter lång brygga av sten:

Vi fick också lite myrmark och en del annorlunda ledmarkeringar (sånt tycker jag är kul). Mot slutet av etappen fanns en fin kallkälla, där vi fyllde våra flaskor.

Cirka 100 meter in på nästa etapp låg målet för dagen, vindskyddet vid Västersjön. Det var ledigt, så jag och Veroniqa valde att sova i vindskyddet, medan Josefine slog upp sitt enmannatält.

Sjön låg nedanför en lite knepig sluttning, men det var värt att ta sig ner där och ta sig ett uppfriskande dopp efter en svettig vandring. Såå skönt! Och jag hade faktiskt inte badat i juni före det, så det blev årets officiella junidopp också.

Även här fanns dass, samt picknickbord. Sicken lyxvandring!

Vid vår förra vindskyddsövernattning fick vi ju råttbesök (Veroniqas ryggsäck har en fin lagning nu), så den här gången försökte vi tänka ännu mer på hur vi placerade grejer. Vi hängde upp matpåsarna i taket och hade ryggsäckarna nära oss. Inget var söndergnagt när vi vaknade! Däremot blev det en kylig natt med 8-9 grader och vi hade nog alla gärna haft våra varmaste sovsäckar … Trots att alla möjliga förstärkningskläder åkte på blev det några lite för kalla timmar.

Men morgonen bjöd på fint väder och temperaturen steg strax till ett mer behagligt läge. Frukost kunde intas i lugn och ro innan vi gav oss av på nytt.

Etapp 20: Henaredalen – Malmköping, 6 km

Ganska snart efter starten fanns en avstickarslinga till en fornborg. Det såg inte ut att bli väldigt mycket längre att gå den, så vi testade. Det var lite knixigt dock, först med nedfallna träd som vi fick navigera runt och sen en väldigt brant uppförsbacke. Fornborgen var, som väntat, en stenhög. Men stenhögen blev lite häftigare när vi gick ner på andra sidan om den ganska stora kullen och såg samma sorts stenhög där. Det måste ha varit en rejäl borg! Man blir ju lite nyfiken på hur den kan ha sett ut. Någon slående utsikt där uppifrån hittade vi inte direkt, men det skulle visst också finnas …

Längs vägen mot Malmköping beundrade vi enorma myrstackar och identifierade växter med våra appar (jag laddade ner Seek och körde en del, kul). Vi passerade Helvetets port (!), konstaterade att Mörtsjön varken lämpade sig för bad eller vattenhämtning och gladdes åt ett smärre hav av Linnea och lite fler roliga ledmarkeringar.

Och så var ju etappen faktiskt bara 6 km, så efter inte alltför länge började vi ana civilisationen och så kom vi fram till Malmköpings camping. Lyx: vattentoalett, vattenkranar, soptunnor. Vi lagade vår vandringslunch och köpte glass till efterrätt. Sen tog vi farväl av Josefine och jag och Veroniqa knatade vidare en liten bit in på nästa etapp för att slå nattläger.

Etapp 21: Malmköping – Hagtorp, väg 53, 10,5 km

Det här är en väldigt civilisations- och vägnära etapp, men de ska ju också gås … och den var bitvis väldigt fin ändå. Vi hade ju bara vandrat 6 km, så vi ville gå en liten bit till, men det skulle ju också passa med en plats att slå läger. Efter 3 km på etapp 21 finns en källa vid Sundbysjön och vi hade läst att någon tältat där, så det var vår plan. 9 km fick helt enkelt räcka för dag 3!

Först leddes vi upp på en höjd med maffig utsikt över Hosjön och mängder av lupiner. Sen blev det en del vandrande uppe på åsar, men också korsande av bilvägar och genom hagar – såg dock inga djur.

Så kom vi fram till Sundbysjön, där jag nog hade hoppats på ett dopp, men själva sjön var gömd bakom ganska mycket sumpmark och vass. Kallkällan var fin i alla fall! Det fanns en liten avstickarstig nedåt vattnet från en rastplats med bord. Där slog vi upp tältet.

När vi höll på och göra oss i ordning för kvällen dök det upp en överraskning … plötsligt kom ett helt gäng kor knatande upp från vattensidan. Jag älskar kor, men visst har man respekt för dessa stora djur … De här KOmpisarna var i alla fall mest nyfikna, gick runt och nosade lite här och var, en slickade på mina kängor och blev rädd när den föll åt sidan (aww!), stod och blängde lite och sen gick de vidare. Vi hade gått genom så många hagar att vi inte riktigt visste om klivstättan (jag lärde mig just ett nytt ord!) intill var på väg ut eller in ur en hage … men vi var tydligen på insidan. Vi övervägde om vi borde flytta på tältet, men latheten vann och lyckligtvis klarade vi natten utan ko-attacker.

Det var också en mycket mer behaglig natt temperaturmässigt, även om det regnade en del och vi fick en blöt morgon. Men vi slapp regn när vi gick upp i alla fall.

Så var det då dags att fortsätta med etappen. Det regnade bara litegrann under dagen, men vi blev ändå redigt blöta eftersom en så stor del av etappen gick genom hög, tät vegetation som hängde in över stigarna. Mina kängor var snart vattenfyllda och jag klafsade runt som i badbaljor hela dagen …

Temat för etappens sightseeing var mord. Vid Mordgrind skedde ett mord 1874, som vi fick läsa om, och senare passerade vi även avrättningsplatsen där mördarna blev de sista som avrättades offentligt i vårt land (1876).

Etappen tog alltså slut vid en väg, så vi planerade att gå några kilometer till för att nå ett vindskydd.

Etapp 22: Hagtorp, väg 53 – Hälleforsnäs, 16,5 km

Vi knatade alltså vidare 4 km på etapp 22, med vindskyddet vid Hällaren som mål. Det var upptaget och visst kan man dela, men vi kände oss ganska osynkade med personerna som redan var där och valde att fortsätta en bit, efter att ha tagit vatten ur sjön och skrivit i gästboken (vi glömde skriva vid Västersjön, rackarns!).

Med siktet inställt mot nästa sjö, Stora Gyringen, fortsatte vi ytterligare någon kilometer till, vilket inte var så knasigt med tanke på att vi annars hade längst sträcka att gå sista dagen och nu blev det mer jämnt.

Vid Stora Gyringen visste vi att regnet när som helst skulle vara över oss, så vi slog upp tältet, fixade middag och gjorde oss i ordning ganska skyndsamt. Och mycket riktigt, när jag efter det kröp in i tältet och började bädda kom de första dropparna. Sen regnade det hela natten! Vi låg och läste en stund, men det blev snabbt lite för kallt om armarna, så jag kurade ihop mig i sovsäcken för att sova redan vid 19-tiden. Det blev ännu en behaglig natt temperaturmässigt, vilket var skönt.

Vi vaknade klockan 5 och insåg att det inte regnade. Eftersom vi lagt oss vid 19 kändes det helt okej att gå upp och försöka komma iväg innan regnet, som enligt väderleksrapporten skulle falla under hela dagen. Vi klarade det! Och satte rekord i starttid: 06:23 kom vi iväg, brukar snarare bli vid 10-tiden. Men det var väldigt skönt att komma iväg eftersom dagens väder ärligt talat gjorde att vi mest ville ta oss hem så fort som möjligt …

Ja, vad ska man säga? Blött var bara förnamnet för denna dag. Regnet kom vid 8 och fortsatte, fortsatte, fortsatte och tilltog i styrka. Men även innan dess var det blött, blött, blött från vegetationen och från kängorna som var sjöblöta från gårdagen. Det blev kallare och kallare, bara 13 grader som mest denna härliga sommardag … Vi hade tänkt luncha i vindskyddet vid etappslutet, men det blev så kallt varje gång vi stannade det allra minsta att vi bara knatade på, med ett par kortare pauser under hela dagen bara.

Etapp 22:1: Edströmsvallen – Hälleforsnäs järnvägsstation, 1,5 km

Faktiskt gick vi ju en etapp till på slutet, anslutningsetappen på 1,5 km till järnvägsstationen. Det knepiga var att när vi gick mot den missade vi tyvärr etapptavla 22-23, men det var inte många meter kvar till den … så jag tänker ändå räkna att vi gått etapp 22. Vi kommer att starta i Hälleforsnäs en annan gång och då blir det såklart etapptavleselfie vid den.

Väl framme var det ca trekvart till nästa tåg och det fanns absolut ingenting i närheten, men åtminstone en väntkur på perrongen som skyddade oss från regn och vind. Fick göra lite åkarbrasor för att inte stelna till alldeles.

Hade hoppats hinna köpa en kaffe och nåt att äta på Pressbyrån i Eskilstuna, men bytet blev kortare än planerat på grund av en försening, så det var bara att kliva på nästa tåg, hungrig och jätteblöt … gissa om det var skönt att komma hem sen!

… och ändå längtar man ut direkt igen! :)

Utrustning

Vi har fått rätt bra pejl på vad vi behöver nu, även om vi gjorde missbedömningen att sommarsovsäcken skulle räcka i juni. Med alla extra sovkläder (jag hade leggings, långärmad underdtröja, täckshorts, tjocksockar, mössa, fleecejacka, täckjacka) funkade två nätter av tre tillfredsställande, men det hade varit värt att ta med varma sovsäcken. Problemet är förstås att den tar mer plats!

Vad gäller kläder så kommer jag inte i mina vandringsbyxor jag tidigare haft, men jag gjorde ett sånt jäkla bra fynd när jag gled in på Myrorna härom veckan. Ett par jättefina Lundhags vandringsbyxor för 65 kr och jag kunde ha dem! De har varit toppen!

Till middagarna åt vi REAL Turmat och de är verkligen godare än annat vi testat, så det får vara värt det dyra priset. Synd att pastan verkar vara på väg att utgå? Finns ju inte jättemånga veganska sorter till att börja med, så jag hoppas att det inte kommer innebära ännu snålare veganskt urval. Den och thai red curry är mina favoriter!

Som alltid lurar man ju på om man borde skaffa något mer. Josefine inspirerade med sin kisstrasa och sin långa sked. Så jag funderar så smått på om jag kanske ska testa en Kula Cloth och en lång sked i stället för mina Go Bites-sporkar, som jag visserligen gillar, kanske inte vore så dumt om vi nu satsar på turmatspåsarna framöver. Och jag har redan försökt boxa bort idén att skaffa ett sånt där ultralätt enmanstält som Josefine har, det är för dyrt i förhållande till hur ofta jag skulle behöva det och jag kan faktiskt bära mitt tvåmanna (1,5 kg) även om jag solovandrar …

Nästa?

Ett uppenbart nästa Sörmlandsleden-projekt är att åka tillbaka till Hälleforsnäs och därifrån gå ca 45 km till Katrineholm. Då får vi smidig tågtrafik i båda ändarna. Vi får se när det blir av!

Lämna en kommentar

Under Kristi Himmelsfärdshelgen, torsdag-fredag, gav vi oss ut och vandrade med planen att gå resten av Sörmlandsledens avstickare mot Nynäshamn som vi påbörjade med en dagsetapp i september. Men nu skulle vi alltså även premiärsova tillsammans i vandringstältet.

Vi tog pendeln till Huddinge och sedan buss till Ådran, varifrån det återstod en bit vandring för att nå Ådran där etapp 6 startade. Vi skulle gå strax under en kilometer på etapp 6 för att sedan vika av mot Nynäshamn på etapp 5:3. Men det tog alltså sin lilla tid att komma dit! Jag och Veroniqa hade gått där tidigare, så jag kände i alla fall på ett ungefär till hur vi skulle gå för att komma till Paradiset, även om jag inte kom ihåg att det var en lång och brant skogspromenad förrän vi faktiskt var där. :)

Hur som helst, vid Paradiset kunde vi fylla på vatten och nyttja bajamaja innan vandringen började “på riktigt”. Det var en så otroligt fin dag! Och första biten av vandringen var väldigt fin. Vi hamnade alldeles intill ett gäng tyskar och precis som vi svängde de av mot Nynäshamn. Men sen tog de paus och vi såg dem inte igen, så det blev ingen sån där att turas om att gå om varandra så fort det andra sällskapet tar paus. :)

Vi lunchade vid Vedasjön där det var premiär för oss att testa REAL Turmat. Vi valde Thai Red Curry och den var supergod! Kul! Vid sjön såg vi även två andmammor med totalt 11 ungar, en sångsvan och en ryttare med häst.

Vandringen var fin ett tag till, men mot slutet fanns lite för många fallna träd för att det skulle vara riktigt kul. Det hjälpte inte att vi var trötta och stappliga med ömma fötter, knän osv. Så det var UNDERBART att komma fram till vindskyddet vid Transjön! Vi var inte ensamma där, men det andra sällskapet höll sig på en bergknall en liten bit bort och vi fick förfoga enskilt över vindskyddet. Verkligen lyxigt att få sitta i vindskyddet och laga mat och sen sova i tältet.

Jag badade ganska omgående när vi kom fram, trots ganska dyig botten full av grenar och stenar, men jösses så skönt det var. När jag klev upp var håren på benen alldeles täckta av dy, så jag satte mig för att skölja benen, varpå grodynglen genast flockades och började nafsa bort smutsen. :) Men det tog lite för lång tid, så jag tvättade av mig själv till slut, haha.

Middagen blev chiligryta och den var också god, men kanske något starkare än vandringsmat ska vara om jag får önska fritt. Men det är inte synd om mig om jag blir tvungen att äta den igen.

Vi fick en underbar solig kväll och kunde hämta gott vatten i sjön. Vi premiäranvände mitt vattenfilter också – jag och Veroniqa har hittills bara använt hennes. Väldigt bra att ha ett, för vi behövde mycket vatten och det hade inte känts bra att dricka sjövattnet direkt och alldeles för omständligt att koka det.

Vi fick bra plats i tältet och det blev en ganska varm natt, lite för varm för Jonas nya enorma sovsäck. :) Jag var också i varmaste laget, men inte så att det blev jobbigt. Vi hade ju köpt ny sovsäck och ett vikbart cellplastunderlägg, som Jonas sov på tillsammans med ett av mina enklare uppblåsbara liggunderlag. Det vikbara underlägget var trevligt att ha att sitta på ibland också, så det var ett bra köp med flera användningsområden precis som tanken var.

Vi fick även en skön morgon utan regn, även om vädret var lite gråare hela dag 2. Frukosten blev varmt “frukostglopp” (hällde varmvatten över havregryn, chiafrön, torkade blåbär m.m.) och te.

Ganska snart kom regnstänken, men sista vandringsdagen stör inte regn så mycket. Värre var mängden fallna träd i skogen. Vi hade kunnat gå en alternativ tillfällig omledning av den värsta sträckan, men vi underskattade visst hur jobbigt det skulle vara med de nedfallna träden. Alltså, några stycken klarar man ju galant, men när man aldrig ens får komma in i en lunk utan det är knepig klättring/krypning hela tiden …

När vi närmade oss Segersäng, där pendeltågsstation finns, ökade regnet och blåsten. Vi skulle egentligen ha tagit paus för en stund sedan, men hade inte hittat något ställe där det gick att sitta. Jag hade ont i knäna och fötterna … summa summarum, vi valde att bryta i Segersäng och spara den sista snutten till en annan dag.

Första dagen gick vi enligt min klocka 15,8 km på 7:07:10 inklusive alla pauser. Då startade jag alltså klockan i Paradiset, så egentligen gick vi kanske en km till,.

Andra dagen blev det 7,32 km på 4:12:30.

Båda etapperna 5:3 och 5:2 var angivna till 15 km. Så vi har alltså cirka halva etapp 5:2 kvar, vilket kan bli en lagom dagstur någon gång.

Eftersom den drunknade lite i bildblaffan ovan, kollaaaaa vad fint det var vid Transjön på kvällen:

2 kommentarer

Förra helgen var jag, Veroniqa och Josefine ute på vandring. Det var första gången jag och Veroniqa drog med oss Josefine på vårt Sörmlandsledenprojekt, men förhoppningsvis inte sista. Så trevligt att hon inte hade något emot att hoppa på några för henne väldigt slumpmässiga etapper. :) Logistikmässigt var det också väldigt praktiskt eftersom hon körde oss till Skottvång.

Kort sammanfattat så gick vi etapp 16 och 17 från Skottvång till Finnsjön första dagen. Det blev 17 km totalt (11 + 6 km). Andra dagen gick vi Finnsjön till Ånhammar, 11 km. Vi sov i vindskyddet vid Finnsjön.

Första dagen var så oerhört fin! Skönt vandringsväder, vindstilla med spegelblanka vattenytor, helt regnfritt. En sån lyx!

Vi åt lunchmackor vid Bredsjön. En stund senare tog vi en kortare paus vid en sjö med ett ovanligare namn: Älskaren.

Josefine fick lära sig hur viktigt det är att ta selfies vid etapptavlorna och ställde snällt upp. :)

Nästa favoritplats blev Trullsjön, där vattnet låg såå spegelblankt och fint.

Jag fotade mest som vanligt. :) Veroniqa fotade mig när jag fotade svamp:

Mot slutet av vandringen började det bli mörkt och det var väldigt skönt att nå Finnsjön och finna vindskyddet ledigt. Ett fint vindskydd med picknickbord bredvid, mycket bra lägerplats. Dessutom fanns jättefina dass ett par hundra meter bort (som jag inte testade förrän morgonen efter).

Jag premiäranvände min nya Nalgene-vattenflaska som tål kokande vatten och det var väldigt lyxigt att fylla den med varmvatten och gosa med den i sovsäcken! Är mycket nöjd med köpet och med att den faktiskt fick plats i flaskfickorna trots att den är väldigt … kort och tjock. Kan vara svårare med en riktigt fullpackad rygga förstås.

På kvällen såg Veroniqa en råtta i vindskyddet och vi hörde diverse krafsande och gnagande ljud under natten. På morgonen upptäckte vi att Veroniqas ryggsäck, som hon hängt upp på en krok, hade hål i ytterfacket och i handspritsflaskan som låg i den! Mitt sittunderlag hade den också smakat på, men det var mindre allvarligt. Det hade kunnat bli riktigt jobbigt med en så söndergnagd ryggsäck att det inte gått att packa den dag 2, men lyckligtvis var det i alla fall inte så illa.

Trots att vi fått en timme extra pga vintertidsomställningen kom vi iväg strax efter 10 och insåg att vi behövde revidera planen för hämtning något. Från början sa vi att Jonas skulle hämta oss vid 14, men sen kom det att bli 15:30. Vi var framme 15:25, men Jonas var lite sen pga broöppning i Södertälje.

Vi visste att vi hade en del regn att vänta dag 2, men vi fick i alla fall packa ihop och komma iväg innan det började och länge var det bara lätt duggregn. Mot slutet regnade det desto mer, men då var vi ju nästan färdiga. Till skillnad från dagen innan var det ganska blåsigt också, så det kändes klart kallare. Dessutom bjöd etapperna på en del kalhyggen och långa sträckor totalt uppbökade av vildsvin, så visst kan man väl säga att första dagen var bättre … men dag 2 var också bra. Vi åt lunch i vindskyddet vid Härbergssjön och sen älgade vi på rätt bra. Men vi hann ändå med att njuta av fina utsikter, fota fina grejer och plocka lite svamp.

Jonas hämtade upp oss och körde till Josefines bil vid Skottvång och sen hem.

Två fina dagar som gav mersmak! Men etapperna är ju lite mer svårnådda nu, så det känns inte lika lätt att bara ge sig iväg på en dagsetapp eller så. Tvådagars känns som minimum nu när det är en bit att ta sig till start och slut. Får se när nästa gång blir!

1 kommentar

Det är nu två år sedan Jonas och jag gick klart Ostkustleden och nu har vi ett nytt litet vandringsprojekt! Sörmlandsledens lilla avstickare till Nynäshamn! Vi började igår med etapp 5:1 från Kvarnängens IP (Nynäshamn) till Vansta (Ösmo). En lagom mjukstart med 9,5 km. De kommande två etapperna är på 15 km vardera + att man måste gå 1 km av etapp 6 som avstickaren ansluter till. Så det kanske vi kan klara av?! Första biten gick i alla fall galant!

Vi var inte jättesnabba iväg, men så lyxade vi ju till det och tog bilen också. Parkerade vid Kvarnängens IP, knatade till Vansta och tog bussen tillbaka till Kvarnängen och körde hem (via en biltvätt i Handen).

Började gå strax efter 12 och var framme 2 timmar och 45 minuter senare. Det blev bara en fikapaus på en kvart. Vi hade jättetur och kom fram tio minuter innan bussen skulle gå.

Jag var lite rädd att etappen skulle kännas tråkig och för civilisationsnära, men den var fin! Visst märkte vi av lite civilisation, men Sörmlandsleden brukar ju ändå vara rätt bra på att leda in en i fin skog, trots att man kanske hör trafik och sånt. Vi var nöjda! Och vädret var helt perfekt!

Får se när vi fortsätter. :)

1 kommentar