Hoppa till innehåll

Etikett: vandring

Sörmlandsledens etapp 5 med Veroniqa

Idag fortsatte jag och Veroniqa vår vandring på Sörmlandsleden. Vi lyckades verkligen pricka in bra väder! En underbart fin dag, mer som september än november.

I somras avslutade vi ju i Handen och nu var det dags för etapp 5 mellan Handen och Paradiset. Dock visade det sig vara väldigt snålt med bussar till och från Paradiset, så för att slippa försöka passa den enda rimliga bussen hem valde vi att ta den enda rimliga bussen ut till Paradiset i stället och gå mot Handen. En sorts baklängesvandring, alltså. :) Fast det gick ju lika bra (eller ännu bättre, kände vi, när vi utan att ha kollat tider klev ut på pendeltågsperrongen i Handen och såg att nästa tåg skulle gå om 1 min).

Vi klev av bussen på hållplatsen Ådran, där det fanns en massa böcker i busskuren och jag nätt och jämnt lyckades motstå frestelsen att plocka ett par stycken (det fanns faktiskt några intressanta!). Från Ådran fick vi gå en bit till etappstarten vid Paradiset. Där blev det en kort paus för obligatorisk starttavleselfie och besök på bajamaja. När jag stod där plockade jag upp telefonen för att kolla var geocachen fanns, som jag visste skulle vara där någonstans. Det visade sig att jag stod nästan precis rätt. Jag lyfte blicken och såg cachen. :)

Obligatorisk etappstartsselfie

Ganska snart kom vi till fina sjön Trehörningen, där det fanns ett fint vindskydd. Men för oss var det inte ens dags för rast än, så vi fotade lite och knatade vidare. Vid Långsjön fick det bli en liten clementinpaus.

Så gick vi vidare och hittade till slut en fin lunchplats vid Öran. Det var så fint att titta ut över sjön med höstfärgerna! Vi hade inte med köket den här gången utan bara termosar med varmvatten. Lagade snabbris i påse, linsgryta från pulver (rester från maten jag lagade till förra vandringen) i kåsorna och hade oliver till. Sen blev det te och saffransbulle innan vi knatade vidare.

Civilisationen närmade sig alltmer ju längre mot Handen vi kom. Vi knatade på rätt bra ett tag och tog en sista paus för te och saffransbulle på en brygga vid Nedre Rudasjön. Vi orkade inte alla saffransbullar, så Veroniqa slängde den sista i vattnet och vi trodde väl att änderna som simmat förbi en stund tidigare skulle komma och ta dem, men i stället attackerades bullbitarna underifrån av ett fiskstim! Fascinerande att titta på, önskar att vi hade kunnat se själva fiskarna.

Därifrån var det bara en kort bit till pendeln och resan hem, men det kändes lagom eftersom himlen färgats solnedgångsrosa och mörkret kröp sig på.

En riktigt fin vandring! Får se om vi kanske får till etapp 6 i december? Vi siktar på någon vandring varje månad fram till att vi planerar att gå Jämtlandstriangeln i juni.

Obligatorisk etappslutsselfie.
Lämna en kommentar

Åreskutan runt (led 211)

Helgen 9-11 september drog jag till fjälls. Tog ledigt på fredagen och hoppade på 07:48-tåget mot Åre. Frukost, lunch och läsning på tåget. Framme 14:41 och gick direkt till Åre torg och tog Bergbanan upp till Fjällgården där led 211 Åreskutan runt (24,7 km) startar och slutar.

Det blev så många bilder att jag lade dem på Flickr. Jag bäddar in några här på sidan, men man kan också bläddra alla i detta bildspel:

Åreskutan runt september 2022

… eller gå till albumet på Flickr:

Albumet ‘Åreskutan runt september 2022’ p¨å Flickr

Packningen vägde 13,5 kg från start och innehållet kan man se här: Åre september 2022 på Lighterpack. Maten finns redovisad här.

Jag startade vandringen från Fjällgården vid 15:30 och valde att gå mot Skuttjärn för att sova första natten där (kom fram vid 19). Det tog en stund att komma ut till den rätta fjällkänslan – det var något jippo med hög livemusik nere i Åre by och såklart kom det väldigt många cyklister farande på stigar som korsade min vandringsled. Jag skulle ju följa led 211, men i början var mest 214 skyltad, så det var skönt att enkelt kunna se på vandringskartan (finns att ta vid startpunkten vid Fjällgården!) att jo, de går parallellt en bra bit i början. Det var mycket uppför genom skog i början. Lyckligtvis var det tydligt var 214 gick åt sitt eget håll och jag fortsatte följa 211 och 210. Då blev miljön också mycket fjälligare och äntligen var det tyst… Det var inte lika tydligt när 210 och 211 gick isär. Enligt kartan skulle 210 gå ner mot Buustamon och 211 mot Stendalen, men 211 var inte skyltad alls utan 210 var skyltad åt båda hållen..? Det var rätt skönt sen att se rätt skyltning…

Vid Stendalen kom det första klafsiga partiet, men än så länge var det inga problem att gå runt. Jag hade tvekat inför den här turen just för att jag läst att det skulle vara blött, så jag var lite inställd på att eventuellt vända om det blev sådär hemskt att man sjönk ner till knäna hela tiden … men nej, jag kan säga direkt att riktigt så illa blev det aldrig! Men visst, vissa partier var svåra att gå torrskodd över. Det var också en hel del torkat klafs, så känslan var att det hade kunnat vara betydligt värre.

Närmar mig tänkta sovplatsen Tältet och Skuttjärn

I vackert kvällsljus nådde jag Skuttjärn, där två andra ensamvandrare redan slagit läger. Jag gav mig direkt av för att hämta vatten i bäcken och slog sedan upp tältet. Efter det satt vi alla tre i vindskyddet en stund och jag lagade mat och åt. Kylan kröp sig på och när jag gick därifrån var jag huttrande kall. Inte så bra … för redan då var väl egentligen natten dömd att bli kall. Brr, brr, kallt var bara förnamnet. Sov inte så mycket, huttrade mest. Visste ju att sovsäcken var i klenaste laget och det blev flera minusgrader. Frost på tältet när jag gick upp på morgonen …

Jag hade inte riktigt något bra förslag på var jag skulle slå upp tältet andra natten och eftersom första natten blev så kall bestämde jag mig för att köra på plan B: jag bokade en hotellnatt i Åre. Så när jag startade vid tiotiden var målet helt enkelt att nå fram till hotellet i tid för att hinna duscha och softa på rummet ett tag på kvällen.

Stigen fortsätter på himlen..?

Andra dagen bjöd på åtminstone till en början fantastiskt vacker vandring. Det fanns bra delmål att ta sikte mot, först ut var Bjelkes gruva. Där skulle det finnas ett vindskydd och först trodde jag att vindskyddet var ett igenbommat skjul precis efter bäcken man gick över … men nej, det fanns ett öppet vindskydd lite längre fram. Där blev det en kort paus i värmande sol! Skönt efter den kalla morgonen (enligt telefonen var det 5 grader när jag startade, vet inte om det stämde förstås, men det låg i alla fall fortfarande frost i skuggiga partier…). Nästa delmål var Blåsten, där det fanns ett riktigt fint vindskydd. Och en geocache, som jag faktiskt kom ihåg att leta efter. Tyvärr hade jag helt glömt bort det fram till dess, så jag missade några stycken … skit också.

Efter Blåsten var det fjälligt och fint en stund till. När leden gick ihop med led 216 sluttade den ganska brant nedåt och snart var man nere i skogen och gick flera kilometer på bred grusväg i lätt nedåtlut. (Annars gick leden till stor del i trädgränsen, skulle man väl kunna säga. Det vill säga, ovanför riktiga skogen, men bland låga träd och buskar.) Strax innan Björnen vek leden av från grusvägen och in på spänger och sedan mindre skogsstigar med en del uppåtlut för att komma upp till Fjällgården igen. Jag konstaterade att det var bra att jag hade en hotellnatt bokad, för den sista biten bjöd inte på några uppenbart bra tältplatser.

18:40 var jag framme vid Hotell Åregården. Dag 2 hade jag alltså vandrat i 8 timmar och 40 minuter. Men då gick jag förstås (fel) till hotellet också, så räknar vi bara själva leden blev det 8 timmar och 15 minuter. Ihop med första dagens tid blev det alltså 3:30 + 8:15 = 11:45. Enligt vandringskartan skulle leden ta 9-11 timmar att gå. Enligt vandringsboken jag lånade på biblioteket skulle det gå ännu snabbare, men jag har väl aldrig påstått att jag vandrar särskilt snabbt. Plus att jag inte vet hur mycket pauser de räknar in då? Jag pausade såklart en hel del.

Det var såklart väldigt skönt att komma till hotellrummet, där jag fick ta en välbehövd dusch samt hänga kläder och tält på tork. Lustigt nog fick jag exakt samma hotellrum som när jag var i Åre 2020! Mysigt, eftersom jag gillade det så mycket. Och jag fick en god och varm natts sömn i en skön säng.

Bergen runt Åre

Dagen därpå hade jag ett antal timmar att slå ihjäl, eftersom tåget gick först 15:50. Jag hade kunnat boka ett vid 11, men det skulle ha varit för tajt om jag hade tältat på fjället och jag visste ju inte hur jag skulle göra. Men det var ganska mysigt att promenera i Åre och sitta och läsa på café och sådär. Såg framför mig att jag skulle sitta på Espresso House, men både det och Pinchos har försvunnit sedan jag var i Åre 2020! Det blev Åre kafferosteri i stället, där jag avnjöt en kanna te.

Sådant som snurrade i huvudet dessa dagar: Drottning Elizabeth, som precis gått bort. Lee Fiora, huvudpersonen i Prep, boken jag läste. Och så valet, förstås.

Tips till den som vill gå Åreskutan runt: Är det viktigast att maxa fjällupplevelsen och inte att få bocka av exakt hela leden skulle jag rekommendera att ta liften upp till Mörvikshummeln och följa led 216 ner till där 211 tar vid. Då kommer man ganska snart till den underbara fjällmiljön. Sen kan man gott vända efter Blåsten. :) Vill man gå hela leden och tälta en natt någonstans ser jag två bra alternativ. Om man, som jag, startar ganska sent (15:30) passar det bra att gå leden medurs och sova vid Skuttjärn. Startar man tidigt och ska med eftermiddagståget hem dagen därpå är det bättre att gå moturs och också sova vid Skuttjärn (det tog mig alltså 3,5 timmar att gå från Fjällgården till Skuttjärn, så jag hade nog velat räkna med minst 4,5 timmar innan tågets avfärd för att gå ner till stationen och sådär också). Gärna vid Blåsten också, så kan man få lugnare dagar. Jag kände ändå en viss stress att inte komma fram för sent och ska försöka tänka på att planera lite kortare dagsetapper i framtiden när det är möjligt. Karttips: Ta en karta vid starttavlan vid Fjällgården, kalasbra att ha! Mattips (veganskt): Jag köpte en Yoga bowl på Lounge i stationsbyggnaden att ta med på tåget. Den var riktigt god, klart över förväntan!

Justeringar av utrustning som behövs:

  • Sovlösning: Det mest uppenbara problemet var förstås att jag frös så mycket på natten. Jag borde ha hållit mig varmare innan jag kröp ner i sovsäcken, men jag behöver också en varmare sovlösning. Varmare sovsäck, dubbla sovsäckar eller varm liner i sovsäcken, det får framtiden utvisa. Man kan såklart också ha värmeflaskor, värmepåsar och varmare sovkläder.
  • Ryggsäck: Jag behöver också en större ryggsäck. Jag tycker om den jag har nu, men 40 liter är i minsta laget, särskilt om jag nu ska ha en ännu mer skrymmande sovlösning… I nuläget bar jag tältet utanpå ryggsäcken, fastklämd mellan topplocket och säcken. Det händer att jag tappar det när det är så … och ja, det hände en gång under denna vandring. En dum risk att ta, trist om man tappar det ner för ett stup eller i en sjö. Jag vill ha en ryggsäck där allt får plats inuti. Den ska såklart också vara bekväm, praktisk (vill ha vattenflaskefickor på sidorna, bältesfickor, topplock för lätt access till prylar m.m.), skapligt lätt (troligtvis blir det ingen riktigt ultralätt, då de sällan ser ut att uppfylla alla önskemål jag har kring att den ska vara praktisk och bekväm) och inte alltför dyr. (En av de andra ensamvandrarna vid Skuttjärn, som var på väg hem till Stockholm, erbjöd mig faktiskt att låna en av hennes sovsäckar – hon hade kört dubbla – för att klara natt två. Nu blev det ju väldigt skönt med hotellet, men hade jag haft plats för en sovsäck till i ryggsäcken hade det förstås varit ett intressant test.)
  • Kök: Mitt Trangia (den mindre varianten, 27:an) är bra och smidigt när jag vill göra lite mer avancerade grejer som t.ex. att steka bröd, som jag gjorde på denna tripp. Men jag är också sugen på ett mindre och smidigare kök, en sån där liten sak man bara monterar på toppen på gastuben och som mer är lämplig för att koka vatten. På Sörmlandsleden var det trevligt och roligt att laga mat, men på denna vandring var jag ärligt talat inte så pepp utan hade gärna haft riktigt enkla alternativ, typ bara hälla vatten i påse, och då är Trangia-köket lite overkill.
  • Spade: Jo, alltså, jag hade behövt en liten spade för nr 2 ni vet … inte skaffat det än …

Åh, vilken vacker vandring Åreskutan runt är! Och jag älskar att jag kunde göra det i september, när alla höstfärger hade börjat komma. Någon vecka senare hade säkert varit ännu mer awesome, men det räckte fint som det var. Jag längtar efter meeeer!

Skönt att se rätt skylt 5 kommentarer

M/S Sylöra över Grövelsjön och vandring tillbaka

Man kan faktiskt säga att det blev lite utlandssemester för oss i år ändå. Den 20 juli, när vi var i Idre, tog vi båten M/S Sylöra från Grövelsjön/Sjöstugan till Sylen i Norge och vandrade tillbaka därifrån. Största delen av vandringen gick över norsk mark.

Den här utflykten (info här) hade varit bra att boka med lite framförhållning. Lyckligtvis fick vi plats på båten ändå, men vi kunde inte välja och vraka bland tiderna. Men hur som helst passade det ganska bra som det blev, med båttur 14:30.

Det var en fin båttur i vackert väder. En sevärdhet längs vägen var det gamla tyska flygplansvraket från andra världskriget, som sedan dess blivit plundrat på det mesta.

Väl på andra sidan sjön var det dags att knata tillbaka. :) Vi startade strax efter 15. Vandringens längd var 9 km och det sades att det skulle vara lätt vandring. Lite uppför först, men sen superenkelt. Vi höll kanske inte helt med … det gick uppför väldigt länge och vi tyckte det var ganska stretigt. Men visst, sen var det lätt och nerför precis på slutet.

När vi kommit över trädgränsen vek leden snart inåt land. Vi blev först lite besvikna att vi inte skulle få se sjön hela tiden, men det gick så bra att titta på vackra fjäll, porlande bäckar och renar i stället.

Faktiskt undrade vi lite hur det var med det där vika av inåt land, egentligen, för vi såg några som fortsatte rakt fram. Men det fanns en skylt som pekade inåt land och vi bekräftade också saken genom att prata med några som kom från andra hållet.

Det var väldigt vackert. När vi kommit upp på högsta toppen såg bergen som bredde ut sig långt borta ut som om de var målade med vattenfärg. Det gick såklart inte riktigt att göra rättvisa med ett mobilfoto …

Vi hade med oss korv med bröd till middag och pausade vid en bäck. Strax därefter nådde vi gränsen.

Snart kom träden tillbaka och vi återvände till startplatsen ca 18:30. Då hade vi alltså varit ute i ungefär tre och en halv timme. En förbipasserande som såg vårt försök till groupiefoto erbjöd sig vänligt att agera fotograf.

Familjen Ferry är i mål!

En riktigt fin tur, om än lite tuffare än väntat. Fint väder och magnifik utsikt. Blev lite avundsjuk på några som slagit läger längs vägen, det hade varit mysigt …

Jag tog en liten extrasväng, medan familjen väntade i bilen, för att logga en geocache som visade sig tillhöra en bekant. :)

Lämna en kommentar

Sörmlandsleden etapp 2-4 med Veroniqa

I helgen som var vandrade jag och Veroniqa på Sörmlandsleden:

  • Etapp 2: Skogshyddan-Alby friluftsgård, 6,5 km
  • Etapp 3: Alby friluftsgård-Tyresta by, 13 km
  • Etapp 4: Tyresta by-Handen (Rudans gård), 10 km

(ja, på ett ungefär i alla fall, vi gick lite extra när vi följde fel markeringar och vi fick ta någon alternativ väg pga avstängd bro och lite så)

Delar upp inlägget med lite rubriker:

Lördag: Skogshyddan – Alby friluftsgård – Årsjön
Söndag: Årsjön – Tyresta by – Handen/Rudan
Packningen
Maten
Mersmak

Lördag: Skogshyddan – Alby friluftsgård – Årsjön

Vi startade etapp 2 vid 10 och nådde lägerplatsen (ca 10 km in på etapp 3) ca 18:30.

På lördagen möttes vi på Gullmarsplan och jag lämnade över Trangiaköket, som Veroniqa skulle bära (en fördel med att vara två är ju att man kan dela på gemensam utrustning), samt madrassen hon skulle låna (med tillhörande pumppåse) och en extra gasoltub som hon också skulle bära. Sen tog vi buss 801 och några hållplatser innan Bäckalidsvägen, där vi skulle kliva av, kom en rejäl störtskur. Ojojoj. Väderleksrapporten hade växlat något enormt under veckan och vi var beredda på lite allt möjligt … men det senaste var ju ändå att åtminstone lördagen skulle bli fin om än kanske i varmaste laget. På med regnskyddet på väskan … men lyckligvis småregnade det bara en stund efter den där störtskuren, som ju kom när vi hade turen att sitta på bussen. Så när vi klivit av knatade vi mot etappstarten utan att bli alltför blöta.

Nu kööööör vi!

Anledningen att vi valde att börja på just etapp 2 var förresten att jag ju redan gått etapp 1 med familjen. Veroniqa har planerat att gå den snart, så vi får väl se om det här är början på att bocka av allihop..! (De är jäääättemånga!)

Etapp 2 är ganska kort (6,5 km) och civilisationsnära, så vi såg mer fram emot Etapp 3, som många angett som favorit på sormlandsleden.se. Men det var ändå rätt fint vid Öringesjön och vi hittade fina solrosor i mängder i civilisationen.

Regnet skvätte lite till, men överlag var det bra vandringsväder och varmt.

Vid etappmålet Alby friluftsgård fyllde vi på vatten på ett café. Redan här kunde man ana att jag dricker minst dubbelt så mycket som Veroniqa …

Obligatoriskt foto vid etapptavlan.

Sen fortsatte vi in på den efterlängtade etapp 3, som alltså skulle gå in i Tyresta nationalpark. Ganska snart efter det kom vi till Nyfors och började leta efter ett lämpligt lunchställe. Till slut slog vi oss ner på en klippa med fin utsikt över sjön Tyresö-Flaten.

Då vi började gå igen blev vi strax förvånade. Vi kom nämligen till … Nyfors. Igen. Hur ..? Vi hade ju följt orange markeringar! När vi till slut rett ut det hela förstod vi att vårt misstag åtminstone hade gett oss en fin lunchplats, som vi egentligen inte skulle ha passerat. Vi skulle inte ha svängt höger vid sjön, utan vänster. Det märkliga var ju att vi följde tydliga orange markeringar, som visserligen såg lite skruttigare ut, men de fanns där. Nåväl … som sagt fick vi i alla fall en fin lunchplats tack vare det misstaget.

Nästa spännande grej var källan ca 6 km in på etappen. Vi blev lite förvånade faktiskt, eftersom vi inte väntat oss stillastående vatten i ett rör … Ska inte vatten röra på sig för att man ska vilja dricka det? Vi kollade läget och kom fram till att vi skulle ta varsin flaska att ha till matlagningen, men att dricksvattnet vi hade skulle räcka till Tyresta by dit vi planerade anlända ganska tidigt nästa dag (pga planerad sovplats strax innan etappens slut).

Så knatade vi vidare i den vackra naturen. Vi försökte något så när hålla vårt rastschema med en kvartsrast varje timme, men lät leden bestämma – ibland får man ju gå lite längre för att hitta en trevlig rastplats och det gjorde vi hellre än att sätta oss mitt i ett snår. Inte för att det var så himla snårigt, leden var överlag fin och lättgången. Såklart stenar och rötter ibland, men mycket snällare än Ostkustleden kan vara … Vi upplevde ganska stor skillnad i ansträngning och komfort på olika delsträckor. Någon bit hade jag rätt ont i ryggen och det kändes tungt, men sen lättade det igen. Det hjälpte med raster och att stuva om packningen och såklart att dricka och äta upp en del av packningen.

Det tog sin lilla tid att komma fram. Vi hade tre övernattningsalternativ. I nationalparken får man inte tälta annat än vid vindskydd och grillplatser. Sådana finns vid Årsjön och Bylsjön. Sista alternativet var en tältäng i Tyresta by, men en sjö kändes klart mer lockande.

När vi närmade oss Årsjön kände vi röklukten på långt håll och förstod i alla fall så mycket som att det redan var folk på platsen. När vi kom fram (ca 18:30) insåg vi att jodå, det var ju massor av folk där. Lyckligtvis var det ett stort och tydligt markerat område där tältning tilläts. Tälten stod tätt och de bästa platserna vid sjön var såklart redan upptagna, men vi hittade som tur var också en bra plats. Så vi slog upp tältet och det gick bra – lite svårt att få i tältpinnarna, eftersom det bara var ett tunt jordlager på en klippa på platsen, men det gick tillräckligt bra (vi väntade ju ingen storm i alla fall). Jag lyckades klanta mig lite med att få ordning på min nya madrass, som alltså skulle premiäranvändas, men när jag fattade att man inte skulle öppna valvet när man fyllde den gick det bättre. :)

Sen var det dags att skölja av oss svetten, så vi tog ett dopp i Årsjön. Det var lite knepig botten, kanske inte bästa badplatsen just där vi slagit läger, men det var skönt! Badkläder och annat fick sen hänga i vår torkgran …

När vi till slut var ig¨ång med middagen närmade sig klockan 21 och mörkret föll snabbt. Vi lyckades få till maten, diska hjälpligt och göra oss iordning i nästintill beckmörker. Min lampa visade sig vara en besvikelse, den började bra men tappade sedan snabbt i lyskraft. Så jag fick lysa med mobilen när jag borstade tänder och uppsökte en kissgran. Veroniqa och väldigt många andra i lägret hade pannlampa, så nu vill jag också ha det. :)

Söndag: Årsjön – Tyresta by – Handen/Rudan

Vi startade vid 10 och nådde målet 15:40.

Vi sov riktigt gott i tältet! Vi fick bra plats båda två och det funkade att ha packningen i absiden – även om det skulle kunna vara lite läskigt i busväder, kanske … Enda nackdelen med vår tältplats var att den lutade lite (de platta och sjönära var ju redan tagna …), så det var lätt hänt att glida nedåt lite på halkiga liggunderlag.

Min nya madrass var fantastisk och inte ens Veroniqa frös på min gamla tunna, ratade madrass. Men det var verkligen en ljummen natt också, det var väl ca 18 grader när vi lade oss vid 22, har jag för mig.

Vi vaknade till en något sval och blåsig morgon och det var skönt att ta på sig fleecejackorna. Frukostbestyr och packning tog sin lilla stund och vi kom iväg vid 10-tiden igen (trots att vi gick upp halv åtta-ish).

Vi hade ca 3 km kvar till etappmålet Tyresta by. Där stannade vi en stund vid tältängen, där det fanns vattenkran och toalett – lyxigt (vid Årsjön fanns ett dass, men det var stängt)! I byn hittade vi veganglass i en lanthandel och fotade oss såklart vid etapptavlan.

Sen var det dags för sista etappen! Vi inledde med att gå lite fel … men hittade till slut leden igen.

Början av etappen bjöd på fin skogsfeeling, men ganska snart blev det mer civilisationsnära.

Det var inte helt lätt att hitta en lämplig lunchplats, men till slut kom vi till en bänk och slog till på den. Stigen var ett motionsspår och det kändes väl kanske en smula märkligt att sitta och laga lunch när folk joggade förbi eller promenerade med hunden, men men …

Nåväl. Vi hade i alla fall en väldig tur. För strax efter lunchpausen öppnade sig himlen och regnskydd och jackor åkte fram. Detta sammanföll även med att vi gick en bit längs en väldigt vältrafikerad väg så … inte bästa biten, kanske.

Innan vi kom fram skulle vi bli rejält blöta och ganska kalla. Men som om det inte var nog med det råkade vi dessutom ut för en avstängd bro precis på slutet. Det var visserligen inte svårt att fortsätta framåt på fel sida och gå över vid Handens pendelstation i stället, men såklart lite trist att missa en del av leden.

Vid Rudan-området skyltades det om toalett och jag såg fram emot att få komma in från regnet och ta på mig fleecen under jackan, men den visade sig vara stängd … Nåväl. Jag hade gärna gått på toa också, eftersom skogen inte hade lockat i aktuellt väder, men lyckligtvis hade jag druckit betydligt mindre sedan det blev blött och kallt, så det gick bra ändå.

FRAMME! (för blöt och kall för att orka bry mig om att tavlan skulle synas ordentligt, antar jag …)

Så var vi då KLARA! Sista etappen hade ändå känts förhållandevis lätt. Det var som att ryggsäcken vägde mindre och sträckan kändes på något sätt kortare än angivet. Men det var skönt bli klar, eftersom jag hade hunnit bli rätt kall. Vi hade bra timing med pendeln och satt strax och blötte ner sätena på väg in till stan och hem.

En fin vandring som gav mersmak!

Packningen

De flesta tycker väl att det är jobbigt att bära tungt och jag är förstås inget undantag … Lyckligtvis finns det ju en massa svindyr lättviktsutrustning man kan nörda ner sig i. ;) Nåja, jag har väl inte kommit jättelångt på min så kallade lättviktsresa, men jag tittar definitivt på vikten när jag köper nya grejer.

För inte jättelänge sen köpte jag ju en vandringsryggsäck. Då tänkte jag att den var så liten att den mest var aktuell för dagsturer … men nu är det visst den som gäller, ändå. Den är inte ultralätt, men jag tycker om den. Den är i minsta laget, så tanken är nog ändå att jag ska köpa en större någon gång. Men jag måste testa lite och komma fram till vilken volym och vilken ryggsäckstyp som är rimlig för mig.

Så här såg packningen och den packade ryggsäcken ut:

Ryggsäcken har ett inbyggt regnskydd, men jag kom ganska snabbt fram till att man inte kan fylla den särskilt mycket om man ska kunna använda det … Som tur är har jag även ett gammalt regnskydd till min stora reseryggsäck och det visade sig funka bra! Det kom ju till användning också.

Folk som jagar gram och minskar på sin packning använder ett verktyg som heter Lighterpack för att göra packlistor och jag har lagt in mina grejer där också. :) Lade ihop en packlista för Sörmlandsleden lite småslarvigt, vägde inte riktigt allt utan lade helt enkelt in den vikt som saknades för att jag skulle komma upp i uppvägd totalvikt på någon övrigt-punkt. Här är den i alla fall:

Packningen på Lighterpack

Jag tog inte med kläderna jag bar på kroppen från början (var inte helt säker på vad jag skulle ha när jag gjorde listan).

Av det gemensamma bar Veroniqa köket och en gasoltub, snacks och första hjälpen-kit. Jag bar tält, mat, disk-kit och en gasoltub – ja och så lånade vi väl en del smått av varandra ibland också.

Min ryggsäck vägde som mest nästan 15 kg. Då bar jag 4 kg vatten (det behövdes faktiskt under den varma lördagen!) och 1,4 kg mat.

Basvikten, det vill säga minus förbrukningsartiklar, blev 8,74 kg.

Visst hade jag gärna haft lättare packning, men jag använde allt utom bok (det blev för sent), min tvål/schampo (men jag snodde av Veroniqas), mina extra vandringsbyxor (men blev ju kall i shortsen i regnet), fickkniv (är ju mest ifall att) och extra strumpor.

Vad saknade jag då? Pannlampa, riktiga regnkläder med låg vikt och packvolym, termos för att snabbt kunna dricka te på kortare pauser (valde bort pga fulla ryggsäckar), sittunderlag, tvättlina. Sånt kan vara bra att ha möjlighet att ta med på framtida turer.

Vad var jag mest nöjd med då? Jo, jag blev väldigt nöjd med nya madrassen och jag är fortsatt väldigt förtjust i tältet. Det gick bra för två personer att sova i, men vi får se längre fram om Jonas får plats ordentligt på längden. Det funkade väldigt bra med köket (om än lite i minsta laget för den mängd mat vi gjorde – fast vi gjorde också för mycket …) och min ryggsäck är toppen. Flera av de nämnda sakerna är sånt jag skulle kunna spara in en hel del vikt på, dock. Åtminstone när jag går själv skulle jag kunna ha lättare tält och kök. Ryggsäck finns med större volym som är lättare än min … Men jag får lägga band på mig lite, man kan ju inte bara köpa, köpa, köpa …

Maten

Jag önskade mig ju boken Vegohajk av David Kihlberg i födelsedagspresent och fick den. Under veckorna som ledde fram till vandringen har den använts flitigt. Jag lagade och torkade alla huvudmål till vandringen, dvs två luncher och en middag, och Veroniqa stod för mellisarna och frukosten – på min begäran alltså, eftersom jag vill lära mig. Jag tycker att det gick riktigt skapligt också!

Två luncher och en middag vägde 1400g.

Matsedeln

Det här åt vi!

Lunch 1

  • Linsgryta (finmixat pulver, hällde bara varmt vatten och olja i påsen)
  • Hummus (hällde kallt vatten och lite olja i påsen)
  • Snabbris (hällde varmt vatten och salt i påsen)
  • Snacksoliver (bonuslyx, ätklara på påse)

Smidigt att inte behöva gegga ner kokkärlen. Lite svårt att blanda i påsarna dock, framför allt linsgrytan, som fick lite för lite vatten och vi hittade lite pulver här och var i den. :) Men det gjorde inte så mycket. Snacksoliverna var ett värdefullt tillskott, då man fick något salt att tugga på. Värt mycket att hålla riset separat och inte blanda med grytan redan hemma, tycker jag, även om det blir lite mer meck. Blir lite svårare att äta om det är enformigt, tycker jag.

Middag

Lite mer pyssel blev det vid lägret till middagen. Synd bara att det hade hunnit bli rätt mörkt…

  • Potatissoppa med saffran (+ morot och kikärter)
  • Rosmarinbröd

Först kokade vi upp soppan och sedan tog vi den åt sidan för att den skulle stå och gojsa till sig medan vi stekte brödet. Ville inte riktigt gegga ner händerna, så försökte få upp smet med spork. Det gick väl sådär, men ja, det blev brödbitar i alla fall. De blev inte riktigt genomstekta, men det gjorde ingenting. Supergott, salt bröd och särskilt när det fått krispiga kanter av oljan. Bra att steka i mycket olja, alltså! Soppan var god och lite stark. Svårt att få potatisbitarna riktigt mjuka, men de var i alla fall helt okej att äta.

Frukost

Veroniqa hade med havregryn och frön som vi svängde ihop gröt på. Inte så dumt, trots att vi varken hade sylt eller mjölk.

Lunch 2

Carbonara-ish:

  • Snabbmakaroner
  • “Ost”-pulver (bara mixa ihop en massa gött inkl cashewnötter och näringsjäst hemma – sen blanda ner i makaronerna när de börjar bli klara)
  • Icas baconbitar (kunde nog ha kokat med makaronerna, men vi blötlade vid sidan så länge. Svårt att få dem riktigt mjuka, men gick ändå bättre än jag trodde.)

Riktigt gott! Visa av erfarenheten både kring att vi inte äter lika stora portioner som David Kihlberg och att hans portionsstorlekar överfyller kokkärlet sparade vi lite makaroner och pulver i påsen. Dagen efter testade jag att bara blanda makaroner, pulver och kokvatten och låta stå en stund. Det funkade och jag fick en snabb lunch. :)

Mersmak

Självklart har vi mersmak! :) Jag har en solovandring planerad snart, mer om det senare. Och vi funderar på att kanske gå Jämtlandstriangeln tillsammans. Och fortsätta på Sörmlandsleden och andra lokala leder … Det är ju synd att man måste göra annat också. :)

Givetvis var det tungt och jobbigt ibland. Veroniqa som gick i kängor fick lite problem med tårna. Jag gick i mina lätta Joe Nimble relaxToes, som jag såklart blev plaskvåt i där på slutet, men som lät fötterna må prima. Liiite öm frampå tårna blev jag, men annars klagade inte fötterna ett dugg. Jag hade ont i ryggen en kort bit, men det som framför allt kändes och som satt i när jag kom hem var att jag fick ont där benet fäster i höften. Började känna det precis i slutet av etappen jag och Jonas gick på Ostkustleden i somras, nu fick jag gå vidare med det ett tag. Men faktiskt kändes dag 2 väldigt enkel när vi väl var igång och gick. Bra känsla, att man liksom kommer in i det. Vore intressant att se hur det blir om man vandrar flera dagar någon gång.

TILLÄGG: Tror att jag hittade en anteckning om hur mycket gas som var kvar i behållaren innan den här vandringen. Stämmer det gick det åt 78 g gas (av behållarens totala 230 g). Bra att veta.

Lämna en kommentar

Tältinvigning och solotältningspremiär

Efter vår topptur upp på Städjan (2022-07-19) softade vi lite hemma i stugan och efter middagen gav jag mig av igen, med nya tältet och sovgrejer packade. Det var dags att inviga tältet med min första solotältnatt!

Helena på väg

Redan med den lilla packningen, övernattningssaker, en termos varmvatten, lite mat och inte så mycket mer (jo, just ja, stora kameran var med också!), behövde jag surra fast sovsäcken utanpå ryggsäcken … skulle vara fint med en säck som kunde hålla allt inuti, även för lite ordentligare vandringar, men ett sånt köp ligger i en eventuell framtid.

Den första utmaningen var att hitta var vandringslederna började. Allt är ju så himla cykelfokuserat jämt, så givetvis fanns det skyltar om cykling, men när jag följde en skylt mot Vandring, så var det visst något annat … samlingsplats för organiserade vandringar, misstänker jag. Bara att leta vidare tills jag hittade startpunkten för lederna uppe vid Skidstadion.

Vandringslederna börjar vid Skidstadion. Fast ärligt talat var jag lite osäker på om jag gick rätt även en bit efter denna skylt. Väl inne i skogen ordentligt var det tydligare.

Jag gick bara en liten bit längsmed leden Fjället runt, så att jag kom bort lite från fjällbyn men inte riktigt ända fram till Gränjåsvallen. Jag behövde kunna ta mig tillbaka snabbt dagen därpå och jag hade ju redan vandrat tidigare under dagen, så det fick duga. Helst hade jag velat komma undan lite mer, men det fick bli alldeles intill en cykelled eftersom utsikten mot Städjan var så perfekt just där. Det kändes väldigt passande att tälta med den utsikten efter dagens tidigare strapatser! För att optimera utsikten slog jag också upp tältet i lite lutning, vilket störde mer än jag hade hoppats på, men nu har jag lärt mig det …

Tältplats med utsikt! (Nej, jag brydde mig inte om stormlinorna, det var väldigt lugnt … även om jag kanske skulle ha gjort det bara för att ha gjort det!)

Jag hade kanske hoppats på att kunna vara ute lite på kvällen och kanske fota någon fågel eller så, men när jag väl fått upp tältet (smidigt!) var det läge att gömma sig för små, små, bitska insekter! Så jag softade i tältet ett tag innan jag gick ut en snabbis för att gå på “toa” och borsta tänderna.

Tältet är ju ett tvåmanna och det var lyxigt med utrymme för bara en person. Nästa gång jag använder det kommer vi att vara två, så det ska bli intressant att testa vad jag tycker om det. Nu var det i alla fall bekvämt – ja, bortsett från det där med lutningen då. Sovsäcken bara gleeed mot liggunderlaget. :) Men det fick det vara värt för den fina Städjan-vyn, för den här gången i alla fall.

På natten frös jag ganska mycket och det kändes som att det mest berodde på markkylan. Min billiga luftmadrass dög inte, helt enkelt. Sedan använde jag födelsedagspengar jag fick till att köpa ett bättre liggunderlag, som jag ser fram emot att testa!

Jag vet inte hur kallt det blev under natten, men det var ca 15 grader på kvällen och morgonen enligt min telefon. Det regnade också litegrann.

På morgonen fixade jag gröt med en sån där snack pot (sådär gott, ärligt talat…) och te med hjälp av termosvattnet. De första cyklisterna kom vid åttatiden och någon fick väl se mig stå och packa ihop … och så knatade jag tillbaka och hängde tältet på tork på balkongen, nöjd över att ha klarat av min första ensamövernattning i tält.

Avslutar med en bild på några som gick förbi på morgonen. :)

Lämna en kommentar

Topptur Städjan

Tisdagen den 19 juli gjorde familjen en topptur upp på Städjan, vars karakteristiska silhuett vi ju sett från vandringen till Njupeskärsfallet dagen innan.

Vi hade googlat fram info om att starten gick vid Gränjesåsvallen (Grängesåsvallen, Gränjåsvallen, Grängåsvallen … det verkar heta olika överallt!), men kanske kan jag bespara någon från att uppleva samma förvirring som vi genom att tipsa om att inte navigera dit. Navigera till Städjans parkering i stället, det ligger strax efter infarten till Gränjesåsvallen om man kommer från Idre by-hållet.

Väl på rätt plats var det inga konstigheter alls. Vi startade 10:25. 3 km var avståndet till Städjan, men det var såklart inga lätta 3 km eftersom det gick uppför hela tiden. Första kilometern gick genom skog, över stenar och rötter.

När vi kom ovanför trädgränsen bredde utsikten ut sig och vi fick lön för mödan. Det blev flera pauser för att beundra utsikten – och för att det behövdes, såklart. Precis på slutet innan man kommer upp på kammen som binder samman de två topparna är det extra brant. Bara att streta på …

Enligt vårt familjefoto nådde vi toppen 11:43, så vandringen uppför tog alltså typ en timme och tjugo minuter. På toppen pustade vi ut och lunchade pannkakor (den 19:e är ju vår pannkaksdag, så vi hade packat med oss de torra ingredienserna i en påse till stugan, där vi fyllde på med vätska, blandade och stekte). Jonas och jag hade hjortronsylt på våra. En riktigt smarrig topplunch!

När vi besökt den stora toppen gick vi även över till den lilla. Där fanns nämligen en geocache som jag verkligen ville hitta. Den blev min 800:e funna geocache. :)

Sen var det “bara” att gå samma väg tillbaka ner igen.

Vi startade alltså 10:25 och nådde toppen 11:43 – tidsåtgång 1:18.

Toppspaning, lunch och geocache till ca 12:25 – tidsåtgång 42 min.

Tillbaka vid parkeringen 13:28 – tidsåtgång 1:03.

Total tid för vandringen: 3:03

Fånigt exakta tidsangivelser :) pga att jag går på fotonas timestamps. Men blir ändå ungefärligt för att jag inte vet om jag fotade exakt när vi gick ner från Städjan, t.ex.

En riktigt fin utflykt med underbar utsikt, som såklart inga bilder kan göra rättvisa. Väl värd allt stretande uppför. Och vi hade ju så bra väder och så bra sikt, så vi fick verkligen en bra tur.

2 kommentarer

Njupeskärsleden och Njupeskärsfallet

Första dagen i Idre (måndag 18 juli) åkte vi till Fulufjällets nationalpark och gick Njupeskärsleden för att se Njupeskärsfallet. Det är 1,9 km till fallet från starten och hela leden är 3,9 km lång och mestadels väldigt lättvandrad (en liten bit uppför bara), så det kändes som en lagom start med familjen. Sander, 9 år, och Ava, 13 år, är inte särskilt vandringsvana eller vandringsintresserade, men kan i alla fall uppskatta vacker natur. Kan verkligen rekommendera denna utflykt, ett måste om man besöker trakten!

Vi var inte ensamma om att besöka platsen. Jag väntade mig nog en liten parkering mitt ute i ingenstans, men det var en stor parkering med vakter och massor av bilar och folk. Lite längre fram fanns restaurang, toaletter, Naturum m.m. Klart mer civiliserat än jag väntat mig och det var inte precis någon ensamvandring, men inte heller så mycket folk att det störde.

Vägen till vattenfallet var väldigt fin med vacker natur och porlande bäckar. Där man först såg vattenfallet på håll fanns en rastplats, så vi åt vår medhavda lunch där, liksom flera andra sällskap gjorde. Till min stora förtjusning kom ett gäng fräcka lavskrikor och försökte sno mat från folk. Jag hivade upp stora kameran och fick mig ett nytt fågelfotokryss, lavskrikor har jag inte sett förut!

När vi började gå igen var det inte långt kvar till vattenfallet. Snart kom vi till en trätrappa som vi gick nerför och vidare på en träbro fram till en plattform närmare vattenfallet. Sen kunde man fortsätta ännu närmare genom att klättra på stenar i ravinen.

Njupeskärsfallet var riktigt mäktigt!

Dessutom fick jag ett till fågelfotokryss på tillbakavägen när några forsärlor skuttade runt på stenarna en bit bort.

Det var roligt att vi fick gå en annan väg tillbaka till parkeringen! Vi bjöds på riktigt fin utsikt mot fjällen och spanade in Städjan, som vi hade planer på att bestiga. Vi beundrade myrstackar som var lika höga som Sander…

Ett roligt och uppfriskande inslag var källan där vi kunde dricka vatten och fylla vattenflaskorna. Kallt och gott!

Superfin utflykt, verkligen!

1 kommentar

Ostkustleden etapp 8: Hällveberg-Hycklinge

Ny sida som sammanställer vandring jag gjort: Vandring

Nu har jag och Jonas gått hela Ostkustleden! Inte i ett svep alltså, utan vi påbörjade projektet 2015 och planen var två etapper per år tills alla åtta var avklarade. Så blev det inte riktigt, men vi klarade två etapper 2015, 2017 och 2018. 2019 var planen densamma, men pga omständigheter blev det bara en etapp då. Sen kom covid och det blev två års uppehåll. I år gick vi sista etappen, etapp 8 mellan Hällveberg och Hycklinge. Den officiella distansen är 17,5 km, men vi gick en del extra, dels för att ta oss till etappstarten mitt i skogen (Janne körde oss tills det tog stopp vid en bom) och dels för att vi gick fel en del…

I år var första gången vi bara körde en dagsutflykt. Vi har haft en lös idé om att vi skulle övernatta i Hycklinge och fortsätta på etapp 1, så att vi skulle kunna starta om projektet, men para ihop etapperna annorlunda och övernatta i de stugor vi inte redan sovit i. Varje etapp slutar ju nämligen med en övernattningsstuga. De är lite olika bekväma och det kändes synd att till exempel inte övernatta i Mörtfors, där det var jättefint. Men ja, det kändes som att en etapp fick räcka denna gång och vi får väl se om vi vandrar Ostkustleden igen eller vandrar någon annanstans nästa gång. Jag hoppas i alla fall på mer vandring!

Vi försökte vara duktiga med att pausa 10 minuter varje timme och det gick väl skapligt, men ibland var det för jäkla mycket insekter (eller kor, haha, mer om det strax…), så vi traskade på…

Det bjöds verkligen på kontrastrik vandring. Inte sällan trasslade vi oss igenom snår med fotvrickningshotande underlag och letade febrilt efter gula markeringar samtidigt som insekterna surrade hungrigt runt oss. Andra sträckor gick vi på breda grusvägar, en bit till och med på asfalt. Innan en av broarna över Virån fick vi hålla i rep för att ta oss ner för det branta berget. Totalt sett var det kanske lite väl mycket av etappen som gick över stökig terräng, med eller utan svårhittade ledmarkeringar, men tja, vi uppskattade väl de smidigare partierna desto mer då, kan jag tro.

Strax efter Stensjö by (civilisation! folk!) stod en skock svarta kor och blockerade vägen för oss. De verkade inte ha några direkta planer på att flytta på sig, så vi bara gick ändå och lyckligtvis släppte de förbi oss. Runt hörnet tänkte vi att det passade bra med en paus, men just som vi satt oss kom korna efter oss och ville umgås. :) Det kändes inte riktigt okej att sitta ner mitt i en koskock, så jag som inte riktigt hunnit sätta mig ner gick korna till mötes medan Jonas fick på sig skorna. De var verkligen jättefina och snälla. En kom fram och nosade på mig och jag klappade den lite. Så gick vi vidare och strax hörde vi klövar bakom oss igen… Men då bara sa vi hej då och vek strax av in i skogen.

Lunchpausen blev på en höjd med utsikt över Långsjön. Strax därinnan tappade vi bort leden totalt, men när vi ledsnat på att leta efter markeringarna i den oländiga terrängen insåg vi att vi faktiskt såg sjön mellan träden och eftersom vi visste att vi skulle gå längsmed den gick vi på känn mot den och lyckades stöta på leden igen, phew.

Jag hade preppat en påse med snabbris, torr sojafärs och Varma Koppen tomatsoppepulver, som blev en riktigt skaplig vandringslunch på gasköket.

När vi började gå igen kom vi till en annan fin rastplats vid Långsjön som i stället låg på en klippa i höjd med sjön. Så läser du detta och planerar vandring kan det vara bra att veta att du kan välja utsiktsberg eller klippa vid sjön här.

Skylt om 10 km, fast vänd åt andra hållet… hmm, betyder det att vi gått 10 km eller att vi har 10 km kvar?

En höjdpunkt på vandringen (utöver korna, åh, fina korna!) var när vi pausade vid Nybo göl (eller Nybogölen som den heter på kartan jag tittar på nu). Där passade jag på att ta ett dopp! Vattnet var varmt och skönt och badet riktigt uppfriskande. Gick vidare med betydligt mer spänst i benen.

När vi kom till Hycklinge hage (här känner vi igen oss) blev vi lite förvirrade igen. Trodde vi skulle in i området, men såg inga markeringar… Eftersom vi inte sett någon dubbelmarkering fortsatte vi till slut rakt fram – och det visade sig att vi var framme redan! Trodde att vi hade en bit kvar, men nej. :) Det passade ganska bra, faktiskt, för strax där innan hade jag plötsligt börjat känna av kroppen betydligt mer än innan. Tidigare var det mest en överansträngd fotled som gjorde sig påmind när terrängen var elak, men där på slutet signalerade hela bäckenet att det var dags att vila.

Jag loggade geocachen för etapp 1 (hade inte börjat med geocaching när vi gick etapp 1-2), vi kikade in en sväng i övernattningsstugan och sen kom Ingbritt och körde oss hem.

Vi startade 09:26, passerade etappstarten 10:03 och var i mål 17:39, enligt timestamps på foton. Sen var vi rätt möra, men det kändes såklart superhärligt att äntligen bli klara med projektet!

Lämna en kommentar

Fågelskådning, utelunch och geocaching i Sandemars naturreservat

Sandemars naturreservat. Visst önskar man ibland att man fick gå liiite närmare…

Igår fick jag äntligen chansen att göra en lite rejälare utflykt: jag åkte till Sandemars naturreservat som ligger nära Dalarö. En och en halv timme tog resan enkel väg med smidiga byten (gå + tunnelbana + pendel + buss) – det är inte jättepraktiskt alla gånger att jag inte kör bil, vilket hade gått på typ en halvtimme plus att jag med bil hade kunnat åka hem vid valfri tidpunkt i stället för en gång i timmen, men men…

Utflykten började redan hemma med lite prepp. Jag har ju läst en del om att fixa egen torkad mat till vandring och sådär. Det är såklart lite overkill för en dagsutflykt, men jag ville ändå testa något enkelt. Jag torkade bara vegobaconbitar i ugn och sen tog jag snabbmakaroner, “ost”-pulversås, näringsjästflingor plus lite örtsalt och peppar och lade ihop i en påse till en sorts simpel carbonara.

Det luktade fejkon här hela dagen medan jag höll på och torkade, hehe… Jag hade egentligen gärna velat göra en sås och torka, så man får med havregrädde och sånt där, men kanske nästa gång. Hann inte riktigt ställa mig och laga mat, det var lagom nivå att bara tömma ut ett paket bitar på en plåt.

Sandemar var väldigt fint och bjöd på fåglar, hav, strandängar och skog. Det blev fågelfoto, vandring, lunch på Trangiaköket och geocaching. Många av de saker jag gillar. :)

Lunchen då? Jodå, den blev helt okej! Jag var mest fokuserad på att koka färdigt makaronerna, men det var egentligen fejkonbitarna som hade behövt mer tid. Sånt där tål ju att experimenteras med lite innan man ska preppa för sin långvandring…

Såg: tofsvipa (i mängder!), större strandpipare, rödbena, gäss (vitkindad, kanada, grå), knölsvan, stare, drillsnäppa, svartsnäppa, strandskata, storskarv, fisktärna, större hackspett, koltrast, bofink, vigg, fiskmås, skrattmås, sädesärla … och säkert många fler som jag glömmer just nu. Nya “fotokryss”, dvs fotograferade fåglar till fågelsidan blev svartsnäppa och drillsnäppa, så nu är jag uppe i 98 st och ganska nära 100.

Såg kanske: småskrake, en eller ett par oidentifierade sjöfåglar – dessa hade kanske varit nya fotokryss om jag bara lyckats ta bättre bilder…

Hörde även med stor sannolikhet härmsångare, taltrast m.fl., som jag gärna hade fått på bild, men tyvärr inte ens lyckades få syn på.

Och så blev det tre fina geocacher också.

Lämna en kommentar

Min 41-årsdag

Idag blev jag 41 år! Jag hade redan fått en present i förskott, en växthylla så vi får plats med fler växter:

Eller, Jonas uttryckte det väl som att det nu inte kommer behöva vara lika trångt bland växterna. Ja ba… ge mig några veckor. :D (Följ mina växtäventyr på: https://www.instagram.com/helenasvaxter/)

Men i morse fick jag ännu mer presenter!

Sen var det dags för lyxfrukost! Jonas bakade scones smaksatta med basilika och soltorkade tomater. Jag drack mitt blommande te i min nya mugg (men missade visst att fota sconesen):

Blommande te i sengångarmugg.

Sen gav vi oss iväg på utflykt. Jag visste inte vad som skulle hända utan följde snällt med. Jaha, tunnelbana från Kristineberg… hmm, kliva av i Björkhagen..? Det visade sig att vi skulle gå etapp 1 på Sörmlandsleden, Björkhagen – Skogshyddan, 8,5 km. Vilken överraskning! Alla i familjen är ju inte alltid jättepepp på sånt, men på mammas födelsedag ställdes det upp, minsann, imponerande!

Inledningsvis gick vi på bred gångväg nära civilisationen och vi passerade badplatsen vid Söderbysjön, som vi besökt tidigare. Sen kom vi till delar med mer skogskänsla och rötter som slingrade över stigarna. Bra blandning! Vi passerade flera sjöar och fina utsiktsplatser.

Vi lunchade vid Ulvsjön, där familjen överraskade med hembakade piroger.

Piroger med utsikt mot Ulvsjön.

Vi hade läst om en kallkälla som skulle finnas på leden och den var verkligen jättefin. Över förväntan! Iskallt och gott vatten, ångrar bara att vi inte bytte allt vatten vi hade med oss.

Mot slutet kom vi till Strålsjön, där vi fick oss ett välförtjänt dopp! Jättefin badplats och coca cola-färgat vatten. :)

Jag fick hitta två geocacher också, en ganska snart efter starten i Björkhagen och en vid Ulvsjön. :)

Efter badet var det bara en liten bit kvar av etapp 1, samt en bit till närmaste busshållplats. På väg hem var alla väääldigt trötta!

Hemma vankades det tårta (kladdkaka med Bubs-fluff, grädde och godis). Jag fotade alla böcker jag fått, inklusive fågelboken som inte var med förut och Mattväverskan som jag köpt själv men som råkade komma idag och därför fick räknas som en födelsedagspresent från mig själv. :) På kvällen chillade jag med chokladpraliner och spelade Animal Crossing, som vi egentligen inte spelar längre, för att bli grattad där också.

En mycket fin födelsedag!

2 kommentarer