Etikett: vandring

Det är nu två år sedan Jonas och jag gick klart Ostkustleden och nu har vi ett nytt litet vandringsprojekt! Sörmlandsledens lilla avstickare till Nynäshamn! Vi började igår med etapp 5:1 från Kvarnängens IP (Nynäshamn) till Vansta (Ösmo). En lagom mjukstart med 9,5 km. De kommande två etapperna är på 15 km vardera + att man måste gå 1 km av etapp 6 som avstickaren ansluter till. Så det kanske vi kan klara av?! Första biten gick i alla fall galant!

Vi var inte jättesnabba iväg, men så lyxade vi ju till det och tog bilen också. Parkerade vid Kvarnängens IP, knatade till Vansta och tog bussen tillbaka till Kvarnängen och körde hem (via en biltvätt i Handen).

Började gå strax efter 12 och var framme 2 timmar och 45 minuter senare. Det blev bara en fikapaus på en kvart. Vi hade jättetur och kom fram tio minuter innan bussen skulle gå.

Jag var lite rädd att etappen skulle kännas tråkig och för civilisationsnära, men den var fin! Visst märkte vi av lite civilisation, men Sörmlandsleden brukar ju ändå vara rätt bra på att leda in en i fin skog, trots att man kanske hör trafik och sånt. Vi var nöjda! Och vädret var helt perfekt!

Får se när vi fortsätter. :)

Så blev det dags för mitt och Veroniqas lilla genrep inför fjällvandring i sommar! Den här gången fick vi skjuts av Jonas både i starten och slutet, vilket möjliggjorde att komma åt några etapper där det är skralt med kollektivtrafik. Vi har ju gått halva etapp 13 tidigare, fram till ett stigkors där leden möter anslutningslederna från Gnesta och Nykvarn. Vi har gått Gnesta-biten tidigare och hade såklart kunnat gå Nykvarnbiten nu, men den är 17 km lång och vi ville hellre jobba på huvudleden. Det gick inte att köra precis fram till ledkorset, men vi hittade en plats på anslutningsetappen där det var ca 2,5 km kvar till ledkorset och dit det gick att ta sig med bil, så Jonas släppte av oss där. Såå lyxigt!

Vi har aldrig vandrat i särskilt hög hastighet och vi har nog snarare blivit långsammare än tidigare, pga olika saker. Så vi kände att 15 km per dag var lagom och prickade in det hyfsat exakt. Enligt min jogg.se blev totalerna 14,5 km dag 1 och 15,4 dag 2, så alltså totalt 29,9 km.

Dag 1
Etapp 13:1 Nykvarn-Etapp 13, sista snutten (etappen är totalt 17 km)
Etapp 13 Yngsviken-Djupvikshalvan, sista halvan (etappen är totalt 15 km)
Etapp 14 Djupviksängen-Fredriksberg fram till sjön Glådran (etappen är totalt 6,5 km)

Dag 2
Etapp 14 Djupviksängen-Fredriksberg från Glådran till slutet
Etapp 15 Fredriksberg-Skottvångs gruva (etappen är totalt 10,5 km)

Första dagen gick vi ca 11-19, andra dagen 9-17:15, dvs 8 respektive 8 timmar och en kvart, inklusive många pauser förstås och utan stress.

Vad ska man säga? Det var så fina etapper! Mysig skog, vitsippor, porlande bäckar, glittrande sjöar, hänförande utsikter, superfina kallkällor, dass här och var. Dag 1 var visserligen grå med luft som kändes höstig och regn till kvällen, men dag 2 bjöd på blå himmel och strålande sol.

När vi hade uppmärksammat både vargbajs och tjäderbajs kändes det lite som en bajssafari. :) Vi såg troligtvis en tjäder också, men det gick fort när den flydde från oss. Vi varken såg eller hörde varg, men man ska kunna höra den yla om nätterna i området. Jag blev glad över att vi såg spillkråka, som jag väldigt gärna vill fota … men jag fick såklart nöja mig med en megasuddig mobilbild. De var väldigt roliga, för de var två stycken som flög runt mellan trädstammarna och såg ut att leka tittut. Vi såg också storlom, myror, citronfjäril, skogssniglar, en enorm mask … och vi hörde göken väldigt många gånger!

Den här gången testade vi 3 skopor Huel per portion. Det blev bra mängdmässigt, fast lite fullt i kåsorna. Vi kom fram till att vi ändå ska köra på det, men att det kan räcka med 2,5 dl vatten per portion i stället för angivna 315 ml. Det behöver inte bli riktigt så soppigt och det får inte plats i kåsorna då … Och Huel behöver verkligen salt, så det får vi inte glömma. Får se om vi ska köpa en massa mer Huel eller blanda in annan mat också. Nu åt vi ju två måltider Huel och en måltid snackpot (pasta och tomatsås) med extra torrsojafärs. Vi hade också kakor, flapjacks, trailmix, sesamkakor, godis och fröknäcke.

När vi slog läger vid Glådran (vi blev granne med ett tältande par) duggregnade det, men det var inga problem att slå upp tältet och laga mat. Vi satt och blickade ut över sjön vid niotiden och lyssnade på fågelkvitter och göken som hoade i skymningen! Så fint!

Bilder från dag 2:

Bilderna är i vanlig ordning en blandning av mina och Veroniqas.

Helgen 21-22 oktober täppte jag och Veroniqa till luckan vi lämnade på Sörmlandsleden i somras! Så nu har vi gått de första 12,5 av huvudetapperna. Den här gången blev det:

• Etapp 12:1, Mölnbo – Etapp 12, 5 km (eller 4, olika info på olika ställen). Repris på denna, fast nu åt andra hållet. I somras avslutade vi med den här etappen när vi kom från Gnesta.
• Etapp 12, den sista lilla snutten mot Vattgruvan som vi lämnade sist när vi vek av mot Mölnbo, kanske 2 km.
• Etapp 11, Vattgruvan – Järna, 9 km. En hel etapp, wow! :)
• Etapp 10, Järna – Tvetaberg, 12 km. En hel etapp till!

18 km dag 1, 10 km dag 2, Veroniqas klocka höll koll på oss:

Etapp 12:1 Mölnbo – Etapp 12, 5 km

Det blev en tidig lördagsmorgon för att hinna med pendeln som rullade mot Mölnbo 8:24. Det kändes bekant att komma fram till Mölnbo, där vi avslutade sist, och gå mot etappstarten vid Mölnbo IP.

Temperaturen låg på cirka 5 grader och enligt rapporterna vankades det ihållande regn efter ett tag. Men till en början var det bara blåsigt och grått, sådär grått så att det kändes som att vi gick i skymning hela dagen. När vi pausade helt kort vid Akaren kändes det så kallt att vi längtade in till trädens skydd igen.

Sist vi gick 12:1 skyndade vi mot pendeltåget och tyckte att etappen kändes längre än den borde. Det är ju lite förvirring kring den, på sajten står 4 km och på skyltarna står 5 km. Och så ligger etappstart/mål en liten bit från pendeln. Det var skönt att gå sträckan utan brådska nu!

Vi råkade ut för en del nerfallna träd och fick ibland göra intressanta akrobatiska övningar. :) Dessutom pågick älgjakt i skogen, vilket gav lite extra spänning … vi såg en del markeringar under vandringen och vid ett tillfälle hördes ett skott (på etapp 11 tror jag). Vi hörde också en del hundskall som kan ha haft med jakten att göra.

Etapp 12 (Yngsviken) – Vattgruvan (8,5) 2 km

Efter stigkorset hade vi cirka 2 km av etapp 12 att gå. Etappen är totalt 8,5 km lång och vi gick alltså ca 6,5 km av dessa i juni.

Väldigt snart nådde vi området med många vattenfyllda gamla gruvhål, som sedan fortsatte på etapp 11. Häftiga lämningar efter gammal verksamhet! Somliga hål låg öppet, andra var inhägnade.

På slutet av etappen finns ett vindskydd, som vi hade sett ut som lunchställe. Det visade sig vara ett väldigt nytt och fräscht vindskydd och en fin plats vid Stora Kobäcken. Här fick vi en skön lunchpaus i vindskyddet, men när vi satte igång igen hade vi hunnit bli väldigt frusna trots förstärkningskläderna. Lunchen blev en färdig påsrätt med ris och grönsaker, förstärkt med vår standard-“ölkorv” och Flapjacks.

När vi började gå igen dröjde det inte länge förrän det var dags för etapptavleselfie:

Etapp 11 Vattgruvan – Järna 9 km

Så var det äntligen dags för en hel huvudetapp i ett svep! Vi har ju annars pusslat ganska mycket …

Elvan är en riktigt fin etapp! Fin natur med rejäl skog och många spännande gruvhål. Vid 14-tiden började det regna och det höll i sig till tidigt morgonen därpå. Vi var ju inställda på det, men det kom lite tidigare än prognosen sagt. Men det var skönt att det var ett ganska lätt, om än ihållande, regn.

Ursprungligen var vår plan att gå etapperna i “rätt” riktning, det vill säga från Tvetaberg till Mölnbo i stället för tvärtom. Men vi ändrade oss när vi såg hur mycket regn det skulle bli. När vi gick Mölnbo-Tvetaberg passade det nämligen att tälta vid ett vindskydd, medan ursprungsplanen var att tälta vid kallkällan på etapp 11. Vi besökte den i alla fall, fyllde på vatten och konstaterade att ja, där hade det varit fint att tälta. Eftersom vi har vattenrening (Katadyn BeFree) tog vi det säkra före det osäkra och använde den, men jag tror säkert att vattnet var jättebra.

När det skymde på riktigt knatade vi in i Järna samhälle och fick en ganska blöt etapptavleselfie.

Etapp 10 Järna – Tvetaberg, 12 km

Ännu en hel etapp! Men den blev uppdelad på två dagar, för 2 km in på etappen planerade vi att slå läger. Vindskyddet vid Herrvreten hade vi sett på bild och vi visste att det skulle vara rejält nerklottrat, men vi höll tummarna för att det skulle vara i bra skick annars, eftersom vi inte var jättesugna på att slå upp tältet i regn och mörker.

För vid det här laget var det riktigt mörkt i skogen. Första biten gick längs ett elljusspår, men ganska snart ledde markeringarna oss rakt ut i svart, svart. Så det blev pannlampa sista biten, som ledde oss över en lång och rejäl spång. Visst undrade vi både en och två gånger vad vi gett oss in på, men vi samlar ju erfarenheter. :)

Vindskyddet var bra! Ja, nerklottrat, men annars inga problem! Det var så lyxigt att få sätta sig under tak, lägga av grejer i skydd från regnet, laga mat undan regnet. En bit bort fanns till och med ett dass, också det nedklottrat. Lite längre fram skulle det också finnas två kallkällor, men vi var glada att vi fyllt på till max vid källan vi besökte tidigare under dagen och därför slapp ge oss ut och leta vatten i mörkret.

Vi hörde pendeltåget och en person med hund och pannlampa passerade vid ett tillfälle … så vi var ju inte precis mitt ute i skogen.

Middagen bestod av snabbnudlar med stark smak + mitt “ostsåspulver” av bland annat cashewnötter och näringsjäst. Det var riktigt gott, även om det kanske inte heller var en otroligt instagramvänlig måltid. :)

Det var ju cirka 5 grader varmt/kallt och vi var bekväma när vi åt middag, men hann ändå bli kalla till läggdags. I början av natten var det kallt om fötter och höfter för oss båda. Jag hade med mig såna där engångsvärmepåsar, som var trevliga, men de värmer ju väldigt lokalt bara. Efter ett tag ordnade det upp sig med temperaturen och blev riktigt behagligt i sovsäckarna, som alltså användes för första gången (köpte ju nya, varmare, inför Jämtlandstriangeln som inte blev av). Däremot hade vi båda problem med stelhet och smärta i höftpartiet m.m. och vaknade och bytte ställning många gånger under natten. Vi är ju inga 20-åringar längre …

På morgonen fick vi se omgivningarna lite bättre. Regnet slutade någon gång frampå de tidiga morgontimmarna och i stället för smattrandet hördes allt mer fåglar. Det var verkligen tydligt att fåglar gillar morgontimmarna. Det var lite skumt ljus fortfarande när vi vaknade, men jag tror jag såg en rödhake framför vindskyddet och ett par koltrastar.

Vi åt varmt frukostglopp (typ overnight oats utan overnight och med varmt vatten denna gång) och drack te till frukost. Sen gav vi oss iväg och första anhalten var källan för vattenpåfyllning.

Vi märkte ganska snart att det hade börjat regna igen, om än lätt.

Början av etappen var väldigt fin. Vi tänkte ju att vi var väldigt nära Järna samhälle, men det var riktigt fin skog där ett tag och kändes inte alls så civilisationsnära.

Civilisationen gjorde sig dock påmind efter ett tag. Vi passerade villaområden och en enorm återvinningsanläggning. Vid Vaskasjöarna tog vi lunch. Där gick man en liten avstickare på en spång ut till udde och typ klättrade över ett berg för att nå den fina rastplatsen.

Sen kom ett trixigt parti med branta stigningar på blöta berg och stora berghällar.

Slutet av etappen gick längs en väg och vi kom fram med god marginal till bussen mot Södertälje. Vid det laget regnade det mer, så vi hittade en veranda med tak på Tveta friluftsgård där vi satte oss ett tag.

Ännu en vandring avklarad! Härligt! Och jag är så tacksam för möjligheten och för allt som underlättar: ledmarkeringar, vindskydd, spänger, källor, dass. Det är så fantastiskt att detta finns!

Jag är också glad att allt gick så bra. Det var ju första riktiga vandringen sedan Veroniqa skadade knät (huvudanledningen till att vi ställde in Jämtlandsresan i augusti), men det funkade! Vi tog det rätt lugnt och var ju inte supersnabba, men det behövde vi inte heller vara.

Vissa bilder i inlägget är lånade av Veroniqa, men jag håller inte reda på vem som tagit vilka. :)

Vi fick ju ställa in Jämtlandstriangeln på grund av Veroniqas skada, men idag betade vi av en bit till på Sörmlandsleden i alla fall! Vi hoppade ju över några etapper sist, för att få övernatta på ett trevligt ställe, och nu började vi täppa igen den luckan genom att gå resten av etapp 9. Vi gick ju första kilometern då vi gick etapp 8, eftersom den etappen slutade en bit innan pendeltågsstationen men vägen dit gick mestadels längs leden, så nu hade vi bara cirka 8 km kvar. Vi gick etappen i omvänd riktning, eftersom busstätheten till och från Tvetaberg är låg och det ju är lättare att tajma en avgång på morgonen än efter vandringen.

Det började lite svajigt med att vi gick lite fel när vi försökte ta oss från busshållplatsen Tvetaberg till starten vid Tveta friluftsgård. Men till slut kom vi fram, fick låna toa på kanotklubben och fotade den obligatoriska etapptavleselfien.

Leden började fint vid sjön Måsnaren (jag har varit i andra änden och geocachat) och vi var nästan mer sugna på att gå Måsnarenleden, eftersom det såg fint ut. :) Men vi gick såklart den tänkta leden och hamnade ganska snart i ett bostadsområde. Och sen fortsatte det mest så… Bostadsområden, industriområden, lite skogsdungar.

Vi åt lunch på en bänk alldeles nära en busshållplats… Skönt att vi bara hade mackor och snackpots som vi “lagade” med termosvatten, hade känts konstigt att mecka med friluftskök där. :)

En fördel med att vandra civilisationsnära var att vi kunde använda en Riktig Toalett kort efter lunchen. Vi tog helt enkelt en liten avstickare till McDonald’s. :)

Kort efter Donken-toan kom vi till ett mysigt litet skogsparti som vi kanske njöt orimligt mycket av bara för att vi verkligen ville skogsnjuta. Där fanns också ett brant stup ner i en mäktig ravin. Typ.

Så kom vi till Södertälje centrum och insåg att … vänta nu … det var ju precis där borta vi tog bussen till Tvetaberg för några timmar sen. :) Vi tog en parkbänkspaus till och Veroniqa bjöd på den nya äppelkolabullen från Espresso House. Väldigt god, men tror att den kanske inte var helt färsk och kan vara mycket godare om den är det!

Sen gick vi över vattnet och kom in på sträckan som är omdragen, på grund av “ledningsarbete längs kanalen”. Den biten var nästan bäst på hela etappen! Visserligen väldigt civilisationsnära och med ljud från arbetsmaskiner, men vi leddes upp på en smal ås i ett skogsparti, där det var fint. Vi gick lite fel också, men det var också fint.

Så kom vi fram till Östertälje och gick samma backe upp mot stationen som vi gjorde sist. Fick vänta 18 minuter på nästa pendel, men det var rätt skönt att sitta och såsa på en bänk på perrongen.

Kul att ha varit ute igen! Veroniqas knä skötte sig bra, men hon har en bit kvar innan det är helt bra och böjligt. Håller tummarna för att det ska läka fort och ordentligt!

Jag var såklart trött och sov en stund när jag kom hem. Men jag ser redan fram emot nästa gång. Hoppas vi får till det i oktober!

Så blev det dags för vårt lilla genrep inför Jämtlandstriangeln i augusti och ytterligare ett gäng kilometer avbockade på Sörmlandsleden. Hittills har vi gått allt från starten till Östertälje, så egentligen skulle vi väl ha fortsatt i Östertälje, men det skulle ha inneburit övernattning väldigt nära Järna samhälle, vilket vi tyckte kändes sådär. Så vi pusslade ihop en annan vandringssträcka i stället. Helt enkelt var det inte, för vi har kommit till en del som inte är särskilt kompatibel med kollektivtrafik. Vi satsar ju egentligen bara på att gå huvudetapperna, men nu blev det två anslutningsetapper för att kunna åka pendeltåget till och från vandringen. Och således blev det inte en enda hel huvudetapp avbockad den här gången, utan bara ca halva etapp 13 och ca 80% av etapp 12. Men alltså hela 13:1 och 12:1. Dessutom gick vi åt “fel” håll, för vi planerade att sova vid Stora Envättern och då blev det en något kortare sträcka dag 2, vilket passade oss bäst.

Väderleksprognosen följdes såklart med spänning inför äventyret. Först skulle det vara jääättevarmt hela tiden, sen kom mer och mer regn på söndagen. Det blev faktiskt som vi var beredda på: närmare 30 grader varmt på lördagen och fint väder men ändå en smula moln och svalkande fläktar, konstant regn och snarare 15 grader på söndagen. Så det var minst sagt omväxlande!

Dag 1: Gnesta – Stora Envättern, ca 19 km inkl. avstickare

Vi tog som sagt pendeln till Gnesta och fotade vår första etapptavla (vi samlar ju etapptavlefoton) alldeles intill stationen. Starten var alltså väldigt civilisationsnära och det fanns flera möjligheter att gå på toa innan vi lämnade civilisationen. Vi gjorde det vid Frustuna kyrka, där jag också loggade en geocache. Sen blev det landsvägsvandring en stund innan vi började komma ut i den efterlängtade obygden.

Vid Klämmingen tog vi en liten avstickare till badplatsen. En fin strand med massor av barnfamiljer. Toaletter och rinnande vatten fanns också. Så det kändes ju inte som att vi riktigt kommit igång med vandrandet ännu … Skönt i alla fall att bada! Lyxigt med toabesök och påfyllnad av vattenflaskor innan vi gick vidare.

Ett stycke efter Klämmingen kom vi ut i skogen på riktigt. Där blev det också ordentligt kuperat! Vid Långsjön tog vi en efterlängtad lunchpaus. Det var också dags att testa Veroniqas nyinhandlade vattenreningsfilter, Katadyn BeFree. Det fanns nämligen inte en chans att vi skulle kunna bära med oss allt vatten vi behövde, så sjövatten to the rescue. Jag tog ett dopp och eftersom man råddes att inte ta vatten vid strandkanten och inte vid vattenytan simmade jag ut en bit och tog de första omgångarna vatten en bit ner. Det funkar ju om man ändå ska bada … Vattnet var lite gult, men smakade gott!

Långsjön var så fin, jag försökte ta en bild, men den gör såklart inte alls sjön rättvisa. Längst bort låg några små gulliga öar som var jättefina, men de syns ju knappt på bilden.

Lunchen lagades genom att vi kokade vatten att hälla i våra påsar i våra meal cozies där det fick gojsa ihop sig en stund. Lagom svårt … Men det behövdes lite prepp, förstås. Jag hade testat att torka ett paket Vivera veganska Bacon stripes och de blev riktigt bra, faktiskt! Sen hade vi snabbmakaroner och ostsåspulver, så det blev som en carbonara-ish. Helt okej vandringsmat.

När vi vandrat en bit till efter lunchpausen kom vi så äntligen till ledkorset där etapp 13:1 ansluter till etapp 13 och så fick vi gå på huvudetapp ett tag.

Nu hade det börjat bli rejält myggigt … Vi hade inget myggmedel med oss, får se om det ska ingå i utrustningen framöver … mata mygg fick vi göra rätt ordentligt i alla fall!

När vi till slut kom fram till Stora Envättern gick vi förbi flera andra uppslagna tält innan vi till slut hittade en plats för vårt. Vi såg också en storlom som simmade lugnt i sjön! Jag saknade verkligen min kamera då! Det blev några dåliga mobilbilder och jag räknar det som ett nytt fågelfotokryss, men argh, om jag haft kameran!

Framme vid lägerplatsen slog vi upp tältet och fixade i ordning. Sen tog vi ett dopp, renade mer vatten (det blev dock från strandkanten den här gången …) och bytte om till våra sovkläder.

Sen var det dags för vår avancerade matlagning igen. Snabbris, linsgrytepulver och snacksoliver är en trevlig vandringsmåltid.

Vi lade oss tidigt och det blev väl en skaplig tältnatt. Det var i alla fall inte så kallt. Inte heller superbekvämt kanske, men jag hoppas att även dessa stela tanter ska klara att sova i tält i många år till …

Data från Garmin-klockan:
Total distans: 19,10 km
Total tid (inkl. pauser): 8:14:07
Färdtid: 4:36:44
Tempo: 25:53 min/km
Medeltempo i rörelse: 14:29 min/km
Totalt uppför: 342 m

Dag 2: Stora Envättern-Mölnbo, ca 17 km

Regnet började redan på småtimmarna. Och det fortsatte. Och det fortsatte. Men vi var ju inställda på det, så det var bara att dra på regnkläderna, äta frukost (polarkakor med hummus och citronoliver, hummusen från pulver jag hade kvar från torkning förra sommaren) och gilla läget. Vad som faktiskt var jobbigare var att det var såå mycket mygg!

Vi gick förbi några tält under andra dagens regniga, myggiga och kuperade vandring, men vi mötte inte en enda vandrare. Fin natur, men som sagt lite besvärligt. Nerför berget innan Lilla Horssjön hade vi nog gärna sett en trappa … men vi tog oss ner efter lite dramatik med Veroniqas ryggsäck som fastnade i en gren.

Vid Lilla Horssjön gjorde vi en kort avstickare (50 m) till vindskyddet där för att fixa lunch. Väldigt skönt att komma in under tak och kunna byta regnjackan mot rastfleecen en stund. Lunchen blev “snack pots” med pasta och tomatsås, som vi förstärkt med torrsojafärs. Sen tog vi en kopp te och lite godis också. Avslutade med att filtrera sjövatten som vi tog alldeles intill en massa grodyngel. Nä, ingen av oss kände för att simma ut och ta vatten längre ut och djupare. :)

Sen fick vi pinna på ordentligt, för vi ville väldigt gärna hinna med pendeln 15:54 från Mölnbo. Nästa skulle gå 17:52 … Det var väldigt glädjande när vi kom till starten av anslutningsetappen, ett bra delmål. Men det var förstås 5 km kvar och oklart om vi skulle hinna …

Vi hade inte riktigt kollat upp hur det skulle se ut, men blev en smula förbryllade att hitta etapptavlan vid Mölnbo IP. Det var ju en bit kvar till stationen därifrån, men det satt i alla fall Sörmlandsledenklistermärken på stolpar längs vägen.

Hann vi då? Ja, det gjorde vi! Vi kom fram till pendeltågsstationen med tio minuters marginal. Phew! Sen tog det ju sin lilla stund att ta sig hem och sen att packa upp och hänga allt på tork … och ta en dusch, skönt! Och gå på en riktig toalett – tänk vad man uppskattar vardagliga saker när man kommer hem från en vandring!

Data från Garmin-klockan:
Total distans: 16,95 km
Total tid (inkl. pauser): 6:53:54
Färdtid: 4:26:42
Tempo: 24:26 min/km
Medeltempo i rörelse: 15:44 min/km
Totalt uppför: 214 m

Något om utrustningen etc

Vi hade ju båda två ganska nya ryggsäckar. Min Osprey Eja har varit med på dagstur tidigare, men det blir ju lite annat med övernattningspackning. När jag först packade den kändes det hopplöst att få plats med allt, men det gick faktiskt. Veroniqa skulle bära tältet, men jag fick faktiskt i det också när jag bar det före och efter vandringen. Hon hade sin nya Lundhags Padje, som är större än min. Jag hade egentligen velat ha lite mer än mina 55 l (58 enligt infon, men när man kollar närmare så gäller det bara om man har den större storleken och jag har ju kort rygg …), men jag föredrar Eja-modellen framför de större jag provat. Jag tyckte det kändes bra att bära, blev mest öm på belastningspunkterna (nyckelben, höfter). Tror att jag kanske drar åt bröstremmen lite för hårt, för att allt känns stabilare då, men att det egentligen blir skönare för axlar/nyckelben om det är lite mer lagom.

Vi har olika strategi när det gäller skor. Veroniqa jobbade på att gå in sina rejäla kängor och jag valde mellan mina rejälare barfotaskor (Freet Mudee) eller trailskor (Altra Lone Peak). Jag var lite modig och tog de senare, trots att de förra är så mycket mer beprövade. Trailskorna har jag inte haft helt positiva upplevelser av. De har visserligen känts bra när jag gått lite längre, men varje gång jag tar på dem tycker jag först att de känns trånga i öppningen, som att min fot är för hög för dem. Dessutom kändes det inte bra att springa i dem, då blev det ett obehagligt tryck. Så jag tog med mina barfotaskor jag springer i som lägerskor och backupskor, i stället för mina Crocs som jag packat först. Men det gick jättebra att gå i ALP! Fötterna mådde finemang, även om de såklart var konstant blöta dag 2. Vad gäller krämpor kände jag lite i knäna, men det gör jag ju till vardags också, så inget konstigt. Det var i alla fall inte värre dag 2, vilket kändes bra.

Påsmaten vi hade med funkade bra. Skönt att bara koka vatten på köket. Smidigt med det mindre köket, men lite läskigare också, fast det går ju bra. Vi hade godis, flapjacks, vätskeersättning och trailmix också. Jag brukar ha lite svårt för att äta på vandring, men tyckte det kändes ovanligt bra. Jag blev visserligen inte hungrig innan, men när jag väl började äta satt det riktigt fint och jag behövde inte tvinga i mig det sista.

Packlista som väl i alla fall stämmer någorlunda: Lighterpack för Sörmlandsleden augusti 2023 Enligt den bar jag närmare 12 kg initialt. 2 kg av detta var vatten. Basvikt, dvs utan vatten och förbrukningsvaror (mat m.m.), ca 8 kg. (Kläderna på kroppen borträknade från både totalen och basvikten.) Försöker hålla nere vikten, men det är knivigt! Nervöst att Jämtland kommer kräva rejälare sovsäck, mer kläder, mer mat …

Jag hade med, men använde inte: liner till sovsäcken, extra gasol (väldigt lite kvar i påbörjade tuben dock …), diskmedel och disksvamp, fickkniv, pannlampa, tvättlina, vandringsstavar, bok, ren t-shirt, något par extra strumpor. Men det kändes inte som oerhört överflödiga saker ändå …

—

En fin och “lagom strapatsrik” vandring och ett bra genrep inför Jämtlandstriangeln. Får se när vi går klart etapp 12 och 13, samt 9-10 som vi hoppade över nu.

Det blev ingen vandring i mars, men vi var åtminstone på en föreläsning om vandring. Idag fortsatte vi i alla fall projekt Sörmlandsleden.

Dagens etappstart var förhållandevis lättillgänglig. Vi tog pendeln till Tumba och åkte sedan buss i 4 minuter till Bergudden. Därifrån var det bara en kort bit till etapptavlan.

Idag konstaterade vi att vi nu gått Sörmlandsleden alla årstider. Den här gången blev det mycket fokus på knoppar och blommor – blåsippor, vitsippor och tussilago.

Vi bjöds på en varierande tur. Bitvis var det väldigt fin skog, men vi var aldrig särskilt långt borta från civilisationen och ibland var den kanske lite för nära… och bitvis blev det lite krångligt på grund av fallna träd. Det fanns en hel del backar och det var ju bra inför vår fjällvandring i augusti. :)

Det var inte helt lätt att hitta en lämplig lunchplats, men vi gjorde en avstickare vid sjön Uttran, där vi hoppades hitta en fin plats med utsikt. Det gjorde vi visserligen inte, men vi hittade en scoutstuga och en rastplats med bänkar där vi satte oss. Vi premiäranvände (testomgången på balkongen räknas inte riktigt) nya köket till enklast möjliga matlagning: vi kokade bara vatten på köket och hällde i våra påsar med makaroner och “ostsås”-pulver, där det hela fick gotta ihop sig. Använde även de “meal cozies” jag tillverkat av ett vindruteskydd från Clas Ohlson, alltså isolerande påsar för att hålla värmen. Funkade riktigt bra och blev okej gott, även om det nog blir lite bättre (fast mycket jobbigare!) att koka på riktigt. Till makarongeggan hade vi en sorts vegansk “ölkorv”.

Etapp 8 inklusive pauser tog lite drygt 5 timmar och sträckan blev 14,4 km med våra avstickare. Jag använde Garmin-klockan och tryckte på “varv-knappen” när vi tog paus och började igen och fick så denna fina tabell över vandringen (nr 2 och 4 är pauserna):

Dessutom gick vi ca 1 km av etapp 9, för att ta oss till pendeln, så den biten har vi redan klarat av när vi ska gå 9:an nästa gång.

Vi tar ju alltid en selfie vid etapptavlorna och idag pratade vi om hur kul det skulle vara att samla alla dessa bilder sen när vi i grånande ålder till slut blir färdiga med alla 62 huvudetapper och får diplom för att ha klarat Sörmlandsleden… så jag riggade en sida med alla etapptavlebilder samlade, där vi kommer att kunna följa vår gråning. :) Här: Etapptavlor Sörmlandsleden

Idag var det dags för min och Veroniqas februarivandring! Efter den mycket isiga och hala januarivandringen var vi lite nervösa, men åtminstone något tryggade av att dagens etapp bara var 6,5 km lång. Och lyckligtvis var det lättgånget idag! Det var däremot inte jättelätt att hitta någon bekväm plats för att stanna och laga mat, särskilt inte med tanke på att blåsten kändes kall så fort vi pausade någonstans. Jag hade packat mitt nya, nättare friluftskök och mat, men … det blev att vi bara gick klart (tog 2 timmar) och åt en sen hamburgarlunch i Tumba på hemvägen i stället. Det blev också bra!

Nu siktar vi på etapp 8 i mars!