Hoppa till innehåll

Månad: december 2011

Andra advent

Andra advent

I söndags åkte vi till Nyköping, där Jonas och pappa bytte till vinterdäck på bilen och jag stuvade om grejer i mitt gamla rum och belamrade föräldrarnas vind med ytterligare lite av vårt bråte. Men vi tog i alla fall med oss fem kartonger som stått i deras trappa ända sedan veckan innan vi flyttade hit.

På kvällen kom Julia och adventsfikade eftersom hon råkade befinna sig i Stockholm på andra ärenden. Kul!

Och på natten fick Ava alltså dunderfeber… Idag tisdag har hon varit lika risig som igår. Jag vabbar imorgon också.

Lämna en kommentar

Vab

Hemma för vab idag. Ava har feber, skrällhosta och har dessutom kräkts. Och som om det inte vore nog märks det på andra sätt att vab är befogat:

Bevis 1:
Låg bredvid Ava i sängen och nattade igår kväll. Har egentligen börjat sitta bredvid sängen i stället, men hon var så eländig att jag ville mysa lite. När jag trodde att hon somnat reste jag mig upp.
– MAMMA, DU GLÖMDE PUSSA!
– Okej. *pussar*
– SÅ. NU FÅR DU GÅ.

Bevis 2:
Efter maten nyss. Jag sitter fortfarande och äter.
– MAMMA JAG ÄR FÄRDIG. NU SKA JAG GÅ OCH VILA LITE. *Lägger sig i soffan*
– Okej.
– JAG VILL HA TÄCKE. (Vill hon aldrig!) *Jag fixar*
– Okej, jag sätter mig här och äter färdigt.
Tystnad. Jag tänker att när som helst flyger hon upp.
– MAMMA, JAG HAR LITE VASSA NAGLAR. (Ok, nu var det slut på lugnet, tänker jag.)
– Ojdå, vi får klippa dem sen.
– JA, VI GÖR DET SEN NÄR JAG HAR VAKNAT.

Och nu ligger hon här i soffan bredvid mig och sover. Jag åt klart, dukade av, flyttade tvätt och startade en ny maskin. Och nu sitter jag här och bloggar. Tänkte se om jag hinner jobba lite också…

Vårt barn är inte ett barn som brukar acceptera att somna själv. Och när vi är “lediga” brukar hon inte ens sova efter lunchen längre. Detta känns skumt.

Lämna en kommentar

Adventskunskap

– MAMMA DET ÄR MASSOR AV LJUS I LJUSHÅLLAREN.
– Ja, det är fyra ljus i adventsljusstaken.
– OCH SEX.
– Nej, det är fyra.
– ÄR DET BARA FYRA?
– Ja.
– OKEJ, DÅ FÖRSTÅR JAG.

Lämna en kommentar

Gnäll

Känner att jag måste gnälla mindre och skriva mer.

Men huuur (och nu gnäller jag igen) ska jag hitta tiden?

1 kommentar

Skrivarkurs och pepp!

Idag har jag varit på skrivarkurs ledd av inga mindre än Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck. Åååh, peppen! Och åååh, mersmaken på att träffa andra skrivmänniskor och prata skrivande! Och lite mera ååh! Åååh!

Men nu sitter jag här och har ångest ändå. Vill skriva, men hur ta mig tid? Vill skriva, men vad? Rimligtvis borde jag ju ta itu med något av mina befintliga utkast. Jag har ju flera, men det är främst två jag väljer mellan. Jag har öppnat båda dokumenten och bläddrat lite. Båda är tänkta för mellanstadieåldern. Det första, som vi kan kalla Ella handlar om Ella vars bästa kompis Cecilia flyttar vilket leder till att Ella förlorar sin självklara plats i tillvaron. Det andra, som vi kan kalla Paloma är lite mer spektakulärt: Paloma och hennes lillebror Niño vaknar en morgon och upptäcker att resten av staden sover. Som i går inte att väcka. Det är dags att gå till skola och dagis, men ute är gatorna öde. Och så måste de rädda världen, typ.

Ytterligare ett alternativ är ju att skriva något nytt. Jag går till exempel runt och är sugen på att skriva någonting som utspelar sig bland IT-konsulter, dvs i min arbetsmiljö. Något vuxet och seriöst, fast lättsamt. Det största problemet med det är väl att jag mest har lite lösryckta idéer och karaktärsfragment och alls ingen plott. Och det känns ju vettigare att försöka avsluta det jag påbörjat någon gång i stället för att hoppa in i något nytt så fort det blir tungt. Men jag kan ju låta den här idén ligga och gro lite också.

Men nu alltså. Ella eller Paloma? Båda är i stadiet första utkast som behöver Något för att Bli Något, om ni förstår. Ella har jag inte rört på länge, Paloma har jag pillat i förhållandevis nyligen ändå och tankebollat mer på sistone.

När jag öppnade Ella nu hade jag fått tillräckligt stor distans för att bättre förstå varför den känns som ett långt synopsis och inte som en bok. Texten är verkligen inte alls färdigutvecklad. Jag har fått fram en tidslinje och ett antal bra scener och jag tror att jag skulle kunna sy ihop dem till en vettig historia om jag helt enkelt börjar skriva om alltihop från början och ser utkastet som det förvuxna synopsis det är. Kanske.

Paloma känns betydligt bättre skriven, men det behövs en hel del jobb med både karaktärer och konflikter. Och det är ju fullt möjligt att den känns bättre skriven för att jag inte fått distans till den ännu, men det skulle ju också kunna vara så att jag utvecklats, eftersom jag skrev den efter Ella. Kan ju hoppas på det i alla fall.

Ella är mer karaktärsdriven och Paloma mer plottdriven. Just nu känner jag mig sugen på att försöka skriva karaktärsdrivet. Tror jag. Kanske. Åh, obeslutsamhet, låt mig vara! Samtidigt är Paloma lite mer spektakulär och det känns som att det är mindre jobb kvar där.

Hmm.

Ella? Paloma? Ella? Paloma? Ella? Paloma?

Gnyyyyy!

2 kommentarer