Hoppa till innehåll

Etikett: utflykter

Hjälstaviken med Malin och gulärlorna

Det har ju närmast blivit tradition att få till en fågelskådningsutflykt till Hjälstaviken på våren och en på hösten. Den första utflykten gjorde jag själv, men sedan dess har jag fått sällskap av Malin.

Vi hade ett tidigare datum planerat, men eftersom det då var närmast vinterväder valde vi att skjuta upp. I stället blev det som en riktig sommardag med strålande sol. Härligt!

Det var torrare än jag någonsin sett Hjälstaviken och det kryllade inte precis av vadarfåglar (tofsvipor såg vi). Vi såg ganska få fåglar och få sorter jämfört med tidigare besök, men det var ändå aktivitet nästan hela tiden.

Vi började med att gå till fågeltornet denna gång, eftersom det är ganska långt dit. Längs vägen såg vi mängder av gulärlor och även många buskskvättor. Oftast på lite för långt håll för att vi skulle få toppenbilder, men några fina fick vi i alla fall.

I tornet lunchade vi och tog ett snabbt span bara, det fanns inte mycket att se.

Sen gick vi tillbaka och tog svängen ut i vassen. Där såg vi en andmamma med elva ungar!

I vassen fotade vi sävsångare och till vår stora glädje även vassångare som blev ett nytt fågelkryss, det 143:e i ordningen.

Vi satt en stund i gömslet där ladusvalorna hade ett bo. Vi såg en massa fisktärnor på flottarna ute i vattnet och någon rovfågel vi inte kunde fota ordentligt eller identifiera.

Jag roade mig med att göra en sammanställning över foton per art:

96 gulärla
50 buskskvätta
1 fiskmås
2 fisktärna
5 gräsand
5 hybridgås kanada/grå
1 hämpling (bara lite sudd … synd!)
1 stare
24 sävsångare
6 vassångare
+ några suddiga oidentifierade rovfåglar, en bortgallrad suddig bofink m.m.

Till stor del speglar det ju utbudet, men också intresset. Hade kunnat fota fler starar, en massa tofsvipor, olika gäss och måsfåglar. Både gulärla och buskskvätta hade jag okej bilder på, men det var kul att försöka få till snygga bilder ändå. Sävsångaren hade jag bara en usel bild på tidigare, så den fick jag förbättra. Vassångaren var ju ny, så den hade jag fotat mer om jag bara sett den mer!

En riktigt fin dag och jag var glad för att jag, till skillnad från Malin, smort in mig ordentligt med solkräm. ;)

1 kommentar

Utflykt till Drottningholms slott

I lördags var det dags för dejt med Jonas igen! Den här gången var det jag som planerat överraskningen, vilket var en utflykt till Drottningholms slott. Och vilken dag det var! En varm sommardag med strålande sol. Härligt!

Efter frukost promenerade vi längs vattnet bort mot Klara Mälarstrand, där vi klev på M/S Prins Carl Philip för en fin båttur till Drottningholm.

När vi kom fram började vi med en promenad i parken. Jag, som inte varit där förut, förvånades över hur stor och samtidigt ärligt talat ganska omysig den var. Eller, det var ju stora ytor med krattat grus, olikfärgad sand och prydligt klippta buskar där man inte ens fick vara. Stiligt, men inte så spännande. Men sen överhörde vi en guide berätta om att parken inte designats för att vara i, utan för att betraktas från slottet. Om drottningen skulle ut i parken bars hon i en täckt bärstol …

Men det fanns andra delar av parken som var desto mysigare. Det var väldigt fint vid dammen, där det simmade runt fåglar. Och det fanns verkligen många ytor där man kunde ha picknick eller liknande, helt utan trängsel.

Vi tittade också på Kina slott utvändigt och gick upp på Floras kulle och tog Kärleksstigen tillbaka mot stora slottet.

Sen blev det lunch på Karamellan. Jag hade kollat i förväg att de hade veganska burgare, så vi avnjöt sådana och varsin öl. Mysigt.

Sen gick vi och köpte en kombinationsbiljett för inträde till både Drottningholm och Kina slott.

Vi var inte med på någon guidad tur, men vi fick ändå en del info från de som jobbade där. Vi frågade om monogrammet vi såg lite varstans, vi läste RSE, men det var visst ett H där bakom också och skulle läsas HERS dvs Hedvig Eleonora Regina Sueciae. Och så fick vi veta att det såklart spökade på slottet och att självaste Drottning Silvia har vittnat om det …

Innan vi gick in på Kina slott köpte vi kaffe och vegansk kladdkaka på Kina slottscafé. Vi satt faktiskt inne då, för att komma undan solen en stund.

Inne på Kina slott fanns “kineserier”, det vill säga kinainspirerade saker, men alla långt ifrån autentiska. Vi hade en lång pratstund med en värd där, som bland annat lyste med ficklampa så att vi ordentligt kunde se toaletten med stoppad tygsits som fanns i en mörk skrubb. Han berättade också en hel del om kineserierna, till exempel att tavlorna med kinesisk text väckte viss munterhet hos besökare som kunde läsa kinesiska eftersom det inte står något vettigt.

Jag gillade att rummen hade så tydliga teman. På bottenvåningen fanns flera rum med färgtema, till exempel.

Sen gick vi tillbaka över området igen och handlade lite souvenirer innan vi tog bussen till Brommaplan och tunnelbanan hem. Vi hade såklart kunnat åka båt tillbaka också, men då hade vi behövt passa någon av tiderna med två timmars mellanrum och såklart betala en hel del mer än en kollektivtrafiksbiljett, så det var skönt att ta sig hem fritt.

En superfin utflykt som gav mersmak!

1 kommentar

Topptur Städjan

Tisdagen den 19 juli gjorde familjen en topptur upp på Städjan, vars karakteristiska silhuett vi ju sett från vandringen till Njupeskärsfallet dagen innan.

Vi hade googlat fram info om att starten gick vid Gränjesåsvallen (Grängesåsvallen, Gränjåsvallen, Grängåsvallen … det verkar heta olika överallt!), men kanske kan jag bespara någon från att uppleva samma förvirring som vi genom att tipsa om att inte navigera dit. Navigera till Städjans parkering i stället, det ligger strax efter infarten till Gränjesåsvallen om man kommer från Idre by-hållet.

Väl på rätt plats var det inga konstigheter alls. Vi startade 10:25. 3 km var avståndet till Städjan, men det var såklart inga lätta 3 km eftersom det gick uppför hela tiden. Första kilometern gick genom skog, över stenar och rötter.

När vi kom ovanför trädgränsen bredde utsikten ut sig och vi fick lön för mödan. Det blev flera pauser för att beundra utsikten – och för att det behövdes, såklart. Precis på slutet innan man kommer upp på kammen som binder samman de två topparna är det extra brant. Bara att streta på …

Enligt vårt familjefoto nådde vi toppen 11:43, så vandringen uppför tog alltså typ en timme och tjugo minuter. På toppen pustade vi ut och lunchade pannkakor (den 19:e är ju vår pannkaksdag, så vi hade packat med oss de torra ingredienserna i en påse till stugan, där vi fyllde på med vätska, blandade och stekte). Jonas och jag hade hjortronsylt på våra. En riktigt smarrig topplunch!

När vi besökt den stora toppen gick vi även över till den lilla. Där fanns nämligen en geocache som jag verkligen ville hitta. Den blev min 800:e funna geocache. :)

Sen var det “bara” att gå samma väg tillbaka ner igen.

Vi startade alltså 10:25 och nådde toppen 11:43 – tidsåtgång 1:18.

Toppspaning, lunch och geocache till ca 12:25 – tidsåtgång 42 min.

Tillbaka vid parkeringen 13:28 – tidsåtgång 1:03.

Total tid för vandringen: 3:03

Fånigt exakta tidsangivelser :) pga att jag går på fotonas timestamps. Men blir ändå ungefärligt för att jag inte vet om jag fotade exakt när vi gick ner från Städjan, t.ex.

En riktigt fin utflykt med underbar utsikt, som såklart inga bilder kan göra rättvisa. Väl värd allt stretande uppför. Och vi hade ju så bra väder och så bra sikt, så vi fick verkligen en bra tur.

2 kommentarer

Tyresö slott, Trangia gaskök för newbies och fin fågelmatning

Idag kom jag äntligen iväg på min utflykt till Tyresö slott, som jag velat göra länge. Det finns en vädligt fin fågelmatning där, som har en grupp på Facebook, som jag är med i. Så den ville jag se, men frågan var ju, skulle det fortfarande vara någon action där en strålande fin vårdag? Det skulle dröja till slutet av min utflykt innan jag kunde ta reda på det, eftersom jag inte hade någon aning om var fågelmatningen fanns någonstans och jag lyckades gå till precis alla andra ställen än just det rätta, innan jag slutligen kom dit på tillbakavägen.

Ärligt talat tog det ett tag innan jag kunde slappna av och njuta av utflykten. Det blev inte riktigt som jag tänkte mig. Det var sjukt mycket folk. Och det var mer park än natur – den fina natursnutten ute på Notholmen var såå liten och totalt översållad av folk. Man fick typ köa bara för att kunna ta sig fram på gångvägarna. Jag fattar, det är ett populärt utflyktsmål och det var en väldigt fin vårdag, jag var bara inte riktigt beredd på att det skulle vara SÅ mycket folk och SÅ omöjligt att hitta en picknickplats i avskildhet. Länge gick jag runt och kände mig trött, spänd, overklig och plågad av min alldeles för tunga ryggsäck…

Dessutom satt det skyltar om eldningsförbud precis överallt. Min lunchplan var alltså att testa nya Trangiaköket… Och det kändes oklart om det var okej eller inte. Det satt uppe bilder på kryssade grillar, brasor och … tändstickor. Tändstickor?! Nog ska man väl få elda i Trangiakök, som man tänder med tändstickor? Efter att jag hade gått runt en stund hade jag sett inte mindre än två andra sällskap som gjorde det i alla fall… men jag ville ändå inte göra det i knät på någon liksom, så efter att förgäves ha letat avskildhet ett bra tag var jag på vippen att ge upp planen och äta något på slottscafét i stället.

Till slut hittade jag ändå en lite avsides skogskulle som jag tog mig upp på och aaaaaah, now we’re talking. Där fick jag vara ifred (bortsett från lite insekter) och testa köket i lugn och ro. Eller ja, lite smånervös lugn och ro. För hur använder man egentligen ett Trangia gaskök? Lite läskigt är det ju allt, när det står en massa om hur FARLIGT det är…

Det visade sig, precis som jag ju egentligen visste/trodde, vara väldigt smidigt och trevligt att använda gasköket!

Newbie notes: det sitter ett lock på gastuben. Det händer inget när man tar bort det. Det börjar hända grejer när du skruvat på munstycket från köket en liten bit. Då säger det PFFFYYYYYSSS, men bara skruva på lite raskt så slutar det strax. Och viktigt: håll gastuben upprätt när du skruvar. Just vid det där PFFFYYYYYSSS-ögonblicket kan det annars rinna ut gas, nämligen. Jag kan eventuellt ha råkat vinkla min behållare lite så att jag precis hann känna något kallt på fingrarna… Gör inte så. Alltså, du DÖR ju inte om du gör det, men det är dumt att slösa gas, såklart. Sen tändsticka och vrida på gasen… FOFF! Naajs! Och till skillnad från när man eldar sprit är det enkelt att reglera spruttet på spisen genom att bara vrida på gaskranen så det kommer lite eller mycket. Och vilket sprutt sen då! Jag har läst någonstans hur många minuter det tar att koka upp en liter vatten och det var inte jättemånga. Jag kokade bara ett par deciliter och det gick ju rasande fort. Första vändan kokade jag maten en liten stund i vattnet, andra vändan kokade jag bara upp tevatten. Och det där om att gaskök sotar mindre, ja det verkar ju vara helt sant, jag såg då inget sot.

Känns som ett bra val att jag tog gas i stället för sprit. Det är väl bara två saker som möjligen känns lite knepiga: du ska förvara tuben upprätt, eventuellt klarar inte säkerhetsventilen att hålla inne gasen annars… hmm, okej, om den typ hamnar snett i väskan är det KÖÖÖÖRT då eller?! (Egentligen: räkna detta till den allmänna nojan kring att gas är SVÅRT och FARLIGT.) Och sen det där med att veta hur mycket man har kvar (man kan väga behållaren… tänkte nog inte ha någon våg med mig ut på vandring, dock…) och hur länge det räcker. Det är ju inte lätt att veta hur länge sprit räcker heller, men hur mycket man har kvar, det vet man ju i alla fall. Men jösses, så smidigt jämfört med sprit att inte behöva mäta upp så mycket man behöver per användning. Med spritkök får man ju antingen elda tills spriten är slut eller bära med sig en eventuellt läckande behållare med sprit.

Maten då? Jotack, en riktig kulinarisk upplevelse. Eller ja, helt okej bukfylla i alla fall. Snabbris, torr sojafärs och en påse Varma koppen tomatsoppa. Lite extra örtsalt eller något hade varit fint till. Vore kul att testa att torka något hemlagat till en annan gång.

Jag kollade också in slottet (gården, själva slottet är fortfarande stängt efter covid), handelsträdgården, hantverkarboden och toaletterna, innan jag slutligen gick till det enda stället jag inte hade varit på, typ, och DÄR var fågelmatningen.

Så himla fint! Och jodå, det var rätt bra fart där, trots att våren är här. Gladast blev jag nog för att två ursöta stjärtmesar kikade förbi. Såg också blåmesar, talgoxar, koltrastar, pilfinkar, gråsparvar, grönfinkar, en bergfink som jag tyvärr bara nästan lyckades fota (delvis, bakom grenar – hade gärna lyckats få bättre bild av den än jag hade tidigare, men nja), nötväckor, större hackspettar och säkert några fler.

Summa summarum så blev det en riktigt trevlig utflykt. Jag är glad att jag inte gav upp och åkte hem utan att ha testat köket. Och jag är glad att jag är så nöjd med köket! Sen är ju såklart kök lite overkill för en kort dagsutflykt. Jag kommer antagligen oftast köra enklare lösningar, som jag gjort tidigare (min klassiker: snack pot + extra sojafärs och varmvatten i termos – eller för all del, köpa färdig wrap eller liknande). Men jag hoppas få använding för köket på vandring!

Lämna en kommentar

Utflykt till Trosa

I onsdags skjutsade vi Ava till kompisens lantställe i Trosa och i samband med det passade jag, Jonas och Sander på att göra stan!

Trosa är ju en supergullig liten stad! Jag har varit där, men det var läääääänge sedan. Nu hade jag blivit extra pepp av att läsa Anna Roos bokserie Morden vid världens ände som utspelar sig där.

Det första vi gjorde var att besöka bokhandeln och där träffade jag min gamla gymnasieklasskompis Malin, som jobbar där ibland. Kul!

Sen blev det glass, en geocache och lite sparka boll.

Lämna en kommentar

Häckande hägrar vid Isbladskärret

För två år sedan var Sander med skolan vid Isbladskärret på Djurgården och såg gråhägrarna som häckar i träden där. Det är en maffig syn och Sander ville gärna visa mig, så vi åkte dit på en egen utflykt. Idag åkte vi dit igen. Mysig utflykt och häftiga fåglar – inte bara hägrar, såklart, men visst är de extra speciella när de sitter uppe i träden så där…

Vi hade med oss pastaskruvar och köttbullar i mattermosen, lyxigt med varm picknickmat! Och sen vankades det sockerkaka som vi bakade igår.

Sen hjälptes vi åt att fota fåglar. :)

Vi såg många olika fåglar. Till exempel gråhäger förstås, gräsand, knipa – inklusive en massa ungar, grågås, kanadagås, vitkindad gås, sångsvan, snatterand, skedand, sothöna, rörhöna – och utanför själva kärret sädesärla, bofink, talgoxe, gråkråka, skata, björktrast…

Extra speciellt för mig var det att vi såg skedand och snatterand! Det är såna som folk tydligen brukar se, men jag hade dem inte i min samling och har väntat på dem ett tag. Tyvärr var de långt bort och rörde sig mycket, men dokumenterade blev de i alla fall.

Fick en desto bättre bild på en grågås:

Kniporna bråkade en hel del! Och hade en massa ungar.

Det var en mysig utflykt! Men det var jättemycket folk på tunnelbanan (inte på bussen) och jag var den enda som hade munskydd såvitt jag kunde se… sånt gör ju att man drar sig för att utflykta annat än i närområdet. Kul att komma till lite nya ställen i alla fall. Vi pausade i Kungsträdgården på väg hem men där var det trångt och folk försökte inte ens hålla avstånd… jag vet, man kan inte klaga på att folk är där när man är det själv, men jag tycker ändå att folk beter sig märkligt.

Sander fick någon väldigt cool Pokémon också. :)

Lämna en kommentar

Skäggmes i Hjälstaviken

Skäggmes, Hjälstaviken oktober 2020.

Idag gav jag mig av på skäggmesjakt. Ja, med kameran, förstås. Jag hade hört talas om att denna lustiga lilla fågel skulle gå att få syn på i vassen vid Hjälstaviken, både från en Facebook-bekant och på min fågelkurs som nu har haft sitt första tillfälle. Jag blev tvungen att åka dit och titta själv!

På skäggmesjakt i vassen

Jag blev inte besviken! Precis som jag fått berättat för mig lät det med jämna mellanrum “ping-ping-ping” i vassen och så kom en flock skäggmesar och satte sig på spången en stund innan de flög iväg igen. Det hände ett par gånger, men tyvärr tajmade det även att folk skulle gå förbi, så det var svårt att hinna knäppa bilder innan ögonblicket var förlorat.

Så här kom de och satte sig på spången. Tänk om man fått lite mer tid! Men nej, självklart kom det folk och skulle gå förbi just då…

Fint så in i vassen :)

Vi var flera fågelskådare och fotografer på plats och jag fick sällskap av en trevlig gubbe som delade med sig av sin kunskap mellan varven när skäggmesarna lyste med sin frånvaro. Det är ju sådär både med fågelskådning och geocaching, att man kan börja prata med någon bara för att man är på samma plats av samma anledning och ofta är folk väldigt generösa och delar med sig av sin kunskap. Fint!

Den här hade kunnat bli fin om fågeln tittat åt rätt håll…

Jag satt även en stund i ett gömsle, där jag åt min medhavda lunch och drack te. Därifrån såg jag grågås, gräsänder och kricka. Krickan hade jag ingen bild eller medveten observation av sedan tidigare, så det var kul! Möjligen skulle ett mer tränat öga ha sett fler arter, men då hade jag tyvärr inte sällskap av någon mer senior fågelskådare.

Gömsle

Det blev en sväng upp på Kvarnberget också, för att beundra utsikten och logga en cache. Vid gömslet skulle det också finnas en cache, men det var fullt av barnfamiljer på utflykt där så jag letade inte så mycket efter den…

Det blev en fin utflykt, men jäklar så mycket tid det gick åt till att ta sig dit och hem! Hade gärna haft mer tid på plats i stället. Jag tunnlade till T-Centralen, tog pendeln till Bålsta och därifrån UL-bussen. I bästa fall hade det kunnat gå på 1,5 h, men givetvis blev det lite väntetid vid byten (pendeln gick varje halvtimme, bussen varje timme) OCH på ditvägen plingade jag vid Svannäs där jag skulle av, men chauffören stannade inte! Så jag klev av vid Ekolsunds gård i stället och därifrån var det en halvtimmes promenad tillbaka till Svannäs, längs landsvägen… trodde jag. Fast jag hittade en tidigare ingång till naturreservatet och testade den. Det visade sig dock vara ett inhägnat område som jag gick ett varv runt och summan av kardemumman var att jag var på plats vid Hjälstaviken en timme senare än om bussen släppt av mig rätt. Tack för den, liksom.

Hemvägen gick bättre, men det blev också lite jobbigt på grund av att jag tänkt gå till hållplatsen Lilla Segersta i stället, men när jag kom ut till stora vägen visade det sig att det inte fanns någon vägren åt det hållet! Så det blev att jag gick till Svannäs i stället och det gick lyckligtvis bra. Men ingen av hållplatserna var riktigt som gjord för att ta sig till naturreservatet. Trist att gå längs landsväg, även med ordentlig vägren. Jag får väl ta och styra upp mitt bilkörande…

Jag fick också tillfälle att heja på Stig-Helmer i Bålsta:

Stig-Helmer i Bålsta

Glad för två nya fåglar i alla fall: skäggmes och kricka. Två geocacher varav den andra blev 700-jubileum fick jag också!

Lämna en kommentar

Långsjön och Tyresö-Flaten

Min själ längtar efter naturupplevelser… och familjen känner inte likadant, så idag gav jag mig iväg själv igen. Jag bläddrade i boken Vandra i Stockholm och eftersom jag gillar att gå runt sjöar fastnade jag för att gå Långsjön (den i Tyresö) runt, med möjlig förlängning Tyresö-Flaten runt också. Men sen gjorde jag lite som jag kände för…

Långsjöns stränder var väldigt bebyggda och jag gick en del på vanliga villagator. En del fina tomter att förundras över, men kanske inte riktigt den naturupplevelse jag drömde om.

Hallon från ett snår strax innan Långsjön.
Långsjön.
Fin kompis på en bänk vid Långsjön.

Efter Långsjön blev det bättre. Jag tog en avstickare in i skogen för att leta rätt på ett par geocacher och då kände jag mig ordentligt slukad av skogen. Det fanns massor av jättefina blåbär och en del lingon.

Blåbär.

Vid Tyresö-Flaten började också Tyresta naturreservat. Jag kände ingen större längtan att gå längs Långsjön tillbaka, så jag tog tid på mig i naturreservatet och tog bussen hem därifrån (från Nyfors) i stället.

Rast vid Tyresö-Flaten.
Lunch (förstärkt med egen torrsojafärs).
Rötter!
Skog! ❤️
Avslutade med att logga en virtuell cache i Nyfors som krävde en bild – det blev denna.

Åtta geocacher blev det och även en souvenir för att jag loggat något i anslutning till den internationella geocachingdagen. Det pågår också en Wonders of the World-utmaning just nu och jag fick bocka av mina första fem underverk.

Lämna en kommentar

Klarat challengen att geocacha i alla Stockholms läns kommuner!

Jag snubblade ju på mållinjen när jag skulle logga Challenge #042AB – Alla kommuner i Stockholms län. Idag har jag rättat till mitt misstag och loggat den!

Jag saknade alltså en fysisk cache i Upplands Väsby (hade ett event…), så idag klev jag på pendeln och åkte dit. Hittade snabbt en cache, samt lunchprovianterade lite. Sen var det bara att hoppa på pendeln åt andra hållet och åka heeeela vägen till Södertälje centrum. Efter det vidare en kvart med buss, promenera en bit och så LOGGA CACHEN! Yay! Nu har jag den!

Det var ett rejält projekt. De flesta kommuner hade jag ju inte innan jag började, så jag har åkt till flera kommuner enbart för att logga en cache och åka vidare. Det blir ju inte så effektivt med lokaltrafiken…

När jag loggat cachen blev det lunch vid Måsnaren och lite spanande på fåglar. Det blev några nya fågelsidor i “fågelboken”: svartvit flugsnappare, trädkrypare, nötväcka och kanadagås. Kunde även uppdatera med något bättre bilder på bofink och talgoxe + en ytterligare otydlig sädesärla.

Lunch vid Måsnaren

Kanske blir nästa projekt att fota fjärilar?

Fint med skog

Blåbär

Lämna en kommentar

Utflykt till Bogesundslandet och geocaching i Vaxholms kommun

Oj, vad länge vi hann ladda för den här utflykten innan det faktiskt gick att få till den. Alltid något som störde ut den… Men idag så! Givetvis vaknade vi till en grå morgon, efter flera dagar med blå himmel och solskensglitter. Skam den som ger sig ändå va? Molntäcket lättade faktiskt och det blev en skön utflykt, om än lite blåsig.Jag hade spanat in Bogesundslandets naturreservat i Vaxholms kommun, vilket är en av de tre kommunerna som återstår innan jag får logga challengecachen för Alla kommuner i Stockholms län. Så vi åkte dit, parkerade vid Bogesunds slott och gick en bit på Stora Slottsrundan (orange markering) och sedan tillbaka.

På väg längs allén mot vattnet

Bogesund

Fint att gå längs vattnet

Kasta sten i vatten är alltid kul

Fikastund med bulle och varm choklad/te.

Många svanar höll till i vattnet

Försök till familjeselfie vid slottet

Bogesunds slott

Nu har jag bara Botkyrka och Salem kvar, sen har jag geocachat i alla Stockholms läns kommuner. :)

Lämna en kommentar