Weekend i Tallinn med geocaching och veganmat

Geocaching-Tallinn efter vår framfart
Geocaching-Tallinn efter vår framfart. Glada gubbar är loggade cacher, det är väl det viktigaste att förstå… Jag noterade direkt nu när jag screenshottade denna att vi missat en cache vid katedralen, som uppenbart var längs vår väg. Den publicerades några dagar efter att vi var där. De två mystarna saknas från kartan, eftersom kartan jag screenshottade visade dem vid publicerade koordinater och det var en bit iväg.

Förra helgen ägnade jag åt en väldigt lyxig resa tillsammans med Ann. Extra lyxigt för att vi båda är geocachare och veganer och alltså väldigt synkade i vår syn på vad som är viktigt.

I fredags efter jobbet gav jag mig av mot Värtaterminalen där Ann väntade, efter att ha tillbringat hela dagen på bussen från Göteborg. Vi klev ombord på Victoria och lokaliserade vår lilla tvåbäddshytt, för att sedan ta ett varv på båten och till sist sätta oss i restaurangen Grill House där vi bokat bord eftersom de hade något veganskt. Eller ja, det fanns något veganskt på buffén också, men det kändes ovärt att betala buffépriset för att äta en bråkdel av allt som fanns. Veganrätten var en burgare, där själva burgaren visade sig vara rödbetsröra. Kanske inte jättekul eller matigt, men vi blev mätta (och trötta på rödbetsröra).

Vi var ju inte på båten för att festa precis, så vi tyckte mest det var skönt att få slappa på hytten tills vi ville sova. Med choklad från skeppsbutiken, förstås.

Efter en inte alltför god nattsömn åt vi frukost på båten (stooor buffé där väldigt lite var veganskt…) och till slut klev vi iland i ett grått och regnigt Tallinn.

Första cachen D-terminal fanns precis utanför terminalen. Där släppte vi varsin TB. Och det blev en till cache (Admiral 3) under promenaden mot hotellet och ytterligare en via en omväg från hotellet till Gamla stan där vi tänkte äta lunch: Port of Tallinn är Tallinns mest favoritmarkerade geocache, så den var på vår måste-lista. Och den fick hjärtan av oss också för att den var snyggt konstruerad och gömd på ett avundsväckande sätt. Hade gärna kunnat sätta upp en sån nånstans, men tror det är svårt att få till…

Gamla stan var väldigt fin! Den hade orimligt många souvenirbutiker, inte helt oväntat. Jag blev lite kär i de korta gatunamnen, vad sägs om Pikk? Eller Lai? Fanns många fina.

Vegan Restoran V
Efterrätt på Vegan Restoran V.

Lunchen blev på den restaurang jag sett mest rekommendationer om och vi blev inte besvikna. Vegan Restoran V i Gamla stan är riktigt mysig och fin med god mat. Jag åt Kale lentil pie with parsnip cauliflower puree and creamy hemp seed sauce (7.50€) och Ann valde Spicy oven-baked seitan tacos with cheese and guacamole (9.50€). Gott! Sen delade vi på en cupcake och en mangotårta till efterrätt och båda var llllljuuuuvliga, riktigt bra veganbakverk! Jag kan verkligen rekommendera restaurangen. Den var väldigt välbesökt och vi hade nog lite tur som fick bord för det blev fullt sen och även vårt bord var bokat lite längre fram. Men vi skulle ju inte sitta särskilt mycket längre än nödvändigt, eftersom vi hade viktiga saker att göra! Nästa cache, Niguliste kirik / St. Nicholas’ Church, låg vid en kyrka i närheten och var inga större konstigheter att få fatt i. Regnet hade avtagit, men det kändes rejält kallt att gå ut efter att ha myst på restaurangen.

Vi klev ut ur Gamla stan. Stadtluft macht frei bjöd på en del motstånd. Delvis kanske på grund av en märklig formulering i ledtråden. När vi väl var på rätt ställe förstod vi vad som avsågs, men höll inte riktigt med om att det kunde uttryckas på det sättet… Vi letade länge och väl på fel ställen i regnet som kom igång igen och var väldigt, väldigt nära att ge upp innan vi slutligen lyckades fiska fram gömman. Skönt att det gick!

Och skönt att ta en snabbing efter det, Kaarli-VR kunde vi nästan ta i förbifarten.

Sen gick vi förbi den mycket pampiga Alexander Nevskij-katedralen och så vidare till Tallinns domkyrka och cachen Toomkiriku/ Dome Church, som egentligen var väldigt lätt, men vi snurrade runt lite först.

Vi kom till en utsiktsplats där man såg mycket av Tallinn och turisterna stod uppradade med kamerorna. En trut spatserade kaxigt nära turisterna och blev fotad.

Tallinn + orädd trut
Fotogenisk trut.

I Tallinn finns en lyxig och helvegansk chokladbod Karu Talu Šokolaad som inte är öppen på söndagar, så vi såg till att få med den på lördagen. Mmmm… Vi fick smaka baileyschoklad och köpte med oss lite olika sorter. Ganska vuxna smaker och väldigt gott.

I Gamla stan finns en av de nya virtual-cacherna, Vana Tallinna nullpunkt /Zero Point of Old Tallinn, och självklart var vi tvungna att logga den. Vi behövde bara fota oss själva på mittpunkten (markerad på marken) så att en av fyra kyrkor syntes i bilden.

Tallinns mittpunkt
Vi och Tallinns mittpunkt.

Tallinns mittpunkt
Jag på Tallinns mittpunkt.

I närheten fanns ännu en kyrkcache, Old Thomas / Vana Toomas. Koordinaterna var lite off, men en snäll ledtråd gjorde den ändå till ett snabbt fynd.

Det blev faktiskt en DNF också. Vi letade en stund efter Invasion of the Geocoin Designers, men när vi läste loggarna såg vi att den redan var bekräftat borta. Strax efter att vi loggat ”needs maintenance” var den disablad. Så det räknas nästan inte som en DNF… eller det var i alla fall inte vi som var dåliga. :)

Första dagens tionde och sista cache blev en D3/T3, Patkuli trepi kummitus. Den var rolig. Lite bökig att komma åt, som sig bör för en T3, men ändå snabbt hittad. Jag var glad att jag hade mina tåliga och ganska vattentäta friluftsbyxor på mig.

Sen pustade vi ut på Vegan Inspiratsioon där Ann värmde sig med soppa och jag försökte värma mig med en inte-riktigt-så-varm-som-önskat risotto. Fina efterrätter hade de också och vi fick en gratis kopp te för att vi checkade in oss på Facebook och promotade dem.

Sen var det skönt att gå till hotellet och bara slappa på rummet tills det blev sovdags. Vi kände oss nöjda med 10 cacher första dagen.

På söndagsmorgonen åt vi hotellfrukost, som påminde väldigt mycket om båtfrukosten, men med tillägget att det stod en sojamjölk framme.

Vi var väldigt glada att komma ut i ett torrt Tallinn! Inget regn!

Nu ville vi upptäcka lite andra delar av Tallinn, så vi började knata mot Ülemiste och plocka cacher på vägen. Första blev Eve/Hämarik, som krävde lite geocachinginstinkt snarare än att hitta exakta angivna koordinater. Male / Chess var en myst jag löst hemma innan vi åkte och när vi kom fram till platsen såg vi en rad schackbord. Kändes rätt! Men vi letade länge och väl innan den riktigt snygga gömman ville uppenbara sig. Den fick en FP! Politseaia var också en myst jag löste hemma och den var också riktigt snyggt gömd… men själva burken var borta, så vi lade i en lapp bara. Jo, vi vet att vi var på rätt ställe, för det satt ett geocachingklistermärke där. Sikk annab alba togs lite i förbifarten och sen gick vi ut mot shoppingcentret Ülemiste där det skulle finnas en restaurang… men den hade flyttat. Vi tog tåget in till centrum och Balti Jaama Turg, där det fanns en massa små restauranger och butiker. Vi åt burgare på Veg Machine och efterrättsfikade på Toormoor. Gott, men inget under vistelsen kunde slå första fullträffen på Vegan Restoran V!

Rawfika på Toormoor
Rawfika på Toormoor.

Sen promenerade vi vidare mot en stadsdel jag var lite nyfiken på efter att ha läst en artikel om den: Kalamaja. Det var ett mysigt område med fina gamla hus. Här fanns en väldigt ny cache, Jahu / Vana-Kalamaja, som hittades snabbt på ett perfekt ställe där det kanske inte var helt trevligt att sticka in handen. Kalamaja Kalmistupark fanns i en park som varit en kyrkogård, men där stenarna använts som byggnadsmaterial under den sovjetiska ockupationen.

Ann loggar
Ann loggar i Kalamaja.

Sen tog vi en sväng längs havet och det kändes riktigt fint att få njuta av sol och hav. Vi var väldigt glada att få se bättre väder också.

Lennusadam / Seaplane harbour blev första cachen längs strandpromenaden. Patarei var riktigt snyggt gömd och med en bra ledtråd. Kalarand var verkligen på stranden. Och sen blev det en riktig favorit igen: Linnahall. Linnahall är ett övergivet eventcenter som byggdes av hemskt mycket betong till OS 1980. Där fanns bland annat ishall och konsertsal. Vi hade sett ena änden av det enorma Linnahall när vi gick från hotellet till stan och undrat vad det var för någonting och nu fick vi svar. Själva cachen låg på stranden en bit ifrån, men vi började med att ta en liten sväng uppför trapporna på Linnahall och titta in på några avspärrade ställen. Det bjöds på fin utsikt och massor av graffiti, samt en ganska eerie känsla. Lite urban exploring light. Men det började vara dags att hämta väskorna på hotellet, så vi fick se till att hitta cachen. Den var ganska knepigt gömd, eller rättare sagt, det fanns många potentiella gömställen, så vi gav oss själva max en kvart och höll tummarna. Det gick! Kändes bra att avsluta med en solklar FP-logg. Både för gömstället, burken och framför allt för att vi fick veta mer om det fascinerande Linnahall.

Linnahall
Linnahall.

Linnahall
Linnahall

Linnahall
Linnahall.

Linnahall
Linnahall.

Det blev 10 cacher dag 2 också, så 20 stycken totalt.

Sen blev det lagom att hämta väskorna och promenera iväg till båten Baltic Queen. Vi kom ombord i god tid och kunde slappa lite på rummet innan vi hade vår restaurangbokning vid avfärd 18:00. Vi åt på samma restaurang som på ditvägen (eller samma konceptrestaurang, det var inte samma båt och det såg inte likadant ut), men var inte sugna på samma mat, så vi åt en förrätt med en sideorder och en dipp. Blev ok… Sen lite shopping på båten innan vi slappade i hytten. Vi kom till Stockholm 10:15 och Ann åkte vidare med buss och jag åkte vidare hem.

Det var en riktigt bra resa! Vi kände verkligen att vi fått se många olika sidor av Tallinn. Gyttret av gator och de vackra husen i Gamla stan, bilförortskänslan på väg mot Ülemiste, charmiga Kalamaja, promenaden längs havet och till sist den kusliga stämningen vid övergivna Linnahall.

Fler bilder:
» ‘Tallinn oktober 2017’ på Flickr

Idag publicerades min 11:e geocache!

På sommaren hittar jag ganska många geocacher. På hösten falnar aktiviteten och det passar bättre att klura på egna skapelser. Men jag är inte så sugen på enkla traddar längre, utan det ska vara något speciellt. Jag gillar cacher som får mig att le, så det är väl idealet. Jag vill också gärna göra smarta mystar, men det är inte lätt att komma på något unikt!

Den senaste tiden har en viss myst upptagit mycket av mina tankar. Det hela började egentligen när vi vandrade Ostkustleden i somras och jag hittade ett föremål som inspirerade och satte igång (något långsökta) associationskedjor. Kan inte säga vad utan att spoila. :)

Mysten är inte särskilt unik egentligen, men jag fick med temat på flera sätt och sånt gillar jag också. Det kändes lite jobbigt att ta tag i den på riktigt, för jag vet hur svårt det är att få gömställen godkända på cachetäta platser som Kungsholmen (och ja, alla mina är på Kungsholmen än så länge!). Men jag hade verkligen tur som fick Makuta Icarax som reviewer, hen hjälpte mig jättebra. Jag fick avslag på första och andra platsen och sen fick jag lista en rad förslag och hen kunde leda mig rätt utan att jag behövde testa alla dessa platser fullt ut. Så tredje försöket gillt blev det! Och det var nog tur att inte andra platsen gick igenom, för när jag skulle hämta cachen därifrån låg den helt öppet på marken en bit ifrån där jag gömt den!

Men jag gjorde bort mig! Några minuter efter publicering fick jag mail från en FTF-jägare som hade problem. Först fattade jag ingenting (det här var under min löptur i morse…), sen insåg jag att jag hade råkat lämna kvar en 0:a i formeln för koordinaterna som hörde till den tidigare platsen… argh! Nåväl, FTF-jägaren fick sin FTF i alla fall och jag är väldigt tacksam att han meddelade mig så att jag kunde rätta till felet ganska fort. Det är bara han som loggat den ännu, men några fler som fått grönt i checkern.

Här är cachen:
»GC7C2GC – Björnes magasin

Min första webcam-cache

I lördags var jag på stan och letade primärt skor, men letade lite cacher också såklart. :) Extra kul var det att jag tog en webcam cache, GC50A5 Keep an eye on the road, som jag har spanat på länge. Den sorten är väldigt sällsynt och går inte att skapa längre. Det går ut på att man ska göra sig synlig på en specifik webbkameras foto och posta bilden, i stället för att hitta en burk och skriva i en logg.

Så här blev min bild:

Ser ni mig? Längst ner i högra hörnet står jag och spretar, med min lilla påse med nya skor dinglande på ena armen och mobilen i högsta hugg i den andra armens hand… det kan man nästan se när man vet det, eller hur?

Sommarens geocaching

Sommaren är ju den tid då jag kan geocacha mest intensivt. Det är bara då jag ens försöker upprätthålla min streak, alltså antalet dagar i rad jag tagit minst en cache. I år blev det 42 dagar! Det tänker jag nog nöja mig med i minst några år, för det är ju ett mycket fint tal och det kan vara rätt bökigt att prompt behöva ta en varje dag. Och jag tänker inte försöka upprätthålla streak när jag inte har ledigt, det går bara inte.

Den 42:a dagen var idag. Egentligen var jag klar redan på morgonen innan STHLM Urban Trail, då jag tog en på vägen trots att jag inte egentligen hade tid (men den var så in my face att jag inte kunde låta bli och det tog bara en minut). Men efter loppet gav jag mig ut en sväng på Skeppsholmen och tog några burkar. Landade då på totalt 200 geocacher! Stort! Och fint att avsluta min geocachingsommar med en duktig milstolpe.

Min 100:e burk togs i Malmö i maj. Det gick fortare att samla nästa 100! Ca 10 månader till 100 och sedan ytterligare 3 månader till 200. Får se när jag når 300…

Eftersom vi var i Tyskland kunde jag lägga till ett nytt land till den ännu inte så imponerande listan av länder jag cachat i: Sverige, Spanien, Tyskland.

Jag slog även rekord i antalet cacher på en dag. På min födelsedag fick jag en geocachingutflykt i present av familjen och vi gick en trail som gjorde det ganska lätt att fånga många. Det blev 15 stycken på en dag, mitt tidigare rekord var 11.

Tre dagar i Berlin

Vi i Berlin
Familjen i Berlin

Nu är vår efterlängtade lilla tripp till Berlin över. Den blev väldigt bra – barnen ville inte åka hem, trots att vi tröttade ut dem rätt rejält genom att gå uppemot 30 000 steg om dagen enligt stegräknaren i Jonas mobil (och de tar ju fler steg än vi + att de sprang runt en del medan vi satt still…).

Resan och hotellet

Min klocka ringde 03:30 på måndagsmorgonen och vi väckte barnen vid 4. Brummade iväg mot Arlandas Långtidsparkering Beta, där vi bokat plats, och vidare med buss till flygplatsen. Planet gick 06:55.

Det var alltså första gången barnen flög flygplan och de tjöt av skratt när planet accelererade på startbanan. Mycket spännande. :) Men sen var det bra med medhavd platta, telefon och chips under flygturen. Landningen blev jobbigare med lock för öronen och framför allt Ava hade ont av det.

På Tegel tog vi buss 109 som tog oss väldigt nära hotellet på ungefär en kvart. Mycket smidigt. Och trots att vi var tidiga fick vi checka in direkt, vilket var väldigt skönt. Hotellet var Cityblick i Charlottenburg, som vi valt för att det där gick att få ett ordentligt fyrbäddsrum med eget badrum till ett rimligt pris. Det visade sig att hotellet låg vägg i vägg med en vegetarisk asiatisk restaurang som hade många veganrätter. Men det blev inte av att vi åt där, eftersom vi hade så många andra roliga restauranger att testa som vi trodde skulle gå bättre med barnen. Frukosten serverades i restaurangens lokaler, men då imponerade de inte på veganfronten. Frukostvärdinnan pratade inte engelska, så vi kunde inte ens fråga om veganska alternativ. Barnen var helt nöjda med att äta syltmackor och jag åt frallor med tomat, oliver och saltgurka.

Helt ok hotell annars! Det såg allt lite skabbigt ut framförallt i trapphuset, men rummet var fräscht, med undantag för duschdraperiet som luktade rätt skumt. Jätteskönt med fyra ordentliga sängar. Barnens var skönare än våra, men det var bara när man lade sig som man kände fjädrarna… Det var varmt och kvavt och badrummet var litet, men rummet var stort och vi var nöjda. Vi fick en uppsättning nycklar, vilket kändes väldigt retro. :)

Nästa gång försöker vi nog boka boende i Prenzlauer Berg eller Neukölln, där de flesta av våra inspanade restauranger låg. (Är lite förvånad att vi inte hamnade på någon i Kreuzberg, som ju ska vara så veganvänligt? Vi valde utifrån hur intressanta restaurangerna verkade och inte så mycket utifrån var de låg och det blev Prenzlauer Berg, Neukölln och Friedrichshain.)

Måndag med Goodies/Veganz och Berlin Zoo

Efter att ha landat lite på hotellet och beslutat oss för att köpa Berlin Welcome Card (om vi hade gjort det på flygplatsen redan hade vi sparat 7,30 EUR…) promenerade vi iväg mot S-Bahn-stationen Charlottenburg. Biljettkassan tog inte kort (!), så jag fick promenera iväg och ta ut pengar medan Jonas och barnen tittade i en affär och köpte glass. Sen kunde vi åka tvärs igenom nästan hela stan till Veganz i Friedrichshain. Mysigt att åka S-Bahn och se allting. Veganz är alltså en veganbutik som finns på tre ställen i Berlin. Där finns också cafét Goodies. Vi lunchade på Goodies och köpte med oss matsäck från Veganz, då vi inte räknade med att hinna med något ordentligt restaurangbesök på kvällen.

Jonas åt en dundergod Muttis bagel, jag åt en helt okej kimchiwrap och barnen petade ut vissa godkända saker ur en sallad… Delade också på två smoothies och fyra bakverk till efterrätt.

Aquarium Berlin

Sen åkte vi till Berlin Zoo. Jag och Jonas hade ju aldrig föreslagit att åka dit, eftersom vi inte gillar att stödja att man håller djur i fångenskap, men Ava hade gjort research inför resan och blivit väldigt pepp på just det. Så då blev det så. Zoo + Aquarium från tvåtiden till stängning vid 18:30. Trevligt, men vi tyckte synd om många av djuren… Det fanns en jättestor lekplats också, i sann Berlinstil (det finns massor av jättehäftiga, unika lekplatser i Berlin).

Vi kompletterade matsäcken en aning i den roliga ryska butiken vid vår S-Bahn-station och åt middagen på en parkbänk i närheten. Vi hade bland annat köpt jättestora ”Sanderkex”. Bara för att det såg roligt ut. :)

Stoooora Sanderkex

Sen gick vi tillbaka till hotellet, där Jonas och barnen gjorde sig redo för sängen.

Dagens geocaching: Jag stack ut en liten sväng till, för att jag ville placera min för ändamålet nyregistrerade TB i någon lämplig berlinsk geocache… Det var lite svårare att försöka förstå cachebeskrivningar på tyska och jag bommade faktiskt två innan jag hittade en burk som lyckligtvis även kunde ta TB:n. Skönt! Då var TB:n släppt och souvenirerna för Tyskland och Berlin intjänade. Ingen press längre, skönt att känna att vi kunde geocacha bara på kul och om det passade de kommande dagarna.

Tisdag med sightseeing och lekplats

På morgonen insåg jag att jag inte hade med mig några strumpor! Jag tog ett par av Jonas och sen fick jag strumpshoppa under dagen…

Brandenburger Tor

Efter frukost på tisdagen åkte vi till Brandenburger Tor och promenerade in mot city längs Unter der Linden. Vi hade inte så jättebra koll på allt vi såg, men en del pampiga byggnader blev det. Och ganska mycket byggarbetsplatser… Vi köpte vykort i en turistbutik och beundrade fontänen Neptunbrunnen nära TV-tornet. Vi försökte åka upp i TV-tornet, men det var på tok för lång väntetid… Tyvärr kom vi inte på det förrän vi stod i kön till biljettkassan och såg på informationstavlorna när de olika biljettnumren fick gå in, så barnen blev väldigt besvikna.

Dagens geocaching: Det fanns en cache alldeles intill TV-tornet, så den letade vi rätt på innan vi försökte åka upp. Det kom ett par och ställde sig precis där vi letade och jag hann tänka att jag hoppades att de skulle gå snart så vi kunde leta vidare, men de tittade på oss och sa ”geocaching?”. Yes! Jonas hittade gömman och när jag signerat lämnade vi den vidare.

TV-tornet

Efter TV-tornsmisslyckandet åkte vi mot Prenzlauer Berg och veganrestaurangen Lia’s Kitchen, där barnen fick barnportion av nuggets, pommes och grönsaker och vi vuxna åt smarriga hamburgare. Barnens mat såg väldigt barnvänlig ut enligt våra barns mått mätt (separerad och inget kladd), men Sander gillade bara grönsakerna… Svårt detta med våra barn på restaurang! Lite knepigt var det också att restaurangen inte hade toalett. Det drog ner barnvänligheten ett rejält antal snäpp, trots att de hade en barnrätt… menmen, burgarna var goda.

Nuggets på Lia's Kitchen

Efter maten gick vi för att äta glass på Eiskontor i närheten och lekte lite i en lekplats på vägen. Barnen åt chokladdoppad chokladglass – ja, de gillar choklad – och jag och Jonas körde nöttema och delade på en portion med macadamianöt-, jordnöt- och pecannötsglass. Gott!

Sen bar det av mot Neukölln och stora parken Volkspark Hasenheide. Vi hamnade slumpartat på en stor lekplats där, men den vi hade sett ut var egentligen en annan… så vi gick dit också. Stor lekplats med tema Tusen och en natt. Det finns så många fina, unika lekplatser i Berlin! Barnen lekte med tyska småbarn utan problem. :) Det fanns djur i parken också, vi hann se kameler i alla fall…

Lekplats i Volkspark Hasenheide i Neukölln

Sen promenerade vi till Let It Be Crêperie och beställde lite väl överdådiga chokladpannkakor till barnen och choklad-banan-crêpes till mig. Jonas åt matigare crêpes som faktiskt var godare. Våra pannkakor och crêpes var alldeles dränkta av choklad och det var förstås festligt, men var inte gott i så många tuggor… Vi var tvungna att köpa lite salta kexfiskar på hemvägen för att mätta barnen.

S-Bahn hem, sen kväll. Barnen somnade ovanligt lätt. :)

Onsdag med TV-tornet och Legoland

Besvikelsen över TV-tornet satt kvar i barnen, så vi såg till att förköpa biljetter online till 10:30 på onsdagen. Dyra biljetter, men det kändes som att vi behövde komma upp i det rackarns tornet! Det var en regnig morgon och utsikten något disig, men det störde inte så mycket och när vi kom ner igen hade det slutat regna (eller nästan? minns inte).

Utsikten var fin och det var kul att se platser vi varit på uppifrån. Men det kostade ju nästan lika mycket som att gå in på Legoland sen, riktigt dyrt… kanske inget man gör varje gång man besöker Berlin! Kul i alla fall att ha gjort det, eftersom det var en stor grej för oss att peka på TV-tornet från lite alla möjliga ställen i stan, det syntes ju en bra bit.

Alexanderplatz

Det tog inte så lång tid i tornet, så efteråt hade vi lite tid att slå ihjäl innan vår tilltänkta lunchrestaurang öppnade. Vi gick en sväng i Alexa köpcentrum vid Alexanderplatz, men köpte inget.

Sen åkte vi mot Prenzlauer Berg igen och restaurangen Vego Foodworld, där vi köpte pizza. Barnen fick Vesuvio-ish som de brukar, men Ava tyckte att skinkan var fel och Sander tyckte att allt var fel utom kanterna… ja, som sagt, inte lätt. Vår pizza var i alla fall helt ok (vi delade på två pizzor). Vi skrev också klart vykorten där och postade dem på vägen till Potsdamer Platz. På Potsdamer Platz tittade vi på en bit av Berlinmuren och sen gick vi till Legoland.

Giraffen utanför Legoland - här finns världens mest "favoritade" geocache!
Här finns världens mest favoritmarkerade geocache!

Dagens geocaching: Utanför Legoland står en stor giraff byggd av Duplo. På den giraffen sitter världens mest favoritmarkerade geocache! Det är rätt lätt att ta reda på hur den ser ut, så jag känner att jag kan avslöja det: det är en extra legobit någonstans på giraffen som innehåller en geocaching-logg. Jättekul ju! Tyvärr var det inte vi som hittade den, utan en annan familj som letade samtidigt. Hade varit kul att hitta! Men den fick en favoritpoäng av oss/mig också i alla fall. Känns speciellt att ha tagit den med flest FP (favorite points). Enligt statistiksidan Project GC har den i skrivande stund 8378 FP och tvåan i världen har 6188. Sverigest mest FP-ade har 1429 FP och den finns ju här i Stockholm, så den måste jag ta snart! Notering om FP: man kan alltså inte ge hur många som helst. För var 10:e cache man tar får man en FP att ge. Så man måste tänka till lite.

Legoland är alltså ett litet inomhus-Legoland, men barnen gillade det. När man kom in fick man se delar av Berlin i Lego, riktigt snyggt såklart. Det fanns också stora figurer byggda av lego. Sen kom man till en Dragon Ride som var en åktur med spännande legoscener och så blev man lite nerstänkt också… barnen gillade och hade gärna åkt fler gånger, men det gick inte att gå tillbaka upp.

Legoland Dragon Ride

På nedervåningen såg vi en 4D-film, dvs 3D med diverse effekter som vattenstänk (igen!), skumstänk (snö), blåst m.m. Sander blev blötast… men tyckte det var kul.

Ava åkte en till åkgrej, men Sander var för kort och blev förstås ledsen. Det kommer att bli mycket sånt framöver, eftersom han är kort för sin ålder… :( Vi gick en guidad tur genom legofabriken där vi fick se hur lego tillverkas och barnen fick varsin unik legobit med Legoland-tryck. Det fanns också lite alla möjliga lekstationer som barnen sprang runt och utforskade. Jag och Jonas satt en stund och drack te…

Vi måste nog åka till riktiga Legoland i Danmark nästa sommar! Vi var ju där när Sander var bäbis, så då hade han ju ingen glädje av det. Nu skulle han ha det och Ava har nog inte blivit för stor än…

Sista restaurangen vi sett ut var Vöner – der vegetarische döner. De har seitankebab på riktigt kebabspett. Jonas tog kebab i bröd och tyckte det var gott. Jag tog kebabtallrik och tyckte nog att själva kebaben var rätt torr. Fick bara en av de två såserna jag beställde också, men orkade inte krångla mer med personalen efter att ha gått till kassan ett antal gånger i olika ärenden… Barnen fick hamburgare, som vi trodde skulle vara skapligt vanliga sojaburgare, men den uppgiften var visst lite gammal. Nu var det seitanburgare med curry. Vi vuxna tyckte de var fantastiska, jag gillade dem bättre än kebaben, men barnen var såklart inte imponerade… Men båda åt i alla fall ställets pommes med god aptit! Bästa måltiden för Sander…

Mittemot restaurangen fanns en ekobutik där vi provianterade lite frukost (skulle lämna hotellet innan frukostdags) och även köpte glass (SoYeah chokladglass) och choklad (vanliga Vego-chokladen med nötter) som vi åt till efterrätt. Sen åkte vi vår sista S-Bahnresa genom staden och sa hejdå till TV-tornet och allt…

Torsdag med hemresa

Planet skulle gå 9:05. Barnen ville inte åka hem… Men vi fick med dem till bussen som gick 6:51 och fick ganska gott om tid på flygplatsen. Jag slängde några längtansfulla blickar på geocacher/TB-hotell i närheten, men de var ju ute vid parkeringarna snarare än inne på flygplatsen.

Vi åt frukost på en bänk innan vi gick till terminal D, där säkerhetskontrollen kändes lite mindre uppstyrd än i Sverige. Inga plakat med instruktioner… Vi köpte lite chips och barnen fick köpa varsin souvenir innan det var dags att borda. Resan hem gick bra. Vi hade valt en ny sorts placering så att båda barnen satt vid fönstret med en vuxen bredvid. Planet till Berlin var smockfullt, men lyxigt nog fick vi ingen utanför oss (det var alltså tre platser i bredd och på vägen dit satt Jonas på andra sidan mittgången från oss).

Sammanfattning och reflektioner

Berlin är en riktigt bra stad att åka till med barn. Det hade vi ju hört förut och det var trevligt att inte bli besvikna. Det är helt sant att det finns en massa fantastiska lekplatser överallt. Stora och unika med charmiga teman. Verkligen kul!

Det som är mindre bra är cyklarna. Berlin verkar inte vara någon vidare cykelstad och det kändes otryggt med spattiga barn att folk ofta cyklade på trottoarerna, mitt bland folk.

Jag skulle gärna åka dit igen! Då skulle jag som sagt gärna försöka hitta boende i någon av de stadsdelar som har många veganrestauranger, som Prenzlauer Berg. Om vi åker med barnen kan vi gärna lägga ännu mer tid på lekplatser. Om vi åker bara vuxna finns det ju oändligt med saker man kan göra som inte skulle vara så kul med barn.

Barnen och maten: Argh! Trots att vi riktade in oss på hamburgare, pizza och pannkakor gick det inget vidare. Det var ju såklart fel sorts hamburgare, pizza och pannkakor… Jag hoppas de blir enklare snart, men vi kanske måste bli bättre på att träna dem.

Berlin Welcome Card: För oss var det väldigt bra att vi hade korten, men bara för kollektivtrafikens skull. Vi åkte ju ganska mycket eftersom vi vallfärdade till veganrestauranger i olika stadsdelar. :) Vi betalade korten för oss vuxna och fick ta med oss ett gäng barn på dem. Sander hade ändå åkt gratis, men för Ava gällde reducerad taxa annars. Att utnyttja rabatterna visade sig vara svårt. Vi försökte på Berlin zoo, men fick bara veta att det inte gick att kombinera familjebiljett med rabatten för att det redan var rabatterat pris. Vi hade inte ens bett om familjebiljett och sen när vi räknade på det såg vi att vi hade sparat skapligt mycket på att få rabatten på ordinarie styckbiljetter i stället. Suck. För TV-tornet och Legoland gällde rabatten endast om man köpte i manuella kassan. Vi försökte ju med TV-tornet, men när det inte gick köpte vi online. Brända av den erfarenheten förköpte vi även Legoland online. Så ingen rabatt alls… Summa summarum: Det hade blivit billigare att köpa dagkort i kollektivtrafiken! 7 EUR per vuxen och dag, även stora barn åker med. Så får vi göra nästa gång!

Kollektivtrafiken: Vi testade buss, S-Bahn, U-Bahn och tram. Kul att det finns så många olika. :) Överallt var det bara att kliva på, inga spärrar. Första gången vi åkte blev det biljettkontroll, men sen ingen mer gång. Väldigt skönt faktiskt. U-Bahn låg inte alls lika djupt som Stockholms tunnelbana, det kändes också trevligt. Men ännu trevligare var det att åka ovan jord och kunna titta ut.

Resans längd: Tre dagar är ju inte jättemycket, men när vi åkte hem kändes det som att vi nog kanske inte hade orkat mer… Det blev ju intensiva dagar och mycket gå omkring. Vi hade såklart kunnat försöka hålla ett lägre tempo om vi haft mer tid, men för intensiv storstadssemester funkar en kortis bra. Vår stora grej i år blir ju Gotland, så det var inte riktigt möjligt att lägga mer tid i Berlin, men det blev alltså bra som det blev. Vi borde alltså dra iväg på fler weekendresor med barnen!

Fler bilder:

» ‘Berlin juli 2017’ på Flickr

Midsommar i Lilla Sverigebyn

Vi hade en härlig midsommar i Lilla Sverigebyn! Testar att bara lägga in länk till Flickr-albumet så det blir ett bildspel:

Jolle och jag

(Ser du inget bildspel kan du gå till Flickr-albumet i stället.)

Vi tog extra ledigt på torsdagen och åkte mot Småland. Det tog sin lilla tid att packa och komma iväg, så vi hann fram lagom till middagen. De har bytt koncept nu och det finns tyvärr inte överdådig buffé varje dag, men den här dagen fanns i alla fall soppa och bröd.

Vi hyrde ett tält, färdiguppställt med madrasser, täcken och kuddar. Hade med egna sängkläder. Våra vänner från Göteborg slog upp sitt tält bredvid.

Åh, vilket bra ställe det är! Barnen kan springa runt och rå sig själva, till och med Sander vågade vi släppa ur sikte när han var med de stora barnen. Underbart! Vi vuxna kunde sitta i relativ lugn och ro en hel del faktiskt.

Vi fick en del regn. Faktiskt blev dansen runt midsommarstången uppskjuten till efter frukosten på midsommardagen pga det. Men det gick ju bra det med. Vi åt i alla fall midsommarbuffé med en massa godsaker.

På lördagen delade vi faktiskt upp oss lite så att Jonas stannade i Sverigebyn med storbarnen och Sander. Resten åkte på en geocachingrunda. Den rundan fick ett eget Flickr-album:

Försjön vid Amaliagrottan

5 cacher blev det! Jag fick ta en de andra tagit dagen innan och de fick ta en jag tog förra året, så egentligen besökte vi 6. Vi reflekterade över att många småländska sevärdheter, med eller utan tillägnad geocache, verkar vara stenar i olika former…

Längtar redan tills nästa besök i Lilla Sverigebyn! Det blev rätt bra med en liten minisemester innan riktiga semestern också. Nu jobbar vi lite till innan vi semestrar på allvar.

Nostalgipromenad och geocaching

Söndagen i skolavslutningshelgen hade jag bokat in en egen dag och kollat upp geocacher i Herrängen, där jag bodde som liten (1980-1989). Bland annat hade jag löst några mystar som såg ut att kanske ligga i det område jag skulle till. Någon låg lite långt bort, men en låg till min stora förvåning precis bredvid huset vi bodde i!

Jag hade en väldigt bra dag med skönt och somrigt väder. Det var perfekt att kombinera nostalgipromenad med geocaching. Jag premiäranvände även mina vandringsbyxor som jag köpte förra året när det inte blev någon vandring. Nu var det knappt jag kom i dem, men jag har skärpt mig lite de senaste veckorna och så gick det… tur var det, för de var hur bra som helst! Framför allt i kombination med min nya powerbank, som jag kunde ha i nedre benfickan med en sladd till mobilen i övre benfickan när jag gick omkring. Jag hade inte klarat dagen utan powerbanken, så jag är väldigt glad att jag köpte den.

Efter att ha tagit en liten nostalgisk titt på Fruängen tog jag bussen mot mina gamla hoods. Eller tja, det var ett tag tills bussen skulle gå, så jag hann faktiskt DNF:a (Did Not Find) en cache i närheten… hrm, trist början, men det gick bättre sen.

Jag började med en cache jag fått tips om och sett fram emot: en pocketbokbytarcache vid Långsjön! Tyvärr hade jag redan läst boken som låg i den, så det blev inget byte, men jag fick en fin lunchplats till min medhavda matsäck. Platsen var lite bortom mina hoods, så sen gick jag ditåt längs sjön.

Spanade in min gamla scoutkår vid Långsjö torg. Där fanns en cache. :) Bommade två andra i närheten också (ska bli spännande att se om de är borta eller om jag letade väldigt dåligt, har lagt bevakning på dem). Sen gick jag upp längs Buxbomsvägen och till vårt gamla hus. Tog cachen där utan problem och spionerade lite på huset. Såg en av våra gamla grannar…

Gick till affären, som visserligen ligger på samma plats, men som ändå inte alls liknar den som fanns där i mitten av 80-talet. Samma med kiosken. Köpte oliver, en bar och två flaskor vatten. Det behövdes!

Sen var det dags att kolla in Herrängens skola. Ojojoj. Bollplanen var bebyggd med såna där lite temporära hus. Den gamla, låga, tegelbyggnaden som jag gick i skolan i fanns kvar men såg rejält schleten ut. Huset med matsal och gympasal såg ut att ha bytts ut och blivit större. Klockhuset hade inga visare på klockan (men det tror jag inte att det hade när jag var här senast och kollade heller, när nu det var). Mitt fritids var rivet och ersatt av stolpar med öron (…alltså…). Det fanns en massa staket och grejer kvar, trots att det mesta såg rätt färdigbyggt ut. Men oj, vad det hänt grejer. Det fanns ingen cache just här, men jag tog i alla fall en sväng upp i vår skog också, där vi brukade leka under fritidstiden.

Sen gick jag för att hitta Bananbacken! Det fanns en cache där och jag hade inte hittat dit annars. Men Bananbacken minns jag, där åkte vi pulka och sånt på vintern.

Nästa mål blev dagis. Fast nu är det ett fritids och de har byggt ut huset på baksidan så att man inte kan gå runt det längre. BMX-banan ligger kvar, jag minns att vi var så ledsna när de förstörde vår äng utanför gården.

Ett par cacheärenden till och sen tog jag bussen till Herrängens gård för att gå ytterligare en sväng med cacheärenden innan jag slutligen tog bussen tillbaka till Fruängen och tunnelbanan. Men jag var inte riktigt klar ännu, jag var ”bara” uppe i 7 stycken (mitt tidigare rekord är 8) och tyckte det hade varit trevligt att ta 10… så jag klev av i Gamla stan och letade rätt på burken till en löst myst. Och tog två till som låg i närheten, så landade på 11! Plus 4 DNFs, så jag sökte efter totalt 15. Tre typer: trad, myst och multi. Inte illa. Men så tog det ju hela dagen också (eller tja, så värst tidigt kom jag inte iväg, men jag kom hem sent i alla fall…).

Bilder här:
 
‘Geocaching och nostalgipromenad i Herrängen’ på Flickr

Malmöweekend med Vegoloppet, god mat och geocache #100

Det blev verkligen som förra året. Skippade Vårruset pga förkylning och var på gränsen när det blev dags för Vegoloppet, men det gick i alla fall bra.

Fredagen var en klämdag och jag hade tagit ledigt. Barnen var också lediga och Jonas skulle jobba hemifrån. Men jag tog alltså tåget till Malmö och hade en härlig helg med Ann. På fredagkvällen promenerade vi runt och tittade bland annat på konst på Hedmanska gården och ”examensprojekt från regionens arkitekt- och designutbildningar” på Form/Design Center. Sen åt vi god mat på gamla favoriten Kao’s. Vi misslyckades också med att hitta 4 geocacher..!

På lördagen var det loppdags. Loppet gick av stapeln i Bokskogen vid Torups slott. Det fanns exakt en buss man kunde ta dit och sen kunde man åka hem jäättesnart efter att ha sprungit eller vänta i ytterligare två timmar. Vi var lite nervösa att bussen skulle vara full, men vi fick plats. :)

Jag sprang 7 km i rejäl sommarhetta och det var tufft! Men det gick! Fast efter ca halva sträckan kändes min tå som en pinne, jobbigt det där… Banan var i alla fall snällare än förra året, vi sprang på en rejäl stig hela tiden. Aldrig trångt, aldrig dunderbrant, men jag gick ändå i de tuffaste backarna…

Vi valde att ta tidiga bussen hem, så det blev att snabbt köpa korv och fika, äta och knata iväg. Hann inte se prisutdelning eller ens mitt officiella resultat – de visade på en skärm, men har fortfarande inte lagt upp på hemsidan… Nåja, det var ju inte så att jag försökte slå något rekord och det gick ju inte så fort. 57 minuter och x sekunder blev det nog. Sträckan jag mätte upp var 7,77 km.

Efter uppfräschning blev det geocachingrevansch! Ann skakade liv i sitt ganska vilande konto, så vi loggade båda två och hittade 8 stycken. Det var rekord på antal samma dag för min del. Dessutom nådde jag upp till 100 st totalt!

Middagen fick bli på ett nytt ställe: Sájvva. Och det var ju cirka hur gott som helst, fast starkt, heh.

Huvudrätt: Koreansk BBQ Street Bowl, 179 kr
Ris i buljong, sesampicklad gurka. kimchi, crunchy asian slaw, marinerad tofu med sesamcrust, sesamgroddar, vårlök med färsk koriander. Serveras med Nouc Cham sås, lime och portabellosvamp.

Dessert: Chokladtryffel, 75kr
Serveras med hallonsorbet och pistage.

Och till det ungefär femtitusen kannor vatten, för jäklar vad varmt det var. Jag var glad att jag tagit t-shirt till loppet, Ann brände sönder sina axlar… men tomatnäsa fick jag.

På söndagen var det hotellfrukost, ihopplock och så en massa timmar med bok på tåg innan jag kom hem och blev morsdagsfirad. ♥

Red Bull Flying Illusion, Feca och lite geocaching

redbull_500x250-kopia

I lördags hade jag en lyxig dag! För ett tag sedan såg jag affischen i tunnelbanan om Red Bull Flying Illusion, som beskrevs som en fusion mellan breakdance och illusion. Jag brukar inte gå på dansuppvisningar, men det här lät spännande. Kort därefter hade jag skaffat biljetter till mig och Ingela.

Så i lördags sågs vi alltså och begav oss mot Globen, där spektaklet skulle äga rum. Och det var onekligen mäktigt och… tja, ganska knarkat. Och imponerande. Jag kan liksom inte ens stå på händerna. De här människorna stod på en hand och hoppade..? Ja, de gjorde så många craaaazy grejer. Wow.

Efter showen gick vi och åt pasta på Feca, för att sedan promenera in till stan igen.

Extra lyx var att jag åkte hemifrån tidigare än jag behövde innan vi skulle träffas och ägnade mig åt lite geocaching. Jag hann med:

  • Utplacering av en myst jag gått och klurat på. Senare vidtog efterarbetet att göra klart själva uppgiften utifrån exakta koordinater. Skickade in i söndags och till min stora glädje och lättnad var den, min 7:e geocache, godkänd sent igår kväll (måndag). Väldigt bra, eftersom startpunkt och slutpunkt hängde ihop så fint, hade varit svårt att hitta en annan startpunkt som passade lika bra. Dock är jag inte riktigt nöjd med att jag använde en pillrig nanoburk, jag ska se till att införskaffa lite fler små burkar som inte är riktigt så små… Har en till nano som inte skulle behöva vara riktigt så liten, jag kanske byter ut dem så småningom.
  • Plockade en myst jag löst för ett tag sedan.
  • Plockade två traddar på vägen till nästa planerade grej. Den ena var i Atlasområdet, som jag varit nyfiken på ända sedan jag läste boken om Astrid Lindgrens Stockholm (hon bodde där en tid). Kul att se det. Fina hus. Och lätthittad cache. Tog en annan i närheten också för att den var oemotståndligt nära.
  • Påbörjade en multi jag gått och sneglat på pga handlar om teets historia! Och jag gillar ju te så till den grad att jag kallar mig drickate i geocachingsammanhang, så det kändes verkligen som att den ropade på mig. Men jag måste besöka en plats till innan jag har fått fatt i slutkoordinaterna, hoppas att det kan bli snart.