Hoppa till innehåll

Etikett: lopp

Tjejmilen 2024

Skönt att kollapsa bland höstlöven (!) en stund efter loppet

Igår var det dags igen för Tjejmilen! I år var jubileumsåret då de firade 40 år och det innebar NY BANA! Jag brukar ju alltid beklaga mig över att Tjejmilen avslutas med en mördarbacke, men så var inte fallet i år. Banan gick också mer inåt stan. En mycket bra förändring! Jag skulle inte ha något emot om den blev permanent.

Jubileumsbanan Tjejmilen 2024

Det innebar också att start/mål-området var flyttat till Sjöhistoriska muséet. Jag försökte redan på jobblunchen på fredagen ta mig dit för att hämta nummerlappen, men det sket sig. Jag missade precis buss 69 vid Kungsträdgården och väntade i en halvtimme på nästa, som var försenad, och när den kom fram så var den full och tog inte ombord fler. Så jag åkte hem i stället … Om jag hade vetat det direkt skulle jag ha kunnat gå, men vänta en halvtimme och sen gå kändes lite för dåligt för min arbetsdag.

Nåväl, på lördagen gick det smidigt att hämta nummerlapp och jag uppskattade verkligen att hänga vid Sjöhistoriska. Jag åt veganburgare på deras uteservering efter att ha suttit i solen och läst medan jag väntade på den och sen gick jag in och använde vattentoalett, wow! Efter det blev det en glass från en glassvagn utanför och sen var det plötsligt nästan bara en timme kvar till start, så jag gick och lämnade väskan och ställde mig sen i en bajamajakö för sista-kissen och där försvann den tiden … Eller, jag ville in i den redan fullpackade startfållan i skaplig tid också. Men det blev tyvärr ingen uppvärmningsjogg längs vattnet, som jag fantiserade om när jag satt vid Sjöhistoriska …

Burgare och bok på Sjöhistoriskas uteservering innan loppet

Det är ju alltid såå högt tryck på Tjejmilen och långa köer till allt och trångt överallt. Vilket ju är både bra och mindre bra … Om de kunde ha trippelt så många bajamajor och ett smidigare väskinlämningssystem (alltså allvarligt, de måste stå och skriva på allas lappar?!) hade det varit så mycket bättre. Men FOLKHAVET är ju också en del av upplevelsen, såklart.

Underhållningen längsmed banan är också extra bra på Tjejmilen. De senaste åren har jag vant mig vid att ganska snart efter start peppas av Caroline af Ugglas och hennes Kör för alla, som sjunger “…and I will walk 500 miles, and I will walk 500 more…”, men nu hann jag bli rädd att de var helt borttagna innan de till slut dök upp längre fram på banan, phew! Dock tajmade jag inte 500 miles, men fick i stället höra dem chanta “tjejer, tjejer, tjejer” och de gjorde mig i vanlig ordning glad. Fick också väldigt peppiga barn, sambarytmer, annan skönsång olika former och riktigt mycket publik från allmänheten också – säkert mer i år för att banan som sagt tog en sväng in mot stan och inte bara gick ute på Djurgården. Stort tack till alla som hejar och peppar! <3

Bitvis var det trångt och jag fattar verkligen inte varför de inte gör som på många andra lopp och tydligt förklarar det som för många är en oskriven regel på lopp, att man har omkörningsfil till vänster och vilofil till höger. Det flyter så mycket bättre om fler håller sig till det och inte plötsligt stannar längst till vänster …

Jag har ju mitt mål att springa milen under timmen på ett riktigt lopp någon himla gång … har gjort det på Tjejmilen under covid då man sprang på valfri plats, och då jag såklart valde en helt platt bana, men annars är 1:01:58 det närmsta jag kommit (Tjejmilen 2017). Så det var givetvis det jag försökte, även om jag kände mig långt ifrån säker på att lyckas. Jag höll koll på snittfarten enligt klockan hela tiden och enligt den förhöll det sig så här:

km 1: 5:41
km 2: 5:59
km 3: 6:06
km 4: 6:01
km 5: 5:53
km 6: 6:10
km 7: 6:12
km 8: 6:27
km 9: 6:45
km 10: 6:22
+0,24 km 5:56 min/km

(fast det jag tittade på var alltså sammanlagda snittfarten hittills + att jag åtminstone vid vissa avklarade kilometrar såg den kilometertiden poppa upp en snabbis på skärmen, men jag missade flera också – tyvärr inte den opeppiga km 8, inte kul att se att den tagit 6:27 och inse att det var kört att komma in under timmen …)

Min klocka var alltså inte riktigt överens med loppets mätning utan tyckte att jag sprang 10,24 km. Enligt den hade jag fortfarande snittfart på under 6 min/km när jag sprungit 7 km och den tyckte att tiden för 5 km var 29:39 och miltiden 1:01:34. Så jag kände mig lite snuvad när jag såg officiella tiden för 5 km som var 30:23 (över den magiska gränsen på 30 minuter i stället för under …) och miltid/totaltid 1:02:57. Och det var surt på slutet när min klocka tyckte att jag sprungit 9,5 km och folk stod och hejade med “750 meter kvar!”-skyltar, uääähhh! Men men, man ska väl inte tro att klockan alltid mäter exakt rätt.

Nya rekord enligt klockan …

Men, men. Jag är nöjd med min insats. Jag lyckades pressa på bra under de första 7 kilometrarna och sen kände jag tydligt att jag tappade det och verkligen inte orkade upprätthålla farten. Jag springer ju oftast 5 km till vardags, och milen bara när jag springer lopp. Inte jättesmart kanske – det har hänt på väldigt många lopp nu att jag segar ihop så där på slutet. Tycker ju att det tar lite för lång tid att springa milen i vardagen, men får väl försöka få till det ibland i alla fall …

Jag var i alla fall ordentligt trött efteråt och det kändes bra. Jag har ju haft en tendens att mysspringa de senaste åren, men börjat försöka vara bättre på att pressa mig lite hårdare och det kände jag att jag gjorde nu.

Dessutom förbättrade jag mig ju faktiskt jämfört med mitt senaste millopp och fortsatte därmed årets positiva trend. Jag sprang visserligen inte snabbare totalt än mitt senaste lopp, som var på 5 km, men tiden vid 5 km var bättre än sluttiden för det loppet! Så jag är glad att ha fortsatt förbättra mig trots att jag haft en springfri semester mellan! Här är alltså resultaten sedan i våras:

Kungsholmen runt 10 km, 1:08:51, 6:53 min/km
Vårruset 5 km, 32:07, 6:25 min/km
Söder runt 10 km, 1:03:59, 6:24 min/km
Stockholm Streets 5 km, 31:11, 6:14 min/km
Tjejmilen 10 km, 1:02:57, 6:18 min/km (5 km: 30:23)

Jag är inte inbokad på fler lopp i år, men får se om jag anmäler mig till Sicklaloppet och/eller Hässelbyloppet kanske. Skulle kunna bli försök på 5 km under 30 i Sickla och nytt försök på milen under timmen i Hässelby, men det är kanske lite för kort tid kvar och lite för mycket annat i livet, vi får se …

Och JAAAA jag är anmäld till Tjejmilen 2025! Det kommer att bli min 10:e Tjejmil (Virtual-loppet inkluderat)!

Lämna en kommentar

Vårruset 2024

Idag sprang jag Vårruset för första gången! Jag var anmäld 2016, fast blev sjuk. Men nu så! Det handlade alltså om 5 km på Norra Djurgården och det är ett lopp som riktar sig till kvinnor.

Min officiella tid blev 32:07, vilket ger en kilometertid på 6:25 min/km. Jag är supernöjd med det, sett till min nuvarande form.

Jag har sprungit i lägre hastigheter på sistone, runt 7 min/km. Igår testade jag att känna på lite högre fart inför loppet, men bestämde mig att bara springa 1 km och sen ta paus och springa lugnt tillbaka. Då sprang jag 1 km på 5:50, alltså väldigt snabbt för att vara jag just nu. Det blev märkbart mer flås, men det som framförallt var tufft var att jag fick känningar av min ansträngningsastma, som jag väl får kalla det. Alltså inte riktig astma, utan astmaliknande symtom vid ansträngning. Det var några år sedan jag kände av det ordentligt, men jag brukade framför allt få såna problem vid ansträngning i kyla, innan jag vande mig vid att springa även när det är kallt. Jag hostade och hostade och långt efter att jag sprungit satt jag med lätt rosslande och pipig andning … obehagligt, men jag kände mig ju trygg med att det skulle gå över och det gjorde det.

Jag hade nog inte kunnat hålla den höga farten i 5 km även om jag velat, men jag ville ändå sikta lite högre än en tid under 7 min/km, som var målet på Kungsholmen runt (10 km). Så jag siktade på 6:30/min. Jag trodde faktiskt att jag preciiis bommat det, men det visade sig att min klocka mätte sträckan till något kortare än 5 km och jag valde såklart att ändå räkna sträckan som 5 km. Klockan tyckte att jag sprang på 6:31 min/km. :)

Sen är såklart det riktiga målet att springa under 6 min/km … jag har gjort det på ett par 5 km-lopp och ett millopp (dock ett virtuellt på valfri och därmed helt backfri bana), men jag är inte riktigt där nu. Får jobba på det …

Det var jäääättemycket folk som sprang eller gick loppet (det fanns alla möjliga olika startgrupper, fint att det är ett så inkluderande lopp!). Jag råkade bli lite försenad, så jag kom till målområdet en halvtimme innan start. Jag hade varit mer bekväm med en timme … Jag riktade in mig på väskinlämningen först och tyvärr var den rätt seg. Sen fanns det ingen chans att hinna till en bajamaja, så vi var många som sprang till skogs. Så många att sedvanlig blygsel inte infann sig, vi satt flera stycken på rad med bara någon meter mellan oss. :)

Så hann jag i alla fall till startområdet medan uppvärmningen pågick och tog mig in i den första startgruppen, för dem som skulle springa med tidtagning.

Det var sååå trångt! Första kilometern var det inte tal om att välja hastighet och då kände jag att jag hade velat springa snabbare. Mot slutet av kilometern lyckades jag springa om några och sen passade gruppens hastighet mig ganska bra. Vid ett par tillfällen kom backar som segade ner mig – spelar liksom ingen roll att de är korta, jag segas ner direkt! Och vid 4 km blev jag oförklarligt plötsligt jätteseg, men lyckades ta mig ur det. Kände att jag sprang med något mer flås än jag gjort på mina vanliga pass på sistone, men utan att jag för den skull fick astmaliknande symtom, så det var väl toppenbra! Ändå var jag inte särskilt trött efteråt. Minns att jag kunde vara supertrött efter lopp tidigare, så jag måste ha lyckats ta ut mig mer då och frågan är ju varför jag inte lyckas nu? Tål att kluras på. Men det är klart, jag vill heller inte anstränga mig så att jag pipandas och hostar mig halvt fördärvad. Får öva på att öka farten och ansträngningen lagom!

Vid målgång fick vi medalj och goodiebag. En hel banan fick man, vilket kändes lyxigt efter att ha fått en halv vid andra lopp. :)

Så knatade jag hemåt, sugen på att kanske anmäla mig till något mer lopp … Har i alla fall Söder runt i juni och Tjejmilen i slutet av augusti, men är lite sugen på att kanske lägga till Sthlm Streets där man kan välja 5 eller 10 km – kanske en till liten 5:a vore fint? Vi får se!

Lämna en kommentar

Kungsholmen runt 2023

Yaay! Jag tog mig dit! Och sen tog jag mig runt! Med det är jag väldigt nöjd, faktiskt. Skit samma att det inte blev någon fantastisk tid (1:10:56). Nu när jag kollar min lopptabell ser jag att jag faktiskt sprang ännu lite långsammare 2019, så det var faktiskt inte mitt långsammaste Kungsholmen runt, wow. :)

Jag tvekade in i det sista om jag skulle delta eller inte, men jag är glad att jag gjorde det. Jag har bommat många löpchanser på sistone för att jag helt enkelt inte orkat. Så jag kände mig inte precis förberedd. Och i onsdags när jag gick på promenad gjorde det rätt ordentligt ont i mitt dåliga knä, framförallt i nerförsbackarna. Men idag kändes det i alla fall tillräckligt okej, så jag gav det en chans. Och jag tror jag behövde lyckas med något nu, för att jag har haft en del motgångar på sistone (den allmänna orken, skrivandet …), så det var väldigt bra.

Första halvan av loppet gick verkligen över förväntan! Min Garmin-app gav mig till och med en utmärkelse för snabbaste 5 km på 33:20 (alltså snabbast sedan jag började springa med klockan, dvs ca i år). Något som hjälpte mig hålla peppen uppe var att familjen skulle stå och heja utanför oss. <3 Väldigt kul att springa förbi hemmavid!

Strax därefter blev det tungt. Jag märker att jag blir peppad av att komma framåt rent geografiskt. När det blir onödiga kringelkrokar tycker jag det känns jobbigt. Det var en sån i Kristineberg, sprang längs vattnet och sen tillbaka. Då gick det som segast… Sen var det tyvärr samma grej på slutet i år (banan lite annorlunda mot tidigare). Man gick inte i mål när man kom till målbågen i parken (!) utan skulle fortsätta ett varv runt och tillbaka. Gaah. Såå jobbigt.

Jag fick lite ny energi igen när det var 2 km kvar och den höll i sig en stund i alla fall innan det blev segt igen …

Jag gillar verkligen Kungsholmen runt. Och idag fick vi sommarväder! Saknade ölen man fick vid målgång för några år sedan, hade suttit fint …

Något som är väldigt fint att se är Löparakademins ungdomsgrupper som springer tillsammans och peppar varandra – och indirekt oss andra som råkar springa i närheten av dem. Googlade lite nu och de har visst ett 10-veckorsprogram för niondeklassare i en rad förorter med sisådär positivt rykte, om vi säger så, och det är ju bara hur bra som helst. Har sett dem tidigare år också och alltså wow!

I vanlig ordning var det lite svårt att gå hem efter loppet. :) Först tog jag igen mig en stund och sen blev jag nyfiken på halvmaralöparna. Det är ju lite speciellt att halvmaran startar en timme efter milloppet och de springer helt enkelt två varv (och lite till). De millöpare som var lite långsammare än jag fick se sig omsprungna av folk på halvmaran, som alltså sprungit lika långt men på en timmes kortare tid ..!

Jag stod och tittade på målgången ett tag och så hejade jag lite på en fellow deltagare från Vegan Runners (ingen jag kände, men lite klubbpepp liksom!). Sen kände jag mig färdig och gick hem.

I vanlig ordning har jag sovit en stund efter loppet och ikväll är det ESC-final till seeeent … gäsp.

3 kommentarer

Kungsholmen runt 2022

Länge såg det ut som att jag skulle skippa mitt favoritlopp i år … men jag har fått tillbaka mycket av min fysiska energi och smugit igång joggningen så smått de senaste veckorna, så jag tänkte att jag kör! Det har visserligen gått sådär med joggandet, framför allt eftersom vaderna gett mig mycket problem (de brukar göra det när jag är ovan), så jag var helt inställd på att göra sämsta milloppet någonsin, gå stor del av vägen och att det fick vara okej så. Men det gick mycket bättre än väntat!

Vädret visade sig väl inte direkt från sin bästa sida. Det HÄLLREGNADE strax före starten, när jag uppvärmningsjoggade i Rålis och när jag stod i bajamajakön. Det kändes kallt och blåsigt, så jag behöll min löparjacka ovanpå min långärmade löpartröja och t-shirten jag fick när jag hämtade ut nummerlappen (på plats, pallade inte åka in till stan och göra det i förväg i år och det gick ju jättefint att göra på plats).

När starten gick var det uppehåll i regnet och det blev fort varmt att springa, så jag knöt löparjackan runt midjan. Sen kom värsta busvädret när jag sprungit halvvägs och sprang förbi här hemma, där mina tappra supporters stöttade mig. <3 Klar höjdpunkt!

Backen upp för Hornsbergs strand, förbi Mariedal, är ordentligt seg och den var nog början på mitt farttapp… det hade ändå gått förhållandevis bra, klart över förväntan, dittills. I Kristineberg gick det riktigt långsamt. Kul grej: i år fick man springa ett varv inne på Kristinebergs IP! Mindre kul grej: när jag tog upp telefonen inne på IP för att kolla läget i jogg-appen hade jag plötsligt inget pass igång. När jag kollade en stund tidigare funkade det fint, men nu var det bara borta. :( Så de sista 3 kilometrarna hade jag ingen aning om vad jag hade för fart. Trist – och jag känner att det har varit föör mycket krångel med jogg-appen nu, kanske måste växla tillbaka till RunKeeper ändå. :(

Det gick seeeegt ett bra tag sen, men sista kilometern eller så fick jag upp lite flyt igen. Målgång, banan och kolla tiden på webben (hade ju ingen egen tidtagning längre…): 1:07:48

Och jag sprang faktiskt hela vägen! Vaderna kändes såklart en del, men det gick att springa!

Innan detta har jag sprungit 18 millopp, varav 12 snabbare och 6 långsammare än detta. Så det var klart över förväntan, med tanke på min utmattning!

Efter Kungsholmen runt hör det till att mysa i gräset en stund, heja på folk som springer halvmaran efteråt och allmänt ha det mysigt. Tidigare var Erdinger sponsor och delade ut alkoholfri öl efter målgång, sååå himla mysigt med en kall öl i solen efter loppet. Men idag ..? Nja. Jag kom i mål och liksom bara stapplade hem, blöt och frusen…

Fick ett fint välkomnande hem också, barnen hade satt upp lappar på utsidan av dörren. :)

1 kommentar

Hässelbyloppet

I söndags sprang jag Hässelbyloppet, första loppet som kunde genomföras utan några särskilda coronarestriktioner. Alltså ett vanligt Hässelbylopp! Det som ska vara så platt och i år skulle det vara ännu plattare. Hmm, jaså, jag tycker att det är ganska backigt ett tag och så även i år. :D Ja, jag är känslig… Men det var trevligt i alla fall.

Jag gjorde ett försök att hålla tillräckligt bra fart för att klara mig under timmen, men det höll inte hela vägen. Jag blir så seg i slutet av millopp, varje gång… Men jag är nöjd över mellantiden, 5 km under halvtimmen (29:54) i alla fall! Titta vilket fint diplom jag fick:

1 kommentar

Tjejmilen 2021

Idag sprang jag mitt sjätte Tjejmilen. Var lite rädd att jag skulle behöva bryta min streak eftersom Sander och Jonas har varit förkylda i veckan, men jag har i alla fall inte blivit det än.

Jag fick medalj och Piggelin!

Alltså, Tjejmilens bana är inte så lättsprungen… Jag hade en bra första halva (mellantid 5 km 30:17 – siktade på under 30, men så kom en backe och en druvsockerstation och en vätskestation precis innan bågen…), men sen segade jag ihop. Och så mördarbacken i slutet på det. Min tid blev 1:05:05, alltså långsammare än både Kungsholmen runt och Premiärmilen. Jag blev revanschsugen och har anmält mig till Hässelbyloppet i oktober för att få en ny chans.

I år var i alla fall första Tjejmilen då det inte var mastodontlång kö till bajamajorna. Ingen kö alls, faktiskt! Vore ju fint om man kunde fortsätta med de delar av coronaanpassningarna som faktiskt gör saker objektivt bättre… Så trist när man måste räkna med att hinna stå i bajamajakö i 45 minuter inför ett lopp.

Det blev en video av starten den här gången också:

20210904_122951

Håller tummarna för att upprätthålla den här streaken i många år och bli en sån där cool gammal springtant. :)

Lämna en kommentar

Premiärmilen

Igår gav jag mig in till stan i löparmundering utan att vara riktigt säker på om jag skulle starta i Premiärmilen eller inte… Efter att jag sprang i måndags har det knakat och knäppt väldigt obehagligt i knät. Mer obehagligt än smärtsamt och det har varit så förut och gått över, men… skulle det funka med ett millopp? Strategin “vila mig i form” räckte inte utan knakandet var rejält även på lördagsmorgonen. Planen var att komma på plats och köra lite uppvärmning och göra bedömningen då. För det är liksom inte samma sak att jogga runt köksbordet hemma…

Men först! Först fick jag träffa Karin! Min fina Malmö-baserade före detta kollega, som alltså precis slutat hos oss, var i Stockholm för att träffa nya kollegor och lite sådär. Vi tog en förmiddagsfika på Espresso House och vågade nog inte riktigt reda ut hur länge sedan det egentligen var vi sågs på riktigt… Fint att få ses och sorgligt att vi inte är kollegor längre, men jag hoppas förstås att det blir jättebra för henne.

Efter fikat tog jag en korv på Pressbyrån och sen tunnlade jag ut till Universitetet. Följde strömmen av medaljförsedda människor som gick i motsatt riktning för att hitta startområdet. Det var alltså en start klockan 11 för de som springer milen på under 50 minuter och en klockan 13 för oss andra.

Duggregn och grått, jag satte faktiskt på mitt regnskydd på väskan innan jag lämnade in den… men nej, det blev inget skyfall och det var ju skönt.

Jag hann använda bajamaja och jogga lite på det knöliga gräsområdet. Det knäckte rejält i knät, men gjorde inte ont. Kändes för okej för att sumpa chansen. Det går ju att bryta ett lopp om det inte känns bra, såååå jag lät mig vallas in i startfållan…

Här står vi och håller värmen i startfållan.

Och så starten:

Premiärmilen 2021 - starten

Tidtagningen funkar ju så att den startar när chipet på ens nummerlapp passerar bågarna och det är ju bra eftersom det kan bli lite trångt i början och antagligen skulle vara ännu värre om tiden räknades från tutan… Jag hade alltså god tid att sluta filma, växla till Jogg-appen och starta den innan jag faktiskt startade.

Knät besvärade mig faktiskt inte nämnvärt. Eventuellt knäckande ljud dränktes av omgivningarna och det kändes som att det lugnade ner sig när jag kom in i en riktig löplunk. Så det var väldigt bra att jag inte ställde in på grund av det.

Däremot var det oväntat tungt genast. Det brukar ju vara lätt i början, men nu kändes det trögt och jag fick håll, vilket jag inte brukar få. Det gick ändå i bra fart. Mitt stora mål är ju att komma in under timmen på ett riktigt millopp, har ju bara klarat det på virtuella Tjejmilen då jag fick välja banan och såklart tog en fördelaktig. Men för detta lopp var det mer realistiska målet att springa snabbare än Kungsholmen runt som jag sprang på 1:04:18 för två veckor sedan.

Efter första kilometern blev känslan lite bättre i alla fall. Fortfarande vid kilometermarkering 3 hade jag snittfart 05:59, vilket alltså är min stora målfart, men att hålla den i 10 km är tufft… Vid km 4 hade den ökat till 06:04, vilket fortfarande är en bra fart. Den höll sig också så i flera följande kilometer, men runt 7 km hände något. Jag springer ju oftast 5 eller drygt 6 till vardags och det märks tydligt att jag inte är van att springa längre… Jag segade ner och sprang plötsligt nästan ensam, efter att ha sprungit i klunga hela vägen. Dessutom kom det flera elaka backar just då… Den allra värsta var precis efter 8 km-markeringen, då gick jag faktiskt lite. Så mot slutet tänkte jag att jag skulle vara väldigt nöjd om jag kom in under 06:15 min/km. Lite snabb huvudräkning gav ju att det skulle bli en ordentligt bättre miltid än Kungsholmen runt och det kändes lovande… och jaaaa, det fungerade! Jag kom i mål på 1:02:15 och alltså en snittid på 06:13 min/km.

Jag brukar inte vara en sån som fastnar på loppbilder, men jag såg att en fotograf riktade kameran mot mig precis vid målgången och jodå, bilden kom med i albumet på Facebook:

Jag går i mål! Lånad bild från officiella bilderna tagna av fotograferna Ryno Quantz och Jonas Persson.

Medalj fick jag också:

Medalj!

Knäna ömmade efteråt, men det gör de alltid när jag sprungit så långt, så det verkar inte som att knasiga knät gjorde någon skillnad. Och nu efteråt är knät nästan som vanligt!? Så det kanske hjälpte att springa millopp…

Jag är nöjd att jag sprang snabbare än för två veckor sedan! Tjejmilen är om en vecka. Drömmen är såklart att komma in under timmen, men jag vet att det är ganska mycket att hoppas på. Det loppet avslutas med en hemsk och lång backe som kommer att sega ner mig, så jag skulle behöva springa de lättare delarna av loppet väldigt snabbt för att ha en chans.

Tänker att jag kanske borde öva på att springa långt. Springer ju bara milen när det är lopp. Om det var vardagsmat att springa 15 km, om än långsamt, kanske jag inte skulle vara lika knäckt under milloppens sista fjärdedel… Men det är såklart en betydligt större tidsinvestering att springa 15 km långsamt än att springa 5 km snabbt, så det finns ju en anledning till varför jag hållit mig till det senare. Plus att knäna brukar klara mitt vardagsspring bra, men jag är lite rädd för vad de skulle tycka om 15 km.

Kul med lopp! Det var mitt första Premiärmilen! Men jag har sprungit andra lopp där i krokarna och även geocachat där, så jag kände ju igen mig bitvis. Jag hade inte tittat så noga på kartan innan och jag har ju ingen känsla för hur saker ligger i förhållande till varandra, så jag blev lite konfunderad ibland. “Hmm, var vi inte här för ett tag sen? Är inte det där samma personer som hejar?” (jo, stämde nog, banan gick faktiskt som en krokig åtta ungefär) och “Hmm, var det inte här jag klev av tunnelbanan?” (jo). Men också “hmm, det här ser bekant ut” (nej, jag tänkte på Vegoloppet utanför Malmö, haha). Hur som helst ett fint område och det gavs ju en viss naturkänsla av att typ det första jag var tvungen att göra var att väja för en hög hästbajs. :)

1 kommentar

Kungsholmen runt blev första riktiga loppet efter pandemirestriktionerna

Nu får man springa lopp igen, nästan som vanligt! Jag hade bokat två lopp i våras, Premiärmilen och Kungsholmen runt. Båda går nu i augusti i stället och sen har jag Tjejmilen i början av september, så nu duggar loppen tätt. Men det är ju kul, häftigt att saker börjar komma igång igen. Håller verkligen tummarna för att vi kan fortsätta gå åt rätt håll.

Det var ett lite annorlunda Kungsholmen runt, såklart på grund av kvarvarande restriktioner och för att banan om man ska vara petig i år faktiskt inte var Kungsholmen runt utan typ halva Kungsholmen fram och tillbaka. Starten gick som vanligt vid Rålis och man sprang längs Norr Mälarstrand och Kungsholms strand, men sen vände man precis vid bron här vid oss. Så i år gick loppet inte förbi vår lägenhet.

Jag hade en väldigt bra start, men sen kom backarna i mitten vid vändningen och då segade jag ihop en del… och sen blev det riktigt trögt på slutet. Jag är ändå nöjd att det gick så bra som det gjorde. Mellantiden vid 5 km var 0:30:50, så det var ju ganska nära att springa i alla fall halva loppet i min drömfart (målet är ju milen under timmen) och sluttiden blev 1:04:18.

Länge sedan sist man låg i gräset och pustade ut efter ett lopp…
2 kommentarer

Blodomloppet Visby :)

Idag fick jag Facebook-reklam, någonting i stil med “ska du springa Blodomloppet i helgen?”. Tja… jag borde ju springa idag, tänkte jag. Och alla Blodomloppet är ju virtuella i år, så man kan springa dem var som helst. Just idag funkade det att springa Visby-loppet, så varför inte? Jag har ju ingen lopptid på 5 km under 30 minuter ännu, så det var ett uppenbart mål. Ett annat mål var förstås PB på 5 km. Det första målet klarade jag – yay – men jag var tyvärr 10 sekunder långsammare än mitt PB från häromsistens. Nåväl, det känns rätt bra i alla fall.
Har faktiskt tänkt förut att man borde Blodomloppsturista lite, alltså åka till olika städer och springa loppet samt kolla sevärdheter, geocacha och sådär. Det kanske blir nästa steg, men nu har jag i alla fall sprungit Visbyloppet på distans. :)

Lämna en kommentar

Tjejmilen Virtual Edition – äntligen milen under timmen!

Igår sprang jag Tjejmilen Virtual Edition, det vill säga den corona-anpassade versionen av loppet i vilken man fick springa på valfri plats och valfri tid denna helg. Jag hade inga skyhöga förhoppningar, särskilt inte med tanke på att jag känt mig krasslig dagarna innan loppet, men WOW! Jag klarade mitt långsiktiga mål att springa milen under timmen! Det har varit mitt mål 2017, 2018, 2019 och 2020… och äntligen, ÄNTLIGEN KLARADE JAG DET!

Jag kan knappt förstå det, faktiskt. Tittar jag i min träningsdagbok har jag på sistone kilometertider som exempelvis: 8:16, 7:57, 6:28, 6:25, 6:47. Jag sprang Söder runt (också ett millopp) veckan innan på 1:11:13. Och nu: 58:41, kilometertid 5:52. Vilken skillnad!

Mitt problem brukar vara att jag inte kan pusha mig. Kroppen saktar liksom ner oavsett om jag vill eller inte. Men nu kunde jag! Och det var så coolt!

Så här såg jag ut precis innan jag gav mig ut:

Redo för lopp

Tjejmilen-appen, som skulle ta min tid och bjuda på en ljudupplevelse, i telefonen i armfickan med hörlurar. Midjeväska där jag hade tänkt ha jobbtelefonen med RunKeeper som backup, eftersom jag sett att Tjejmilen-appen strulade för flera.

Jag valde snällast möjliga bana: fram och tillbaka längs Karlbergskanalen och Kungsholms strand till Kungsbron två gånger. Jag hade kunnat fortsätta varvet runt Kungsholmen i stället, men då hade jag drabbats av både trafikljus och framför allt min stora nemesis: backar. Nu slapp jag det helt och det underlättade såklart.

Tjejmilen-appen fungerade fint, men gav just ingen hjälpsam info alls. Så det blev att jag sprang med jobbtelefonen i handen hela tiden (och hoppades att den var vattentät…) för att hålla koll på farten. RunKeeper visar ju både nuvarande fart (hyfsat rätt, men ibland hoppar den iväg till något osannolikt) och genomsnittlig fart (desto mer tillförlitligt). Så fort jag såg nuvarande fart glida över 6:00 pushade jag ner den igen genom att öka kadensen (stegfrekvensen) och klarade att hålla genomsnittlig fart därunder hela tiden!

RunKeeper funkade bra ända till sista kilometern. Då påstod den plötsligt att jag sprang ca 3 min/km. Det trodde jag inte riktigt på… Och sen tyckte den att jag var färdig med milen en bit innan jag var det. Tyvärr stängde jag av då, jag förstod senare att det finns en funktion för att släta ut en hackig bana som jag hade kunnat använda. För det var ju såklart det som hänt. Mot slutet av min bana sprang jag enligt RunKeeper i zick-zack ut i vattnet och långt in på land. Skönt att det bara var sista kilometern, men samtidigt lite läskigt att inte veta hur jag låg till då.

Rutten enligt RunKeeper (sprang alltså fram och tillbaka två gånger) – haha, kolla zick-zackandet på slutet!

Jag tycker att jag var imponerande jämn i farten:

Dippen på slutet stämmer alltså inte utan det var RunKeeper som fick fnatt…

Tar inte med sista km som ju var fel…

Det regnade hela tiden, vilket jag faktiskt tror hjälpte mig! Det var inte så mycket folk ute, så det blev aldrig svårt att komma fram. Temperaturen var behaglig och regnet svalkande. Och kanske bidrog det bistra vädret till känslan att det bara var att bita ihop och köra.

Jag körde ett intervallpass cirka en vecka innan loppet och reagerade på att jag faktiskt klarade det ovanligt bra. Jag sprang 200 meter långsamt och 200 meter snabbt och det blev väl fem snabba tror jag. Vid tidigare försök har jag säckat ihop och behövt stanna/gå under de långsamma och fått betydligt lägre fart för varje snabb sträcka. Men den här gången klarade jag det fint.

Det ska bli väldigt spännande att se om detta var tillfälligheter eller om någonting kanske lossnat för mig. Jag hoppas verkligen jag får fortsätta springa skadefri och med så välmående fötter som jag har nu när jag äntligen hittat skor som inte gör mig illa.

Detta var för övrigt min femte Tjejmilen på lika många år. Hoppas kunna fortsätta streaken länge och bli en sån där cool tant som har en tröja med “Min 30:e Tjejmilen”. :)

1 kommentar